En författares dagliga dos av ångest

Sista inlägget!

2011-09-02T20:14:00.003+02:00

Nehej, jag kom inte tillrätta med de tekniska problemen här, så nu ger jag upp. Nu byter vi rum. Du kommer dit i ett klick, och så fortsätter diskussionen där - nästan som om ingenting hänt. Nästan.

Suck förresten

2011-08-15T15:23:00.002+02:00

... och om någon undrar, är det alltså så att det har blivit väldigt svårt för mig att publicera inlägg på den här bloggen. Det hände något sedan jag uppgraderat min Internet Explorer, så numera måste jag uppsöka en annan dator om jag vill publicera något.

Ber om ursäkt. Jag får kanske byta blogg eller nåt.

Ord, bara ord. Allting.

2011-08-15T15:08:00.003+02:00

Det här blir ett av mina viktigare inlägg. Jag borde ha skrivit det för länge sedan, men det blev för mycket jobbjobb vid datorn, och därmed ingen tid för all den tid det tar att skriva sådana här saker. Nu blev jag visst väldigt motsägelsefull. Jag hade inte tid att skriva något viktigt eftersom jag var tvungen att jobba med något som var mycket mindre viktigt? Men så här då: mitt viktiga tyckande är ju ändå bara mitt tyckande, jag vet inte ens om någon är intresserad av att läsa det. Det där mindre viktiga var det ju en massa folk som väntade på.

Det var alltså detta med den norska tragedin, bomberna i Oslo och massakern på Utöya. Allting så overkligt och absurt att det var totalt obegripligt, just för att det hände så nära här. Det hade nästan lika gärna kunnat vara här. Bara några timmar senare läste jag ett blogginlägg, en ögonvittnesskildring från en överlevande som varit där, men som inte kunde sova efteråt utan skrev sin berättelse istället. Jag hade fattat det bättre om hon skrivit från andra sidan jordklotet istället, eller i vart fall från någonstans därute i världen, den som är så abstrakt att den inte angår en personligen i alla fall. Visst, man noterar och man engagerar sig, så mycket som man orkar – jag har gett en massa pengar till svältande barn i Afrika nu – men sedan drar man ner gardinen och fortsätter med sitt eget liv, det riktiga livet, inte det där TV-rutelivet.

Men det var nu inte det jag skulle skriva om, utan det som hände efteråt. Händelsen i sig var alltså absurd och totalt oväntad; efterreaktionerna dessvärre desto mer förutsägbara.

Ja, han var ju extremist. Högerextremist, närmare bestämt. Och där hade vi problemet, där gick det att klistra på de första etiketterna och sedan börja ringa in det hela, sortera och modellera och problematisera. Självfallet skulle det mjölkas ut några politiska poänger i det hela, det var ju bara väntat. En viss, känd tyckare skulle ondgöra sig i en kvällstidning: ”om gärningsmannen hetat Ahmed istället, då hade ni inte reagerat sådär, då hade ni reagerat såhär istället, och det hade varit så fel, så fel, så fel.” (Och därmed kan man klaga vidare på en händelse som alltså inte ens inträffade, eftersom gärningsmannen alltså hette Anders och inte Ahmed, och inte alls var islamist eller svarthårig etc etc etc.) Näthatarna, de där som lusar ner varenda kommenterbar artikel - sak samma vad den handlar om, förresten - med kommentarer som går ut på att det nog var svenska regeringens fel, eftersom exakt allt är deras fel - gick igång med den sedvanliga pajkastningen. Det blev snabbt riktigt äckligt. Som om det inte var nog äckligt som det var, alltså.

Jag har funderat, så som jag redan hunnit göra så många gånger innan, men nu blev det mer aktuellt än någonsin. Jag vet inte vad det är för problem vi tror oss lösa, när vi hanterar det exakt som vi hanterat alla andra "olösliga" problem genom åren. Det är alltid problemen som ska diskuteras. Aldrig visionerna. Aldrig det vi vill, alltid det vi inte vill. Jag tror inte att folk förstår vilken makt själva Ordet har. Jo, det står faktiskt i Bibeln, av alla ställen, och man behöver inte vara troende kristen för att notera detta: I begynnelsen var Ordet.

Vad betyder det, då? (Det är enkelt att avfärda det eftersom det står i Bibeln, och är man inte troende måste man ju tycka att allt som står i Bibeln är onödigt för det handlar väl ändå bara om en Gud som inte finns?) Nej, det handlar inte om Gud i detta fall. Det handlar om att det alltid börjar med Ordet. Det är med Ordet vi stakar ut riktningen för det som ska komma sedan.
Det jag märker, och som jag börjar bli så betänksam över, är att språkbruket idag inte alls bäddar för några lösningar, utan bara ökar på problemen. Vi affirmerar fram dem varje gång vi slentrianmässigt använder dem: kamp, kämpa, hata, bekämpa, slå vakt om, döda, utrota, slåss. Våra politiker kan vara väldigt konkreta när de talar om vad som ska bekämpas, vad de vill ändra på, vad som måste utrotas. Vi måste bekämpa högerextremismen. Vi måste bekämpa hatet. (Hur då? Med mothat?) Och är det inte högerextremismen så är det vänsterextremismen, och är det inte extremismen åt något håll är det likgiltigheten istället.
Men fråga dem vad det egentligen vill, vad det är för en värld de egentligen vill leva i, så övergår det konkreta till svävande floskel. Mer demokrati. Mer bra, mindre dåligt. Mer frihet åt alla, mer trygghet, mer välfärd, mer rättvisa. Men vad fan betyder det då, i praktiken? Hur ska vi mäta det?
Det mest skrämmande är när inställningen tycks bli att det är dumt att ha visioner. Först måste vi ta itu med problemen, det som är här och nu, innan vi kan börja sväva iväg med några flummiga framtidsdrömmar. Jag lovar, det finns de som resonerar så. Som om framtidsdrömmarna inte var så väldigt viktiga. Som om det var viktigare att bilen rullar på, än vart den är på väg.

Några ord från det förgångna ekade i bakhuvudet på mig medan jag tänkte på det här. Jag letade upp det och lyssnade igenom hela klippet. Det var faktiskt första gången jag hörde hela talet, inte bara de där berömda orden: I HAVE A DREAM. Det är ett av världshistoriens mest berömda tal, och jag förstod varför. Jag blev gripen av det, upplyft och inspirerad precis som det var tänkt.
…Och bara någon dag efter att jag hittat klippet, var upphovsrätten framme och censurerade bort alltihop från YouTube. Så ironiskt, på något vis. I alla fall, Martin Luther Kings tal var anslående i det att det visserligen tog upp rådande orättvisor, men också talade om framtiden i sådana ljusa ord. Han talade om en fredlig lösning, inte om vedergällning. Han sa "I have a dream" och det märkliga var att detta flummiga begrepp faktiskt rymde något konkret: "... that one day there in Alabama, little black boys and girls will be able to join hand with little white boys and white girls as sisters and brothers”.

Som författare har jag lärt mig att man måste göra sådär för att väcka känslor hos mottagaren. Man måste måla upp en bild, må den vara naiv eller symbolisk, men det måste vara en bild som man kan se för sin inre syn. ”I have a dream that one day, on the red hills of Georgia, the sons of former slaves and the sons of former slave owners will be able to sit down together at the table of brotherhood.” Det blev en bild, symbolisk men ändå en bild. MLK talade med liknelser och svepande poetisk retorik, som kunnat vara floskler men ändå frammanade bilder och sedan känslor och engagemang. Det är ett tal som glädjer och stärker istället för att bara skapa bitterhet och hopplöshet. Detta gjorde han 1963 och hans drömmar gick i uppfyllelse, inte fullständigt och inte utan smärta, men nog har utvecklingen på dessa punkter gått framåt ändå. Själv blev han mördad och många skulle nog se det som ett bevis på ett nederlag - men så var det ju inte, hans ord levde vidare och de svarta fick sina medborgerliga rättigheter. "Yes, but"-folket må här höja fingret och peka på det som ännu inte är bra, men då missar man ju poängen. Då är vi precis där vi står idag, när det trampas runt i cirklar och framtiden enbart är floskler igen. Det är förvisso lättare att tala om hur hemsk högerextremismen är, än vad vi vill ha ... i termer som inte bara består av "en värld utan ... där vi slipper …" Jaha, men hur ser det ut då? En värld utan högerextremister är en perfekt värld, eller? Fint, då behöver vi bara utrota högerextremismen, eller varför inte högerextremisterna. Ställ upp dem på ett led och skjut dem, problem solved, alla glada. Och så kan vi hålla på en stund, tills lösningen på Utöyatragedin är att Breivik inte borde fått existera. Ja, det var ju så han själv resonerade kring sina s k fiender. Ska vi verkligen spela det spelet? Man får det man fokuserar på, oavsett om man vill ha det eller inte vill ha det!

Det talas mycket om näthat numera. Jag menar att det är allvarligare än vi tror. För när vi läser dessa anonyma kommentarer som ploppar upp överallt där man får lov att yttra sig, dessa kommentarer som dryper av förakt och hat, är det så lätt att säga "det är ju ändå bara ord". Alltså gör de ingen skada, alltså ska vi inte fästa så stor vikt vid dem, utan istället inrikta oss på de verkliga problemen. Men om vi gräver oss ner i de problemen, ända ner till roten, kommer vi att hitta just de där orden. Och egentligen inget mer än det.
Breiviks virriga manifest finns att läsa på nätet, det är hyfsat vidrig läsning. Man kan leta upp ett exemplar av ”Mein Kampf” också om man vill, eller i vart fall en massa citat. Ganska vidrig läsning det också – men stopp, det är väl också "bara ord”? Varför bry sig om den smörjan då? Jo, för att där vet vi att om inte dessa ord hade funnits, skulle det där andra, det som verkligen hände, aldrig ha hänt. Breiviks handlingar var resultatet av lång och metodisk planering, av idéer som formulerades i hans hjärna och bara var ord. Det är en ödets ironi att han hade visioner som han förverkligade. Ska de konkreta visionerna verkligen förbehållas en sådan person, medan alla andra står och mumlar om ”bekämpa våldet”? Va?

Ord är frön. Vi sår dem, och de slår rot och bär frukt. (Det där stod visst också i Bibeln ...) Vi står och grälar om vad vi ska göra med den där outhärdliga frukten när vi borde syna fröna. När vi borde sått andra slags frön istället. Vad betyder det när man skriver elakheter i ett anonymt kommentarsfält? Om regeringspartiet, om invandrare, om kristna, om feminister, om experter på klimatfrågor, om Aftonbladets ledarskribenter? Betyder det något? Svar ja. Sår man frön till andras vansinnesdåd på det viset? Svar ja. Skapar man fred och försoning när man bara pratar om hat och våld? Svar nej!

Vi kan, innan vi blir alltför ledsna, också vända på steken: betyder det något när man skriver något vänligt och försonande? Ja, gå tillbaka till Martin Luther Kings tal. Det betydde något. Det gjorde skillnad!

Jag tror att vi alla måste påminna oss om vad orden betyder, och tänka på detta när vi yttrar oss. Vi måste förstå vilket mäktigt verktyg vi sitter och leker med, vi måste sluta att tro att lilla jag inte betyder något, så jag kan lika gärna fåna mig här i skuggan, det är det ändå ingen som märker ... Det är tankar och idéer som skapat hela vår värld, på gott och ont. Vi måste börja där, från början, med Ordet. Låt det bli rätt ord i fortsättningen.

Musik i april - del 3: To Russia With Love

2011-05-08T21:58:00.007+02:00

Musikäventyren i april kröntes fjorton dagar efter The Arks konsert av pampig klassisk musik. Det blev en snygg fullbordan!

Göteborgs Konsertkör är en s k projektkör som uppstår varje vår och höst för att framföra något större körverk. Själv trodde jag lite naivt att det nog skulle vara en ganska anspråkslös tillställning - förutom att favoriten Per Tengstrand skulle medverka. Tack vare honom fick jag veta överhuvudtaget att det skulle bli något, men annars var det svårt att hitta info. Det skulle kanske inte komma så många?

Trodde jag. Jag och A fastnade i en bilkö på vägen dit och anlände lite senare än vi tänkt oss, och då såg det ut så här utanför Vasakyrkan.

Men hoppla. Det var ju inte riktigt så man föreställt sig det - när jag två veckor tidigare gick på det här populära rockbandets spelning, köade jag inte en sekund och fick ändå stå precis där jag brukar vilja stå. Här vid Vasakyrkan var det däremot en rejäl folksamling. Vi som hade biljetter att hämta ut i kassan fick se folk strömma förbi oss och in i kyrkan, och sedan hamnade vi så långt bak i kyrkbänkarna att vi såg i princip noll av orkestern. Kören på 150 personer stod lite mer upphöjd, men det blev alltså en konsert där man fick höra mer än man såg - ja, tur att det inte var tvärtom i alla fall! Av flygeln såg jag enbart övre delen av locket, men å andra sidan speglade sig notbladen i det. Märkligt nog fick man alltså se notbladen fast man inte såg en skymt av pianisten ...

Men första halvan av konserten var utan pianist och piano. Framförandena ur "Eugen Onegin" berörde mig inte speciellt, av någon anledning - jag som annars älskar det mesta som Tjajkovskij gjort. Prokofievs "Kantat Aleksandr Nevsky" var däremot spännande värre. Om jag hört det på radion eller på skiva skulle jag förmodligen tyckt att det varit outhärdligt svulstigt, nationalistiskt och allt-vad-ni-vill, men det är alltså lite annorlunda när man sitter på plats och rycks med av stämningen. Dirigenten - tror jag att det var, jag såg alltså inte så mycket - berättade noga inför varje stycke om vad det skulle illustrera. Jag blundade och försjönk i en egen privat filmvisning, där jag verkligen såg hur de tyska riddarna gick genom isen, hur den ensamma kvinnan (vackert tolkad av Monica Danielson) förtvivlat sökte efter sin älskade bland liken på slagfältet och hur armén återvände i triumf och hyllades av folket. Lite oväntat associerade jag ideligen till "An American In Paris", hur jag nu kunde göra det. Det var väl det där filmiska i det hela. Så efteråt satt man med lite röda kinder och kände att man varit långt borta ...

Men givetvis var det världens bäste Tengstrand som var dagens höjdpunkt. Jag har skrivit det förut - det går inte att utnämna världens bäste pianist sådär rakt av, eller den näst bäste, eller nästnäst bäste osv ... alla inser ju hur fånigt det skulle bli med sådana rangordningar. Men jag tycker att Per är bäst, och det är inte bara för att han är den ende av de här pianisterna som skulle komma på idén att hälsa direkt på undertecknad med orden "vad roligt att du kom hit!" och få det att låta som något annat än en ren floskel. Den här gången var det Rachmaninovs "Paganinivariationer" som skulle framföras. Tyvärr har jag ingen inspelning från det här tillfället, men här kommer ett utdrag från samma verk med Mikael Pletnev som ju också gör bra ifrån sig:

Det händer något med mig när jag lyssnar på musik som är så här vacker och framförs på det här viset. Jag blundar och nej, jag ser ingen film inom mig. Istället har jag en slags utanför-kroppen-upplevelse där jag inte tänker, inte ser, inte har något ego. Jag svävar bara omkring i en rymd av toner, jag är ett med dem. Det är, tror jag, så man brukar beskriva en "transcendental upplevelse". Och återigen kändes det som ett stort privilegium, nästan overkligt, att man fick vara där och ta del av det hela.

På vägen till Göteborg hade vi bara pratat familjeangelägenheter i bilen. På vägen hem pratade vi bara om musik, och pianister, och konserter. Vi var båda upprymda, snudd på rusiga av det vi varit med om. Så otroligt vacker musik, framförd av en riktig världsstjärna. (Skrev GP eller någon annan tidning om detta? Nähä. Jag vet inte vad de gjorde istället, mer än att de gjorde en miss.)

Själv skämdes jag över att jag inte kommit ihåg att ta med ens en chokladpåskhare till solisten, som tack för allt möjligt, men jag kan väl åtminstone publicera det här vackra fotot som jag tog i höstas i Växjö, efter en annan magisk konsert.

Så här ser en världspianist ut. Med guldslips och allt.

Så under april hade jag tre sinsemellan väldigt olika musikaliska upplevelser, var och en lika oförglömliga. Vilket älskade jag mest? Ja, som sagt, det går ju inte att rangordna. Det var ju bara bäst allting ...

Musik i april - del 2: The Ark

2011-05-08T15:00:00.007+02:00

Redan två dagar efter Grease-föreställningen var det dags att ge sig ut och roa sig igen. Den här gången handlade det om The Ark på Trädgårn i Göteborg. Ett mycket speciellt gig - för övrigt bara mitt femte Ark-gig totalt, så de har ju alla varit speciella, vart och ett på sitt sätt. Men det här var det sista. The final cut. Jag hade bestämt mig. Jag har annat att fokusera på, och bandet ska ju ändå lägga av, och det här är bandet som ständigt predikar att man ska gå sin egen väg. Ja, det är det jag gör (och alltid har gjort, på hela taget). Så jag utsåg den här spelningen till mitt eget avsked.

Så jag åkte till Göteborg och träffade världens (eller i varje fall Rottnes) trevligaste, vänligaste och proffsigaste rockband och njöt av varenda sekund av spelningen. Hade tur och fick plats längst framme vid staketet fast vi var så upptagna av att skåla i restaurangen att vi missade själva insläppet. Det var ingen trängsel och det var bra stämning och jag sjöng mig alldeles hes och dansade genom åtminstone hälften av låtarna. De spelade Joy Surrender! Som jag längtat efter att få höra den låten live. Och Laurel Wreath ... det var någon dag i höstas när jag gick med den låten i hörlurarna och plötsligt kände att den, DEN måste de spela live någon gång så att jag hör den. Riffet är stulet, förlåt lånat från en Pink Floyd-låt fast jag kommer tyvärr inte ihåg titeln på den, men det gör den ju strängt taget inte sämre ... särskilt inte för ett Pink Floyd-fan som jag! Så mitt i kom jag på mig själv med att stå och blunda, vilket jag aldrig gjort på en Ark-spelning förut, och dessutom började jag med den där stillsamma sortens headbanging som jag bara gjort med Pink Floyd-låtar innan. Flumma, kallade vi det en gång i forntiden. Man kunde alltså flumma även till The Ark. Härligt!

Fast sedan fick man blunda av andra orsaker för Ola har något specialkonststycke i samband med den här låten, när han ska ut och klättra på stativ eller balkonger eller vad han nu kan hitta, dvs på utsidan så att man undrar om han inte ska ramla ner nu snart ... eller möjligen flaxa iväg, för med de där svarta änglavingarna lyckades han efterlikna en vampyr rätt bra. Jag undrar bara: vad säger skyddsombudet om sådana där manövrar? Jag fick titta åt ett annat håll ett slag, det blev lite läskigt ...

Sedan blev det vild dans och allsång till Prayer For The Weekend och så fortsatte det i högt tempo och sedan kom tyvärr Calleth och då är det, som alla vet, slut. Kanske fick jag en liten klump i halsen just där ändå. Jag var annars glad som en lärka där nere på golvet, och killarna på scen var minsann rätt glada de också. De visste att det var mitt sista gig - ja, jag vet att de är alldeles för professionella för att hänga upp sig på vad en enstaka individ i publiken tycker och tänker och gör, det skulle de inte göra om det så var Jesus själv som stod där, men lite kan man ju få låtsas, så jag tog åt mig av allt och kände att det var en väldigt vacker och ståtlig final på en lång resa. Cirkeln slöts när de sparkade igång med The Worrying Kind, fullt ös - i februari 2007 såg jag dem för allra första gången, då på TV, och då var det med den låten. Nu serverades den live och det var bara att njuta och hänga med. Fast de modernaste tillskotten i repertoaren, Breaking Up With God och The Apocalypse Is Over, berör mig av någon anledning inte. De är bra båda två, men det är inget som griper tag i mig, där är jag bestämt redan avhängd.

Jo, det slutade med Calleth på det vanliga viset och där var jag alltså kanske ... lite ... mindre munter ett slag, eller ska vi säga lite vemodig. Fast bara lite. Det var ju sista gången, som sagt. Jag hade fått se ett The Ark i sin absoluta toppform, i bästa stämning, i den konsertform som de behärskar bättre än någon annan, och det var en höjdarspelning. Bara att dansa hem till hotellet sedan, ta en sängfösare (aka en kopp te) ihop med Y och sedan somna lycklig när man lyckats varva ner någorlunda ...

Så blev det ett känslosamt slut med många tårar? Nej, inte alls. Men det behövdes ju inte heller. Snarare var det ett väldigt glatt och lyckligt avsked. Skönt när det kan sluta på det viset.

För säkerhets skull måste jag ju också visa Bilden - Spökvit och de sju smålänningarna? Titta noga, för den kommer inte att tas igen. (Okej, somliga kan posa på foton, somliga kan det inte. Det är väl lite skillnad i övning. Och killen i randig skjorta är Ola innan han tog på sig vingarna, helt riktigt.)

Men april var ju inte slut i och med detta ...

Musik i april - del 1: Grease

2011-05-07T20:51:00.006+02:00

Jag skulle egentligen skrivit detta just när april övergick till maj, men jag var alltså väldigt upptagen just i månadsskiftet. Väldigt, väldigt. Och nu i efterhand kan jag avslöja att det var av så märkvärdiga och häftiga saker som deklaration och översättarjobb. Så kul var det.

Men april var alltså uppvaknandet ur vinterdvalan. Äntligen hände lite grejor, på musikaliska fronten menar jag, och det var roligt. Eftersom man har en blogg för att man förväntas berätta saker i den, tänker jag härmed berätta om vad jag gjorde då, i april.

Först ut var redan första april, när Kulturskolan här i Uddevalla körde en uppvisninga av "Grease". Inte hela musikalen, utan utdrag, och inte som komplett musikaluppsättning heller utan som konsertversion med dansnummer till. Jag tycker att det är trevligt att det finns en Kulturskola i Uddevalla. När jag var liten hade vi kommunala musikskolan i Skövde. Den blev med tiden utrustad med en trupp drillflickor, men annars fanns det inget där som påminde om dans och drama. Det sköttes på privata skolor, i helt annan regi. Vattentäta skott däremellan, förstås. Det är roligare att ha allt samlat under samma paraply, vilket inte minst visade sig på den här gemensamma Grease-föreställningen.

Det var fullsatt till sista plats och lite till, jag tror inte ens att alla som ville fick komma in. Och det blev succé förstås. Som megastolt förälder i publiken hade man en verkligt rolig timme. Nej, Bra är inte alltid Bäst. Man inser ju att Grease kanske inte passar bäst som påkostad filmproduktion med Travolta och Newton-John. Det är en musikal om High School, och den gör sig väldigt bra i just det här formatet, med grundskole- och gymnasieelever på scen. De var helcharmiga. Det var jätteroligt. Jag hoppas att de gör fler sådana här arrangemang i framtiden.

Hinner bara det här

2011-04-29T14:49:00.000+02:00

Det är mycket nu ... som man älskade att säga i början av nittiotalet. Kanske gör man det fortfarande, vad vet jag? Jag säger det i alla fall, för så är det.

Missförstå mig inte. Detta är inget "oh, vad upptagen jag är med mitt förfärligt intressanta och flashiga liv, nu blev ni väl bra avundsjuka!"-inlägg. Att jag har mycket att göra betyder ju inte att det är så värst glamorösa grejer jag gör just nu. Så var det sagt.

Men det är vår, och idag på förmiddagspromenaden tog jag den här bilden. Funderade på att låta den åtföljas enbart av ett lakoniskt "Hinner inget annat än det här." Fast det hade ju blivit rätt klyschigt, och dessutom är det inte ens sant.

Det doftar ...

2011-02-01T20:19:00.007+01:00

Jag har gått och blivit med lyxhobby. En totalt onyttig, flärdfull, idiotisk sysselsättning, som roar mig just för att den är så onödig: jag håller på att skaffa mig en ny parfym.

En gång i tiden gillade jag parfymer. Det var innan barnen kom. När man har spädbarn kan man inte ha parfym, för man kan naturligtvis inte ha sånt när man ammar de små stackarna. Och sedan hann jag inte med. Sedan blev det bara onödigt att pyssla med det där. Numera jobbar jag hemifrån och parfym är fortfarande i högsta grad onödigt.

Men lite kul blev det ändå. Jag rensade bland mina gamla flaskor, insåg att många passerat bäst-före-datum för länge sedan och ... tja, man byter helt enkelt smak med åren. Så jag bestämde mig på pin kiv för att starta projekt Perfume Quest. Precis, som en sådan där jävla dum dokusåpa på TV. "Ghost Anka söker essens", typ. Och detta är någon slags konstig protest mot vår jobbiga nutid - det är lika gott att man skaffar sin parfym INNAN man blir upplyst om att man med detta inköp gynnar barnarbete/användandet av förbjudna bekämpningsmedel/användandet av ftalater/skövlandet av regnskogen/odlandet av genmodifierade grödor/någon elak regim/utrotandet av någon djurart/växthuseffekten/plågsamma djurförsök/trafficing eller Gud vet inte vad. Det är inte lätt att vara konsument idag, inte. Är det inte något annat så är det väl fettbildande. Eller också borde man lagt pengarna på biståndsarbete istället, håhåjaja. Jag försöker verkligen vara en god medmänniska och samhällsmedborgare. Jag köper inte päls och jag är månadsgivare till Rädda Barnen och Greenpeace, jag odlar och äter KRAV-märkt, går snitslad bana i affären mellan de ekologiska alternativen, sopsorterar och komposterar och kör bilen på biogas. Men jag blir faktiskt snopen varje gång jag hittar något nytt alternativ i affären som är delfinsäkert, rättvisemärkt och ekologiskt, för då tänker jag "jaha, så allt annat är rena skurkprodukterna då?"

Men nu ska det bli parfym. Och det blir inte riktigt roligt om man inte vågar nörda ner sig totalt i denna spännande vetenskap. Det vanliga misstaget i parfymaffärer är dels att man testar för många dofter på en gång, dels drar slutsatserna alldeles för snabbt. En parfym är i stort sett uppbyggd av tre "noter": Toppnoten, hjärtnoten och slutligen basnoten. I första doftmolnet känner man mest toppnoten, den lättflyktiga. Sedan utvecklas hjärtnoten efter en kvart eller så, och först efter någon timme har basnoten framträtt ordentligt, och det är den som sitter kvar tills man tvättar sig nästa gång, i stort sett.

Så det är väldigt viktigt att man ger parfymen den tid den behöver för att utvecklas. En annan mycket viktig detalj är att man sprayar den på sin egen hud och inte bara på en doftsticka. Alla människor luktar olika och därmed doftar parfymer olika beroende på vem som bär dem. Så man använder doftstickan för att få en första vägledning och sedan testar man på sig själv och ger sig resten av dagen att fundera. Och nästa gång man kommer till affären testar man någon annan sort ... På detta vis kan Operation Perfume Quest pågå i evigheter. Men ska det göras ordentligt, så ska det. Man vill ju inte gärna falla för en gudomlig toppnot som en timme senare har utvecklats till något som mer påminner om fotsvett. Sånt KAN hända.

Min gamla favorit, Laura Biagottis "Roma" med sin lätt kontroversiella doft har fått stryka på foten, den fungerar inte längre på mig. Efter den första, förtrollande toppnoten luktar jag ... mentol. Nej, det var inte så bra. Tyvärr.
Nästa intressanta kandidat var en verklig klassiker, Chanel No. 5. Odödliggjord genom Marilyn Monroes klassiska uttalande att det var det enda hon hade på sig när hon sov. Jag testade, glad i hågen, och sedan sa jag och dottern unisont "luktar tant!" För det gjorde den faktiskt. Vet inte varför, men tanken gick direkt till gamla kärringar. Har tiden sprungit ifrån den, alltså? Nej, det blev spännande längre fram. Efter någon timme luktade den faktiskt alldeles gudomligt.

Systerparfymen, Chanel No. 19, har en något bättre inledning. Svårplacerad, diskret men mycket angenäm doft. Efter någon timme doftade det fortfarande gott, men kanske lite ... tråkigt? Lite tvål, sådär? Jag har den hemma, och den kan väl fortfarande duga, men den är som sagt inte jätterolig.

Vill man dofta som en blombukett utan märkliga undertoner, väljer man Laura Ashley No. 1 som varit min favorit under senare år, de gånger jag verkligen använt parfym alltså. Det luktar gott från början och fortsätter att lukta gott framöver. Jätteromantisk och inte det minsta provocerande, passar alla åldrar. Kanske inte sådär jätteupphetsande men jag gillar den. Främsta invändningen är att den verkar vara attans svår att få tag i nuförtiden - tillverkas den inte längre? Jag får vårda min egen lilla flaska ömt, så länge den nu varar ...

Många av de moderna parfymerna känns annars väldigt åldersinriktade. Jag har sniffat på åtskilliga och avfärdat dem direkt för att de känns mer för tonåringar än för mogna pumor. Det verkar vara otroligt populärt med citrusdofter och svarta vinbär, och så den där "gräsiga" doften som jag aldrig kan identifiera men som kan kännas lite påträngande på något vis. Man känner sig som om man borde gå på disco med piercad näsa eller så. Jaja, och tantdofter ville man ju inte heller ha. Operation Perfume Quest började plötsligt kännas lite mastigt ... jag lär vara mogen för egen balsamering innan jag hittar rätt, om det ska fortgå i det här tempot. Men nu har jag i alla fall funnit en lovande motkandidat till Laura Ashley: Essence de Femme från Hugo Boss. Mmmm! Dvs hjärtnoten var inte så bra på mig. När den förföriska toppnoten fladdrat iväg blev den nästan lite väl skarp, lite enfaldig liksom. Som en trist mellansats i en symfoni. Men efter ytterligare någon halvtimme mildrades den och blommade ut, och då var den alldeles underbar. Höll i sig länge också, det här kan bli nå't ... fast under hjärtnotsfasen är det nog säkrast att man drar sig undan på toa och sminkar om sig eller så, för annars gör man kanske ett dåligt intryck på karlarna. Man vill ju inte dofta som en idiot, nej eländet ska ju helst signalera intelligens och karaktär också - bland all erotisk mysk, sniffig kryddnejlika och förföriska blomsteressenser.

