Det doftar ...

Jag har gått och blivit med lyxhobby. En totalt onyttig, flärdfull, idiotisk sysselsättning, som roar mig just för att den är så onödig: jag håller på att skaffa mig en ny parfym.

En gång i tiden gillade jag parfymer. Det var innan barnen kom. När man har spädbarn kan man inte ha parfym, för man kan naturligtvis inte ha sånt när man ammar de små stackarna. Och sedan hann jag inte med. Sedan blev det bara onödigt att pyssla med det där. Numera jobbar jag hemifrån och parfym är fortfarande i högsta grad onödigt.

Men lite kul blev det ändå. Jag rensade bland mina gamla flaskor, insåg att många passerat bäst-före-datum för länge sedan och ... tja, man byter helt enkelt smak med åren. Så jag bestämde mig på pin kiv för att starta projekt Perfume Quest. Precis, som en sådan där jävla dum dokusåpa på TV. "Ghost Anka söker essens", typ. Och detta är någon slags konstig protest mot vår jobbiga nutid - det är lika gott att man skaffar sin parfym INNAN man blir upplyst om att man med detta inköp gynnar barnarbete/användandet av förbjudna bekämpningsmedel/användandet av ftalater/skövlandet av regnskogen/odlandet av genmodifierade grödor/någon elak regim/utrotandet av någon djurart/växthuseffekten/plågsamma djurförsök/trafficing eller Gud vet inte vad. Det är inte lätt att vara konsument idag, inte. Är det inte något annat så är det väl fettbildande. Eller också borde man lagt pengarna på biståndsarbete istället, håhåjaja. Jag försöker verkligen vara en god medmänniska och samhällsmedborgare. Jag köper inte päls och jag är månadsgivare till Rädda Barnen och Greenpeace, jag odlar och äter KRAV-märkt, går snitslad bana i affären mellan de ekologiska alternativen, sopsorterar och komposterar och kör bilen på biogas. Men jag blir faktiskt snopen varje gång jag hittar något nytt alternativ i affären som är delfinsäkert, rättvisemärkt och ekologiskt, för då tänker jag "jaha, så allt annat är rena skurkprodukterna då?"

Men nu ska det bli parfym. Och det blir inte riktigt roligt om man inte vågar nörda ner sig totalt i denna spännande vetenskap. Det vanliga misstaget i parfymaffärer är dels att man testar för många dofter på en gång, dels drar slutsatserna alldeles för snabbt. En parfym är i stort sett uppbyggd av tre "noter": Toppnoten, hjärtnoten och slutligen basnoten. I första doftmolnet känner man mest toppnoten, den lättflyktiga. Sedan utvecklas hjärtnoten efter en kvart eller så, och först efter någon timme har basnoten framträtt ordentligt, och det är den som sitter kvar tills man tvättar sig nästa gång, i stort sett.

Så det är väldigt viktigt att man ger parfymen den tid den behöver för att utvecklas. En annan mycket viktig detalj är att man sprayar den på sin egen hud och inte bara på en doftsticka. Alla människor luktar olika och därmed doftar parfymer olika beroende på vem som bär dem. Så man använder doftstickan för att få en första vägledning och sedan testar man på sig själv och ger sig resten av dagen att fundera. Och nästa gång man kommer till affären testar man någon annan sort ... På detta vis kan Operation Perfume Quest pågå i evigheter. Men ska det göras ordentligt, så ska det. Man vill ju inte gärna falla för en gudomlig toppnot som en timme senare har utvecklats till något som mer påminner om fotsvett. Sånt KAN hända.

Min gamla favorit, Laura Biagottis "Roma" med sin lätt kontroversiella doft har fått stryka på foten, den fungerar inte längre på mig. Efter den första, förtrollande toppnoten luktar jag ... mentol. Nej, det var inte så bra. Tyvärr.
Nästa intressanta kandidat var en verklig klassiker, Chanel No. 5. Odödliggjord genom Marilyn Monroes klassiska uttalande att det var det enda hon hade på sig när hon sov. Jag testade, glad i hågen, och sedan sa jag och dottern unisont "luktar tant!" För det gjorde den faktiskt. Vet inte varför, men tanken gick direkt till gamla kärringar. Har tiden sprungit ifrån den, alltså? Nej, det blev spännande längre fram. Efter någon timme luktade den faktiskt alldeles gudomligt.

Systerparfymen, Chanel No. 19, har en något bättre inledning. Svårplacerad, diskret men mycket angenäm doft. Efter någon timme doftade det fortfarande gott, men kanske lite ... tråkigt? Lite tvål, sådär? Jag har den hemma, och den kan väl fortfarande duga, men den är som sagt inte jätterolig.

Vill man dofta som en blombukett utan märkliga undertoner, väljer man Laura Ashley No. 1 som varit min favorit under senare år, de gånger jag verkligen använt parfym alltså. Det luktar gott från början och fortsätter att lukta gott framöver. Jätteromantisk och inte det minsta provocerande, passar alla åldrar. Kanske inte sådär jätteupphetsande men jag gillar den. Främsta invändningen är att den verkar vara attans svår att få tag i nuförtiden - tillverkas den inte längre? Jag får vårda min egen lilla flaska ömt, så länge den nu varar ...

Många av de moderna parfymerna känns annars väldigt åldersinriktade. Jag har sniffat på åtskilliga och avfärdat dem direkt för att de känns mer för tonåringar än för mogna pumor. Det verkar vara otroligt populärt med citrusdofter och svarta vinbär, och så den där "gräsiga" doften som jag aldrig kan identifiera men som kan kännas lite påträngande på något vis. Man känner sig som om man borde gå på disco med piercad näsa eller så. Jaja, och tantdofter ville man ju inte heller ha. Operation Perfume Quest började plötsligt kännas lite mastigt ... jag lär vara mogen för egen balsamering innan jag hittar rätt, om det ska fortgå i det här tempot. Men nu har jag i alla fall funnit en lovande motkandidat till Laura Ashley: Essence de Femme från Hugo Boss. Mmmm! Dvs hjärtnoten var inte så bra på mig. När den förföriska toppnoten fladdrat iväg blev den nästan lite väl skarp, lite enfaldig liksom. Som en trist mellansats i en symfoni. Men efter ytterligare någon halvtimme mildrades den och blommade ut, och då var den alldeles underbar. Höll i sig länge också, det här kan bli nå't ... fast under hjärtnotsfasen är det nog säkrast att man drar sig undan på toa och sminkar om sig eller så, för annars gör man kanske ett dåligt intryck på karlarna. Man vill ju inte dofta som en idiot, nej eländet ska ju helst signalera intelligens och karaktär också - bland all erotisk mysk, sniffig kryddnejlika och förföriska blomsteressenser.

Men så var det ju detta med priset också. Det var inte lågprisparfymen precis, hoppsan. Det här får man nog fundera lite på. Och annars är det alltså bäst att slå till innan den bli mitt nästa dåliga världssamvete.


PS. Om jag någon gång skulle få en massa fans som vill ge mig presenter, var det här några fina vinkar.