Men så var det ju detta med priset också. Det var inte lågprisparfymen precis, hoppsan. Det här får man nog fundera lite på. Och annars är det alltså bäst att slå till innan den bli mitt nästa dåliga världssamvete.

PS. Om jag någon gång skulle få en massa fans som vill ge mig presenter, var det här några fina vinkar.

Du skall icke tro att du är något. Du skall däremot tro att vissa andra är något.

2011-01-17T22:36:00.005+01:00

I Aftonbladet ondgör sig Staffan Heimersson över det där narcisstiska Facebook. Det är illa att vanliga människor tror att de ska ha något intressant att skriva om sig själva. De kan ju rentav börja tro att de är nå't. Och skulle de, per impossible, ändå ha något "intressant" att kläcka, är det dags att höja ett varningens finger: det du skriver på nätet kommer att kvarstå för evig tid! Du blir för evigt förtappad, du Godtrogne!

Aj, aj, ajabaja. Förlåt att jag säger det, men den största skillnaden mellan vanliga ointressanta facebookare/bloggare/twittrare och kvällstidningskrönikörer tycks ju numera vara att den senare kategorin får betalt för sitt tyckemyckande, medan de förstnämnda får kvacka fram sina tråkigheter på egen bekostnad. Och då är det, som bekant, nog inget värt.

Vi får väl som vanligt förtiga det lilla faktum att det händer att gammelmedia får hämta sitt nyhetsstoff från bloggosfären, Facebook och Twitter, lika väl som tvärtom.

Paradoxalt nog rekommenderar samme Heimersson i spalten bredvid den här boken om kungen, "Den motvillige monarken". Såå bra. Ja, en centimeter bredvid dissandet av facebookskvallret är plötsligt kungaskvallret rentav en plikt att läsa om. Det är skillnad på folk och folk här, eller hur Staffan? Eller ska vi säga folk och fä?
Men jag ser den vanliga sjukan här, den som kallas kändisfjäsk och kändisunderdånighet. Kungen är varken mer eller mindre människa än jag, och därmed är hans privata eskapader inte ett enda jävla dugg mer intressanta för mig än de som Lotta, 15, bekänner i sin rosa blogg eller surrar om på Facebook. Jag hoppas att det var ironi i krönikan, annars begriper jag ingenting.

Jag tycker att Facebook kan vara roligt. Jag inser också att det finns många sätt att göra bort sig där, och det väcker ju viss fasa förstås. Lite olustigt associerar jag till gammal präktig överförmyndarsocialism här, när Facebook m fl sociala medier fördöms. Ska vi verkligen sätta farliga vapen i händerna på den obildade massan, de kan ju skada sig själva? Och somliga gör det också, hiii! Nej, bättre att de varligt får lotsas fram i trygghet av eliten som vet bäst, som det alltid har varit. Bäst att vi förbjuder hela skiten.

Min Facebookprofil är privat, dvs den kan bara läsas av folk som jag har i min vänlista. Och där finns huvudsakligen folk som är mina vänner och bekanta, jag har inte samlat på mig drösvis av dem. Jag är inbilsk nog att tro att många av dem faktiskt ser något litet värde i att jag uppdaterar små saker som vädret hemma hos mig och vad jag för ögonblicket gör, eftersom de känner mig. Svenskar har pratat om vädret innan vi ens blev svenskar, varför skulle vi sluta nu? (Nu när det dessutom börjar bli intressant, med klimatförändringar och sånt.) Är det mer privata och enskilda saker jag vill diskutera med någon, finns en meddelandefunktion som jag använder väldigt flitigt. Jag lägger ut länkar till bra låtar och artiklar på min profilsida, jag försöker helt enkelt underhålla mina vänner. Ni proffstyckare ska ge fasen i att försöka knäppa mig på näsan och försöka få mig att tro att jag är "självbespeglande". Heimersson hänvisar till och med till Alex Schulmann som någon slags auktoritet när det gäller tyckande om den gräsliga självförhävelsen bland amatörtyckarna. Schulmann, vänta nu, var det inte killen som bloggade på Aftonbladet och fick en egen presskonferens när han slutade med det? Och fick en ny när han började igen, nu om livet som nybliven farsa. Jaså, hans faderskap var intressant alltså. Vaffödårå?

Och jag odlar mitt kändisförakt och mitt elitförakt. Kändisadeln slåss för sin överlevnad nu, det märker man ju. På alla sätt ska vi - nollorna - kvarhållas i tron att de där människorna som får betalt för att skriva i tidningen och får mest medial uppmärksamhet är mer intressanta än vi. Även fast de ofta inte har mer än vi att säga. Fast deras vedermödor som nyblivna föräldrar och deras bilder från senaste födelsedagskalaset och deras åsikter om världen knappast är mer spännande än mina.

På tal om det har det varit galor till höger och vänster idag. Idrottsgala, Grammisgala. Den förstnämnda gick i TV, den sistnämnda var däremot så förnäm och exklusiv att vi i den gapiga populasen fick nöja oss med bildspel i tidningen, typ 200 bilder.

Jamen vilken tur då. Äntligen fick jag något att lysa upp mitt futtiga lilla liv med, vackra folket på röda mattan minsann! De Intressanta! En gång i tiden skulle man stå med mössan i hand och buga för brukspatron och prosten, nu ska man visst göra detsamma för tidningarnas gullegrisar. Samt lära sig själv att hålla truten, inte ska världen behöva plågas av mina bilder på min nya katt.

Nej nu ska jag skynda mig att länka till det här inlägget från min Facebook. Puss på er.

På skattjakt

2011-01-13T14:38:00.001+01:00

Det känns som om jag sitter i en djuphavsfarkost och sjunker allt längre ner. Landskapet omkring mig förändras efterhand. (Måtte det inte bli så mörkt att jag snart inget ser.) Det viktiga här är att man måste passera de överliggande skikten för att nå de som är under. Man kan inte gena. Man måste sjunka genom dem, ett efter ett.
Det är likadant när man skriver, när man har något som liknar en historia i huvudet. Man tror alltså att man har en viss historia, men ju mer man rotar i den, desto mer förändras den, tills man är på ett helt annat ställe. När jag improviserar noveller börjar jag ju ofta med en bild och sedan skriver jag bara, fria fantasier som börjar med bilden och slutar Gud vet var. Finessen är att det är omöjligt att hamna vid detta ologiska slut om man inte börjar med bilden, fast de i efterhand inte ser ut att ha något med varandra att göra. Men det är en associationskedja, där man måste följa länk efter länk. Sjunka genom skikt efter skikt.

Där, på botten, hittar man ibland en skatt och ibland bara dy. Sånt vet man aldrig i förväg. Det har hänt att jag fått uppslag som slagit ner i mig som en blixt, en idé som jag lyckats fånga tillräckligt länge för att sedan minnas den och göra något av den. Jag tror att mina allra bästa idéer har fötts på det viset - en ingivelse, bara. Naturligtvis finns det något som knuffar fram dem. Det kan vara en anmärkning som någon slänger ur sig, en rubrik i en tidning, en textrad i en i övrigt meningslös låt.. Men även här gäller regeln att jag aldrig, aldrig i förväg vet när och hur blixten kommer att slå ner. Som författare har jag tyvärr inte nått stadiet när jag kan knäppa med fingrarna - förresten kan jag inte knäppa med fingrarna under några som helst omständigheter - och trolla fram idéer. Jag måste ta till knep, som de där slumpvis utvalda bilderna.

Precis, där ligger ett av tricken. Slumpvis. Jag har kört det här tricket ett antal gånger nu, och jag har varje gång jämrat mig när bilden visat sig föreställa en akvariefisk, Vällingby torg, en flod, en lumpsamlare eller en byggnad från trettiotalet. Varenda gång tänker jag "herregud, det här kan jag inte hitta på något om!" Sedan sätter jag igång, stånkande och stönande. Några meningar, och sedan händer det magiska. Något kryper fram ur stånket, något jag faktiskt inte kunde ana i förväg. Något som ofta ser ut som fröet till en historia.

Jag tycker att det låter stort och märkvärdigt när någon gått och grunnat på någon stor livsfråga en längre tid och sedan skriver en bok om det. Skriv om det som ligger dig varmt om hjärtat, säger lärarna. Skriv om det som intresserar dig. Jomenvisst ... och det är ju det man gör i slutänden, men det verkar som om åtminstone jag måste gå den intuitiva vägen varje gång. Mina hjärtefrågor ligger inte uppenbarade framför mig, färdiga att göra historier om. Jag vet att det skulle bli fruktansvärt misslyckat om jag försökte. Jo, klart att det finns saker jag tänker och funderar på, men det betyder inte att det går att göra berättelser om dem. Även om vi gärna vill tro att det är så det fungerar. Kanske gör det också det för andra, men inte för mig.

Skrivarlivet är ett äventyr. Det måste vara ett äventyr, för ska man ha det tråkigt, kan man lika gärna ha det med något som ger mer betalt.

This Piece of Poetry Is Meant To Do Harm

2010-12-29T13:23:00.010+01:00

Det var en morgon såhär i början av december när jag ögnade igenom nattens mailskörd - de kommer ofta på natten - och hittade ett från The Ark, med en titel om 20-årsjubileum och avskedsturné. Aha, tänkte jag, så de lägger ner nu när de ska fylla 20. Jaja, okej, det var ju logiskt.
Tänkte jag, alltså. Några timmar senare upptäckte jag att det blivit en slags chockvåg genom mediavärlden, den delen av världen jag känner alltså. Fans var chockade och förtvivlade. Varenda tidning skrev om det. Jag blev lite förvånad, för kändes varken oväntat eller dramatiskt, detta. Möjligen var det lite märkligt att pressmeddelandet gick ut mitt i natten och hamnade i bandets nyhetsbrev, det jag fått. Fast - från pålitligast möjliga källa fick jag sedan veta att det ju helt enkelt berodde på att man ville ge fansen nyheten innan tidningarna fick den. Det hjälpte knappt, för åtminstone en kvällstidning låg med örat mot marken och norpade nyheten så fort den dök upp, men tanken hedrade dem i alla fall. Och inte spelade det så stor roll heller.
Sedan har det förstås skrivits krönikor och reflektioner både högt och lågt. Jag har tigit, men nu tänkte jag ta mig samman och komma med den där kommentaren jag också, den som jag först kände var rätt överflödig. Men det är den kanske inte, och jag kommer strax till anledningen.

Först och främst vill jag kommentera det faktum att denna blogg legat och sovit så länge. Gott har den sovit. Har jag slutat skriva? Nej, tvärtom. Jag undrar om jag inte skriver mer än någonsin egentligen, men jag kom in i ett annat skede av skrivandet. Plötsligt ökade behovet av att skriva på ett mer riktat vis. Dagboken är ju föralldel alltid med mig, men det är lite andefattigt att bara prata med sig själv. Men det kan faktiskt också kännas lite andefattigt att ropa rätt ut i luften och inte veta vem som tar emot. Alltså skriver man brev istället. Personligt riktade, individuella brev där man redan i förväg vet vilken slags person som kommer att läsa. Det behöver inte vara särskilt hemliga saker för det, men jag märker att min ton ändras ganska mycket beroende på vem jag skriver till, och det är också fascinerande. Det spelar alltså roll vem man talar till, man kontrollerar alltså inte medvetet sitt språk till hundra procent. Det där undermedvetna, det jag sysslat så väldigt mycket med under senare år, griper in och tar över.

Så skrivande handlar inte alltid om att nå så många som möjligt hela tiden. Jag måste förstås nu ställa mig frågan hur det är om man skriver låtar som man framför till en publik. Blir det samma sak? Blir man nöjdare ju fler skivor man säljer och ju fler som står där i publiken?
The Ark nådde sin publikmässiga höjdpunkt 2007, när till och med en sådan trögfattad ute-person som jag fick upp ögon och öron för dem, för de var ju med i Melodifestivalen. De trodde nog att de var kända redan innan dess, men det var ju inget emot vad de blev sedan. De jobbade hårt det året. Sedan blev det lite lugnare. Under turnén 2010 skrev en del journalister kommentarer om sviktande publiksiffror, något slags misslyckande, eftersom det inte blev samma ståhej som 2007. Jag tyckte att det var ganska larvigt. The Ark hade att välja på att rida på melodifestivalvågen några varv till, kanske bli ytterligare en melodifestivalinstitution, eller att fortsätta på sin egen väg. De valde det senare. Jag har svårt att se vad det var som var misslyckat med det, om vi nu inte räknar allt i royalty och tid-i-rutan.

Nu kunde man ju tro att jag tänkte skriva idel lovord om hur detta band frälste mig och allt vad de har gjort för mig, men det tänker jag inte alls göra. De har inte lärt mig något. De räddade mig inte ur något. Något hände helt visst under melodifestivalen 2007, för jag upptäckte att jag engagerade mig djupt och intensivt i ett rockband, något jag aldrig gjort tidigare och förmodligen aldrig gör igen. Två strängar råkade slås an samtidigt och skapa resonans, och den ena var min. "Det där undermedvetna" bestämde att det här var något värt att ägna uppmärksamhet åt.
Ärligt talat tycker jag att den mesta musiken som gjorts under de senaste decennierna har varit skräp. Inte ens när det ska vara djupt har det varit särskilt djupt, eller djupt på annat vis än de redan grävda fårorna. Svensk kultur normaliserar till och med begreppet "djup" och därmed mister det all mening.
Men The Ark var glamrockare. Jag har tidigare i denna blogg skojat om att glamrockare är den musikaliska motsvarigheten till fantasyförfattare, åtminstone här i Sverige. Vi passar inte riktigt in i Den Goda Smaken, för vi klär oss inte i svart och ser inte svårmodiga ut, utan sveper in budskapen i kitsch och paljetter, gör en grej av ytan istället för att förneka den.
(Häromåret läste jag en recensents hyllning av ett visst, välkänt rockbands kommande rockalbum. Inte för att han hunnit höra det, men "med ett sådant snyggt foto kan du ju inte bli annat än bra". Ööh? Fotot föreställde bandet ifråga, snyggt stajlade i mörka kläder. Och enligt recensenten var det jättejätteläckert att fotot var - svartvitt. Jag skojar inte, men jag hoppas att han gjorde det.) Av denna anledning känner jag mig starkt befryndad med glamrockarna, och musiken som sådan har jag ju alltid älskat - längre av vad The Ark själva har gjort, tror jag.
Men oavsett kostym kan man ju ha ett allvarligt syftande budskap med det man framför. Det första som slog mig när jag såg The Ark framföra "The Worrying Kind" i Melodifestivalen, var hur enormt professionella och säkra de var på scen, vilken skillnad det var mellan dem och ... tja, de flesta andra i samma tävling. Det andra som slog mig var att texten ... vänta nu, det var inte den vanliga trallen? Nej, det var det inte. Det var en text som talade med en mycket egen röst, en text som var skriven av någon som använt sin egen personlighet och inte bara kört standardreceptet. Även om det, förvisso, fanns en referens till David Bowie mitt i den.
Men man hör inte det man inte vill höra och sålunda blev The Ark direkt stämplade som ytliga, särskilt när de hade den dåliga smaken att göra lite reklam för en klädkedja mitt i alltihop. En journalist surnade till och kallade det svek, för han hade ju fått för sig att The Ark var ett indieband, och dessutom visste han ju hur ett indieband ska vara och uppföra sig. De ska provocera, inte bli kommersiella. Dvs de skulle inte provocera honom, då gick det ju lite väl långt kanske ...

Men det fanns mycket, mycket mer att upptäcka hos The Ark innan jag började få något slags grepp om vad det egentligen handlade om. Jag kom alltså in i matchen så sent som 2007, så större delen av bandets historia fick jag ta del av i efterhand. Kanske är det därför jag rycker på axlarna åt deras nedläggning. I framtiden blir allt "i efterhand" och för min del blir det alltså ingen större skillnad. Jag sitter fortfarande och fröjdar mig över Pink Floyd, ABBA och Mozart, trots att de alla lagt av för länge sedan ... men det gör ju inget, musiken är ju kvar.

Men det här oväntade djupdyket i ett svenskt rockband, här och nu, förde en del andra erfarenheter med sig. Jag ska inte säga att jag velat ha någon av dem oupplevd, för erfarenheter är i slutänden den enda riktiga skatt man kan behålla - men en del var inte alls trevliga. Vi kan ju ta det här med fansen. Tack vare The Ark har jag mött några av de trevligaste, snällaste och roligaste människor man alls kan tänka sig. Och dessvärre också deras raka motsatser.
Eller rättare sagt, det är de fansen jag inte har mött. Internets troll kännetecknas dels av de taskiga vibrationer de sprider omkring sig, dels av sin anonymitet. De som visar en sina ansikten och sin rätta identitet är så gott som uteslutande sympatiska människor. Jag vet inte om otrevliga människor väljer att vara anonyma eftersom de inte vågar annat, eller om själva anonymiteten gör dem obehagliga, men det är ju fantastiskt hur låg man kan bli när man kan gömma sig bakom ett nick som inte går att spåra.

Jag tror inte att det är något specifikt för just The Ark att ha ett gäng otrevliga fans. Det råkar säkert varenda populär artist ut för. Det är kanske snarare - jag vet att jag verkar ologisk - mer specifikt att ha trevliga fans. Eller, om jag får uttrycka det så här: det är otroligt ont om våldsälskande homofober med rasistiska och fascistiska åsikter i The Arks publikled. De trivs knappast i sällskapet och bra är väl det.

Men som alltid när ett gäng hyfsat attraktiva gubbar ställer sig på en scen, blir det svartsjukt trätande omkring dem. En del av de s k gamla fansen, de som fanns där före 2007, tyckte att det var roligt att bandet blev så populära. Andra ville ha gullklimparna för sig själva och önskade de där nytillkomna så kallade mellofansen all världens väg. Det blev ju plötsligt en sån trängsel! Vi förklarades både som oäkta och svekfulla. Tvärsäkra spådomar sade att vi alla skulle vara väck inom ett halvår igen. Nå, det stämde ju på somliga och inte alls på somliga ... Men bevakningen blev stenhård. Om man hummade något om att man kanske hade talat med någon i bandet, sådär alldeles på riktigt alltså, och inte via en bandmedlems flickvän som kände ens kompis' kusin, ryckte Inkvisitionen - givetvis anonym den också - direkt ut för att kolla När, Hur, Vem och Varför. Själv utnämndes jag med stora bokstäver till LÖGNARE eftersom jag antytt att jag hade någon slags kontakt med Översångfågeln själv, Ola Salo alltså. Det var nämligen omöjligt att han någonsin skulle vilja tala med ett mellofan, så det så!

Att vara ett nytillkommet fan var också ungefär som att vara i Jerusalems tempel och förvisas ut på Hedningarnas förgård. De som stod därute fick inte prata direkt med Gud, de fick vackert försöka tala med någon överstepräst som möjligen kunde tänka sig att gå in i Det Allra Heligaste, och möjligen också senare komma ut med ett budskap därifrån. Jag undrar om detta rockband någonsin fått klart för sig hur många självutnämnda överstepräster, förlåt, "riktiga kompisar", de egentligen har. Inte blev det bättre av ett antal dumma rykten som gick, som lät oss ute på Hedningarnas förgård förstå att killarna i bandet inte kunde hantera datorer - Ola ägde enligt ryktet ingen - och naturligtvis inte hittade vägen till sin egen hemsida.

2009 skedde äntligen en uppryckning, för då gjordes hemsidan om och bandet började föra blogg. Plötsligt fanns kanalen där de själva kunde berätta hur det egentligen låg till med saker och ting, och därmed försvann problemet med troll och andra-, tredje- och fjärdehandsinformation, som blev "information" på vägen. Det finns med andra ord hopp även i till synes hopplösa fall, men innan dess fanns det stunder när man - för jag är ju ändå en rätt normal och menlös person, och framför allt är jag inte 14 år - fick ställa sig frågan vilket dårhus man tittat in i och om man egentligen hade något där att göra. Om det verkligen skulle vara så där. Och vad det var för slags människor som betedde sig sådär, och varför de gjorde det. Jag tyckte att det var intressant ur rent psykologisk synvinkel, men särskilt kul var det inte. Författaren i mig gnuggade händerna och antecknade spännande saker som senare kan användas, men annars kändes det mest äckligt, det hela.
Jag har kontaktats flera gånger av personer med falsk identitet, vilka uppenbarligen haft som syfte att kartlägga min och andras relationer till Ola Salo. (Må de undra.) Jag har haft en regelrätt stalker efter mig. Jag har av överlägsna journalister, sannolikt yngre än jag, blivit insorterad bland "Ark-kidsen", "de tjutande fansen" och liknande klapp-på-huvudet-epitet. Jag har utsatts för lögner, vilseledande information och förtal. Ja, jag vet att mina lidanden i detta fall inte är alltför storslagna och imponerande, men de har likväl träffat en av mina allra känsligaste punkter: rädslan för att sorteras in i ett kollektiv, att inte längre bli sedd som den jag är. Och enbart som den jag är.

Jag är en individualist. En person med vissa bestämda politiska åsikter sa en gång under ett föredrag att detta ord var som ett skällsord för honom, men jag tänkte att han inte fattat något, eller möjligen tolkade ordet på ett helt annat sätt än jag. Individualism handlar inte om att vara egoistisk och empatilös, eller att inte kunna fungera som lagspelare. Det är snarare tvärtom, det är att ge sig själv ett stort ansvar gentemot omvärlden. Att stå för sina egna handlingar och åsikter, att ge andra människor samma rätt att vara individer som man ger sig själv, att kunna samverka. Varje gång jag ordnas in i en större massa och tillskrivs åsikter och egenheter jag inte har - och därmed berövas de jag har - känns det som om någon försöker trycka ner mig under vattnet och dränka mig. Jag blir rasande och börjar sprattla emot. Jag tror, faktiskt, att vi människor är en del av en helhet - men på ett högre plan. Som individer har vi fortfarande skyldighet att uttrycka vår individualitet, för den är en pusselbit i helheten. Vi är som instrument i en orkester; vi har alla vår egen röst oavsett om vi spelar unisont eller delar upp oss i olika stämmor. Om tvärflöjtisten börjar spela förstafiolernas stämmor istället för sin egen, gör hon faktiskt inte sitt jobb och något kommer att fattas. Så - och detta kanske kan ses som en paradox - jag hyllar helt den marxistiska principen som säger "av var och en efter vars och ens förmåga, till var och en efter vars och ens behov".

Därför har jag alltid stått lite vid sidan av. Eller stuckit ut, jag vet inte riktigt. Det är ingen uttänkt taktik, men jag följer mitt eget huvud och då blir det ju lite eget ibland, kanske. Och det ironiska i det här är att man kanske blev lite svårhanterad då, både för andra fans och även för bandet självt - detta band som inte gör något annat än predikar individualism. De läror som Ola basunerat ut från scen lever jag redan efter, och när jag fann några som verkade tycka som jag, applåderade jag. Men det ligger en paradox också i det här. "Det är värt att bli kallad idiot om det är priset för att gå sin egen väg", som Ola så stolt har deklarerat. Varpå alla unisont ropar "JAA!" ... Men ska vi alla vara idioter på samma sätt då? Finns det alltså en norm även för det avvikande? Eller får man lov att avvika även från andra avvikare?

Vilket naturligtvis leder oss till frågan om hur framgångsrikt ett annorlunda band kan bli utan att bli konventionellt. Punken behövde sannerligen inte många år innan tuppkammar, kängor och hes skrålsång blivit standard, och vad var det då man protesterade mot? Framgång har alltid varit rebellismens värsta fiende. I samma stund som rebellerna når popularitet, alltså börjar nå ut med sina budskap, försvinner de in i formalisering och administration med tjänstemän, kravallstaket, vakter och organiserade fanklubbar. Jag vet, för jag försökte ju få till en intervju med The Ark under sommaren 2007. Det tog flera månader innan jag lyckades, och det var frustrerade månader som kantades av "hjälpsamma" överstepräster vilka skulle upplysa mig om hur omöjligt det hela var, och ett band som satt i sammanträde mest hela tiden och ständigt hade viktigare punkter på agendan. Eller också använde jag inte den korrekta kommunikationskanalen, vilket jag blev upplyst om. Ja, idiot blev man ju förvisso, men det där med att gå sin egen väg vete sjutton alltså. Dvs när det faktiskt skulle omsättas i praktiken. Då skulle man ju lik förbannat följa reglerna, skrivna såväl som oskrivna ... Tro inte att jag stod helt oförstående inför detta. Jag är ingen anarkist heller, jag förstår också vad som är praktiskt och inte praktiskt. Men jag skulle svika både mig själv och det band jag tycker så mycket om, om jag slutade att ifrågasätta det som kan och ska ifrågasättas, om jag slutade att vara mig själv.

(Ja, det blev ju en intervju till slut, och jag ska vara Ola evigt tacksam för de ansträngningar han lade ner för att det skulle bli något bra. Han tjänade inte direkt något på det - eller också gjorde han det, även om det inte var något som kunde mätas i termer av pengar och framgång. Faktiskt tror jag att vi under några ögonblick lyckades locka fram det bästa hos varandra, och vad kan väl vara mer meningsfullt än det?)

Det har varit en rolig tid med The Ark. Jag har fått många tillfällen att lära mig själv nya saker, framför allt om mig själv. Jag har gjort saker jag aldrig gjort förut, eller förut trott att jag skulle göra. Jag har träffat människor som jag annars inte skulle träffat, blivit berikad, inspirerad och sett mig själv förändras. Att göra saker man aldrig gjort förut är att göra dem förutsättningslöst, och det är också att vara sig själv. The Ark blev ingen ledstjärna, men väl en spegel.

När jag hörde låten "Have You Ever Heard A Song" från The Arks senaste album, In Full Regalia, vill jag minnas att jag reagerade på att den hamnade mitt i låtlistan och inte blev slutspår. Den lät nämligen som ett slutspår, som en definitiv avslutning. (Eller snarare som slutet på ett kapitel och början på ett annat.) Efter deras turné i somras satte jag ihop en liten video till den låten. Den var tänkt att bli en tribut både till bandet och till de där trevliga fansen, de som visar vilka de är. Jag följde som vanligt intuitionen när jag satte ihop den här lilla storyn, och resultatet blev ett sommarminne som skulle likna ett gulnande vykort. Och det var nog där och då jag förstod att bandet inte skulle gå vidare efter sitt tjugoårsjubileum. Jag skrev till en person, som i högsta grad har med saken att göra, att jag kände att det verkligen var min slutpunkt. I mitt tycke blev den riktigt pampig.

Och nu skrev jag den här lilla krönikan över det här rockbandet, och jag vet att den blev besk snarare än söt, men nu vet ni varför. Ola skaldar "I'm not singing to raise affection, this piece of poetry is meant to do harm" och jag stämmer in.
Efter min egen förmåga, på mitt eget sätt.

Internetutbrändheten nalkas

2010-05-28T14:40:00.003+02:00

Läget med mig är inte så bra. Eller snarare, problemet är ganska isolerat och kan lätt åtgärdas, men det känns så sorgligt.

Internet har börjat förstöra mitt liv. Det stressar ihjäl mig. Det kallas informationsinfarkt med ett finare ord. Jag kallar det Internetstress.

Märk väl, jag säger inte att det är datorns fel. Datorn är ett verktyg för mig, ett multiverktyg som jag kan använda till väldigt mycket. "Vad gjorde du förr innan datorn fanns?" sa en släkting lite ironiskt till mig häromdagen. Jag svarade: "Jag läste böcker. Jag lyssnade på musik. Jag skrev. Jag ritade. Jag läste tidningen. Jag tog reda på saker, jag pratade med kompisar - allt som jag fortfarande gör på datorn, fast då hade jag fler maskiner."

Då blev det lite tyst. För mig är det inget alternativ att gå ut och umgås med folk IRL istället, för de flesta av mina vänner bor ju långt, långt ifrån mig. Och jag har en massa hobbies som jag gillar att utöva ensam. Datorn hjälper mig med allt detta.

Men så har vi Internet då. Det lömska surfandet. Jag har märkt att det blivit för mycket ibland. Jag börjar överreagera på sånt jag läser, i synnerhet alla stinkande, superelaka, patologiskt korkade kommentarer som folk numera skriver under varje artikel och nyhetsnotis. Det är hemskt. (Igår var det semifinal i ESC. Läs inte vad folk säger om det. Gör det inte, ni kommer att ångra det.) Jag känner plötsligt att jag saknar försvar mot det, jag blir - som det heter med ett högtravande, gräsligt litteraturklyschigt ord - "hudlös". Antingen måste jag lära mig att fnysa åt allt som sägs, eller också lära mig att stänga av så att jag slipper höra det.

Och det är själva mängden av information som stressar mig. Man måste ju hänga med. Men när medhängandet börjar leda till att man kollar mailen en gång i kvarten för att vara säker på att man inte missat något, etc, då börjar man känna sig koko. Plötsligt kan jag inte fokusera längre. Jag får svårt att somna. Svårt att sova. Svårt att vakna. Och får naturligtvis inte gjort det jag skulle. Ska man författa måste man främst lyssna till sin inre röst, inte till omvärldens surr.

Botemedlet är väldigt enkelt och jag använder det också. Jag stänger av. Har ju till och med ett program som blockerar webbläsaren under vald tidsrymd och gud vad skönt det är varje gång jag tryckt på den knappen. Det är som att komma ut ur ett kvavt rum. Efter en liten tid i isoleringen är jag glad och samlad igen och så kopplar jag upp mig och ... Ja, problemet är att tiden mellan återställdhet och utmattning blir kortare vid varje varv. Jag tror att det är sånt som leder till utbrändhet. Vilket i sig är jättelöjligt eftersom jag i mitt normala liv inte alls är stressad eller ledsen. Det är bara mitt cyberjag som börjar må taskigt, men det är ju också en del av mig.

När det gäller denna blogg har jag hållit mitt löfte till mig själv: jag uppdaterar den när jag känner för det. Bara då. Därför råder för tillfället tystnad här, till största delen. Jag kommer väl igen så småningom, men nu är det alltså sladden ur som gäller. Och sedan sitter jag där vid mitt tangentbord och fixar med min roman och känner mig glad igen. Hoppas jag. Fram till dess har jag informationsallergi, vill inte veta något om något längre. Pallar inte ens att kolla väderprognosen just nu.

Ja, det får väl regna bäst det vill då.

Namedropping in full regalia - skivrecension

2010-04-27T11:18:00.007+02:00

Hej igen bloggen. Jag är bra i armarna igen och författar och har mig. Det mesta publicerar jag inte, för det är privat, om det inte är roman alltså. Men nu ska jag recensera en skiva och då är det ju meningslöst att prata med sig själv.

Det är ganska mycket annat som också är meningslöst när det gäller skivrecensioner. I det här fallet rör det sig alltså om The Arks CD/tidning "In full regalia" som släpptes igår, 26/4 - någon som är förvånad över att jag valde den skivan?

Igår läste jag en norsk recension som totalsågade den här skivan. Det lät ju bara som sådan där musik från 70-talet, gäsp. Ja, det gör det. Och här kommer kortversionen av recensionen: om man inte är särskilt förtjust i glamrock från 70-talet ska man hålla sig ifrån "In full regalia". Då finns det knappast en chans att man gillar den. Å andra sidan, tycker man tvärtom kommer man förmodligen att bli lika glad som jag av att lyssna på det här.

Den norska recensenten slog till att börja med fast att öppningsspåret, "Take A Shine To Me", lika gärna kunnat vara skriven av ABBA för 35 år sedan. Något som fick mig att avfärda resten av recensionen med en stor fnysning. Antingen lyssnade hon inte ordentligt, eller också har hon ingen vidare koll på ABBA. De inledande tio sekunderna har visserligen ett komp som för tankarna till "Waterloo" men sedan då? Där hör jag inte mycket ABBA längre, däremot ...

Men det här var nyttigt, för det fick mig att tänka till. Namedroppingsjukan är gräslig i musikvärlden. Det är möjligen ett försök att skapa en akademisk adel bland ett gäng tyckare och musiknördar där ingen har fler öron än någon annan men där man alltid kan tävla i hur många skivor man har i sin samling. Den som hittar likheter med någon artist som andra inte hört talas om vinner.
Och när det gäller "In full regalia" är referenserna till andra artister och låtar så många att det blir rena parodin om man ska försöka reda ut varifrån det och det och det kommer. Man har ett "det låter som ..." på tungan mest hela tiden. Jag kände att jag själv kanske borde låta bli. Det blir ändå bara krampaktiga försök att beskriva låtar i ord och det är väl lika gott att folk går och lyssnar själva om de är intresserade? Men jag har skrivit glamrock och det är viktigt att veta, tror jag.

En referens är däremot så uppenbar att det är lite betänkligt att den inte omnämns i texterna - nu när det för en gångs skull fanns plats att skriva nästan hur mycket som helst. Det är rippen av Lapp-Lisas gamla monsterhit "Barnatro", här omskapad till väldigt vackra och pampiga balladen "Have You Ever Heard A Song". Jag har alls inget emot att man lånar från andra låtar, jag tycker att det kan göras väldigt kreativt, men är det mer än något riff här och några takter där, borde man kanske lägga in en not om det. Bygger på psalm XXX etc.

Att "All Those Days" låter som om den kunnat vara skriven av Pink Floyd - fast den inte är det - fick mig däremot mest att hicka av förtjusning, Pink Floyd-fan som jag är.

När kvällstidningar, och även andra media, ska göra säljande rubriker blir det sällan om väsentligheter utan om sådant som kan tänkas kittla annat än intellektet. Förra sommaren dök Olas rosa diskhandskar upp som en nyhet, bara för att han i sitt sommarprat nämnt detta som en kommentar till sin bacillskräck. Jag blev inte glad när jag såg det där, men desto gladare när jag igår hörde honom parodiera bacillskräcken i hysteriska "Hygiene Squad", en av skivans stilmässiga överraskningar. Här kan man givetvis också namedroppa, och när man nämnt Sweets "Ballroom Blitz" kan man ju alltid gå vidare och utreda vad just den här genren kallas - jo, för i likhet med fantasylitteratur kan man naturligtvis bena ner rockgenrer till minsta specialare, och gör man det för mycket blir det också väldigt fånigt. Men viktigast är väl att "Hygiene Squad" är en galen låt som man blir på gott humör av, när man kommit över första lyssnarchocken vill säga. Den som trodde att The Ark bara gjorde melodisk snällpop lär sätta i halsen.

Självironin märks ännu mer i komiska "Publicity Seeking Rockers", med mysiga saloska formuleringar som "But all that rabble-rousing razzmatazz .../Can't someone make them go away?"

Ja, det finns en del självironiska inslag i "In full regalia" och överlag ett mycket gladare humör än i föregångaren "Prayer For The Weekend" - en skiva som innehöll flera lysande låtar men också kändes så svart och bitter att det nästan blev obehagligt. Det var självmord, olycklig kärlek, galenskap, panikångest, sarkastiska uppgörelser med gamla idoler och morbida offerkulter i en lång rad, inklusive den av Ola nyuppfunna genren "cynisk gospel" ... På den nya skivan känns det som om bandet har mognat på ett bra sätt. De har inte blivit tråkiga, men fått den kombination av självkännedom och självdistans som jag förknippar med vuxenhet. De älskar sin glamrock och här bejakar de det fullt ut utan att be om ursäkt för det - och resultatet är att skivan sprakar av spelglädje.

Å andra sidan, man tappar också en del saker när man blir äldre. Jag har svårt att tänka mig att ens Ola idag kan åstadkomma låtar av samma klass som "It takes a fool", "Calleth You Cometh I" och "Joy Surrender", för till detta krävs något som jag i brist på bättre ord skulle vilja kalla ungdomligt naiv oförstördhet. Man måste kunna titta väldigt, väldigt djupt in i sig själv för att finna den formen av poesi och - sorry Ola, här kommer en liten nyhet från En Som Vet - det hinner man helt enkelt inte när man blivit äldre och fått familj. Man får ju utvecklas istället, dra nytta av sin ökade erfarenhet och mognad. De gamla låtarna finns ju fortfarande kvar. Och visst hör man lite lånade ackordsföljder och arrangemang från "Calleth" i nya balladen "Stay With Me" - en låt som inte alls når Calleths höjder vad gäller poesin, men imponerar desto mer med den sångmässiga mognaden. Det här tror jag blir skivans största hit med tiden.
En annan sak som händer med åren är att röstläget förändras. Det sjunker. Den forcerade falsetten i "Superstar" känns lite obekväm. Ola har en vacker baryton och sjunger på hela taget mycket bättre idag än för tre år sedan, men skulle kanske inte försöka pressa sig upp på samma höjder som fanns på debutskivan "We Are The Ark". Men so what? Det gör väl inget?

Jag lyssnade alltså på den här skivan fram- och baklänges och hit och dit ett antal gånger. Mitt i alltihop kom jag på mig själv med att tycka att det var fantastiskt bra. Faktiskt har "In full regalia" ovanligt få låtar med megahitpotential, jämfört med föregångarna, men i gengäld har det blivit en ovanligt aptitlig blandning. Och spelskickligheten hos killarna har verkligen blivit stor med åren. Den här skivans stora stjärna heter nog egentligen Mikael Jepson, vars gitarrsolon är godis för öronen i låt efter låt. Åtminstone tror jag att det mesta är Jepson, annars får jag be Martin Axén om ursäkt. Och Sylle Schlegel är en minst sagt kompetent trummis och sångare - på den här skivan har han mycket att göra.
Fast det är möjligen så att jag har fel, att det finns fler möjliga hitar på "In full regalia" än jag trodde - möjligen tycker den s k breda publiken likadant som jag, att det är väldigt skönt med en sådan här skiva när Kents distade dystopier har varit högsta kulturella mode i svenska rockvärlden i ett antal år.

Men det är oroväckande, ett möjligt försök att beveka det konservativa etablissemanget, när man skickar ut "Superstar" som skivans första singel. Det ska ju normalt sett vara en skivas starkaste låt, och själv tycker jag ganska precis tvärtom om den. Så min smak är kanske inte pålitlig om man vill ha en bedömning som passar de breda folklagren. Jag är inte Bert Karlsson precis. Jag tillhör inte rockadeln eller tyckareliten, jag är bara en sån där som just gått och köpt en skiva. Dessutom dansade jag runt till sjuttiotalsrock innan Ola Salo var född ... så jag fick höra dem när det begav sig, så att säga. Lustigt nog är de bättre idag än de var då.

Den medföljande tidningen då? Jovars. Den är förstås jättesnyggt designad och många av texterna är genuint roliga. The Ark har återtagit kontrollen över sig själva och det glädjer mig. De driver en egen blogg och publicerar nu alltså en egen tidskrift om sig själva, vars innehåll förhoppningsvis är sådant som de gillar. (Bild på diskhandske finns också ...) Det är skönt för alla oss som kräks på kvällstidningsskvaller. Mina invändningar rör annonserna, som känns lite väl grabbiga med tanke på att de flesta av skivköparna troligen är kvinnor. Och sedan är det en miss med typsnittet i en del texter, för det är svårläst.

Men det är ju inte hela världen, och det brukar ju inte precis vara lättare att läsa texterna i ett CD-konvolut ...

Tillägg: Jag har i flera dagar funderat över låtordningen på skivan. "The Red Cap" känns lite avslagen om man jämför med "Have You Ever Heard A Song" som är den givna finallåten. Och The Ark brukar inte slarva med sina in- och utgångar. Sedan slog det mig att albumet känns som om det blivit uppdelat i två sektioner, med alla "givna singlar" i den pampiga första delen ... och sedan är det som om bandet lossar på slipsen och börjar leva rövare på allvar bland olika sjuttiotalsgenrer och utmanande texter. Ungefär som om den mindre engagerade delen av publiken nu antas ha gått hem ihop med de högtravande kritikerna som kommer att ha fullt upp med att analysera mognaden i "Stay With Me" och snärjigheterna i "Singing 'bout The City". Kvar står de mest hängivna fansen och kompisarna, och där kommer också låtarna som överraskar och retas mest - alla är inte heller glada över dem, "det låter inte som förväntat" och jag har till och med läst omdömet "utfyllnad" - en omöjlighet hos ett band som verkar ha en oändlig räcka låtar att välja på.

Eftersom "Have You Ever Heard A Song" så bombastiskt påpekar att "I don't believe in class and I don't believe in taste" är jag nästan böjd att gissa att det är ett fullt medvetet arrangemang. Jag tror inte heller att det är en slump att "All Those Days" slutar med ett steg rätt ut i luften, efter att i några minuter ha kört ett psykedeliskt wailande kring frasen "Some day I'll give them back to you". Det avklippta slutet blir som ett ironiskt "... någon gång, men inte nu!" vilket ändrar budskapet i hela låten.
Och detta tror jag för att det är The Ark. Då brukar det finnas luriga undermeningar i det som sker, små budskap för den som vill och orkar analysera djupare. Och det är därför jag är så väldigt förtjust i dem.

Melodifestival på liv och död

2010-03-14T15:38:00.004+01:00

Igår var det final i Melodifestivalen. Precis som väntat vann Anna Bergendahl och Salem al Fakir kom tvåa. Själv röstade jag på Anna och funderade också på att lägga en röst på Salem, så jag var nöjd.

Efteråt går diskussionens vågor givetvis höga. Somliga är Upprörda. Jag läser artiklar i kvällsblaskorna och sedan kommentarerna, och jag blir också Upprörd. Inte över resultatet i den här lilla skojiga tävlingen, utan över intelligensnivån hos en del människor som skriver och tycker till. Finns det då ingen nedre gräns?

SVT är i och för sig rätt dassiga de också. Dvs de som gör ritningarna till Melodifestivalen. I år hade vi något som hette utländska jurygrupper, jo, för någon har blivit så desperat så nu måste vi fråga "Europa" innan vi skickar något till den stora, stora, livsavgörande, dramatiska FINALEN (i år i Oslo). Sverige måste vinna, bara måste, annars är vi slut som nation. Glöm OS. Glöm trettioåriga kriget, glöm rymdkapplöpningen, kampen mot koleran och klimathotet. Nu jävlar är det nämligen allvar, vi måste vinna den där tävlingen som resten av världen skiter i. Vad vinner vi då, förresten? Ja, ingenting. Vinnaren och vinnarlåtarna brukar snabbt bli glömda, och sedan får deras hemland det tveksamma nöjet att vara värdar för eländet året därpå. Det är det hela. Det är faktiskt det hela.
Resten av världen bryr sig alltså inte. Större delen av Europa deltar, men i många länder har man urusel koll och vet inte ens vilka artister man själva skickar. Det är i Sverige det handlar om liv och död, bara i Sverige. Allt under femteplats räknas som FIASKO och kräver krismöten och desperata extraordinära åtgärder, där senaste greppet alltså var detta med utländska jurygrupper.

Själv sitter jag alltså och skäms. Jag tycker att Melodifestivalen är rätt underhållande. SVT:s kameraproduktion är makalöst bra. Det är ett trevligt sätt för nya artister att få visa upp sig för en riktigt stor svensk publik. Som underhållningsprogram är Melodifestivalen riktigt lyckat. Jag tittar inte på Idol och liknande "tävlingar", men mello får man ju alltid se en skymt av varje år ...

Men kan vi inte bara vara glada och stolta över vår Melodifestival? ESC är inte längre roligt, tittarsiffrorna sjunker ju stadigt och kvaliteten på bidragen brukar vara usel. Melodifestivalen är faktiskt bättre än ESC. Men den skulle troligen vara ännu bättre om vi helt strök det där ESC-deltagandet, eller förvandlade det till den händelse i periferin som det egentligen alltid har varit.

Att vi skulle plocka in utländska tyckare i Melodifestivalen var något av det fånigaste jag sett på och år dag i denna tävling. Det var pinsamt. Europa skrattar inte åt Sverige för att vi har så djävla dålig musiksmak, utan för att vi är så desperata på att vinna denna kvasitävling att vi snart gör vad som helst för att lyckas. Vad som helst. Och för att vi nu inte ens tror på vårt eget omdöme.

Eller vi och vi. Själv reserverar jag mig förstås.

Min ena hand har blivit bra igen. Den andra gör fortfarande ont. Jag är igång och författar igen, men jag får hushålla med krafterna och därför blir det nu bara enstaka inhopp i den här bloggen. Men när så otroligt viktiga och världsomvälvande saker som Melodifestivalen skakar om nationen, måste jag ju som vanligt komma med en kommentar. Jag orkar inte kolla, men jag misstänker att jag skrev exakt samma sak även förra året, förutom det där med utländska juryn då.

Markus Larsson i Aftonbladet tror att Anna B kan bli "ännu en sjunkbomb". Han kunde ju sedan ha lagt till "och vad faan gör det", men det ingår kanske inte i hans jobb.

Mardrömmen

2010-02-28T11:32:00.003+01:00

Det har varit sportlov. Bättre hälften har varit i Kalifornien, så jag har varit ensam befälhavare.

Och snöskottare. Antingen satt jag inomhus medan snön yrde därute, och skrev på datorn, eller också var jag ute med skyffeln och kämpade. Kämpade mycket.

Nu har kombinationen dator + snöskottning knäckt mig. Jag har en smärtsam muskelinflammation i båda armarna. (Händerna, axlarna ...)

Dator goodbye. Tror inte att jag kan skriva för hand heller. JAg vet inte när jag blir bra igen.

Helvete.

Ångest kl 14.40

2010-02-19T14:36:00.002+01:00

Vänta på plogen. Skotta snö. Få ångest när ljuset börjar blinka igen. Skotta lite mera snö. Rasta stackars hund på mini-viset. Fortsätta att vänta på plogen.

Det händer att det inte känns så kul att bo långt, långt ute på landet.

Ögonblick då kameran inte är med

2010-02-01T15:10:00.008+01:00

En anhörig, nu inte längre i livet, älskade att säga "det där var ett sånt där ögonblick då kameran inte var med". Vad han menade med det var förstås att det var synd att man inte tog ett kort av den händelsen, eller en filmsnutt. Fast man kan ju tolka det alternativt också - som att en kamera, om den varit med, inte skulle ha hängt med i svängarna, inte kunnat fånga det som verkligen hände.

För det finns verkligen stunder som inte kan fastna på någon inspelning och inte kan återges efteråt. De finns bara där och då, kanske bara några ögonblick. Jag var alltså på konsert i veckan - Per Tengstrand och Malmösymfonikerna. De spelade Tjajkovskijs första pianokonsert, den där välkända i B-moll, och sedan spelade MSO själva Brahms' fjärde symfoni. Denna kallas ibland "symfoniernas symfoni". Jag vet inte om jag alldeles håller med, jag har hört andra symfonier som varit väl så gripande. (Beethovens femma, någon?) Men en upplevelse var det sannerligen, och återges kan den inte heller. Jag har lyssnat på den ett flertal gånger på YouTube och ... nja, nä, de sista två satserna har liksom inte satt sig. Jag fick ge upp försöken att forma en melodi och en bild av alla toner, jag lät mig bara föras med i tonbruset och det var i och för sig rätt enastående det också.

Vi hade, genom en del omständigheter, fått platser på första raden. De anses ju inte alls som de bästa. På rockkonserter vill man ju stå längst fram, helst så att man, om möjligt, kan få lite ögonkontakt med artisterna och känna sig Sedd för en stund. Men på en klassisk konsert fungerar det inte så. Där är musikerna förhoppningsvis så djupt inne i det de gör att de knappt lägger märke till publiken. Så ska det vara, och publiken strävar därför efter att sitta mitt i salongen, där ljudbilden är som allra bäst.

Men Malmö konserthus är verkligen förlåtande, det sägs att det inte finns några dåliga platser. Där, på mittsektionens första rad, hade vi en upplevelse vi knappt sett maken till, jag och mitt sällskap. Det kändes som om vi satt mitt inne i orkestern. Med en symfoni som Brahms' fyra är det sannerligen omvälvande.

Men nu var det Per och Tjajkovskij jag skulle berätta om. Det var det jag kommit dit för, och det var det som sedan dess fått mig att lulla omkring med ett fånigt, euforiskt leende. En duktig violinist ser alltid ut att ha smält ihop med sin fiol. Man kan liksom inte skilja dem åt, de blir som ett nytt slags väsen. Pianister brukar ha det lite svårare i det avseendet. Ibland blir spelet en kamp mellan musikern och det stora, tunga pianot. Så inte när Per spelar. Han smälter också ihop med sitt instrument, tills det verkar få liv och sjunga.

... Oj då. Nu ber jag om ursäkt, jag fjollade iväg. Jag hittade följande recension i Sydsvenskan, håll till godo. Själv blev jag tvungen att fnissa lite åt den. Men så blir det ibland när man i ord ska beskriva det där som inte låter sig beskrivas i ord, eftersom det alltså inte kan återges alls.

Jag har lyssnat på fler varianter av den här konserten än jag orkat räkna till. Jag har levt med den i nästan hela mitt liv. Den anses på sina håll vara lite banal. Recensenten i Sydsvenskan uttrycker detta riktigt väl, när han säger att det är en typisk rysk blandning av demoni och naivitet. Enligt svensk smak är detta inte riktigt fint, ingenting med rysk kultur är riktigt fint eftersom det alltså har den där anstrykningen av det vi kallar banalt. Spelar ingen roll om det är kyrkopynt, alltför söta efterrätter, färggrann konst eller svepande musikstycken modell Tjajkovskij. Vackert är det, men någonstans under bordet hör man den svaga viskningen om ... om ... kitsch.

Alltnog, jag tillhör alltså de som bara älskar Tjajkovskij i allmänhet och den här konserten i synnerhet. Jag har verkligen drömt om att få höra den på riktigt. För ... ja, jag antog att det skulle bli något helt annat än att höra mer eller mindre dåliga inspelningar. Och drömpianisten var förstås Per. Vi är lite bekanta nu, han är en väldigt trevlig kille med en fantastisk utstrålning när han spelar, och jag är väldigt, väldigt förtjust i hans teknik. Dessutom är han världens idag bäste Beethovenuttolkare, om någon frågar mig. Frågan var bara om han skulle tolka den här konserten så som jag ville. Den går nämligen att demolera riktigt ordentligt om man bara vill. Jag har som sagt varit igenom en massa inspelningar, med alla de där riktigt stora och berömda pianisterna som alla kan spela hur bra som helst - och en del av dem hade verkligen inte samma uppfattning som jag om den här konserten. Den går att dränka i svulstighet och överdramatisering. Det går att förvandla den till en dragkamp mellan pianist och dirigent. Det går att göra tysk marschmusik av det hela. Eller att ge hela den inledande satsen slagsida med de där tre karaktäristiska ackorden som man kan förvandla till vals om man inte ser upp.

Att Per inte skulle göra det sistnämnda visste jag väl redan, eftersom vi pratat lite om det i förväg. Men jag är ju inte precis någon expert och kunde inte göra en evighetsdialog om hela konserten - den är trots allt 35 minuter lång, och det är verkligen en förfärlig massa toner i den ... Så jag åkte dit och hoppades att det skulle bli precis så bra som jag tänkt mig och ... det blev det. Första satsen, inte ett spår av svulstighet eller vals eller marsch, bara exakt och kraftfullt. Lite långsammare än väntat när huvudtemat startade, men helt i min smak. Någonstans på mitten släpade det visserligen lite väl mycket, men det var strax över och sedan fanns det inget mer att klaga på. Jag satt tre meter bakom pianistens rygg och var så fascinerad att jag bestämt glömde att stänga munnen. Per spelar med hela kroppen, inget epostskrivande här inte. Vänsterbenet lever ett eget liv, jag vet inte varför men det var ju rätt kul det med. Det hela var faktiskt ganska likt den här postern som vi gav honom i present i somras - min motivering den gången var att jag letat i tjugo år efter någon som var en lämplig mottagare. Och jag liknade väl åskådaren då.

Andra satsens inledning är riktigt ljuv, med ett stilla pizzicato från stråkarna och en mycket vacker flöjtmelodi (som någon borde göra en text till), och sedan stämmer pianot in som ett strömmande regn. Det var så finstämt att jag glömde att titta. Jag blundade och flöt med, kom framåt slutet på att jag ju inte skulle missa en ton av den här konserten - okej, det gjorde jag inte heller, men mitt medvetande var bestämt ute i någon annan rymd ett slag. Nu var konserten inte längre bara väldigt bra, nu började vi komma in i något mer.

"Något mer" är det som jag tror skiljer en musiker i mästarklassen från alla andra "bra" musiker. Sådana finns det många av. De är härliga att lyssna till, de flesta konserter jag varit på har varit sådana. Det må vara okända musiker eller väldigt kända, när de gör sitt jobb gör de det väldigt bra. Men sedan kommer de där sällsynta ögonblicken när överväxeln läggs i - jag vet inte om man kan kalla det perfektion, för det är ett sådant stelt uttryck, icke utvecklingsbart så att säga. Musik är ju något levande. Man slutar att värdera och reflektera i sådana stunder, man sveps bara med och efteråt tänker man "Oj! Oj, oj!" och undrar vad som hände. Jag tror att Per, med god hjälp av dirigenten Vassily Sinaisky, hittade den där överväxeln i torsdags. Tredje satsens sista minuter är ett våldsamt crescendo, tacksamt om man hittar rätt, och det exploderade. Kanske är den här konserten så jämt, om man som jag har förmånen att få sitta så nära, men jag tvivlar. Och där kom tårarna i mina ögon, och slutackorden satt förstås precis - man vill både ropa "hurra!" och "faan!" för är det slut, så är det slut.

(Fast när tredje satsen började tappade jag koncentrationen under några fasansfulla sekunder. Jag tänkte "stängde jag verkligen av mobilen?" För där satt jag, en meter från scenkanten och tre meter från pianot, med femtonhundra åskådare bakom mig och hundra musiker framför mig, och hade min mobil i detta läge börja lalla sitt larviga "Ring My Bell"-intro hade jag banne mig avlidit av skam. Samt slungat telefonhelvetet likt en granat mot dörren, och min döda kropp efter. Och inte var det läge att börja rota i handväskan och kolla heller - men jag besinnade mig och kom ihåg att naturligtvis hade jag stängt av.)

Det var alltså en sådan där stund när kameran inte kunde vara med. Inte vet jag om det satt någon i publiken och spelade in med mobilkamera. Jag tror faktiskt inte det, och gjorde de det hade de inte mycket för det. Det jag upplevde kunde bara var där och då, och därför såsar denna redogörelse iväg med en massa ord - jag kan tyvärr inte visa hur det egentligen var för mig där vid scenkanten. Inga ord och ingen kamera i världen kan reflektera sådana där "överväxlar". Det är ju också möjligt att det satt någon och snörpte på munnen tio rader längre bak och viskade till grannen att Kissin hade gjort det f-n så mycket bättre och dessutom triumferande räknade antalet felspel (Per har ironiserat kring detta någon gång, jo, för han spelar också fel ibland. Jag har aldrig hört en pianist som inte gjort det under en sådan här lång konsert.) Fast av publikjublet att döma var de flesta lika nöjda som jag.

Fast jag fick lite ont i armarna av att stå där och applådera. Tänkte beklaga mig för grannen, tills jag kom ihåg att det kanske fanns någon annan som hade större anledning att vara trött i armarna. Han försvann ut, kom tillbaka med två buketter - på den ena stod det "Bravo Bravissimo", det vet ju jag och gissa varför - och tackade för applåderna, kom ut igen och passade på att hälsa på oss fans där i hörnet, och till slut fick vi verkligen det där extranumret. Andra satsen i Pathetique, som kylbalsam efter Tjajkovskijfyrverkeriet.

Det är alltså lite ironiskt att jag sitter här och i ord försöker beskriva den mäktigaste konsertupplevelse jag någonsin haft, och plötsligt känner att det inte går. Att kameran faktiskt inte kunde vara med. Jag är ju ändå den som jobbar med orden, och jag brukar hävda att orden kan skildra allt, fast inte alltid direkt. På dit- och hemresan läste jag till exempel en bok av Hertha Müller, "Hjärtdjur". Första kapitlet, som jag började med för ett bra tag sedan, var vedervärdigt. Jag suckade och stönade, fann det hela obegripligt och pretentiöst. Sedan kom jag bättre in i det hela, och plötsligt insåg jag att tusan, det här är ju vansinnigt bra. Det är en otäck bok, rädslan kryper över varenda sida - herregud, nu börjar jag skriva som hon - och hon skriver i bilder och liknelser, snarare än i direkt handling. Hon är väldigt krävande, ingen slöläsning här inte, men det är fantastiskt med böcker som lyckas skapa något mer än tomma filmscener på sidorna.

Ja, och ännu mer ironiskt är det att jag just insett att det pågår en filmfestival i Göteborg just nu, och att jag faktiskt velat vara där och ta del av den. Vad var det jag sa om kamerors otillräcklighet, och så vill jag se film mitt i alltihop? Jo, men filmer kan ju också berätta saker. De är bara ett annat slags medium. De kan också vara ögonblicksupplevelser. Åtminstone jag kan se samma film vid olika tillfällen och verkligen uppleva den på olika vis, precis på samma sätt som jag kan läsa Hertha Müller vid olika tillfällen och känna hur mitt omdöme om henne svänger 180 grader.

Och - pinsamt nog kan jag känna detsamma om mitt eget skrivande. Men det har jag ju sagt förut, jag ville bara med denna "lilla" utläggning illustrera det lite bättre!

En av filmerna som visas på den här filmfestivalen, och senare även på TV, är en dokumentär om Ola Salo. Då tror ni att jag ska titta? Nej, det ska jag inte. För har han något att säga till mig som inte kan hojtas direkt i en mikrofon från scen, får han säga det direkt till mig istället. Någon gång när inga kameror är med.

Med detta ville jag säga att allt inte är menat att upplevas av många, flera gånger, överallt, även om man kanske vill det ibland.

Ny blogg!

2010-01-24T23:28:00.003+01:00

Jag försöker hålla mig till ett slags tema i den här bloggen, nämligen författande och livet som en författare (vilket inkluderar mycket mer än själva skrivandet).

Viktminskning, som jag skrev om i ett inlägg häromdagen, hör inte dit. Däremot är det ändå ett stort och viktigt ämne, så viktigt att det nu har fått en egen, totalt överviktig blogg.

Intresserade surfar över dit. Ointresserade kan andas ut - den här bloggen fortsätter nu utan bantningstips.

Totalfokus

2010-01-24T00:18:00.003+01:00

Det här kapitlet jag håller på med är intressant. Varje gång jag försöker göra något av det, kommer jag på en massa nya idéer om boken i stort. Det känns som om hela romanen snurrar runt det.

Bra. Men jobbigt. Jag borde gå vidare så att jag KOMMER NÅGON VART i den här sabla historien. Men si, det vågar jag inte. Det vill jag inte.

Allt man behöver är lite karaktär

2010-01-20T22:58:00.006+01:00

Det är bantningstider mest överallt. Jodå, här också. Drog igång redan på nyårsdagen och det går strålande.

Men Gud, så mycket information och tyckanden som sköljer över en överallt ifrån. Man blir ju trött bara man ser det. Och så alla kommentarer därtill, kommentarer som får en att ta sig för pannan emellanåt.

"Man måste ha karaktär". Jag har hört det så många gånger, och en gång i tiden trodde jag på det också. Men det är fanimej något av det dummaste som sägs i dessa sammanhang. Säger man så, har man inte fattat någonting av problematiken.

I början av 2000-talet lärde jag mig nya, spännande saker om kost och ätande. Jag lärde mig begreppet glykemiskt index som sedan blev så himla populärt, och jag lärde mig att man visst kan äta fett av hjärtans lust utan att automatiskt bli fetare. Knepet var inte att byta till ett magrare pålägg på mackan, utan att byta ut brödet. Vitt till svart. Vips började det hända saker - åt rätt håll.
Och det jag trott var brist på "karaktär" visade sig till stor del vara sockerberoende. När jag uteslöt inte bara socker, utan också allt möjligt annat "vitt" ur kosten, såsom vitt mjöl, vitt ris och vit pasta, försvann den där aptiten som fram till dess varit min förbannelse. Jag hade försökt följa diverse bantningsdieter, men alltid fått ge upp efter bara ett fåtal dagar eftersom maten kändes otillräcklig på alla sätt. Jag blev vrålhungrig! Min aptit var min största fiende. Jag hade inte "karaktär" nog att stå emot när blodsockerfallen kom och mathallucinationerna satte in.

Men med några genomgripande koständringar öppnades en ny värld. Mina blodsockernivåer stabiliserades och jag upptäckte, för första gången i mitt vuxna liv, att det faktiskt var skillnad på tillstånden "lågt blodsocker" och "hunger". Jag hade alltså knappt fått uppleva äkta hunger på många, många år. Däremot lågt blodsocker, som är ett riktigt plågsamt tillstånd. Och inte alls ska hävas med några doser Dextrosol, som jag blivit lärd ...
Om jag bara valde rätt sorts mat, kunde jag äta mig mätt, förlita mig helt på min aptit och ändå se vikten rasa. Härligt! Dessutom kunde jag äta godsaker som ost, salami och mörk choklad - alltså just det som jag älskade mest. Godisbegäret försvann väldigt snabbt. Det är inte alls svårt att avstå från något man inte känner något begär efter. Jag kunde vara utan mat i 4-5 timmar utan att ens fundera över det. Jag verkade ha funnit den magiska lösningen på mitt långvariga problem ...

... men sedan hände något, och plötsligt var jag tillbaka i gamla matvanor igen. Obegripligt, med tanke på att jag verkligen tyckte om GI-maten. Och sedan gick jag givetvis upp allt jag gjort mig av med, plus lite till så att jag satte viktrekord på köpet. Sedan blev jag förbannad på mig själv, skärpte mig allt vad jag kunde och så gick det ner litegrann igen. Och den vägen var det. Upp, ner, upp, ner, upp ... Ett klassiskt fall av jojobantning! Att jag nu visste hur man gick ner i vikt utan att späka sig, hjälpte liksom inte. Efter ett visst antal kilon var det som om något i mig lade in backen och så övergav jag det vinnande konceptet utan att jag själv förstod varför.

Hela tiden hör man uttalanden om korkade tjockisar utan karaktär. Och läser framgångshistorier om folk som blivit ärkefeta på pizza och cola och oregelbundna mattider, och sedan lärt sig laga nyttigare mat och har skippat läsken och simsalabim har de gått ner 30 kg. Jo, jättebra. Men mitt problem har aldrig varit att jag inte kunnat laga bra mat, och sötade drycker undviker jag förstås i allmänhet. Jag har tvingats inse, mer och mer, att problemet faktiskt låg på en annan nivå.

Det är totalt skitsnack att "tjockisar saknar karaktär". Själv är jag inte dum i huvudet, jag har klarat mig genom en av landets tuffaste utbildningar, jag betalar min skatt och mina räkningar, lever i en relation som fungerat fint i över 20 år, jag ljuger inte, missbrukar inte, har inga kända "problem" på hela taget och är naturligtvis inte kriminell. Jag fostrar barn och husdjur och har gett ut en roman. Men jag är överviktig - ergo, jag är lat och karaktärslös? Eller?

Nu har jag fokuserat allt mer på psykologin bakom övervikt, och jag har skaffat hjälp som stödjer mig i detta. Det jag kommit fram till, på egen hand och med hjälp av tips, är häpnadsväckande.

Det som är märkligt att det finns tusen olika sätt att få ner folk i vikt, samtidigt som de flesta av dessa "program" helt bortser från orsaken till övervikten. Man har ätit för mycket och tränat för lite? Ja, sant, men det är ju bara ytterligare ett symptom på ett annat problem, och det är det problemet man måste försöka komma tillrätta med. Annars kommer man sannolikt att göra som de flesta, dvs gå ner lite eller mycket - och snart gå upp igen. Göra som jag, dvs återgå till gamla destruktiva ovanor så fort man inte "tänker på det". Ingen människa orkar bevaka sig själv dygnet runt i hela sitt liv. Förr eller senare får man annat att tänka på än vikt och kost, och då upptäcker man snart till sin förvåning att man stoppat i sig saker utan att märka det. Inte är det bara jag som någon gång brutit en rad från en chokladkaka i akt och mening att bara ta den lilla biten. Och plötsligt upptäcker man att man ätit allting, fast man knappt minns det.

Men hur gick det egentligen till?

Nu har jag lärt mig att karaktär, eller snarare viljestyrka, är något man får ta till när man inte är överens med sig själv. Om jag går omkring i en godisbutik behöver jag inte använda min viljestyrka för att inte snatta något godis. Jag står aldrig utanför kassorna efteråt och klappar mig själv på axeln och säger "Gud vad duktig jag var nu - snodde inte en bit fast jag tycker så mycket om choklad!" Det är i själva verket inga problem alls för mig, eftersom det inte finns i min värld att jag skulle stjäla. Så gör man ju bara inte. Och vart tog då "viljestyrkan" vägen i sammanhanget?
Men måste man börja kämpa, måste man börja ta till alla dessa idiotiska knep som fyller upp kvällstidningarnas bantningsspalter (Borsta tänderna! Drick en massa vatten! Belöna dig själv med ett nytt skärp istället! Handla aldrig när du är hungrig!) så måste man ju fråga sig vad och vem det är man egentligen kämpar mot. Ja, sig själv. Reptilhjärnan kanske, eller instinkterna, eller det undermedvetna - man kan kalla det många saker. Men det känns förstås konstigt när man samtidigt är så motiverad. Det är ju inte roligt att vara fet. Man blir sjuk, man åldras i förtid, man känner sig ful, man hittar inga fina kläder, man går miste om en massa skoj aktiviteter, man sitter obekvämt på planet, man kan bli illa behandlad av omgivningen ... vem fasen vill utsätta sig för sådant? Bara för att "chips är gott"? Man är väl inte dum i huvudet heller! Ja, man inser ju allt detta och ändå är det något i en som i all tysthet motarbetar en. Mystiskt, eller hur?

Dr. Phil har hävdat att man gör det som lönar sig. Man gör inte det som inte lönar sig. Det är en vetskap som man har god nytta av när man handskas med både människor och hundar. Om hunden drar i kopplet, saktar man ner. Om den drar mer, stannar man och står still tills kopplet slaknar. Gör man detta med fullständig konsekvens, kommer hunden att sluta dra - för det lönar sig inte. (Jodå, jag har prövat på mer än en hund.) Om ungarna tjatar på en utan att få som de vill, slutar de. Om de däremot anar att det kanske finns en liiiten möjlighet någonstans, ger de sig aldrig.
Så det finns en belöning även i ätande/övervikt. Det gäller "bara" att försöka hitta den, vilket kan vara knepigt. Beteendet är ju som sagt så obegripligt att det förefaller helkorkat. Men det är bara en variant av ett problem som var och varannan människa har. Somliga kan inte få ett förhållande att fungera utan avslutar femton relationer på raken, av till synes svårbegripliga anledningar. Somliga kan inte sluta röka. Somliga kan inte passa tider. Somliga kan inte hålla sig inom lagens råmärken. Somliga ... Ja, det finns alla möjliga varianter, en del svåra och en del lätta. Men det handlar inte bara om ovanor, tror jag. Det handlar om att att beteendet på något vis fungerar, på något plan. Det är något slags behov som blir tillfredsställt när man gör som man gör, för annars gör man det inte.

Mat kan fungera som en lugnande medicin. Det kan vara trygghet. Glädje, underhållning, återupplivande av sköna minnen ... allt möjligt positivt. Övervikten i sig kan vara en trygghet, en ursäkt för att slippa ta itu med andra besvärligheter, ett sätt att gömma sig ... så när man upplever ett hot, verkligt eller inbillat, svarar kroppen med att skicka hungersignaler. Under min skoltid minns jag att jag många, många gånger kom hem från jobbiga och stressiga skoldagar och tog en fika. Jag kunde lätt vräka i mig fyra rostade mackor på kortare tid än så. Det handlade inte om hunger, utan om ett behov av att varva ner.

Poängen är att man naturligtvis sällan är medveten om dessa belöningar. Det är därför systemet är så svåråtkomligt. Så egentligen borde all seriös viktbehandling börja med grundlig terapi, när man försöker finna orsaken till ätbeteendet. Om man tänker efter, är detta så logiskt och självklart att det är konstigt att det inte sker särskilt ofta. Måste man ta till alla dessa konstiga motivationsknep, är det ju något som inte fungerar, eller hur? Sedan blir nästa steg att hitta strategier för att åtgärda problemet. Kanske kommer man en bra bit bara genom att identifiera det, så att man blir medveten om det.

Uppenbarligen finns det personer som blir överviktiga utan att ha några känslomässiga kopplingar till ätandet. De äter fel, de lägger om livsstil och de går ner utan större problem och är glada. Då så. Det finns också andra som faktiskt lyckas övertala sig själva att byta livsstil genom viljestyrka och stenhård motivation. Till slut blir det en reflex. Men - det går rätt många misslyckade bantare på varje lyckad, det är bara att inse. I synnerhet om man ser det över en längre tidsrymd.

Det ska inte kännas svårt att bli av med övervikt. Det ska inte vara något slags styrketest. Känner man det så, måste man gå till botten med det egentliga problemet - det är jag numera helt övertygad om. Man mår så mycket bättre om man inte måste slåss mot sig själv hela tiden!

Dagens lunch blir stekt ägg med bacon och ett lass grönsaker. Tror jag.

God middag på er.

... ligger lägre än en sjunken båt ...

2009-12-30T17:56:00.002+01:00

Nyårsafton närmar sig visst. Året håller visst på att ta slut. Jaha. Jag önskar att jag hade något storslaget att berätta om 2009 men det blev väl inte riktigt så, när man nu ska summera.

Det har varit ett ganska tungt år, där den vackraste tiden förmörkades av sorg och begravning. Men så blir det ibland. Livet går kanske inte ut på att undvika smärta och tragedi, jag tror i alla fall inte det. Fortfarande finns det mycket jag måste lära mig att förstå och acceptera, att det faktiskt hände. Men jag har ju klarat mig rätt bra själv.

2009 blev ett mellanår då jag låg lågt. Väntade. Samlade mig. Så blir det ju också ibland. Jag kom igång igen med skrivandet, det var ju vackert så. Jag visade mig själv att jag fortfarande både kan och vill, att mina färdigheter har ökat istället för minskat.
Det blev också året då jag på egen hand fjantade ut på flera olika konserter och fick musikaliska upplevelser som jag aldrig ska glömma. Det var inte bara musiken, det var utflykterna i sig som var roliga. Ska jag försöka utnämna någon vinnare av dessa upplevelser, blir det Per Tengstrands framförande av Månskenssonaten på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Det var en sådan vacker dag, jag mötte så många trevliga människor och hade genuint roligt, och får jag spara bara några minuter av detta år i minnet, måste det bli just de, när jag lyssnade på tredje satsen i den sonaten.

Men jag tänker inte heller glömma att jag under året fått höra både Griegs pianokonsert OCH "The Emperor" alldeles på riktigt. Eller att jag såg och hörde den fantastiske Ivry Gitlis spela fiol på ett sätt jag knappt aldrig hört förr.

Annars, som sagt, vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Sista månaden har jag levt mest som i en dimma, varit trött jämt, haft otroligt svårt att koncentrera mig på någonting alls. Då är det inte heller lätt att plocka ut guldkornen ur det gångna året. Eller, vilket gör mig mest ledsen, samla ihop sig för att ta nya friska tag år 2010.

Hände det något mer? Njaeh. Jag fick svininfluensan. Blev kattägare. Skaffade ny dator. Skördade många, många fina, egenodlade grönsaker. Köpte en helcool randig klänning - cool som jag själv tyckte, alltså. Jag köper inte kläder så ofta, som ni märker. Kanske hände det en del på insidan av mig också, men jag har kommit att värdesätta och värna privatliv ännu mer än förut, tror jag. Är rätt noga med vad jag berättar och inte berättar offentligt.

Det är som sagt dags att samla ihop sig. Romanen blev inte färdig före jul, men den växer i alla fall. Det går framåt. Jag trodde förresten att jag var för sysslolös, men inatt kom den där jävla stressdrömmen igen, vilket är ett stensäkert tecken på att jag är stressad. Jag var i Stockholm och hade tung packning och skulle med någon slags konstig buss för att komma till flygplatsen och kunna åka hem, men upptäckte att jag saknade biljett på bussen och att man skulle fixa den genom något slags komplicerat SMS, och medan jag förgäves fumlade med telefon och koder, gick bussen ifrån mig. Och sedan kom fler bussar och jag visste att jag skulle missa planet också och jag ville så gärna hem och jag förbannade Stockholms hemska lokaltrafik, även om den givetvis inte alls såg ut som den brukar. Mina stressdrömmar har alltid handlat om att jag ska med tåget eller flyget. Det konstiga är bara att förr i världen var det långa resor ut i världen jag skulle iväg på. Numera ska jag alltid - hem. Och lyckas aldrig.

Mitt nyårslöfte inför 2009 var att jag skulle lära mig att inte längre se mina begränsningar. På sätt och vis har jag väl hållit det.

Löftet för 2010: Öka tempot. Mycket.

Kalejdoskop

2009-12-10T12:19:00.003+01:00

Här vare action, inte.
Förlåt, men jag är visst i en downperiod vad gäller bloggande just nu. Sånt händer ju ... och jag tror fortfarande inte på bloggande för bloggandets skull, även om jag inser att sådant har vissa fördelar.

I gengäld skrev jag en himla massa goja på någon annans blogg häromdagen. Jag bara kände för det. Jag behövde skriva av mig, för jag var upprörd av privata orsaker. Om jag inte blir så förtvivlad att jag stumnar totalt, skriver jag då så att tangentbordet glöder. Andra ger sig ut på löprundor eller bankar på sandsäckar, kan jag tänka. Jag skrev så att jag tror att jag skrämde en och annan.

Om man bara kunde tappa aptiten också när man blir ledsen, skulle det ju vara något vunnet med det. Men nähä, icke då. Tvärtom, tvärtom ... någon som hört talas om tröstätning? Det har jag. Det riktigt mystiska den här gången var att jag inte tröståt, och likväl drabbades jag av de där låga blodsockernivåerna som min kropp utvecklar när jag hävt i mig en massa mängder av alla de där onyttigheterna.

Tror att det är ljuset. Ja, det är ljuset, eller ska vi säga mörkret. Dagarna är för korta nu, och det känns som om man lever på botten av ett gruvhål. Helst vill jag bara sova och sova, tills våren kommer. Just nu känner jag mig bara förvirrad och splittrad, som om tillvaron blivit förvandlad till glasbitarna i ett kalejdoskop - om än inte lika färgglada. Jag kan verkligen inte fokusera på något just nu.

Hejdå datorn.

Vem ska jag tro på, tro på, tro på när ...

2009-11-27T13:16:00.003+01:00

Expressen är på hugget. Har en granskande artikelserie igen, nu om kursgården Englagård.

Alltså, granskande journalistik är ju jättebra. Många troll har dragits fram i ljuset och spruckit tack var den. Så jag ska väl inte klaga - fast nu gör jag det ändå, för det är något som luktar här. De som kommenterar sådana här artiklar är oftast jordens dummaste varelser, i synnerhet de som agerar Tomatkastande Pöbel. Den dyker upp med en atomklockas precision varenda gång någon anförare ropar "BUU!" I Orwells "Djurfarmen" fick fåren, mycket passande, spela dess roll.

Ja, jag kommenterar också, fast här på min blogg också, så räkna in mig till fåren om ni vill. Men ändå, va. Expressen hittar snabbt experter som suckar och ojar över lurendrejeriet och det faktum att någon tjänar pengar på det här och - herremingud - det faktum att folk börjar gråta under kursen. De "hulkar och snorar"! Då har det gått långt. Maten är kass också. Ajdå.

Vi kan ju bläddra lite i nämnda tidning. Då hamnar vi snart i en annan sektion där det är en helt annan ton när man ska skildra fanatiker i en sekt. Där slår journalisterna själva frivolter och använder ord som FRÄLSARE, TROLLKARL, MIRAKEL, KATASTROF, SVEK osv osv osv. Där översteprästerna i rörelsen tjänar miljoner och åter miljoner på det hela. Där många helt viger sitt liv åt rörelsen. Där det är helt normalt att fullvuxna människor målar flaggor i ansiktet, dansar i fontäner efter avslutad ritual, eller brister ut i gråt. Hulkar, snorar, och kramas gör de minsann också. Eller också slåss de. Maten de äter i samband med detta ska vi inte ens tala om.

Jäpp, som ni nu har räknat ut, pratar jag om sportsidorna.

Men fotboll är ju bara på lek? Några personer vill fördriva tiden med en lek, så man tar en boll, kommer överens om spelregler och roar sig med detta en stund. Det är det hela. En harmlös lek, som dessutom är nyttig för konditionen och koordinationen om man gör det lagom mycket.

Frågan är hur harmlöst det är när man vet att en gigantisk industri tjänar feta pengar på leken. När kontrakt för miljoner skrivs, när pamparna får samma uppsyn som mafiosos, när folk faktiskt mördas i dessa sammanhang. Och när det plötsligt är helt legitimt och "normalt" att tongångarna från både entusiaster och journalister blir direkt religiösa. När det blir rättsfall av fusk. När normala samhällsfunktioner emellanåt blir helt åsidosatta för att det är någon jävla "ödesmatch" någonstans.

Fotboll m fl fjantiga tidsfördriv - kom igen, mänskligheten går inte framåt av det här - är så stora och mäktiga rörelser att ingen "granskande journalist" kan börja ifrågasätta deras existens. Tycker du inte om det så låt bli att titta, blir den bryska uppmaningen.

Tycker man inte om New Age-kurser behöver man ju inte betala för dem heller. Men det är alltid lättare att racka ner på mindre, isolerade rörelser. Det är möjligt att de här kurserna är dumma. Men modeindustrin är väl ännu mer korkad. Det är ju bara smink och kläder.

Ska jag dra fler exempel? Nej. Själv har jag ränt på hundutställningar och musikfestivaler ... Det räcker väl med att återigen konstatera att han, Jesus, var en klok typ. Han sa: "du ser flisan i din grannes öga men inte bjälken i ditt eget".
Ja, sedan har mycket dumt gjorts även i hans namn. Jag är ingen vän av sekter eller fanatism i någon form. Men jag blir irriterad när ateistiskt missionerande och sportfanatism är helt OK medan folk som pratar om andar på en kurs är "humbug och geschäft".

Granskande journalistik är som sagt bra ibland. Men vem är egentligen larvigast - tanten som testar ljusmeditation under ett veckoslut på Englagård eller gubben som mordhotar domaren efter ett bortdömt mål? Kom inte och påstå att den ena menar mer "allvar" än den andra, för om detta vet vi ju faktiskt inte.
Så länge man inte skadar andra eller sig själv, tycker jag att man ska få göra vad man vill och dessutom respekteras för det.

Och klart att di Leva passar bra för slutkommentaren.

Alla får mingla?

2009-11-21T10:42:00.002+01:00

Hittade en artikel i DN om en kurs i konsten att mingla. Det är säkert dunderbra med sådana kurser. Jag behöver nog veta hur man gör. Ett litet problem nämns dock inte i artikeln, och det är just det som jag tycker är värst:

Hur tar man kontakt med folk som är upptagna av att prata med andra?

I mitt minne spökar dunkla hågkomster av tillfällen då jag befunnit mig på sådana här fester, och lite förskrämt insett att alla står och pratar. Med varandra, inte med mig. Jag försöker smyga med i samtal som verkar intressanta, finner ganska snart att jag absolut inte är välkommen eller intressant för övriga deltagare, och drar mig slokörad tillbaka.

Nu är detta inte något större bekymmer för mig längre. Jag minns nämligen inte när jag var bjuden på mingelparty sist. Innan jag går en kurs i konsten att mingla borde jag nog leta upp en kurs i konsten att ens bli bjuden på sådana där tillställningar.

Men, okej, de gånger jag på senare år har varit tvungen att vara lite mer s k social, har det gått ganska bra - som jag själv uppfattat det. Jag har lärt mig knepet, se. Det var så enkelt att ingen tror mig när jag berättar om det, men nu gör jag det i alla fall och hoppas att någon annan också ska kunna dra nytta av det:

Man ska ge sig in i en konversation med föresatsen att få den andra personen att le.

Bara det. För när man ler, på riktigt alltså, aktiveras vissa lustkänslor i kroppen. Dem kommer man att förknippa med situationen, med den person man just då har framför sig. Det gör att man blir välvilligt inställd till den personen.
Om man är koncentrerad på att få andra parten att le, hinner man dessutom inte tänka på sig själv. Det som kallas blyghet är till stor del en form av självupptagenhet, tror jag. (Det där var nog ett chockerande påstående - blyghet brukar ju förväxlas med anspråkslöshet, vilket anses vara en dygd. Och nu säger jag nästan tvärtom.) Ska man locka ett äkta leende ur en person, måste man intressera sig på riktigt för honom/henne. Då flyttar man automatiskt fokus från sig själv till den andre och vips släpper tunghäftan.

Tänker jag däremot mest på mig själv, hur JAG tar mig ut, vad någon annan ska tycka om MIG, vad JAG ska göra härnäst för att ge bästa möjliga intryck, då brukar det sluta med rampfeber. Tunghäfta. Klumpighet. Om man nu inte har turen att hamna i självupptagenhetseuforin, när man verkligen har sina 15 minuter och solar sig i strålkastarljuset av alla krafter.
Det kan väl vara ganska kul, antar jag ... men jag antar också att det kan komma någon slags baksmälla efteråt. När man slutligen ändå är på egen hand - för den stunden kommer ju - och grunnar lite på det som hänt. Då känns det inte riktigt lika bra längre.

Perspektiv och proportioner

2009-11-20T13:25:00.003+01:00

Jag slår upp siffror och räknar. Ibland behöver man lite perspektiv på tillvaron.

Så här är det: Enligt Wikipedia har solen en massa på cirka 1,99×10**30 kg, alltså 333 000 gånger jordens massa. Det är ganska svåra proportioner att begripa. Det räcker med att veta att min hund har ett luktsinne som är en miljon gånger bättre än mitt. (Kanske ska man inte vara så snabb med att avfärda honom när han påstår att skit luktar gott och att blommor inte är intressanta? Han måste ju anses vara experten här.)

Men om vi återgår till solen. Anta att den är stor som en badboll istället. Då blir det lättare. Då är jorden ... knappt som en liten ärta. Eller kapris. Lägger vi kaprisen vid grunda änden av femtiometersbassängen får vi gå 55 meter bort, alltså ända bort till hoppbassängen, för att hitta badbollen.

Det är ju ganska långt bort, faktiskt. Ändå är det, astronomiskt sett, väldigt nära. Avståndet mellan jorden och solen kallas för en astronomisk enhet. Eller sisådär 149 miljoner kilometer.

Om vi antar att vi har en schysst bil som kan köra raka vägen till solen med en medelhastighet på 100 kilometer i timmen, kommer det att ta 1,49 miljoner timmar att komma fram. 170 år. Flera generationer bara på att ta sig dit fast man kör i full fräs hela tiden. Och samtidigt är badbollen så het att vi känner det i ansiktet när vi tittar mot den, vilket vi i och för sig borde undvika eftersom ljuset är så starkt att det kan skada våra ögon.

Men här befinner sig hela mänskligheten, med svininfluensa och nya arbetslöshetssiffror och EU-toppmöten och nationella prov, på en liten kapris, och femtiofem meter bort har vi badbollen som bländar och sveder oss. Tur att vi inte är närmare.

Det finns många badbollar till. Många, många, miljoner och miljarder. Fast var är de? Den närmaste guppar alltså därborta i hoppbassängen. Nästa - finns i New York.

Och mellan oss och New York absolut ingenting, mer än några enstaka gruskorn.

Hallååå?

Jag, en löjlig nolla

2009-11-18T11:57:00.007+01:00

Är nere i en svacka vad gäller självförtroendet. Vi kan väl skylla på vädret eller nå't. Eller kanske bristen på applåder. Man får verkligen inte mycket applåder i min situation, fast det är väl också rätt normalt.

Det finns en saga, som jag har glömt namnet på, och jag minns inte hur den börjar, men en viss scen minns jag väldigt väl: en liten flicka, en prinsessa, råkar komma bort. Jag minns inte hur, om hon rymde eller blev bortlurad eller hur det nu var, men hon kommer i alla fall väldigt mycket bort. Och alla letar, och prinsessan själv försöker komma tillbaka till slottet och sin familj. Men det är inte så lätt. Det är inte bara att knalla in, när man väl kommit utanför murarna. Det är nämligen en massa små flickor som gör anspråk på att vara Prinsessan, och vem är då den rätta?

Så får hon höra att alla som anser sig vara Prinsessan ska komma och göra ett prov, som bara den riktiga prinsessan kommer att klara. Glad i hågen springer hon dit, för hon vet ju att hon är den rätta och alltså kommer att klara det. När hon kliver in i rummet får hon en chock: där är det fullt med flickor, alla ser ut precis som hon!

Och så börjar provet. Ja, det är enkelt, upptäcker prinsessan. På väggarna hänger porträtt som föreställer personer på slottet. Alla har kronor på huvudet och ser ut som kungligheter, men i själva verket är det porträtt på stallmästaren, köksmästaren och så vidare. Den ena flickan efter den andra testas, svarar givetvis fel på frågan "vem föreställer det här porträttet?" och får sig en utskällning. Samt hystas in i nästa rum, där alla "bedragerskorna" ska samlas in för att sedan skickas iväg till uppfostringsanstalt.

Vår lilla prinsessa har oturen att komma sist i kön. När det slutligen blir hennes tur, är vakterna sura och trötta och slänger in henne i rummet bland de andra bedragerskorna utan att hon får en chans att svara på några frågor, för varför skulle hon svara rätt när ingen annan gjort det? Dumma unge!

Jag kommer inte riktigt ihåg hur det sedan gick, mer än att det i sinom tid slutade lyckligt. Men det var ju synd om den lilla prinsessan, förstås. Provet blev ju förfärligt orättvist.

Ja, ni förstår anledningen till varför jag berättar det här. Jag känner mig som hon emellanåt. Och jag är ganska övertygad om att många andra också gör det. Man söker jobbet som man vet att man är som klippt och skuren för, men blir inte ens kallad på intervju. Man får inte ens ett "nej tack", de skiter helt enkelt i att höra av sig. Man skriver världens bästa roman, skickar den till ett förlag och hör aldrig ifrån dem, trots påstötningar. Man ger ut världens bästa roman och finner till sin sorg att ingen vill läsa den. De är nämligen upptagna av att läsa och hylla en massa annan nypublicerad skit. Man skriver världens bästa låtar och ingen hinner lyssna på dem, för man är inte känd.
(Man skriver världens bästa blogg och blir inte ens nominerad till Stora Bloggpriset, pff ...)

Ja, det är när man kommit ungefär så här långt i Det Missförstådda Geniets Klagan som man börjar känna sig lite ... ja, löjlig. Man märker ju själv hur fånig man är, hur patetiskt det hela låter. Men det värsta, det allra värsta är att man inser att man inte alls är ensam i sin löjlighet. Att man i själva verket befinner sig i den där stora, sorgliga klungan där vi alla är lika i våra tillkortakommanden.

Och när man insett sin löjlighet kommer naturligtvis frågan: har jag kanske fel?

Det känns som om marken blir lite gungigare under en då. Knäna sviktar, leendet bleknar för några ögonblick. Man tittar på sitt jobb, det man just håller på med, och får en klump i halsen. Nä, kanske är det inte så bra. Jäklar.

Men - nu vet jag vad ni tror att jag tror om mig själv. Det är inte så. Det finns något som heter självförtroende, och det kan svikta när prestationerna och resultaten inte blir riktigt vad man tänkte sig. Men det finns ju självkänsla också. Den har det aldrig varit något fel på när det gäller mig. I själva verket är mitt högmod oändligt och kommer att så förbli. Jag är fortfarande världens bästa författare, men jag inser att mina faktiska prestationer kanske inte riktigt, öh, speglar detta faktum. Jag lyckas inte kommunicera ut min genialitet till omvärlden alla gånger, och ... tja, ja, det händer alltså att jag känner att det kanske är mitt eget fel. Då klandrar jag mig själv.

Jag ser inte upp till någon. Jag tror inte att någon annan är förmer än jag. Jag skiter i om ni så heter Obama, Jesus, Mozart eller Einstein. Men det händer att jag snubblar och faller, och att det utan tvivel är mitt eget fel. Att jag ser något som liknar en löjlig nolla i spegeln. Upp med dig, väser jag då i örat på mig själv. Upp, borsta av dig, tåga vidare med näsan i vädret. Visa att du faktiskt fortfarande är den äkta prinsessan.

Jaja, strax. Måste bara ligga här en stund, jämra mig och hämta andan litegrann. Samt konstatera att det finns de som uttrycker sådana här problem bättre än jag just gjorde själv. Till och med det, fan också:

Svininfluensavaccinering

2009-11-16T10:19:00.003+01:00

Jag har via allehanda kanaler fått lite motstridiga uppgifter angående svininfluensavaccineringen. ("Nya influensan"? Äh, ge upp, svininfluensan var namnet, sa Bill.)

Det ena är att det är brist på vaccin. Det andra är att även de som tror sig ha haft svininfluensan bör vaccinera sig, för säkerhets skull.

Jag vet alltså inte om det var just svininfluensan som jag hade, då i september. Men sannolikheten är hög näst intill fullständig visshet. För att säkert veta måste man dock ta ett prov och leta antikroppar, och det är det naturligtvis ingen som vill eller orkar eller hinner. Nä, bättre att bara vaccinera då. Fast det plötsligt tar slut. Det är det här jag inte riktigt förstår.

Jag ställer mig därmed frivilligt absolut sist i kön. Det känns som en konstig höst, det här.

Aftonbladet och de tio p'ocenten

2009-11-09T19:53:00.004+01:00

Aftonbladet kör igång en stenhård "granskning" av regeringens satsning på jobbcoachning. Som i den här artikeln, till exempel.

Här kan vi lära oss att "mer än tio procent" av de kontrakterade bolagen (10,3% om man räknar på't) använder sig av tveksamma metoder som strider mot kontraktet. Eller, om man läser ännu noggrannare, finns det personer anlitade av de anlitade bolagen som använder sig av tveksamma metoder.

Regeringen har satsat 3 miljarder på detta. När 10% av bolagen inte följer kontraktet är det således "ett miljardfiasko". Öh? Matte på läsarnas nivå, förstår jag.

Man kan ju också vända på steken och påpeka att 90% av bolagen alltså följer kontrakten. Men den synvinkeln vill nog inte Aftonbladet att vi ska ha.

Vidare avfärdas de oseriösa terapimetoderna som humbug och skojeri rakt av, för att någon "expert" har påstått det. Ja, nu sa kontraktet att terapi inte skulle förekomma, så det är fel att använda det. Dock tycker jag att det är lite hårt att helt dödförklara metoder som hypnos och EFT, som är en form av egenutövad akupunktur. Såvitt jag vet är hypnos och akupunktur faktiskt ansedda som seriösa medicinska behandlingar. Det är, det upprepar jag, inget som arbetsförmedlingen ska pyssla med för skattepengar. Men därmed inte sagt att det är värdelösa behandlingsmetoder i alla lägen. Artikeln ger dessutom sken av att NLP, neurolingvistisk programmering, är en skojerigrej som uppfunnits av en enda person, "en före detta kokainmissbrukare". Så är absolut inte fallet utan det är ett större begrepp.

Så nu får ni ursäkta, Aftonbladet, men varför ska jag ta er artikelserie på allvar när ni kör med sådana här helklumpiga vinklingar? Jag kan ju säga som ni själva, är tio procent fel är det fiasko rakt av.

Berättarens röst

2009-11-09T16:43:00.003+01:00

Det finns en röst som svävar genom berättelsen, även om den har ett antal olika berättarperspektiv. Jag gillar historier som har många berättare. Om A och B är osams är det mycket roligare att få veta både hur A och B resonerar, och helst ska det bli svårt att ta ställning. Jag gillar sällan historier är B bara är dum, dum, dum och A ett helgon. (Särskilt i romantiska historier där A oftast är en snygg och totalt menlös brud som man antas kunna "identifiera" sig med. Sällan, för jag är nämligen bara menlös och inte alls sådär snygg ...)

Så jag hyllar allså romaner där den ena rösten efter den andra gör sig hörd. Fast frågan är vems röst man egentligen hör. Oftast är det ju berättarens ändå, den där osynliga varelsen som kryper in i än det ena, än det andra huvudet och förklarar vad de ser och upplever. Lite olika humör är det kanske, men språket är ett och samma. Tonen likaså. Vi är vana vid att ha det så, man tänker inte så mycket på det. Fast nu har jag grunnat lite på hur boken skulle se ut om man verkligen bytte ton helt och hållet. Kvävde den allsmäktiga berättarrösten och lät alla tala ocensurerat, precis som de var. Korthugget där, flödande där. Det skulle bli som ett antal, sinsemellan väldigt olika berättelser, som på något vis fogas ihop till en helhet.

Låter det spännande? Ja, jo. Jag har nog tänkt på det lite. Men jag är nog inte den första. Jag har läst några böcker som gått ganska långt i den här formen av experimenterande. Det tråkiga är att det inte varit de bästa böcker jag läst. Vet inte om jag borde dra några slutsatser av det.

Mitt romanskrivande pågår hela tiden, men det går i snigelfart. Satt och stirrade på ett kapitel i två timmar idag innan jag började få idéer om hur jag skulle börja. Det måste nämligen skrivas om från grunden, det är ett utkast som är flera år gammalt. Jag önskar verkligen att jag kunde speeda upp, men jag tror faktiskt inte att det går. Eller, naturligtvis går det, men det lär märkas på texten. Jag prövade ju den varianten för ett antal år sedan och det som hände var att jag upptäckte att jag på kort tid vräkt ur mig mer än 20000 ord som tillsammans bildade en misslyckad sörja. Att skriva urdåliga historier är inte roligt, så jag fastnade där någonstans.

Så jag har övergett hare-taktiken och stretar på likt en gammal sköldpadda istället. Trots allt vann ju sköldpaddan.

Och den här bloggen är knastertorr men må så vara.

Saker jag är bra på

2009-11-06T16:15:00.003+01:00

Det sägs att vi svenskar är usla på att framhäva våra starka sidor. Vem vet, det gäller kanske inte bara svenskar, förresten. Men vi säger väl vi svenskar till att börja med då.

Jag är svensk, och nu tänkte jag berätta om mina starka sidor, och jag måste först kämpa ner reflexen som säger att jag måste ursäkta mig lite först, berätta varför jag vill berätta om mina starka sidor och dessutom nogsamt framhålla att ja, jag vet att jag har en och annan svaghet också, samt gärna ironisera över mitt skrytande innan någon annan hinner före. Sådär, nu var impulsen bortmotad, nu ska jag bara berätta utan att be om ursäkt alls:

- läsa kartor. Jag och min kompis var ett bra par när vi hade orientering i högstadiet. Hon hade en sjujäkla kondis. Så jag stod kvar på vägen och pekade rätt in i skogen och sa "150 meter däråt" och så lubbade hon in och stämplade kontrollen, medan jag tog ut riktningen till nästa kontroll. Det var effektivt. Dessvärre tillhör långlöpning inte direkt mina starka sidor, nä, annars hade det nog gått ännu bättre.

- informationssökning, i synnerhet på nätet. Jag och Google, vi passar ihop. Och lyckas man inte med Google finns det andra sätt ... Till saken hör att jag är teknisk översättare och utbildad teknikinformatör, och så har jag testat ett journalistiskt projekt också som krävde en massa research. Jo, jag är bra på att fiska fram info, både från nätet och ur böcker.

- felsökning. Jag är väldigt oteknisk, det ska erkännas. Och skulle jag någon gång veta vad som ska göras, kan man ge sig den på att skruvarna sitter för hårt eller så. Men om en apparat krånglar, brukar jag vara bra på att ringa in felet. En bra egenskap när man sysslar med programmering, som jag ju gjorde i början av min yrkeskarriär.

- logiskt tänkande. Vah, en kvinna påstår det om sig själv? Jäpp.

- skriftliga utskällningar. Fråga dem som råkat ut för dem, bara. Det hjälper inte om man är myndighet, chef eller kändis, inför Spökhandens gallsyreindränkta is är ni alla lika.

- matlagning. Tyvärr är jag alldeles för förtjust i min egen mat, och jag är inte ett dugg bra på att hålla mig Smal. Det hade underlättat om mina skafferier och kylskåp stått oinspirerande tomma och jag bara kunnat svänga ihop oaptitligt jox. Fast det hade ju inte varit så kul. Det är synd om alla er som inte fått smaka min citrusmarinerade nötstek, min saffransdoftande fisksoppa, leverpastejen eller min egen variant av paella. Och synd om mig som klämt i mig alla dessa saker ett antal gånger och nu känner att jag verkligen, verkligen måste banta.

- affirmationer och visualiseringar. Joho! Jag har jobbat på det här! Och lyckas jag få till en ordentlig, övertygad affirmation, brukar jag nästan alltid få som jag vill i slutänden. Sällan på det sätt jag trodde, men ändå som jag ville.

- skriva ... nä förresten, det vet jag ju inte. Se föregående inlägg i ämnet. Vi ... öh, vi återkommer till det.

Imorgon borde jag kanske publicera listan med saker som jag definitivt är jättekass på, men det känns lite som en klyscha att göra det. Vi får se hur jag gör.

Långt därinne råder förvirring

2009-11-05T22:21:00.002+01:00

Goddag igen.

Jodå, jag lever. Jag skriver, alltså lever jag. Jag har skrivit väldigt mycket på sista tiden. Flitens lampa brinner i författarens lilla lya. Så är det, men jag känner mig just nu ganska trött.

Alltså, man har flyt, som det heter. Skriver och skriver och det är roligt och man känner att nu har jag faktiskt grepp om det här. Sedan - snubblar man liksom till. Det där sista jag jobbade med kändes motigt. Frågan är om det kändes motigt för att texten helt enkelt var för dålig - man är ju sin egen första läsare - eller för att man bara blev lite trött för en stund?

Det jäkliga är att jag inte kan avgöra det. Jag är så långt inne i virvlarna att jag omöjligt kan bedöma min egen text just nu. Ena dagen är den genialisk, nästa dag värdelös. Samma text. Jag vet inte när mitt omdöme är klart och när det är fördunklat. Jag måste låta texten ligga i en eller två månader, sedan kan jag eventuellt kunna se den klart.
Men just nu är jag ju mitt uppe i det och kan givetvis inte ta paus nu. Jag måste fullfölja, och först därefter kan jag lägga det hela på lagring (som en bättre ost, ungefär).

Under tiden lever jag med ångesten och ovissheten.

Det dåliga samvetet

2009-10-19T15:19:00.002+02:00

Jag känner mig trött och lite sliten. Det finns flera orsaker till det. Hursomhelst, jag får dåligt samvete för att jag inte bloggar mer just nu. Det finns så mycket jag vill prata om och det finns ju folk som läser också.

Men nu ska jag inte belasta samvetet mer. Så här säger vi: jag låter bloggen vila under det som är kvar av månaden, och så återkommer jag i november. Jag är trött på hela Internet, nu går jag offline.

Ja, så får det bli. Vi hörs.

Myten om simultankapacitet

2009-10-10T20:20:00.003+02:00

Jag skrev till en vän häromdagen om konsten att göra flera saker på en gång. Jag skrev:

Gör aldrig det.

Jag vet inte om det är det man "ska" säga nuförtiden. Vi har ju bland annat den här seglivade myten om kvinnors simultankapacitet. Vi kvinnor kan minsann göra tre-fyra saker på en gång, inga problem.

Eller?

Alla som haft småbarn vet att det finns en period i livet när man faktiskt är så illa tvungen. Om man nu inte jobbar som barnsköterska eller så. Dvs vanliga mammor/pappor som "går hemma" och ska ta hand om ungarna förutsätts ju klara allt möjligt annat också, precis samtidigt. Det skumma är att man fortfarande pratar om att det är kvinnor som är experter på att göra flera saker på en gång, men det är först när papporna tar föräldraledigt som den där idiotiska frågan "men vad ska han göra nu när han är hemma hela dagarna?" dyker upp.

Nåväl, jag anser alltså att det där om kvinnors fantastiska simultankapacitet är rent snicksnack. Hört talas om det kvinnliga stressyndromet? Jo, precis. Stress uppstår som bekant när man gör en sak och känner att man borde göra en annan. Jag har också barn, jag har också tagit mig genom småbarnsåren, jag vet precis hur det är när man står som en bläckfisk i köket och ska underhålla småttingarna samtidigt som man ska trolla fram god och näringsriktig mat till samma (jättehungriga) småttingar samtidigt som man ska köra tvättmaskinen samtidigt som det ringer i telefonen. (Samtidigt som man själv drömmer om att få gå på toaletten.) Jag har också lärt mig att amma och sortera tvätt på samma gång. Eller snarare göra precis allt möjligt samtidigt som man ammar, eftersom man måste amma ideligen, ideligen. Visst går det. Men hur bra blir det? Hur mår man?

Jag och en kompis fick barn samtidigt, två gånger om. Vi ringde ofta varandra och pratade. Våra samtal var möjligen en uppvisning i denna omtalade simultankapacitet - troligen hade de låtit helt schizofrena för en utomstående, men själva lyckades vi på något vis genomföra det hela utan missförstånd. Det kunde låta ungefär så här:

"... och igår innan X kom hem så gick strömmen och ... nä, låt den där vara. LÅT DEN VARA, säger jag! Seså, lägg tillbaka den ... äsch, kom med den istället, jag tar den ... sådär, bra. Och så vart det helt kolmörkt så han stackarn hittade ju knappt huset."
"Jaså, fick ni också avbrott? Jag hörde att det var över hela regionen, det var visst något fel vid kraftver... jamen KAN du lugna dig lite? Jag pratar i telefon!"
"Oh jäklar, nu spydde hon över hela mig, vänta, jag måste gå och byta tröja. Attans. Fan. På golvet också. Du, ge mamma den där trasan. Ja den ja. Fiiint, nu var du duktig."
"Jag kommer förresten ihåg när vi fick krångel med bredbandet häromdagen, då skulle man tydligen logga in på någon hemsida och anmäla det, jomen tjena, hur hade de tänkt sig att det skulle funka, haha. Du, om du nu släpper mig för ett ögonblick så ska jag stänga av på spisen här. SLÄPP, sa jag! Nä, nu gör jag det här. Såja."

Och så vidare. Ja, vi ville prata med varandra. Vi behövde det verkligen.

Den här tiden är lyckligtvis över. Jag njöt inte direkt av den. Jag minns mest att stressnivåerna emellanåt var högre än de någonsin varit förut hos mig. Man fixar det för att man måste, men sannerligen om det är något att sträva efter. Men än idag händer det att jag står med lite väl många saker på en gång och gör något slags försök att klara av dem alla - samtidigt.

Nej, gör inte det. Det blir ett himla duttande av allting och man blir sällan nöjd. Ett av de bästa råden jag läst på senare tid är sorgligt materialistiskt, men fungerar otroligt bra: Vad du än gör, ska du göra det som om du fick riktigt bra betalt för det.

För mig fungerar det alltså. Den inställningen gör att jag koncentrerar mig på det jag har för händer och glömmer allt annat, och då blir åtminstone NÅGOT ordentligt gjort. Dessutom blir jag mindre trött och mindre stressad och - faktiskt - mycket mer effektiv i det stora hela. Framför allt blir jag gladare, trots att man naturligtvis ska göra saker för att de är så roliga och absolut inte för att man möjligen får betalt för det.

Så nu ska jag dela ut detta råd till alla som tror att de är effektiva om de röjer av matbordet samtidigt som de ringer dagens första jobbsamtal. Låt bli. Gör en sak i taget, och gör den med omsorg. Och glöm det där om kvinnlig multitasking. Det slutar bara med att man deppar för att man inte räcker till ordentligt någonstans.

Jag har förresten slutat att lyssna på musik när jag författar.

Hi fans, I love you

2009-10-09T12:59:00.003+02:00

Årets nobelpristagare i litteratur heter Herta Müller.

Okej. Ja, jag visste ju inte vem det var i år heller. Det har jag slutat grunna över. Nu är jag lite kluven till detta med nobelpris. Jag kan absolut inte förstå den ologiska och inte lite inställsamma inställningen att man är ett geni så fort man fått Nobelpriset. Man kan väl inte vara mer genialisk dagen efter än man var dagen före, eller? Om man nu inte tror att Svenska Akademin har makten att geniförklara folk, alltså. Det tror inte jag. Jag tror inte att de är ett dugg mer "snille och smak" än vad jag är själv. Däremot tror jag väl att de har läst många böcker och är kunniga inom området litteratur.

Men innan jag fnysande avfärdar hela cirkusen kan jag anföra en alternativ syn på Nobelpriset, som kanske är lite trevligare: det är ett bra sätt att uppmärksamma bra författare. Jag erkänner rakryggat att jag t ex aldrig skulle ha upptäckt Toni Morrison om hon inte fått lite extra uppmärksamhet i Sverige tack vare Nobelpriset. Detsamma gäller förstås en hel rad av nobelpristagare. Jag brukar inte kasta mig över dem bara för att de får nobelpriset, se resonemanget ovan. Men förr eller senare hittar man väl någon bok av dem ...

Eftersom Tove Jansson fallit ifrån hoppas jag på Joyce Carol Oates nästa gång. Å andra sidan är det alltså roligt om det blir någon jag inte kände till, så att man får ett nytt spännande namn att kolla upp.

Men jag kom att tänka på detta med berömmelse. Det är roligt att få fans. Jag vet, för när "Svart eld" publicerats fick till och med lilla jag några snälla brev. Okända människor som gjorde sig besväret att berätta för mig hur mycket de gillade min bok. Någon var bara tolv år, andra var betydligt äldre. Jag blev hur glad som helst och skrev och tackade för att de skulle begripa det. Nej, de var inte fler än att jag kunde svara dem alla (tror jag i alla fall, hoppas jag inte ljög nu ...)

Fast jag vet inte om detta är att kalla fanpost. Jag tror inte det, och jag saknar verkligen inte sådana där rena beundrarbrev heller. (Jag menar, jag har aldrig fått några sådana och jag vill inte ha dem heller.) Har aldrig skrivit något själv. Däremot har jag skrivit privata brev till folk som åstadkommit saker jag gillar, och talat om för dem varför jag gillar det. Precis som andra skrev till mig. Jag vet som sagt att man blir glad. Det är roligt att göra folk glada och ännu roligare om man kan göra det genom att vara uppriktig.

Frågan är dock om man slutar att bli glad någon gång. Jag försöker skåda in i en ganska orealistisk framtid där jag får så många lovordsbrev att mina svar blir ett idolfoto som min sekreterare stoppar i de returfrankerade kuverten. Ett foto med den tryckta texten "Tack för att du gillar mina böcker! Du missar väl inte att min nya roman, [KÖP DEN, JAG VILL FÅ MIN LÖN], kommer till din bokhandel trettionde februari? Kram, Ghosthand."

Ja, kram på er allihopa, jag älskar er verkligen. Verkligen, alltså.

Jag förstår ju att det till slut måste bli sådär om man "lyckas". Jag antar att detta ska ses som ett tecken på verklig framgång.

Frågan är hur framgångsrik man vill bli egentligen. Man tjänar pengar. Var det då allt man ville?

PS. Jaja, det här är ett inlägg i repris. Men vem f-n orkar sitta och rota i mina arkiv ...?

Kronologi är ute

2009-10-08T21:10:00.003+02:00

När jag skriver en scen är den som en liten ö i vattnet. Det blir en liten historia, väl avgränsad, isolerad. Sedan gör man en ny ö i närheten, men ändå helt skild från den första. Man gör kanske ännu en. Och så håller man på, och låter dem sakta växa och breda ut sig åt olika håll. Till slut, det är det man hoppas, snuddar de vid varandra och kommer med tiden att växa ihop.

Detta är moderna tiders berättarteknik. Man kan såklart ta det kronologiskt också, rakt fram från början till slutet. När man fått dit det magiska ordet - SLUT - vet man att man är färdig. I stort sett. Fast vi har ju blivit så amerikaniserade förstås, så vi törs inte längre skriva vilka ord som helst. Kvällstidningarna fnissar som upphetsade tanter i bibelstudiegruppen åt någons "nip slip". Det fanns annars en tid när vi inte direkt gjorde rubriker av sånt i Sverige, så det här är något importerat.

Och SLUT kan man kanske inte heller skriva längre utan att det blir lite besvärat.

Men det beror kanske också på berättartekniken. Den har börjat bli allt mer lik funktionsprogrammering, fast mer nästlat förstås. Det som händer på ena ön kommer snart att vävas ihop med den andra. Idealet är att de alla så småningom flyter ihop till en enda kontinent.

Då ser man snart ut som en riktigt smart författare, med samma koll på läget som Gud. Om man bara berättar rakt upp och ner, däremot - tja, då har man visst bara fått fatt på en bra historia. Inte mycket mer.

Nu har jag skrivit samma kapitel i två olika versioner. Samma handling, helt olika framställning. Det känns lite tokigt, men jag måste känna mig för. I Svart Eld gjorde jag det också, fast där behöll jag båda versionerna - både kapitel 2 och kapitel 3. Jag vet inte vad jag ska skriva härnäst, vilken "ö" som ropar mest på mig. Jag vet bara att jag inte har lust att skriva kronologiskt. Bokens sista mening är skriven för evigheter sedan. Vissa teman ska strös ut som saltkorn i andra scener. Så jag hoppar, hit och dit, och tror att jag så småningom ska få ihop min kontinent.

Det här inlägget skrev jag offline tidigare idag. Jag måste alltså stänga av Internet för att kunna författa. Men det är ju under författandet som jag funderar på vissa frågor, inte fem timmar senare. Och det har börjat störa mig att jag måste använda sisådär hälften av min totala arbetstid, varje dag, enbart åt att försöka hitta rytmen i berättandet.

Det känns som om jag är en ovanligt kass berättare som får jobba dubbelt så mycket som alla andra för att få ett åtminstone hyfsat resultat.

Namn

2009-10-07T17:00:00.005+02:00

Jag gick och funderade på språk idag under morgonens hundpromenad. Det börjar bli vackra höstfärger här, det blåser friskt i skärgården, världen är på hela taget väldigt vacker. Men det blir ju slentrian när man sett det ofta. Plötsligt är åsynen av en fjord med blånande berg och guldgröna boklundar inte längre något sensationellt fantastiskt, utan något man glor på medan man tänker på annat.

Jag tänkte på namn. På hur våra erfarenheter och kunskaper kan nöta ut ett namn och ta glansen ifrån det, tills man inte längre associerar det till något vackert.

Smaka till exempel på de här namnen:

Rosengård
Hägersten
Kungälv
Liljeholmen
Hallonbergen
Bergsjön
Gullspång

Inse att de alla skulle kunna vara hämtade ur en sagobok. Men jag slår vad om att de inte längre för tankarna till någon romantisk saga, utan till helt andra saker. Antingen något direkt negativt, eller i vart fall till något väldigt vardagligt. Ej heller är det någon som faller för skönheten i efternamn som Lindgren, Sjöblom och Ljungberg. Det är ju bara namn. Det krävdes en invandrare för att påpeka att svenska efternamn kan vara väldigt vackra och poetiska.

Jag önskar att vi kunde återta våra namn igen, låta det vackra och storslagna bli vackert igen istället för att låta det sänkas av det vi vet eller i många fall tror oss veta. Jag önskar att vi kunde lära oss att höra och se igen.

Å andra sidan finns det ju fall när man kanske borde låta bli. Följande ortsnamn har jag hämtat lite varstans i Sverige:

Gråbo
Sexdrega
Rottne
Larv
Trävattna
Burträsk
Kvinnaböske
Ödeshög
Baggböle
...

Tja. Så kan man ju också kalla sitt hem. Och jag vandrar vidare, med huvudet fullt av språkfrågor, och smakar på ord och stavelser. Jag har roligt, även om det förmodligen inte ser särskilt roligt ut.

(Och jag är lite dålig på att blogga eftersom jag just nu skriver på annat. Hoppas det beskedet kan glädja någon ...)

Ett svårt fall av Internetberoende

2009-09-30T23:34:00.004+02:00

Jag satte mig vid datorn för att kolla väderprognosen på SMHI.

Nu, två timmar senare, kom jag återigen ihåg att jag skulle kolla SMHI. Så nu har jag gjort det. Det blir regn och kulingvarning imorgon.

Vad jag gjort under den här tiden när jag bara skulle ...? Öh, ja, vet inte riktigt. Måste ha surfat. Det är med andra ord som vanligt.

Imorgon stänger jag av skiten så att jag kan jobba igen. Jag har ett program som kan spärra webbläsaren åt mig under vald tidsrymd. Varje gång jag ska trycka på knappen och aktivera det, får jag lite ångest. Varje gång jag har gjort det, känner jag mig upprymd, som om någon just har befriat mig från något.

I övrigt råder ett visst lugn här eftersom influensan vill avsluta gästspelet med en sjurungande hosta som gör att man inte kan föra normala samtal. Förrförra året åkte jag på en mycket värre hosta som dessutom höll i sig en månad. Till slut var det faktiskt omöjligt för mig att yttra en hel mening utan att jag avbröt mig själv med ett hiskeligt hostanfall. Bättre hälften led av något liknande.
Så for han till USA. När han var där, chattade vi med varandra över MSN. Jag skrev: "vad skönt att vi äntligen kan prata med varandra igen" ...
Det löjliga var nämligen att vi först då, över MSN och tvärs över jordklotet, kunde föra ett samtal igen utan att hosta sönder det. När vi befann oss i samma rum gick det minsann inte, eftersom det då kändes för larvigt att sitta och skriva till varandra. Kom inte och säg att det inte finns poänger med Internet.

Gode Gud, gör mig till bloggdrottning!

2009-09-29T16:36:00.004+02:00

Har man sett, här har Aftonbladet en artikel om hur man går tillväga för att bli bloggdrottning. (Tjejen i artikeln ska visst vara en sådan, jag har aldrig hört talas om henne, okej - tur för henne kanske. Se tidigare inlägg.)

Jag vill också bli bloggdrottning. Jag menar, vem vill väl inte det? Jag läser ... ööh, vänta lite nu. Hon tycker att man ska ägna sig åt "extrem shopping". Typ inte det jag gör några gånger i veckan när jag stönande drar iväg till Coop Forum och bunkrar mjölk, toapapper, falukorv och en himla massa andra förnödenheter som en barnfamilj behöver? Vi har åtminstone kommit ifrån blöjstadiet, bokstavligt talat.

Nähä, kläder var det visst. Jag utgår från att nya vinterjackor till ungarna inte heller räknas då. Det finns nämligen ingen som helst glamour i detta. Jag förstår ingenting. Vad är det för roligt och spännande med att åka och handla? Jag vet att jag är elak igen, men är det inte snarare extrem självupptagenhet man tydligen ska hålla på med? Och där finns det ju inte plats för barn och matkassar och föräldramöten.

"Lev ditt liv genom bloggen". Vet inte om mina närmaste skulle bli så himla glada om jag började lämna ut dem i min blogg. Vet inte om ni andra skulle bli så himla glada om jag började lämna ut mig i min blogg, höhö. Vill ni veta vad jag äter till frukost? När jag var hos frissan sist? Vilken tröja jag beställde på Ellos?
Verkligen? Allvarligt? Nej, jag trodde väl det.

Jag bloggar för att det är ett slags skrivexperiment. Dessutom är det ju ett sätt att göra lite reklam för sitt eget skrivande, förstås. Om jag ger ut en bok igen lär jag ju nämna det här, "några" gånger. Dessutom hoppas jag förstås att någon annan kanske ska få lite rolig underhållning för några ögonblick, någon gång åtminstone.

Men bloggdrottning, nää, jag vet inte. Tror inte det, faktiskt. Gode Gud, gör mig till nobelpristagare.

The Ghosthand - er dementor på nätet

2009-09-29T14:38:00.004+02:00

Vad ska vi skriva om nu då?
Det är en hemsk fråga som en författare helst inte erkänner att hon någon gång ställer sig ... Nejdå, varje äkta författare är liksom fylld till brädden av porlande inspirationsvatten som sprutar ur henne likt en fontän ...

... bildlikt, alltså, inte bokstavligt. Äsch, den metaforen blev ett riktigt magplask. Jag ska vid tillfälle samla ihop fler sådana, för jag tycker att misslyckade metaforer är hemskt roliga.

Men frågan ovan riktades egentligen till våra nyhetsmedier. Det måste vara hemskt att leva på att rapportera om nyheter och så ... händer inget? Åjo, det gör det ju alltid. Men vi har väl alla märkt att vissa händelser blir uppblåsta till sådana proportioner att det verkar lätt desperat, och därmed skapas en konstig bild i allas våra medvetanden. Har ni sett den där teckningen på hur hjärnan uppfattar kroppen, om man ser till hur nervimpulser behandlas? En gräsligt förvriden teckning som består av mestadels mun, ögon, händer och fötter. Den talar ju i viss mån sanning, men alla kan ju se att den är förvrängd. Trots allt består vi ju inte av 75% mun och resten händer. (Dock kan man fundera lite över det intressanta faktum att alla barn som ritar, och då menar jag alla, alltid ritar huvudfotingar innan de börjar rita kroppar.)
Men vår verklighetsuppfattning, formad av medierna, är väl ungefär lika knepig som den där teckningen.

Just har det varit Svininfluensan som varit på tapeten ett slag. Efter att ha varit världskrigsrubrik i pressen en tid, moderna tiders digerdöd, har den nu börjat reduceras till allmängods och är därmed inte lika kul att skriva om längre. Till och med sådana nollor som jag har ju alltså fått den. Hela familjen har suttit isolerad här i huset i en vecka. Host, host. Äkta hälften flög hem den från en utlandsresa, hela resesällskapet verkar ha däckat, hela den här familjen likaså. Alltså tror vi att det är svininfluensan, även om det finns folk i ens närhet som tvivlar bara för att det är lilla vardagstrista jag som drabbats - det finns alltid de som undrar om man verkligen känner den där kändisen och verkligen skriver böcker på riktigt och så vidare. Den grå musvardagens märkliga krock med mediernas gyllene idévärld.
Alltnog, vi utgår från att detta var den riktiga svininfluensan eftersom alla symptom stämmer på pricken och eftersom smittsamheten tycktes vara så gott som hundraprocentig denna gång, och eftersom svininfluensan faktiskt är den som är inne just nu. Jag kom aldrig över 39 i feber. Annat var det 2005, då blev det ambulanstur till sjukhuset och lunginflammation och hela faderullan för min del. Jag kom inte i tidningen för det! Den satans flunsan hade minsann inte ens något namn!

Där ser man, allt jag rör vid blir aska.

Så vad ska våra stackars tidningar skriva om nu då, när Spökhanden berört senaste fräcka nyheten med sin glamourdödande smitta? Jo - jag får konstiga nöjen när jag sitter härhemma i isoleringen och inte orkar författa - man skriver om ... en anka? Eller förlåt, kändis var hon visst, nivetsäkertvem, men nu tänker jag inte skriva namnet igen. Jag undrar vad som har tagit åt världen. En tant säger lite provokativa saker i något slags reportage och plötsligt är hon jättekändis och det pinsamma kändisfjäsket sprutar igång på allvar.

Jag har av sjukdomen elak vorden blivit, och därför tänker jag berätta sanningen, nämligen att jag tyckte att hon såg rätt fräsch ut för att vara 50, när jag såg henne på bilderna. Sedan fick jag veta att hon inte alls var 50 utan yngre än jag. Och att hon delar ut goda råd om hur man gör för att se yngre ut.
Åh. Då skulle jag också kunna göra det. Toppen. Men jag är trött på att se rubrikerna om henne. Hon är faktiskt ovanligt ointressant. Och min karl är mycket yngre, snyggare, sexigare, roligare och troligtvis smartare än hennes. Så något gjorde även jag rätt ... Ingen som vill bjuda in mig till något pratprogram för att höra hur jag gjorde, eller?

Sedan blev det rån istället. Nya rubriker! Nu minsann! "Helikopterrånet" - var det pengar eller en helikopter de snodde, alltså? Jo, det var pengar. Nu är polisen bekymrad över att rånarna blivit för "hjältemodigt" framställda i pressen - polisen får skylla sig själva om de kommer med sådana vördnadsfulla uttalanden om "proffsjobb" och så vidare. Men det var alltså pengar som rånarna kom över? Kontanter, ok? Ska vi säga några hundra miljoner - i tusenlappar?

Öh? Och detta skulle kallas smart? Ingen som känner att det i dagens läge faktiskt är STENKORKAT att sno åt sig så mycket kontanter?

För vad ska man ha dem till? Man kan inte sätta in hela rasket på banken. Man kan inte köpa alltför dyra kapitalvaror eller göra några investeringar med dem. Överallt där alltför stora summor dyker upp i kontant form blir det misstänksamhet och utredningar. Antingen får man ligga lågt - och vad har man då för glädje av sedlarna, mer än som kuddstoppning? - eller också får man leva med vetskapen att det bara är en tidsfråga innan man åker dit. Man kan inte fara utomlands med svenska pengar. Möjligen kan man göra affärer i undre världen, men det låter faktiskt inte särskilt roligt. Det hela utmynnar i den lille mannens förvridna dröm om vad ekonomisk frihet egentligen innebär.

Det kvittar väl hur många miljoner och miljarder man har i madrassen om man ändå måste leva som en jagad människa? Om man ändå aldrig kan göra de där riktigt stora och avgörande investeringarna? Om den enda frihet man har är friheten att köpa ytterligare ett antal prylar som man sannolikt inte behöver? (Gud, jag måste verkligen städa härhemma - nå, det får bli när jag blivit lite piggare.)

Jag kan tycka att "Jönssonligan" är underhållande. Men så är de ju rätt töntiga också.

Alltså, jag tror visst att det är bra att ha mycket pengar, det vill jag också ha. Men jag tror att de enda pengar man i längden kan ha glädje av, är sådana om man förtjänat på ett någorlunda hederligt vis och därför kan använda öppet. Dessutom vet vi alla att lycka inte kan köpas för pengar. Nej - det är inte bara ett sådant där desperat litet talesätt. Det finns seriös forskning som visar det. Lycka har väldigt lite med yttre omständigheter att göra, inräknat ekonomisk ställning och egen hälsa. Lycka är något man hämtar långt inifrån sig själv.

Eller, om vi ska uttrycka det så här istället: vem blir glad av att begå ett rån?

Sådärja, nu ska jag ta en paus och fundera på vem och vad jag härnäst ska avglorifiera med mitt själsdödande och närgångna tafsande.

Rapport från ...

2009-09-26T14:54:00.002+02:00

Här skulle jag ha skrivit en flashig rapport från Bokmässan i Göteborg, där jag skulle gått och minglat idag. En färgrik berättelse som naturligtvis inbegrep det obligatoriska strulet med dit- och hemresa, festliga anekdoter om hur fånigt vissa kändisförfattare kan bete sig IRL, en uppräkning av böckerna jag köpte och dem jag nästan köpte, en kort resumé av något mer eller mindre kul seminarium och en himla massa suck över den ofantliga trängseln inne på Mässan, naturligtvis med en jämförelse av hur det var sist - år 2000, när jag var debuterande författare och hade mitt porträtt uppslaget i jätteformat i NoK:s monter och läste högt för en hel seminariepublik.

Osv.

Yay! Men allt detta slipper ni, för jag fick svininfluensan istället. Tror att det är svininfluensan i alla fall. Inte jättefarligt men rätt jobbigt ändå. Hela familjen har blivit sjuk, utom hunden som tycker att vi är supertråkiga. Och Bokmässan missade jag alltså, snyft.

Jaja. Snart är det ju jul i alla fall.

Mot djupet

2009-09-22T16:35:00.004+02:00

En sak jag hatar är detta ständiga: så fort jag tycker att jag börjar komma någon vart, att något börjar ta form, är det som om ytterligare ett lager skalas av och jag ser hur ytterligt djävla kasst det är, det jag var så stolt över så sent som häromdagen.
Mitt språk och jag, vi är inte sams just nu. Vi är snarare osams som ett par som varit ihop alldeles för länge och borde gå skilda vägar. Ja, hur nu det skulle gå till i just det här fallet. Dessutom skulle jag då behöva en ny "partner" och var får jag den ifrån?

Jag lever på hoppet. Jag hoppas - för vad skulle jag annars göra? - att det verkligen är lager som skalas av, och att jag är på väg ner på djupet. Snart har jag kanske nått kärnan och nirvana. Eller också är jag fullständigt vilse och borde göra något bättre av mitt liv. Jag vill vässa mitt språk, och det är ungefär som att vässa en blyertspenna; där kan man som bekant veva runt tills hela pennan är väck, utan att man hade någon större glädje av det.

Jag ligger lite lågt med bloggandet just nu, för jag ligger lågt med hela Internet. Behöver vara ensam och koncentrera mig ett slag. Det händer att jag kikar på andras bloggar. Ibland blir jag avundsjuk på er andra bloggare. Ett sådant frimodigt berättande om det dagliga livet! Jag känner att just det där inte riktigt ligger för mig. Fast faktum är att jag skriver lika frimodigt själv, men jag använder min privata dagbok till det, den som är så hemlig att knappt ens jag själv får läsa den. För övrigt avskyr jag att gå tillbaka i gamla dagboksanteckningar och kika på dem.

Jag vässar, hoppas och förtvivlar. Idag har jag dessutom slagits med en krånglande dator i flera timmar. Det är som om de har någon slags humörsensor, de små rackarna.

På tal om en ny partner funderar jag på att börja med kalligrafi igen. Det var roligt även om jag aldrig hann bli bra på det. Men det var enormt tillfredsställande att göra något konkret vackert av en text, alltså inte bara något abstrakt. Det lade till en helt ny dimension. Jag valde en gång att smycka ut några välkända diktrader av Fröding:

Över bygden låg tindrande stjärnfager natten,
det låg glimtande sken över skvalpande vatten
i den lövskogsbekransade sjön,
det kom doft ifrån klövern på blommande vallar
och från kådiga kottar på granar och tallar,
som beskuggade kullarnes krön.

Ordet "lövskogsbekransade" blir otroligt vackert när man försöker göra bokstäverna till små konstverk. Ja, detta kan jag ju trösta mig med, när mitt eget språk tycks svika mig. Jag får leta fram pennorna igen.

Per och Pjotr har nåt ihop

2009-09-14T16:55:00.006+02:00

Efter nyår ska jag få höra det här på riktigt:

Fast med Per Tengstrand - joho - och inte Evgeny Kissin som spelar här, även om man kunde tro att det var Leo diCaprio. (Lustigt nog ser en av violinisterna också ut som Bill Murray även om jag inte tror att det är han. Men dirigenten ÄR Karajan.) Möjligen hädar jag nu, men jag tycker att unge Kissin inte låter riktigt färdigmogen med den här konserten. Musik är teknik. Och något mer, det är svårt att sätta ord på det, men det är någon slags stabilitet som jag tror kommer med åren. Eller kanske personlighet, självförtroende? Skriver jag, och låtsas som om jag vet precis vad jag pratar om. Nåja, det var ju ett tag sedan den här inspelningen gjordes och idag är väl Kissin ansedd som en av de största stjärnorna.

Men jag ska få höra det här. Jag ska. På riktigt! Tjohoo! Som skrajsen liten student satt jag på mitt rum med en ärvd grammofon och spelade den här konserten så att det knastrade i de hembyggda högtalarna. Och drömde, vagt och oprecist, om att någon gång få höra detta på riktigt. Det var tjugo år sedan. Det finns några takter precis på slutet i första satsen, efter tjugo minuters bombastiskt harvande, som brukar göra mig tårögd, när man äntligen, äntligen hittar tillbaka till det första temat och kommer hem igen, det som jag tidigare önskade kunde vara för evigt. Jag brukade sitta med pickupen och lyfta upp den efter ungefär tre minuter och börja om från början. Om och om igen.

Det är så här man skriver bra böcker också. Teman som introduceras och sedan avlöser varandra, vävs in i varandra och precis på slutet snor ihop sig till den stora sensmoralen. Det tog mig alltså tjugo år innan jag började fatta konstruktionerna av de här långa konsertstyckena. Nu ska jag försöka göra det med skrivandet också.

Fyra månader kvar. Får väl roa mig med det här under tiden:

Kreativa promenader

2009-09-09T18:37:00.004+02:00

Det slår aldrig fel. Man sitter vid sitt skrivbord och tragglar och kämpar och arbetet går faktiskt ganska så trögt ... och så inser man att dagen börjar gå mot kväll och att vädret är oslagbart fint, varpå man lockar på vovven och går ut, över stengärdsgården och in i skogen för att plocka av alla de där fina kantarellerna som har stått på tillväxt under senaste veckan.

Osis. Någon annan hade visst hunnit före, hoppsan då. Nåja, det var väl inte hela världen, det finns fortfarande svamp kvar i kylskåpet sedan förra omgången och då minns jag att det var otroligt jobbigt att rensa all den där svampen. Bättre hälften gick dessutom åt andra hållet och hittade svamp även idag, så nog finns det.

Men nu handlade det inte om svamp. Utan om vad som händer när man struntat i svampletandet och bara strosar längs vägen. Varmt som mitt i sommaren, fast solen står sådär lågt och lyser så gyllene som den bara gör på indiansommareftermiddagarna. Det är dååå ... man kommer på vad man skulle ha skrivit. Plötsligt stiger en scen helt glasklar fram i ens inre och man går där med stirrande blick och befinner sig i anden på en helt annan plats i något parallellt universum. Hjulen snurrar igen. Det är så jäkla typiskt, alltid när man är ute och går! Då kommer idéerna!

Så man går hem igen, tillbaka till skrivbordet för att åstadkomma något nu när spindelväven äntligen tycks ha rensats ur hjärnan.

Öh. Ja, var var jag nu?

Hej du glade, ta en spade

2009-09-08T21:20:00.004+02:00

Jag bad häromdagen en vän att uppmana mig att gräva ner mig med min roman och inte visa mig igen förrän den var klar.
"Okej", blev svaret, "gräv ner dig med din bok och visa dig inte igen förrän den är klar".

...

Jamen, eftersom du tjatar så! Då gör jag väl det! (Vi ses i Malmö efter nyår, kompis!)

Kan annars bara notera att det blivit två besök i simhallen på tre dagar. Jag älskar simhallar. Jag tycker att de känns så underbart lyxiga. Det är så varmt därinne att man kan dra omkring i badkläder även om det är mitt i vintern ute, och så kan man plaska omkring i varmt, skönt vatten och låtsas att man är på Bahamas eller nåt. Man kan motionera frenetiskt eller bara slappa, man kan äta glass och man kan skutta från trampolinerna om man törs. Jag törs inte. Efteråt kan man sitta och mysa i en skön bastu och göra sig riktigt fin. Det enda som inte är fint i badhus är att där uppenbaras allas våra skavanker. Med undantag för de aktiva i lokala simklubben har de flesta inte riktigt ... öh, fotomodellkroppar. Långt därifrån. Ni grabbar som drömmer om att kika in i damernas duschrum - låt bli. Det är inte ... nej, ni vill inte se det där. Lita på mig. Och så tycker jag att man kunde bistå med bättre hårtorkar och sminkspeglar på badhusen.

På tal om detta läste jag häromdagen att det inte blivit någon succé för Malmös (?) giv med toplessbad i simhallen. Dvs kvinnor får vara topless därinne om de vill, för att det ska vara jämställt och så. Det är bara det att inte en enda vill vara det. Som man förklarade det: 99% av de som var positiva till förslaget var ju män, som ville titta.

Hähä. Efter sådana uttalanden lär inte toplessbadandet bli mer populärt, om man så säger.

Men den kommunala service som jag brukar gilla mest är ändå biblioteken. Hurra för bibliotek, säger jag bara. När jag är i en stad och vill göra något roligt (som inte är dyrt, omoraliskt eller fettbildande, alltså) går jag till stadsbiblioteket. Där kan jag sedan sitta i många timmar och bara mysa. Jag går omkring bland hyllorna och botaniserar bland tidskrifter och spännande böcker som jag aldrig hört talas om, funderar på om jag vill veta något om något och letar upp litteratur om det. Kikar på andra besökare som läser och studerar, alla ser så inspirerande flitiga ut. Känner doften av gamla böcker. Mmm. Jag skulle kunna bo där i flera dagar i sträck.

Men nu ska jag gå och gräva ner mig ...

Alla dessa trådar ...

2009-09-04T17:18:00.003+02:00

Jag sitter med min väv, just nu realiserad i Writer's Café, och det är en imponerande karta med noteringar och anteckningar och citat. Anslagstavlor av det här slaget har funnits i en halv evighet. Jag läste att Kerstin Ekman körde med ett gammalt lakan på väggen där hon nålade upp lappar med anteckningar. (Det där har jag möjligen skrivit någon gång förut.) Själv är jag tacksam över att kunna göra det i datorn. En riktigt stor skärm är dock en fördel. Det har jag.

Efter mitt prat igår om fossiler och att även bipersonerna behöver sin historia (uppnålad på anslagstavlan, på en egen liten tidsaxel), är det faktiskt en viss film som spökar i huvudet på mig. Den är ett slående exempel på den här berättartekniken - fullt synlig, ingenting undangömt.

Håll i er: "Skyskrapan brinner", katastroffilmklassikern från 1974.
Den var stilbildande på sin tid. Jag tror inte att den var först i sin genre, men den hade i alla fall stor genomslagskraft och följdes av en lååång radda filmer på temat "olika människoöden som förs samman av en stor blaffig katastrof: orkan, översvämning, jordbävning, lavin, vulkanutbrott, fartygskatastrof, YOU NAME IT. Jaja, jag minns nu "San Francisco" om den där jordbävningen, den var ju långt tidigare.

Berättartekniken är alltså slående enkel, och därför värd att studera. Man har alltså en stor händelse, ganska kort och koncis i tiden, som har en förödande inverkan på hela omgivningen. När det gäller "Skyskrapan brinner" inser man ju ögonblickligen vad som var grundidén. Det var knappast "genialisk ung arkitekt har en jävligt dålig dag på jobbet", ej heller "nolla till ingenjör försöker impa på sin krävande far genom att fuska", ej heller "skrupulös gambler och bedragare blir en bättre människa när hans ungdomskärlek förlåter honom". Alla dessa trådar finns förvisso med i filmen, men ingen ska inbilla mig att någon av dem var själva fröet till historien. Nej, det var sannolikt det mest uppenbara: brand utbryter i skyskrapa och det gäller att rädda folket därinne.

Enkelt. Mycket enkelt. Sedan är det bara att bygga på, enligt ungefär de principer jag pratade om igår. Personerna i rollistan, även de i mindre roller, fick lite olika utgångspunkter och öden. Ja, elden också. Den är en karaktär i sig, och därför redovisar filmen ordentligt hur branden uppstod. Den har en logisk orsak. Det är bra. Något som också är mycket bra i den här filmen är att man faktiskt noga följt principen att låta varje person vara huvudperson i sin egen historia. De är rätt många. Man ser tydligt de olika linjerna, och när man låter dessa stråla samman kring ett gemensamt problem - dvs att det brinner - blir det en lagom underhållande och dynamisk blandning. (Det enda som verkligen stör mig i filmen är att telefonerna upp till takvåningen funkar hela tiden, trots branden. Ologiskt värre, men annars blev det väl lite för svårt att lösa vissa knutar.)

Det är som sagt ett väldigt lättfattligt koncept. Fast egentligen byggs de flesta historier upp kring den här principen, även om många gör det något mindre uppenbart än "Skyskrapan brinner". Men just därför är denna film värd att studera, eftersom den så att säga tar det från grunden, utan att vimsa bort begreppen. De flesta bra historier, även om de är aldrig så komplicerade, brukar använda en händelse som nav, själva fokalpunkten. Här är det alltså branden - mer uppenbart än så kan det ju inte vara. I genomsnittliga deckare är det förstås mordet. I "Sagan om ringen" är det en ring ... (nej, jag försöker inte idiotförklara någon). Men sedan kan man bre ut sig rätt rejält åt alla håll. Man bygger människoöden före och efter detta nav, och när man har en sådan punkt att hänga upp sig på kan man föra samman de mest omaka karaktärer. Detta är kollektivromanen i sin kärna. Det kan bli en sagolik väv och som författare har man förstås jättekul.

Sedan vill man kanske inte göra en kollektivroman. Nå, då är det enkelt: man undertrycker helt enkelt de historier man inte vill berätta, låter dem på sin höjd antydas någonstans ute i periferin. Men som författare bör man vara medveten om att de finns. Annars riskerar man att hamna i ett väldigt torftigt och introvert litet universum. Vi har alla råkat ut för den typen av historier, där huvudpersonen tycks vara den enda som lever medan alla andra bara står i stand-by. Det är något onaturligt och livlöst över dem. Och jag är inte den enda som stört mig på det typiska Star Trek-greppet där hjältarna far på expedition ner till den där främmande planetens yta och tar med sig någon rödklädd kille ur skeppets säkerhetsstyrka, en stackare som inte får något förnamn, knappt några repliker och självklart inga närbilder. Vi fattar direkt att den där kommer att vara död inom tio minuter. Det slår aldrig fel.(Fenomenet kommenterades i den roliga Star Trek-parodin "Galaxy Quest".)

De flesta berättelser, även om de berättas ur en enda persons synvinkel, handlar om någon form av interaktion med omgivningen. Annars tror jag inte att det blir särskilt bra. Därför måste omgivningen fungera lika bra som personen själv. Och därför rekommenderar jag en titt på "Skyskrapan brinner". Där är hela receptet snyggt utlagt till allmän beskådan utan att sno in sig i förvirrande finesser ...

Möjligen förefaller jag vulgär som alltid ska hala fram de mest publikfriande, pretentiösa, banala hollywoodexemplen när jag ska prata om bra historier, men det får ni leva med. I något kommande inlägg kommer jag att hylla "Spider-Man" också. Och jag fortsätter att blogga oredigerat direkt ur mitt skrivarbete, roligare än så här blir det inte.

En torrboll bekänner

2009-09-03T23:00:00.004+02:00

Jag återkommer till min gamle kompis Stephen King och hans fossiler i marken. Ja, med kompis menas inte bokstavligen, mer om detta nedan.
Han menar alltså, som jag tidigare återgivit, att berättelser är som fossiler i marken. Man frilägger dem försiktigt, ben för ben, tills det börjar hänga ihop. Konstigt nog hänger det nämligen ofta ihop riktigt bra om man bara är väldigt varsam.

Men intriger ska man alltså inte försöka tota ihop, enligt King alltså. En intrig är som en "larmande tryckluftsborr", den sabbar ofta mer än den frilägger.

Dessa ord kommer att göra honom mer berömd än hans skräckromaner - de jag inte läst - om det inte redan skett.

Han beskriver sitt eget arbetssätt ungefär så här: han kommer på en skruvad situation av något slag, ett what-if-scenario. Han för in personerna, alltid "pappdockor" till en början utan särskilda personlighetsdrag, och bygger sedan vidare med sitt fossilfriläggande. Här hänger jag inte riktigt med, för jag brukar vara snabb just med personteckningen. När jag kör fast i handlingen är det nämligen antingen jag som måste hitta på någon intressant vändning - medelst det där bespottade intrigbygget, alltså - eller också får jag överlåta det till personerna själva. Då vill det faktiskt till att de har någon slags personlighet, ja. Annars lär de stå som figurerna i The Sims och bara vänta på att man ska välja något åt dem.

Jag tycker inte heller om att hitta på intriger. De blir sällan särskilt bra. Just nu vet jag inte om jag håller på med intrigbygge, jag tror inte det. När jag för in en bifigur i handlingen, om än aldrig så liten, måste jag ge dem en alldeles egen liten historia för en stund. De dyker ju upp för att deras vägar på något vis korsar huvudpersonernas, för att de kommer att ha någon slags inverkan på huvudhandlingen. Jag måste veta hur de kom dit. Så jag rullar historien bakåt och skissar upp en tidslinje och några karaktärsdrag, några händelser som präglat personen ifråga. Det kan vara väldigt roligt. Särskilt roligt blir det när man har ett antal sådana tidslinjer och personer. De snubblar över varandra och plötsligt börjar det hända saker. I slutänden får de kanske inte alls komma till tals i den nerskrivna berättelsen, men det blir en rikare värld för mig i alla fall. Och risken för psykologiska manusluckor, s k out-of-character-situationer, minskar avsevärt.

Det kan ju låta snyggt när man beskriver det. Men risken finns att det blir som en TV-såpa allting. Där stoppar man också in den enda gästskådisen efter den andra och väver på i all oändlighet, eller så långt skådisarnas kontrakt räcker. Det är ett i längden hemskt tråkigt sätt att berätta på, anser jag. Jag vill ha en kulmen, en poäng och ett slut. Vill jag se något som bara rullar på kan jag ägna mig åt verkliga livet istället.

En annan nackdel med den här personcentrerade handlingen är att den är ett helsicke om man ska göra något som liknar en deckare, vilket jag gör nu. Det var lättare i "Svart eld". Där blossade de våldsammaste känslor upp och orsakade alla möjliga passionerade konflikter, och när olika personers intressen kolliderade blev det förstås extra spännande. Den här gången väljer jag alltså en annan form av berättande, där en historia ska nystas fram bakifrån på gammalt känt deckarmanér. Men det är ju så lagom lätt när alla dessa nyckfulla figurer ideligen ska hitta på nya idéer och konflikter. Jag får gå tillbaka ideligen och göra om. Det är spännande, men jobbigt.

Nu har jag alltså lärt mig att deckare byggs upp på ett annat sätt än ett s k drama. Och nu förväntas jag kanske fälla min dom över vilken genre som egentligen är finast. Näpp, hörni. Om man läser de artiklar jag länkade till i tidigare inlägg, hamnar man snart i resonemang som tycks gå ut på att deckaren "trivialiserar", att den helt enkelt inte är lika bra som mainstreamromanen. Skitsnack, säger jag. Fortfarande har kvalitet och genretillhörighet inte någon direkt koppling. Det är olika arbetssätt men fortfarande får kvalitetsbedömningen ligga på ett individuellt plan.

Jösses. Kolla här vad denna blogg börjar bli knastertorr. Ghosthand goes desert. Jag inser att jag, som nu har trampat långt ut i författandets grå vildmark, har blivit väldigt teoretiserande och opersonlig. Det är modernare med personliga bloggar. Man får nog mer läsare då.

På tal om detta tog Expressen nyligen upp frågor om bloggetikett. Som i den här krönikan av Ebba von Sydow. (Tycker mig ha hört namnet förut, men, ve och fasa, jag kan inte riktigt placera det och avslöjar återigen min kändis-okoll.)

Det jag häpnar över är att temat för de här artiklarna. Här kan vi lära oss att det inte är okej att lämna ut "hel- och halvkändisars privatliv" genom att blogga om allt de sagt och gjort i privata möten. Det är inte okej att göra det med okändisar heller. Det som skrämmer mig är att detta överhuvudtaget måste sägas, att det inte är en självklarhet.

För mig har det i denna blogg alltid gällt att jag bara sätter ut personers namn när det rör sig om kända personer som är i sin yrkesroll. När de klivit ur denna yrkesroll, eller om de är personer som inte valt att vara "kända", utelämnar jag namn och ansikten. Priset blir förmodligen något som jag själv får betala; eftersom så många andra nogsamt redovisar sådana detaljer, kan man ju dra slutsatsen att jag är en himla trist person som aldrig har något kul att berätta.

Okej, jag bjuder på det. Jag är nog ganska tråkig när jag tänker efter, så det kan väl stämma.

Om någon har blivit omnämnd på anonymt vis i den här bloggen och önskar mer piffig publicitet, får ni väl hoa lite så rättar jag till det. Annars fortsätter jag så här, och ni kan räkna med fler knastertorra inlägg om berättarteknik och Konsten.

Mer om manifest ...

2009-08-31T15:12:00.006+02:00

Oj då. När jag ändå var igång och snurrade runt i kulturdjungeln hittade jag ytterligare en artikel på temat "romanens död", denna gång från 2007.

Herregud! I den påstår Ernst Brunner - jag utgår från att han menade allvar - att "han på senare år har träffat många författarkollegor som oberoende av varandra har funderat över att sluta skriva". Allt för att de, om jag fattar det rätt, inte får vederbörlig uppmärksamhet utan trängs ut av de där hemska populär- och deckarförfattarna ...

Säg att du skojade, Ernst. Säg att du bara gjorde en sådan där desperat publikfriare som den som Magnus Uggla raljerade över, vilket jag nyligen kommenterade. Annars blir jag nervös på allvar.

Nä, vet ni vad. Nu ska jag skriva ett eget manifest! Jag som nyss påstod att vi inte behövde sådana. Men det verkar ju vara modernt. Så:

Härmed lovar jag att jag aldrig ska låta försäljningssiffror och uppmärksamhet i media få bestämma om jag ska skriva eller inte.

Alltså, om jag gjort det skulle jag ju hängt mig direkt vid min romandebut. Den märktes nämligen inte, för den skedde ungefär samtidigt som Jan Guillou publicerade sin jävla "Arvet efter Arn". Ja, jävla. Jag gick förbi en bokhandel i Stockholm, glad och förväntansfull, och trodde helt visst att min nya svenska fantasyroman skulle stå där i skyltfönstret. Nähä, de hade bara plats för ett berg med den där Arn-boken. Buhuu för dem, min bok var ju bättre. (Jag låter åtminstone inte mina romanfigurer "le sardoniskt".)

Och är det inte Janne G. så är det Agneta P eller Ernst B eller Camilla L eller Mons K eller Nämnvemnivillförresten som stjäl mitt fina rampljus. Jag skriver fantasy, och det gör man som bekant bara för att man vill tjäna pengar. Jag om någon borde väl gnälla jättehögt när medierna bara fokuserar på de där kändissteroidförfattarna?

Nå, om läget blir riktigt desperat får jag väl ta till utvik. Håll ögonen öppna, den här bloggen kanske står inför en dramatisk förändring ...

Nu har vi manifestdebatt! Hurra, hurra!

2009-08-31T13:56:00.004+02:00

Nu hare blivit debatt i DN, se. Först skriver några författare ett manifest för ett nytt litterärt decennium. Hurra!

(Jubel och burop blandas, bara att välja sida, inklusive den hånfulla "vem bryr sig"-attityden.)

Och strax därpå kommer ett motmanifest! Hurra igen! Och ytterligare ett antal författare får visa upp sig med ansikte och namn. Tur det, jag känner ju inte igen allihop om man så säger.
Nej, nu ska jag inte vara hånfull här. Jag tycker att det här är jättebra. Det är kul med debatter om romanformer och litteratur och sånt. Manifest är jättefestliga, därav mina entusiastiska ovationer.

Ja, som är ytterligare en av de där ansiktslösa och anonyma författarna som ingen hört talas om, tycker så här om min självpåtagna yrkesroll: Det är viktigt att man tar sitt skrivarjobb på hundraprocentigt allvar. Annars har man inte så roligt som man skulle kunnat ha. Varför göra ett sådant jobb halvdant, liksom - då kan man lika gärna göra något annat, något man brinner mer för. Så det totala engagemanget är viktigt.

Men. Men. Lika mycket som jag efterlyser absolut seriositet i själva skrivarbetet, lika mycket önskar jag att yrkeskåren Författare i Sverige kunde lära sig att slappna av och sluta ta sig själva på så förbannat stort intellektuellt allvar. Kom igen, vi skriver böcker. Det är för fan bara böcker. Författare är inte ett enda dugg klokare eller mer intellektuella än andra människor. Vi har inte ens mer att säga. Det enda som skiljer oss från alla icke-författare är att vi säger även det lilla vi har att säga, och att vi säger det i bokform, och att de flesta av oss gör det för att vi tycker att det är roligt att skriva.

Jag blir faktiskt lite trött på den här småromantiska synen på Skrivande Konstnärer som genomsyrar hela det svenska kulturlivet och emellanåt åstadkommer sådana här högtidliga Manifest, vilka dessvärre inte direkt utmärker sig för någon större självdistans, om man så säger. Den står inte minst att finna i Svenska Författarförbundet, där man tycks vara mer intresserade av att vi kämpar för det fria ordet och den konstnärliga kvaliteten (och givetvis solidariserar sig med de intellektuella bröderna och systrarna i mindre fria länder) än att man sysslar med rena fackfrågor. Pengar, that is. Avtal. Såna saker, som knappast är beroende av om man skriver tönterier eller använder sitt eget hjärteblod som bläckpatron i skrivaren. (Modern aforism, jipee.) Jodå, avtalen kommer med på någon vänster. Men de får aldrig vara huvudsaken, Gud förbjude.
Alltså, det är jätteviktigt med det fria ordet och allt sånt. Tro inte att jag inte tycker det. Men det är också viktigt att man inte blir pompös. Att man inte glömmer bort den mycket svåra konsten att inte ta sig själv på alltför högtidligt allvar. (Jag är inte ofelbar jag heller, acknej.) Att man kanske inte alltid måste se sig som Ordkonstens riddare i skinande rustning.

Vi behöver överhuvudtaget inga manifest för att få lov att skriva så seriöst eller icke-seriöst vi vill. Å andra sidan, om man ser manifesterandet från den gladare sidan, är det som sagt en rolig debatt som jag gärna följer.

Vad hände egentligen med vitlöken?

2009-08-29T10:15:00.003+02:00

Alltså, jag minns hur det var med vitlök när jag växte upp, på 70- och 80-talen alltså. Den fanns på pizzerior och kinarestauranger, i den där riktigt, riktigt goda maten alltså. Och de riktigt duktiga matskribenterna kunde ju liksom inte förneka dessa existens heller, de kom ju där med sin underbara matkultur importerad från Frankrike och medelhavsländerna och andra exotiska ställen. Klart att det behövdes vitlök då ...

Men! Det fanns lite panik i recepten. En halv klyfta vitlök, kanske en hel om man var ärkedjärv, och sedan kom en uppsjö skärrade råd om hur man gjorde för att maskera lukten. Massor med hackad persilja! Käka rå persilja hela dagen efter! Skala inte klyftorna!

Och den äldre generationen - dvs den före mig - pratade med låga, fnittrande röster om vitlök och vitlöksdoft, ungefär som om det varit porr. Ett inte helt anständigt ord, alltså, och en minst sagt suspekt ingrediens i hederlig matlagning. De i min ålder var i och för sig inte mycket bättre, och bussen ut till stans invandrartäta område hade förstås det unket rasistiska öknamnet Vitlöksexpressen.

Jo, men jag minns ju hur vitlöken stank. Det var hemskt att befinna sig i närheten av någon som käkat det när man inte gjort det själv, man kunde må illa av doften till slut. Jag minns det faktiskt! Ändå tillhörde jag ju de där som verkligen älskade vitlök och tidigt introducerades för läckerheter som äkta italiensk salami och Oxfilé Provencale. När jag var student hade vi middagar där det givetvis, lite obetänksamt, stoppades vitlök i maten och sedan utbröt paniken när vi insåg att vi ju tänkt gå ut och dansa efteråt.

Sedan hände något. Jag vet inte exakt när, men det var väl när 90-talet började eller så. Plötsligt blev det där med "ev. en halv vitlöksklyfta" en betydligt större lustighet än Vitlöksexpressen. Folk i min ålder, och yngre, reagerar inte ett dugg på den där omtalade lukten. Minst tre rejäla klyftor behövs i köttfärsröran, annars smakar den ju ingenting. Själv har jag inte besvärats av den s k stanken på många år nu. Jag tycker bara att det luktar gott, jag. Något måste ha hänt med vitlöken, helt enkelt - eller också med mig.

Och min omgivning säger inte heller något, antingen för att de är som jag eller också för att de är väldigt taktfulla.

Åh, det hänger i luften

2009-08-28T12:55:00.006+02:00

Det är ett spännande väder ute. Väldigt grått, väldigt mörkt. Ganska stilla. Regnet hänger i luften. Man anar att det snart bryter löst. Eller?

Jag tycker alltså att det är lite spännande. Sitter med öppet fönster och vill njuta av svalkan, eftersom det har varit obehagligt kvalmigt här ett tag. Men med svalkan kommer också fukten, och jag tycker inte att sånt är riktigt hemtrevligt.

Så här sitter man, hänger liksom. Allt står och väger. I min roman råder också en rysligt konstig stämning just nu. Jag kan inte för mitt liv avgöra om detta är bra eller dåligt. Det liknar en mardröm.

Jäpp, medan jag skriver detta vrider någon på kranen utanför fönstret. Fullt ös. Jag får stänga fönstret och försöka koncentrera mig på min mardröm lite till. Det är bara ett utkast, säger jag mig själv. Bara ett utkast, jag behöver inte bry mig om språket riktigt ännu. Men det är ju inte förrän jag gör det som jag vet om detta alls var värt att berätta. Kanske borde jag kasta allting och börja om med något nytt. Förresten behöver jag lite te.

Dessutom är det ett elände att försöka få ihop något hållbart när man blir avbruten av Verkliga Livet i var och varannan replik. Så man hejdar sig mitt i en mening, tar hand om det som nu skulle tas hand om och sedan återgår man till sin avbrutna replik. Vad var det jag skulle säga nu då?

Var gör vi av liket?

Pladdertekniken

2009-08-27T13:09:00.005+02:00

Det finns en viss berättarteknik som blivit väldigt populär under senare år, i synnerhet - eller nästan enbart, förresten - hos kvinnliga författare.

(Ni vet, det finns författare och så finns det kvinnliga författare. Gud vad jag retar mig på den där retoriken.)

Jag kallar detta pladdertekniken. Man babblar på lite planlöst sådär, och i virrvarret kan det, om det är en bra författare, plötsligt dyka upp ett sensationellt avslöjande. Som läsare rycker man till och tänker "vaah?" och sedan läser man nyfiket vidare. Lite senare kommer anmärkningen igen, nu lite förtydligande. Och så håller det på, så att man vid berättelsens slut (förhoppningsvis) har fått hela sanningen uppenbarad för sig.

Det är ju bra, ju. Om det görs skickligt, alltså. Jag tycker att det är jätteroligt om jag vid berättelsens slut har fått en helt annan historia serverad än den det från början tycktes vara. Jag tycker att det är jätteroligt när berättelser inte är kronologiska utan far omkring lite hursomhelst och när det hela får mer karaktär av ett pusselläggande än ett helt rakt berättande.

Fantastikgenren är tyvärr helt rudis på det här. Där är det traditionellt sett så rakt berättat att reaktionen hos läsarna kan bli lite lustig om man försöker sig på lite nya grepp. "Vad håller du på med?", ungefär. Låt oss förbanna Tolkien ännu en gång. Det är hans fel, det slår jag vad om. "Härskarringen" är ju rak som en laserstråle, inga klurigheter här inte. Dessutom är den väldigt lång. När man tagit farväl vid de Grå Hamnarna ännu en gång är man så hjärntvättad att Toni Morrison och Gerda Antti blir rena chocken.

Nej, nu ska jag inte vara spydig. Jag tycker alltså att pladdertekniken är rolig. Dock kan den utföras mindre snyggt. Värst blir det när författaren (den kvinnliga!) ska försöka göra sig lite extra feminin med det här. Vi är ju såna, vi kvinnor. Sägs det. Det anses nog kvinnligt och mjukt att vara sådär oprecis. Men jag kan alltså bli lite trött av det hela. Jag tror på målmedvetenhet, även när man använder pladdertekniken för att väcka intresset.

Just nu försöker jag komma på hur man gör det här på ett bra sätt. Jag har lite problem med den text jag själv skriver, där ämnet är sådant att jag kanske helst borde välja den ultimat hårdkokta stilen istället. Ett grepp jag försökte tillämpa i "Svart eld" var att låta texten så att säga bli rädd för ämnet när det blev för otäckt. I de värsta våldsscenerna blev mitt berättande väldigt sakligt och avskalat, som om berättaren blivit bedövad av gräsligheterna som utspelade sig och därför tvingades stänga av känslorna för en stund.

Vete 17 om jag lyckades. Tror inte att någon annan märkte något, i alla fall. Och nu sitter jag här med pladderteknik i berättande text och även dialoger. Det finns dialoger som bara inte fungerar om man återger dem rakt av.

Kan man pladdra sig genom ett mord? Kan jag pladdra mig genom en hel bok utan att det blir ... pladdrigt? Vi får se. Poängen är nämligen att huvudpersonen, Ulven, är en mycket kluven personlighet. Jag vill hitta ett sätt att återge hans olika personligheter genom att ändra berättartekniken efter dem.

Skriva blogginlägg utan att pladdra klarar jag uppenbarligen inte, i alla fall. Men nu får ni stå ut med spontana och oredigerade blogginlägg ett slag. Jag pratar väl ändå mest för mig själv?

Endast barnen kommer till himmelriket

2009-08-26T14:48:00.007+02:00

Kära blogg. Nu har det varit lite tyst här igen. Jag har inte haft så mycket att berätta. Eller ... äsch, jag är dålig på att ljuga.

Om jag varit bra på det skulle jag nu ha berättat att jag författar som sjuttsingen och att det går så bra att jag är totalt uppslukad av det, hinner tyvärr inte blogga. Och det skulle ha sett både trovärdigt och avundsvärt ut. Image är viktigt i en seriös blogg.

Så jag har mycket att berätta? Öh, ja, jag har alltid mycket att berätta. Det är bara det att jag inte riktigt vet hur just nu. Helsingborg var lätt, det var ju en händelse, och jag visste redan när jag åkte dit att jag skulle skriva om det. Där surrar författaren igång i mig redan på plats. Jag var igång direkt efter konserten, åtminstone i huvudet.

Men det är inte alltid händelser man vill beskriva. Det finns mycket annat att begrunda här i livet. Och som kronan på verket har jag en roman, fylld med händelser och begrundanden om sådant som faktiskt aldrig har hänt någon annanstans än i mitt röriga huvud.

Sanningen är alltså att jag har lite svårt för att skriva just nu. Författar som sjuttsingen, jodå, men det går inte bra. Till slut blev jag desperat och började skissa istället för att skriva. Typ "här ska det och det hända". Men - det händer inte. Det är scenanvisningar, utkast, ett sätt att få det hela på pränt utan att ens försöka vara litterär. På så vis kan man få det hela att gå framåt - på ett sätt. Det är alltid bra att ha en skriven text att jobba med, brukar jag säga. Det svåraste är när det inte finns något nedskrivet alls, när allt bara är ett jolmigt blurr i skallen (långt inne, dolt bakom några dammiga arkivskåp och några överblivna färgpytsar). Nu börjar det dessutom växa mossa på det hela, näringsbrist kantänka.

Men på ett annat sätt går det ju nästan bakåt. Jag tittar på kluddet jag lyckats rafsa ner och häpnar över hur förfärligt dåligt det är. Kan jag vara så kass? Är jag inte bättre? Som att sätta sig vid pianot och klånka på tangenterna tills ljudet börjar bli riktigt irriterande. Sådant leder ju sällan till en önskan att sätta sig där igen och åstadkomma MUSIK.

På tal om musik gillar jag alltså Per Tengstrands Beethovenblogg. Det har jag ju redan nämnt. Det torde ha framgått ganska tydligt. Jag skulle kanske förklara varför, nu när jag ändå sitter här och försöker lösa upp min skrivkramp, den som förvandlades till skrivstumhet. Jo, jag är ju så förtjust i diskussioner om skrivteknik. Jag älskar skriv- och berättarteknik. Det finns ingen gräns för hur detaljerad jag kan bli när jag verkligen får gräva ner mig i ämnet. Minsta skiljetecken ges en särskild betydelse, jag ser dubbla bottnar och meningar i allt, allt, allt. Det är en slags besatthet, men den är ganska skön och känns inte särskilt osund heller. Det är bara så roligt att gå till botten med något också någon gång.

Nämnda blogg handlar alltså inte om skrivteknik, utan om musik. Och Beethoven till på köpet, honom kan jag verkligen inte mycket om. Det är det som är finessen. Inte riktigt mitt område, men ett näraliggande. Det är ett annat formspråk, men i grunden samma mekanismer. Man får dels ta del av hur en nutida uttolkare jobbar med musiken, dels av hur kompositören, sedan länge avliden, möjligen tänkte och resonerade när han skapade den.

Det är ju skitkul, ju. I synnerhet som jag är alltså är en lekman på det området och därför kan tillåta mig att ställa världens dummaste frågor och sitta med barnsligt runda ögon och gapande mun.

Ärligt talat skulle jag inte kunna göra så med en annan författare. Jag kan inte - symboliskt sett alltså - sätta mig i knäet på en annan författare och med bävande röst viska "men hur gör du? Hur tänker du?" Jag skulle ju känna mig jättelöjlig. Jag tar del av det andra skriver och tänker ibland "åh vad bra!" och ibland "åh vad dåligt!" och sedan försöker jag lista ut varför jag tyckte si och så och lära mig något av detta. Men jag kan alltså inte nalkas det hela som ett nyfiket barn, utan förutsättningar. (Önskar här att jag kunde antyda att det beror på att jag är för driven, för bra på att skriva själv. Men, se ovan.)

Jag vill faktiskt rekommendera detta till er alla - det är roligt att få vara som ett barn ibland. Roligt att få fördjupa sig i ett ämne som inte är ens "eget" utan bara nästan. Men ... jag inser också att man inte kan skoja runt med sådant för jämnan heller.

Någon gång måste man gå hem också, och handskas med sin egen värld. Den känns dessvärre lite mindre förlåtande just nu. Mina barnsliga utkast ser varken särskilt charmiga eller särskilt nyskapande ut.

Applådåska i Helsingborg

2009-08-15T12:54:00.014+02:00

Nu har jag varit i Helsingborg och på konsert på Dunkers kulturhus. Det var en mycket rolig helg från början till slut, men som vanligt snopet kort.

Sydsvenskan hade en rätt bra skriven recension av lördagskvällens konsert. Artikelförfattaren är ironisk, eller det hoppas jag i alla fall, när han förklarar att publiken är "indelad i baslägren pop och klassiskt". Jaha, here we go again, alltså? Jag undrar vilket läger jag i så fall tillhör, och lite nyfiket undrar jag vad folk omkring mig tror? Vad jag ser ut att vara, där jag sitter i publiken?

Ett är säkert, och det är att jag i lördags bara ville se ett par pianisthänder när de flög fram över tangenterna. Jo, men det vill jag alltid, precis som att jag inte kan titta på en balettföreställning utan att stirra på dansarnas fötter. Det är lite yrkesskada, som man lite snobbigt brukar uttrycka det.
Därför hade jag nogsamt fixat mig en sittplats precis där man skulle se och höra som allra bäst. Precis där. Och allt skulle varit bra om jag inte råkat hamna bakom en kille med norra Europas största huvud. Eller ja, han såg väl egentligen normal ut, men han var hemskt effektiv på att skymma bort de där pianisthänderna. Då hade han inte ens mikrofonfrilla. Men alltnog, jag fick sitta som en vindrutetorkare bakom honom och önska att jag haft en lite längre hals.

Dessutom var detta en mycket varm dag. Jag hade haft en underbar biltur ner längs kusten tillsammans med M. Vi åt picknick vid Snapparp, mitt på en härlig sandstrand som mystiskt nog INTE var proppad med folk. Skulle ha badat om det funnits tid till det, men det gjorde det ju inte. Det fanns betydligt mer nyckelpigor än människor på den stranden. Förresten kan jag berätta att nyckelpigor inte bara är söta, de bits också. Och de passar absolut inte i tonfisksallad.

Men riktigt på konserthumör var jag faktiskt inte. Vädret var för vackert, havet för blått, vindarna för semesterljumma. På sydsidan Hallandsåsen började molnen skocka sig, och när vi rullade in i Helsingborg mullrade åskan. Men det kom inget skyfall, alla festfrisyrer klarade sig denna kväll. Jag fick släpa runt på min gamla fula regnjacka helt i onödan.
Partyt började, som sig bör, dessutom långt före konserten. Vi var ett större gäng som åt glass och så småningom hamnade på en restaurang, där maten var så god och sällskapet så trevligt att vi missade den där konsertintroduktionen som vi faktiskt bespetsat oss på. Restaurangportionerna i Helsingborg är gigantiska. Men vi kom i alla fall till själva konserten i tid. Och trots sommarvädret, trots att man av någon skum anledning stängt alla fönsterluckor mot Sundet, dök den rätta konsertstämningen faktiskt upp i alldeles lagom tid.
Dunkers kulturhus är mycket fint, och ser sådär uttalat kulturellt ut. Man förstår att det finns en del folk som är mer eller mindre bosatta där. Men med stängda luckor kändes konsertsalen lite klaustrofobisk, kvav.

Men det var såklart mer "Liedermässigt". Mer finkulturellt om man så vill. (Ack, detta jäkla ord!) Lieder blev det i alla fall i långa banor, och det var ett mycket väl sammansatt program.

Men det började alltså med Månskenssonaten. Det var en knockout. Det var den jag längtat allra mest efter att höra, och med lite vindrutetorkarteknik kunde man alltså se det hela också ... Första satsen mer fjäderlätt och mjuk än jag någonsin hört den tidigare, andra satsen exakt och saklig, ett lagom uppväckande ur den romantiska slummern, och tredje satsen som ett virtuost fyrverkeri. Blixt och dunder! Det är nästan orättvist att kalla den Månskenssonaten.
Denna sonat, världens kanske mest berömda jämte Appassionata, är tillägnad en viss grevinnan Guilietta Guicciardi. Jag undrar vem hon var. De kanske berättade något i den här konsertintroduktionen som jag alltså missade, eftersom jag då var alltför upptagen av en utsökt carpaccio med pinjenötter. Alltnog, kanske var den där grevinnan en ombytlig dam, därav sonatens eftertryckliga humörväxlingar.

Här är jag i alla fall inte ense med Sydsvenskans recensent, som menade att Pers tolkning "tog sig stora friheter gentemot originalet" och hade "en nästan övertydlig dramatisering". Jag håller inte med alls, men det är uppenbarligen en fråga om tycke och smak. Efter att ha dragit runt på YouTube och avlyssnat den ena versionen efter den andra tycker jag ändå att mitt spontana intryck från i lördags står sig: det är ingen hastighetstävling. Man kan stressa över tredje satsen. Det låter kanske väldigt briljant, men det blir samtidigt utslätat som en skidbacke utan ett enda gupp. Sedan kan man föralldel överdriva dramatiken också, allt med hänvisning till att Beethoven var en temperamentsfull kille och att man helst ska slakta pianot och välta stolen för att få rätta schwunget i anslaget. Nej, jag tyckte att Per hade hittat den rätta medelvägen, att det inte alls blev överdramatiskt.

Men så är han ju bäst också. Eller bland de bästa. Jag får det inte till annat - jag kunde efteråt fullt ärligt säga till honom att det var den bästa Månskenssonat jag hittills hört. Det är roligt när man kan säga så till en pianist, när det bästa inte alltid är något man får se i en satellitutsändning från andra sidan planeten eller höra i en knastrig inspelning från forna tider - om man har tur. Sedan finns det förstås alltid en speciell magi i ett liveframträdande, det medges. Flygeln i Dunkers konsertsal är dessutom en av de vackraste jag sett. (Ser de inte alltid likadana ut? Jo ... men ändå inte. Det beror kanske på den omgivande miljön också ...)

Ni som inte var där kan inte heller hitta detta framträdande på nätet på något vettig format, men jag har hittat en inspelning som jag menar ligger rätt nära Pers framställning. Varsågoda, den här killen kan definitivt också sina saker:

Efter Månskenssonaten fanns det egentligen bara en sak jag ville höra, och det var Månskenssonaten igen ... Men det fick man inte.

Så småningom blev det extranummer och efteråt ville jag få en skiva signerad av Per. Det skulle bli en present till någon, så jag ville absolut ha den där autografen. Men artisterna behövde äta kvällsmat först, och ledet med autografsugna vid disken tunnades snabbt ut. Till slut stod jag ensam kvar och hummade på "De Sista Entusiasterna". Mitt sällskap trampade otåligt omkring en bit därifrån.

Så småningom kom Per plus rockstjärna, jag fick mina fina dedikationer och flydde fältet medan tonårsuppvaktningen stämde upp i allsång till rockstjärnans ära. När vi kommit ut, tumlade några tjejer ut bredvid oss - skrikande och skrattande av glädje, och föll varandra om halsen.

Sådana syner ser man kanske inte var dag just vid Dunkers kulturhus. Och här skulle jag kanske kunnat komma med några överseende, överlägsna skrockanden, om det inte vore för den lilla detaljen att jag själv gjorde något liknande bara ett par timmar tidigare.

Vi skulle ju ge Per en present den här gången. En som tycktes vara som gjord för honom, som bara ropade på att bli gedd. Alltså lyckades jag ordna fram den med en del trixande, och sedan terroriserade jag mitt sällskap, hela vägen från Bohuslän och fram till Dunkers' trappa med ängsliga tillrop som "Akta! Försiktigt, buckla inte till den! Aaah!"
För säkerhets skull sa jag till mitt sällskap, alldeles innan vi klev in, att om vi inte fick tillfälle att överlämna denna present ordentligt och personligen, skulle jag ta hem den igen. Sådana här saker vill man inte fuska bort. (Jag kunde liksom inte föreställa mig att jag skulle trycka presenten i handen på någon vaktmästare och säga "äh, kan du ge den här till Per Tengstrand om du ser honom?" Det blir lite väl oromantiskt.) Så det var mycket ståhej kring några teckningar ... men så fort vi kom in på Dunkers såg vi en välkänd silhuett i andra änden av korridoren.
Ja, vad gör man då? Fortsätter att skrida fram med värdig min, eftersom man är så vuxen och definitivt aldrig skulle ränna efter någon idol med upphetsade tjut ...? Eller ökar tempot och går till attack?

Nåja, vi sjöng inte - var du väldigt glad för det, Per - och vi föll inte ihop i en fnissande hög efteråt. Men jag slapp åka hem med mina teckningar och pianisten såg faktiskt rätt glad ut, om än lite överrumplad. En stund senare rev han alltså av världens finaste Månskenssonat för oss. Och efter detta kunde vi avsluta kvällen med drinkar på Helsingborgs väldigt tjusiga strandpromenad, och dagen kändes fullkomligt genomlyckad.

För min del tog det inte ens slut där. Jag satt med på en Masterclass dagen därpå och fick lära mig ännu mer om Beethoven och höra många takter ur en sonat som jag så småningom tänker höra i sin helhet. Den här gången var vi få i publiken och fönsterluckorna stod öppna mot en vacker sommardag, och pianisten hade bytt kostymen mot en New Jersey Devils-tröja, men plinket var fortfarande bäst i världen. Vi fick veta att man på Beethovens tid inte alls hade något emot att applådera mellan satserna i en sonat. Beethoven förväntade sig uppenbarligen att man skulle göra detta, för ibland kom hans "grandiosa finaler" inte alls i sista satsen. Månskenssonaten är visserligen exemplarisk för moderna, kultiverade lyssnare, eftersom de första satserna enbart inbjuder till tystnad, men det är annorlunda med t ex Kejsarkonserten.

Okej, förhoppningsvis kommer jag att sitta i publiken någon gång i framtiden när han spelar den. Och då ska jag minsann applådera.

Shit is the shit

2009-08-04T12:34:00.007+02:00

Idag blir jag återigen upprörd när jag kikar i tidningen. Och glöm nu allt om kultur, nu ska jag ägna min blogg åt energifrågor ett slag. Det är så väldigt viktigt. Jag tänker skriva detta i ett svep utan att försöka vara litterärt putsad, det hinner jag inte med.
I Aftonbladet påstår alltså Robert Collin att tesen om att bensinbilen snart är helt ute är påståenden som grundas "antingen på okunnighet eller så handlar det om religiöst fundamentalistiska partsinlagor."

Jaha. Och sedan skriver han vidare om "miljöbilar" och när artikeln är slut inser jag att här finns ännu en som aldrig hört talas om biogas. Det är ju ganska illa. Att döma av alla mer eller mindre intelligenta kommentarer som finns till artikeln vimlar det av människor som inte har minsta koll på biogas och biogasdrift.

Okunnighet, skriver Collin. Du sa det.

Alltså, min bil är en gasbil, eller rättare sagt en hybridbil. Har en halv tank bensin som endast används vid start, och en halv tank gas som kan fyllas med antingen biogas eller också naturgas. Det senare är det man utvinner ur naturgasfyndigheter, görs mycket i Norge förresten. Det förstnämnda är det som bildas överallt där organiskt material förmultnar. I tarmen på djur, på soptippar, komposter osv osv. Det är den gasen man eldar upp eller oftast låter gå rätt ut i atmosfären när gödsel "brinner".
Om min bil hade ersatt bensindelen med el, hade den varit en perfekt miljöbil. Nu är den i alla fall ganska bra. Dess största nackdel är att man måste tanka ofta eftersom man alltså bara har en "halv tank" så att säga. En nackdel med att tanka biogas är att man måste ha tillgång till biogaspumpar. Sådana finns minsann inte överallt ... beroende på att det inte finns så många biogasbilar. Det finns inte så stor efterfrågan på sådana, beroende på att det inte är så lätt att hitta tankställen, nämligen.

Ni hänger med? Moment 22, kallas detta. Och det är en otroligt frustrerande situation som faktiskt bara blir värre av etanolkampanjen. Vad ska vi med etanol till när det finns biogas? Ja, jag vet att det är lättare att konvertera till etanoldrift, och lättare att bygga om tankstationer till etanolpumpar, än det är att bygga biogaspumpar. Det är ju en helt annan teknik, man kan inte använda befintliga pumpar och tankar.

Men det är precis lika lätt att tanka gas som att tanka bensin. Det går lika fort, är lika enkelt. Hittills har det också varit billigare. Och bilen är ju en vanlig bil i övrigt, det är absolut ingen skillnad.

Den stora skillnaden är att man bidrar till växthuseffekten på ett negativt sätt varje gång man kör sin bensinbil. Det är tvärtom med biogasbilen. Faktiskt - det är inte bara en nollsumma, det är en plussumma. Biogas som fått gå genom en motor ger nämligen mindre utsläpp i atmosfären än "obrukad" biogas, den som bara sipprar rätt upp i luften om vi inte tar vara på den. Man gör alltså mer för miljön om man kör en biogasmotor än om man inte kör någon motor alls. På sätt och vis, i alla fall.

Den här gasen kan man alltså hämta på varenda soptipp och reningsverk, i varenda lagård. Här finns en motion till riksdagen angående biogas. Ni har inte hört talas om den, va? Nä, precis. Ibland undrar jag om det är någon som lägger locket på i den här frågan - tolka det bokstavligt om ni vill, hähä.

Biogas bidrar alltså i hög grad till växthuseffekten. Om vi inte bensingasar fram den kommer vi alltså åtminstone att prutta fram den. Naturligtvis blir detta värre ju fler vi är på jorden. Och medan vi och alla andra djur framställer biogas för glatta livet, kör vi bilar på bensin för att göra saken ännu lite värre. Istället hade vi kunnat använda biogasen i alla våra bilar och då slagit två flugor i en smäll.
Brunnen gödsel är också, som bekant, bättre gödsel än obrunnen. Ytterligare en fördel.

Luktar en bil som går på biogas? Typ, skit? Nej, inte ett dugg. Så här sitter vi på vårt skitberg och snackar om bensin och etanol och problemet med sopor och avfall. Om jag bara kunde fatta varför. Varför händer så himla lite? Varför är det så få som vet något? Det är bittert om världen går under. Det är extra bittert om man dessutom känner att det är i onödan, att det faktiskt finns en lösning som är riktigt, riktigt lovande och som löser mer än ett problem.
Konspirationsteoretikern inom mig undrar ibland om det verkligen finns en lömsk lobby någonstans som motarbetar de här idéerna.

Om man istället tror på elbilen som framtid, vill jag också påpeka att biogas även kan driva elverk. Förstås. Och det enda verkligt hållbara argumentet jag hittills hört mot biogasbilarna är fortfarande detta:

Det finns så få biogaspumpar. För det finns så få bilar. För det finns ingen efterfrågan på dem.

Varför inte? För att 90% av svenska folket fortfarande tror att "miljöbil = etanolbil"? Och för att man riskerar att kallas "religiös fundamentalist" om man visar på andra, och bra alternativ till etanol och bensin?

(Fotnot: mer i ämnet finns att läsa här. Notera att artikeln tyvärr skrevs förra året, och sedan dess har det väl inte hänt så himla mycket ...)

Nollkoll och bristande logik

2009-07-23T14:44:00.002+02:00

Som en dramatisk, för att inte säga löjeväckande kontrast till tidigare finkulturella inlägg ska jag härmed kommentera nyheten om Hultsfredsfestivalens utannonserade nedläggning. Det blir ologiskt och bra.

När alla ska förklara varför Hultsfredsfestivalen gått dåligt på senare år menar alla experter att man inte bokar rätt artister. Och så räknas "skräpet" upp, de som faktiskt bokats,(jag känner igen en hel del namn) och så nämns istället de som borde bokats för att de är så jävla bra (jag känner dessvärre inte igen ett enda namn).

Aha. Skillnaden mellan bra och dåligt är alltså att jag känner till det som är dåligt men har superdålig koll på det som verkligen är bra. Så vill ni veta om en artist är bra är det bara att fråga mig - ser jag ut som ett levande frågetecken är h*n säkert toppen. Dvs ni stackars artister som blivit omnämnda av mig kan gå och dränka er, det är kört.
Eller också beror det på att det är hårdrockartister man pratar om och där är jag helt ute i dimman. Jag hör alltså en och annan låt, men jag vadar inte särskilt djupt i metalträsket. Det där sista skulle jag inte ha skrivit, eftersom fantasyfantaster verkar vara ganska rejält insnöade på just metal. (Fast de säger ju inte metal själva utan delar upp det hela i femtiotvå olika undergenrer samt hånskrattar åt stackare som mig som bara säger "hårdrock" med ett fånigt, nollställt leende.)

Så här är det: för ett antal år sedan, när jag var lite yngre, förknippade jag Hultan rätt mycket med hårdrock. Detta utan att ha varit där. Jag har aldrig varit där. Jag är rudis på rockfestivaler, faktiskt. Den enda jag varit på är Way Out West i Slottsskogen 2007. Det var å andra sidan hur kul som helst. Att jag hamnade där berodde enbart på att Leari (i The Ark) hade sagt "jamen klart att du ska komma" ...

Hrrm. Nu står jag inför ett moraliskt dilemma. Antingen kör jag larviga fans-modellen och låter meningen stå precis som den är - den är ju faktiskt helt sann - så att alla kan dra sina avundsjuka slutsatser och jag tycks vara sketahipp, eller också lägger jag till resten av storyn, fast det verkligen inte ser lika bra ut: det var verkligen inte just hans kommentar som fick dit mig, för det fanns ju andra där också ... Och Lasse själv glömde garanterat sitt uttalande högst två minuter efter att han kommit med det. Men det där såg alltså inte lika flashigt ut så glöm det här stycket. Jag lät alltså Lasse övertala mig att komma till WOW, så säger vi, och jag hade jättekul. Det var ingen billig tillställning, men den var helt OK alltså.

Fast familjen därhemma blev visst lite förfärad. Delar av festivalen sändes i webb-TV, och medan jag stod vid ena scenen och väntade på helcoola Erykah Badu (hon var verkligen bra, fast hon kom igång 40 minuter sent pga något tekniskt strul) höll Juliette Lewis igång som f-n på en annan scen och det var det som sändes. Familjen framför datorn stirrade med runda ögon på spektaklet och höll för öronen och dottern sa sorgset "Stackars mamma!" De trodde att det var hos Juliette jag stod. Nä, det räckte med att befinna sig 200 meter därifrån, om man så säger.

Så jag har visst varit på (en) rockfestival och det var visst skojigt. Efter Erykah kom The Ark och då började det spöregna så man fick sådan där festivalmässig lera på benen också och överhuvudtaget blev ganska festivalmässigt dyblöt. Man fick inte lov att använda paraply och det kan man ju i och för sig förstå. Jag stod längst fram och vinkade till Lasse i hopp om att han skulle bli jätteglad över att se mig igen, jag var ju också leri' då. (Det där sista var ett skämt.) Tjejen bredvid mig ägnade sig åt halvmeterhöga jämfotahopp genom hela konserten och killen bakom mig skulle retas med sitt sällskap och stönade "fy faan alltså va bögigt!" med jämna mellanrum tills man blev rätt full i skratt. Ola viftade med en sjal som det lossnade tussar ur, och dessa omhändertogs sedan ömt av trogna fans. Femtontusen personer vrålade med i "The Worrying Kind" så att det borde hörts bort till Mölndal. Och sedan kom Teddybears STHLM och de hade ett sjujäkla ös de också och sedan kom Kanye West men då smet jag hem. Inget fuktigt tält på någon sunkig campingplats här inte. Jag tror att det ska mycket till innan jag börjar campa på festivaler. Är jag för gammal och bekväm? Ja, troligen. Jag tycker bara om att campa om jag är ute i vildmarken och inte har vare sig tältgrannar eller hus inom synhåll.

Jaha, jag hoppas att jag hinner med fler rockfestivaler i mitt liv även om jag inte tror att det blir något Way Out West just i år ... men samtidigt kan jag inte säga att jag jublar vid tanken på blöta regnjackor, bajamajaköer och knuffar och trängsel. Det är kanske lite pittoreskt, men det blir inte mer lockande med åren.

Men nu var det ju Hultsfred jag skulle kommentera. Varför har det gått dåligt under senare år? Artistbokningarna har ju redan nämnts. Sedan är det kanske helt enkelt så att det blivit för mycket konkurrens. Det har kanske blivit en överetablering av rockfestivaler, vars skillnader sinsemellan inte är större än variationen på en genomsnittlig pizzameny. Hultan hade kanske tjänat på att odla en mer uttalad hårdrocksprofil, men vad vet jag?

Det är kanske inte meningen att sådana här festivaler ska leva i evighet heller, även om Roskilde fortfarande stretar på efter alla dessa år. Fast arrangörerna för Hultan tröstar ju oss med att de tänker köra nästa år också fast de lägger ner.

Okej, jag begriper inte riktigt det här, men vi säger väl så då.

Regndroppar

2009-07-22T23:48:00.002+02:00

... och nyss lutade jag mig ut i natten när jag skulle stänga fönstret, och då hörde jag lätta regndroppar på alla blad ute i trädgården. Det är ett vackert ljud, så rofyllt i mörkret.

Det fanns en period i mitt liv när det också var det enda ljud jag överhuvudtaget stod ut med. Den åttonde augusti 2004, framåt kvällen, fick jag tinnitus. Jag ska aldrig glömma den dagen. Jag vet fortfarande inte vad som orsakade det. Jag vet bara att jag plötsligt inte hörde så bra med höger öra och att det dessutom susade irriterande mycket i huvudet.
Jag var inte bekymrad. Vi trodde att det var en vaxpropp. Jag försökte behandla den. Då blev det värre. Jag åkte till vårdcentralen dagen därpå, fortfarande inte oroad, tryggt förvissad om att de skulle få bort "vaxproppen" och lockkänslan och det allt mer tilltagande suset i örat.

De hittade ingenting alls. Läkaren blev förbryllad. När han talade, lät det som om man befunnit sig under vatten. Han remitterade mig direkt till öronkliniken och jag fick komma dit redan dagen därpå. Jag for dit, fortfarande inte orolig, men ganska trött på det ständiga suset och locket i örat.

De gjorde en massa tester. När de var klara tittade läkaren på mig och sade helt lugnt: du har tinnitus.

Du har tinnitus.

Han frågade mig om jag ville ha kontakt med en audionom för att lära mig att "hantera tinnitusen". Jag var fortfarande chockad och förvirrad, och dessutom rätt trött eftersom hans röst börjat låta som Kalle Anka i mitt stackars högeröra. Det blev värre för var minut. Nej, jag ville inte träffa någon audionom, jag ville inte lära mig "hantera" det här eländet, jag ville ju bara bli av med det!

Han kom med de uppmuntrande orden att det ofta gick över. Ja, inom tio dagar. Gjorde inte det - ja, då fick man ju räkna med att det var permanent.

Så jag åkte hem och hoppades på det bästa. Jag och djävulsorkestern i huvudet. Den förvandlades med tiden till lätet av metalliska tågbromsar - ni vet, det där skriket som tågen brukade ge ifrån sig alldeles innan tåget stannade vid perrongen. Fast det pågår ju bara något ögonblick. Mitt metallskrik stegrades till sisådär 100 decibel och sedan pågick det. Det var så högt att det gjorde ont. I minuter, timmar, dygn, veckor. En tortyr utan ett ögonblicks vila, förutom när jag, drogad av sömntabletter, lyckades somna från eländet en stund. I drömmen hade jag inte tinnitus. I drömmen var jag inte döv på ena örat.

Min ljudöverkänslighet blev förstås också bara värre. Jag klarade inte några ljud alls till slut. Kunde inte äta ihop med familjen, kunde absolut inte prata i telefon, klarade inte min egen röst, försökte kommunicera med omvärlden med hjälp av datorn men knappandet på tangentbordet störde mig också.

Men det fanns ett enda ljud som inte störde, utan lindrade, och det var regn. Lyckligtvis kom det ganska mycket regn under nätterna i augusti 2004. Jag låg med öppet fönster och lyssnade på det välsignade sorlet medan jag väntade på att sömntabletterna skulle knocka ut mig. Konstgjorda regnljud fungerade inte, men det äkta hjälpte mig.

En månad efter tinnitusutbrottet var jag mycket nära att ta livet av mig. Då orkade jag inte med helvetet längre. Jag insåg att jag kanske skulle få leva med det där eviga metallskriket i huvudet i resten av mitt liv, och vad var det för ett liv? Lyckligtvis visade det sig sedan att just den kvällen var mitt rock bottom. Efter det vände det. Jag hade några verkligt tuffa perioder till, men det blev aldrig så illa som sjätte september 2004.

Inatt, tjugotredje juli 2009, sitter jag här med min tinnitus och har just hört regnet därute. Jag har nästan helt fått tillbaka hörseln, och metallskriket har sjunkit tillbaka till ett lätt susande som sällan besvärar mig. Jag vet inte vad framtiden har att bjuda på, kanske har jag inte gjort min sista tur ner i helvetet. Men jag är djupt tacksam över att jag tog mig genom krisen, att jag fortfarande lever.

Och att jag nu äntligen kan lyssna på Regndroppspreludiet utan att brista i gråt.

Finkultur är inte fint?

2009-07-22T11:34:00.006+02:00

Jag lärde mig begreppet "finkultur" någon gång på gymnasiet. Musikalen "Chess" hade slagit stort och Tommy Körberg var i ropet som aldrig förr. Han skulle komma till Stadsteatern i Skövde för en konsert. Men det var lite marigt med biljetterna, för man fick köpa dem i s k abonnemangspaket eller hur det nu var. Så för att få första tjing på biljetterna till Körbergs konsert fick man också välja på annat, bl a en Beethovenkonsert ... En person skrev en ilsken insändare i tidningen - detta var på den gamla goda tiden när detta var enda sättet att göra sig hörd i offentligheten - att "jag är inte intresserad av finkultur, jag vill bara höra Körberg."

Jäpp. Det var första gången jag läste det ordet. Och jag förstod att finkultur inte alls var något fint utan tvärtom ett slags skällsord.

Sorgligt nog har det där fortsatt genom åren. Det är tydligen lite provocerande att påstå att man faktiskt gillar klassisk musik, alldeles på riktigt alltså. Dvs om man säger att man gör det blir det en del sneda blickar - hur är det, gillar du det på riktigt eller försöker du bara snobba till dig? Ungefär. Klassisk musik är det fina folkets musik. Det är lite von Oben. Den vaxdockelika överklassen, höhöhö, och allt som överklassen gör och tycker är per automatik något man måste sparka på närhelst man kan.

Ironiskt nog är det väl just Tommy Körberg som tolkat den välkända humorvisan (Vid Molins fontän) med refrängen "Bourgeoisien, det är feta svin, kaviar och champagne, fina vita dukar! ..."

Jag gillar inte riktigt de där per automatik-reaktionerna, måste jag säga. Och vad gäller musiken så är den ju bara musik, varken mer eller mindre.

Det hände sig också en gång att jag satt i studentkorridorens kök och skulle se Ingmar Bergmans "Trollflöjten" på TV. Eller hade tänkt. Men det var tydligen så provocerande att jag till slut fick ge upp och gå därifrån. Folk surrade omkring, hyschade tillgjort, tassade ännu mer tillgjort på tå förbi TV:n och verkade gräsligt hispiga. Allt för att jag satt i soffan och såg en operafilm på TV. Jag begrep inte riktigt varför. Det var ju inte jag som hyschade och viftade med kaviar och vita dukar, precis.

Och bara för att ge igen, så här tjugo år i efterhand, bjuds härmed ett litet klipp från nämnda film. Den här lilla visan är verkligen förtjusande:

Nu har jag i alla fall avverkat lite av Aurorafestivalen i Trollhättan. Ingen Trollflöjt, men tre härliga konserter fick jag uppleva och ingen fnös något om finkultur och det var verkligen mycket vacker musik. Jag antecknade i pauserna i syfte att bjuda på lite minirecensioner, men jag vet inte hur det blir med den saken. Jag var väl lite för uppslukad av ögonblicket för att efteråt minnas hur det egentligen lät ... så satt jag t ex i Vänersborgs kyrka på fredagskvällen och hörde Mozarts klarinettkonsert med världskände Michael Collins. Och hur lät det? Jag vet inte. Jag var väldigt långt borta i intet ett bra tag, men skönt var det. Sedan kom Ivry Gitlis, 86 år och fortfarande aktiv, in och spelade två stycken vars namn jag ju givetvis inte uppfattade.
Spelade, sådär bara liksom. Jag har aldrig hört sådana toner från en violin förut. Det var nästan magiskt.

Nu är det bäst att jag slutar artistuppräkningen för det är många jag inte har nämnt och det är rättvisast att sluta innan jag nämnt nästan alla och glömt någon. Samtliga var fantastiska, är det en bra sammanfattning?
Men det var alltså klassisk musik. Fioler "och sån där skit" som någon har uttryckt det. Alla kan ju inte gilla allt, det fattar ju jag också. Jag skulle kunna klämma i med "många ser nog på klassiskt som jag ser på hiphop" eftersom jag aldrig lyssnar på hiphop. Eller? Jo, det händer att jag gillar en och annan låt. Det gör det faktiskt. Jag hittar nästan alltid något, i alla musikgenrer, som jag gillar. Att jag sedan inte spiller alltför mycket tid på en del saker är en annan sak. Man hinner ju inte med allt.

Och jag tror ju att jag är rätt normal med den inställningen. Dock är det synd att man oftast kategoriserar och generaliserar folks musiksmak så att det verkar finnas vattentäta skott mellan de som gillar det här och de som gillar det där. Oftast är det inte så, vi är många som är s k crossoverfans.

Snart ska jag berätta om en helt annan slags konsert jag var på häromåret. Minnesvärd på många sätt, men inte f-n hörde jag något av musiken den gången ...

(Hur Tommy Körbergs konsert var, den gången på 80-talet? Jodå, han var jättebra!)

Kränkta bloggare

2009-07-08T12:13:00.000+02:00

Jaha, så var det dags igen. DN satsar på pseudonyheten att Carolina Gynning slutar blogga samtidigt som man publicerar en artikel från bloggkändisen Alex Schulman att bloggar är betydelselösa. Mmm, precis, jag minns ju att han höll en hel presskonferens om att han lade ner sin dåvarande blogg på Aftonbladet. Och nu bloggar han - också totalt betydelselöst och inte värt att läsa, eller? - om sin nya papparoll.

Lägger man ihop dessa artiklar blir det en något konstig blandning ...

Jag har hittills förskonats från elaka påhopp i min blogg, för jag har få läsare och tydligen är de snälla också. Dessutom censurerar jag alla kommentarer för att enbart jag själv ska behöva läsa eventuell smörja. Kan dock glädjande nog meddela att jag aldrig behövt neka någon kommentar pga den varit elak eller så. Det är bara lite spam som jag sållat bort.

Men visst har jag åkt på några smällar på en del andra ställen på nätet. I samtliga fall - jo, faktiskt - tror jag mig veta att anfallaren varit en kvinna. Därmed inte sagt att jag inte tror att killar kan vara minst lika djävliga. Syftena till dessa påhopp har varit dunkla för mig, men jag tycker mig ha anat att det rört sig om folk som haft egna, personliga problem. (Och hörni, gå aldrig in på ett husdjursforum och skriv något i stil med "jag har tröttnat på min vovve och vill omplacera honom samt skaffa mig ett annat, mer lätthanterligt exemplar", om ni inte vill få huvudet avbitet alltså. Inte för att jag skrivit så själv - jag är inte alls trött på min hund - men jag har sett andra göra det. Snacka om självmordsuppdrag.)

Naturligtvis måste jag också nämna Marcus Birro som skriver en artikel i Newsmill om varför han slutade blogga. Mina känslor är lite blandade. Naturligtvis håller jag med honom i sak om allting. Å andra sidan sitter jag här och småmuttrar. Han medger utan omsvep att han haft stor framgång tack vare sitt bloggande. Han bloggar och wohoo, han får hundratals kommentarer och säljer böcker och får pris, hurra hurra.

Jag bloggar också och får varken det ena eller det andra. Vad gör jag för fel? Är min intellektuella skärpa och mitt ordflöde alltså så grymt mycket sämre än Birros? Ja, fråga inte mig, för jag måste härmed erkänna att jag inte vet vem han är och aldrig har läst något av honom förrän jag hittade den här artikeln. Förlåt alltså, jag är efterbliven. Jag har hört namnet några gånger men har inte kunnat placera det.
Okej, jag erkänner min underlägsenhet direkt så har vi inget mer att tjafsa om. Det var hursomhelst en parentes.

Magnus Uggla gjorde en fyndig kommentar kring fenomenet "min sista turné". En del bloggare, och jag nämner inga namn alls nu, verkar också tro på den här typen av utspel ...

I wish

2009-07-07T17:10:00.002+02:00

Idag är det en perfekt dag att författa en massa saker. Eller borde varit.

Det är inte alltid det blir som man vill. Jag vet inte riktigt varför.

Festivaldax!

2009-07-06T12:01:00.004+02:00

Hurra, nu blir det snart musikfestival i Trollhättan. Aurora Chamber Music presenterar här sitt festivalprogram. En syn som möjligen gör ont i ögonen på den som enbart bryr sig om rock, men jag vill höra på allt möjligt. Nu ska det bli klassiskt så att det står härliga till.

I början på mars i år var jag i Trollhättan och hörde Staffan Scheja och Aurora Chamber Soloists (för kvällen bestående av Daniel Bard, Guy Ben-Ziony och Per Nyström) spela några pianokvartetter av Brahms och Schumann. Faktum var att jag var lite tvekande innan jag körde dit, för jag hade försökt lyssna in på mig på dem via YouTube. Det lät ... gräsligt. Hamrande på piano plus ivrigt sågande på några fioler, om man ska sammanfatta. Men jag ville ju ge det en chans.
Första tonen från Daniel Bards violin gjorde mig nästan gråtfärdig - inget "sågande" där inte! Det lät ljuvligt! Där ser man, det går att hacka sönder det mesta med taskigt framförande och taskig inspelningskvalitet.
Det låter knepigt när man säger att man dels njöt fullständigt av en konsert, dels höll på att somna av den ... men det blev en sådan avslappnad och mjuk stämning därinne, med tända golvkandelabrar och musik som - för att använda en klyscha - smekte örat. Sällan har jag hört så fantastiskt samspelade musiker. Någon recensent kritiserade sedan Scheja för att vara för "anonym" vid pianot men jag tyckte att han gjorde helt rätt i att inte låta pianot dominera utan istället vara helt likvärdigt med stråkarna.

Det hela var en ganska påtaglig kontrast mot vissa rockkonserter ...

Tänkte dock lite på Per Tengstrand och fick flina lite vid minnet av densammes sammanbitna minspel och intensiva tolkning av Liszts Funérailles ... Scheja kör en något annorlunda stil vid pianot, han ser ut som om han sitter och skriver e-post av mindre upphetsande slag. Men underbart låter det ändå. I min bloggrecension av releasekonserten för Arkeologin i januari skrev jag att jag ville höra Tengstrand framföra Griegs pianokonsert, en av mina stora favoriter. Nå, jag blir delvis bönhörd - jag får höra Scheja spela den istället om någon vecka. Weee!

Dessutom ska man under festivalen framföra Vivaldis Fyra årstider, Beethovens femma och Beethovens Kejsarkonsert. Det är ju knappt att man tror att det är sant.

Per får jag alltså inte se denna gång, det får vänta till augusti. Få se vad han kontrar med då - hrm, det skulle visst komma ett detaljerat program med e-posten, men vart tog det vägen? *host* Men Aurora Chamber Music skickar mig trevliga små reklammail eftersom jag bett dem om det. Arrangörerna för detta heter Per&Ola.

Fantasifullt värre.

DN skriver om e-böcker

2009-07-02T17:18:00.004+02:00

Nej, men titta vad roligt, här skriver DN en artikel om e-bokens framtid.

Den som följt denna blogg minns kanske att jag skrev det här inlägget om e-böcker. Jag vidhåller fortfarande att mini-PC:n är ett trevligt alternativ till läsplattorna.

Så nu satsar Bonniers på e-böcker, jättetrevligt. För tolv år sedan fick de ett manus av mig, eller snarare några kapitel ur ett manus. Jag har fortfarande inte fått tillbaka det. Det är nya given när man refuserar, kanske: man skiter helt enkelt i att någonsin höra av sig. Jag ringde och tjatade några gånger. Oj, sa de. Och sedan inget mer.

Boken blev ju sedan utgiven av Natur och Kultur istället, men jag har lite svårt att förlåta Bonniers. Men jag önskar dem givetvis all lycka med e-boksutgivningen och kommer naturligtvis att köpa en hel del när det finns något att köpa.

"Vi" tycker och gör

2009-07-01T11:03:00.004+02:00

Michael Jacksons frånfälle fortsätter att vara förstasidesnyheter. Alla ska tycka något (även jag). Och när alla tyckt färdigt om MJ kan vi fortsätta med att tycka till om varandra. Analysera varandra. Det blir som vanligt generaliseringar åt både höger och vänster, och det mesta är så förutsägbart att det blir tråkigt.

Som Johanne Hildebrandt i Aftonbladet, som skriver en kolumn med ett så givet och självklart innehåll att jag - förlåt, jag vet att jag är lite elak - undrar varför hon ens gjorde sig besväret att skriva det. Hon frågar, jag citerar: "Men varifrån kommer detta behov att upphöja enskilda individer och tillskriva dem gudomliga egenskaper, trots att man inte ens har träffat personen ifråga?

Beror det på att det är lättare att fokusera på en kändis än att ta itu med sina egna känslor och problem?"

Hm, tycker mig att ha sett den frågeställningen nååågra gånger förut. Människan är av naturen religiös, det är min tes, och får man inte tro på en Gud får man väl tro på något mänskligt helgon istället. Behovet av att vända sig till någon/något som är större och visare än en själv finns alltid kvar, oavsett om man säger sig "tro" på något eller ej. MJ var en megakändis, globalt sett kanske den kändaste av alla - hans musik verkar ha spelats i varenda vrå i världen där det överhuvudtaget går att trycka igång en bandspelare - så han hade hemskt många fans. Hemskt många hängivna fans.
Men själva idoldyrkanfenomenet finns ju på alla nivåer, så det är ju lite märkligt att någon blir häpen över MJ-dyrkan. Jag har följt en viss svensk rockgrupps karriär i två år nu, samt tagit del av det som hände även innan jag upptäckte att de fanns. De har också sin beskärda del av Minst Sagt Hängivna Fans som gärna tillskriver åtminstone någon av sina idoler övermänskliga egenskaper. Inget nytt under solen här. Det är mest fråga om vilken skala vi rör oss i.

Själv kan jag tycka - eftersom jag alltså också tycker - att en tråkig sak med vår kultur är att den påbjuder känslokontroll i sådan utsträckning att vuxna personer som tillåter sig att visa starka känslor offentligt, typ gråta öppet över en kändis' död, anses vara nära eller över gränsen till totalt sammanbrott. Annars skulle de ju inte ha gjort sådär, eller? Ja, om det inte är fotbollsmatch alltså. Då får man skrika och gråta hej vilt. Men i de flesta andra situationer är det jätteförbjudet att bli "hysterisk". (Själv har jag suttit och bölat framför datorn i min ensamhet flera gånger när jag läst något sorgligt. Bara för att ingen ser mig, då får jag väl ändå göra vad jag vill? Och jag lovar att jag inte "bröt ihop" någon gång, jag tillät mig bara att låta tårarna rinna en stund eftersom jag kände mig ledsen.)

Alltså, vi lever inte på planeten Vulcan. Ja, jag har också läst skvallret om fans som tar livet av sig, men jag tror ju inte att det egentligen har med själva sorgen att göra. För det första grasserar det högvis av osanna rykten i vanlig ordning, och för det andra rör det sig i så fall om personer som redan hade stora personliga problem. Men annars - offentliga tårar ska kanske inte betraktas som världens undergång. Det är bara en yttring av mänskliga känslor, kanske inte alls så dramatiska och djupgående som det verkar.

Jonas Gardell har också åsikter om MJ, i en krönika som i vanlig Gardell-ordning är mycket välskriven och intelligent. Fast i just det här fallet håller jag absolut inte med honom, trots alla begåvade formuleringar. Rubriken lyder "Varför vi älskar att hata Jackson".

Vadå "vi"? Menar han mig? Har jag någonsin hatat Michael Jackson? För säkerhets skull använder sig Jonas av formuleringen "... är det anmärkningsvärt hur ofta det skrivs att vi nu ska bortse från det ”bisarra” i stjärnans liv. Det vill säga, den Michael Jackson blev, det sätt som han valde att leva på, och i stället minnas det ”goda”, den han en gång var, med andra ord, när han fortfarande var en högpresterande, trallande neger."
Vilket ger mig, som verkligen helst vill minnas MJ:s storhetstid på 80-talet, en lite krypande känsla av att jag hör till släktet rasistiska plantageägare som trivs med att se glada svartingar emellanåt.

Jajaja, jag är vit. Jag är dessutom helstraight, kan inte hjälpa det, naturen har valt detta åt mig. Det betyder inte att jag är mot rasism och homofobi för att jag vill vara snäll och duktig, utan för att jag faktiskt helhjärtat tycker att rasism och homofobi är skit. Och jag gillar MJ:s musik och dans för att det var så himla bra, inte för att han var svart eller trots att han var svart. Så formuleringen om trallande neger känns lite sårande. De "vi" som Jonas skriver om är uppenbarligen inte jag. Och vilken plats finns det då åt mig, när jag inte får vara med i vi-kollektivet?

Men jag kan ju känna mig träffad av det där om att bortse från det "bisarra" i hans liv. Det var väl något sådant jag skrev alldeles nyss, i inlägget här nedan. Jag skrev att det var skönt att man åter fick fokusera på det som han gjorde bra och gjorde bäst, inte de där sämre sakerna.

Faktiskt menade jag inte just plastikkirurgin då. Be mig bara inte gilla den, för han förvandlade sig från en snygg kille till något som liknade ett brännskadeoffer och jag kan inte för mitt liv tycka att det var en bra sak. Och jag kan inte hålla med Jonas' tes om att han bara var sig själv. Jag vägrar att tro att någon kan steloperera fram sitt sanna jag. MJ var varken först, sist eller ens värst med sina operationer, det finns en hel del fall bland det s k rika och vackra folket, och inte någon av dem jag känner till verkar vara lyckliga. Det finns en benämning på den här sortens beteende och det självdestruktivitet. Man finner inte sig själv genom att banta ner sig till 30 kg eller äta upp sig till 200, eller genom att skära sig i armarna eller operera om ansiktet så många gånger att det börjar falla i bitar, eller genom att missbruka droger eller sex eller göra något annat klart olämpligt. Kalla mig inskränkt vit-heteronormativ-whatever, men det här beteendet kan jag inte kalla friskt eller livsbejakande.

Men hatar det gör jag förstås inte. Jag tyckte bara att det kändes tragiskt. Möjligt att han var jättelycklig med sitt omskapade jag, men det såg ju inte så ut, precis.

Dock, det jag vänder mig mot är att Jonas ogillar att MJ efter sin död ska "normaliseras", underförstått för vår (eller "vår") skull och inte för sin egen. Saken var ju den att MJ:s musikaliska storhet nästan helt lyckades falla i glömska under senare år. Han var faktiskt inte särskilt lysande i sina sista försök, dvs innan den här pedofilrättegången liksom satte punkt för det mesta. Han körde gamla uttjatade koncept, det var kick med benet och ta sig i skrevet mest hela tiden, och musiken kändes inte heller ny och fräsch längre. Sånt är i och för sig okej, det är kanske inte meningen att man ska stå på absoluta toppen i 20-30-40 år.

Och sedan handlade det inte om något annat än mannens bisarra livsstil, bisarra operationer och de bisarra anklagelserna. (Mycket riktigt finns det gott om folk som inte kan se någon som helst skillnad mellan begreppen "pedofil" och "pedofilanklagad".) För att inte tala om den småbisarra familjebildningen. Som jag nyligen skrev, finns det ju en hel generation som knappt vetat något om Michael Jackson, förutom att han var bisarr. Min dotter blev MJ-fan dagen efter hans död, då spelades musiken så att även hon hörde den, och då fattade hon äntligen att han var något mer än den konstige mannen utan näsa.

Så det Jonas tycks vilja likna vid tvångsnormalisering och ett förtigande av vuxenjaget är faktiskt också upprättelse. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att MJ såg ner på sitt eget konstnärskap så mycket att han ville att det skulle glömmas bort, medan "vi" fortsatte att diskutera/hylla/ogilla hans livsstil i evigheter. Vad han hade för skäl att göra som han gjorde vet vi inte, men att man i samband med hans död nu talar lite mindre om hans privatliv och desto mer om hans gärning som artist är en "normalisering" jag tror att han faktiskt hade uppskattat.

Jag tar tillbaka min pik till Johanne Hildebrandt. I det här blogginlägget står det sannerligen inte heller något nytt som vi inte redan visste. Men hörni, titta en gång till på det där klippet från Motown-galan. Sådan inspiration går inte att vare sig piska eller operera fram - oavsett hur hans liv såg ut före och efter. Det är en skymf om "vi" glömmer det. Och det var just det "vi" faktiskt höll på att göra.

Vilse

2009-06-30T16:20:00.004+02:00

Jag har hamnat på en väg ihop med några romanfigurer. Problemet är att jag inte riktigt vet hur vägen ser ut, och det stör mig. Jag vet inte ens hur de ser ut, men det stör mig faktiskt lite mindre. Jag nämnde i det här inlägget något om människors två ansikten. När jag skildrar fiktiva figurer är det ofta mer viktigt för mig att veta hur de tänker och agerar än exakt hur de ser ut.

Det är ju så lätt att tro att verkligheten är något absolut. Jag flinade den gången jag läste reflektionen att allt egentligen bara är energi. (E=mc*c, jo men det vet vi ju.) Hur ofta använder vi inte uttryck som "jo, men i verkligheten så ..."? Underförstått att "verkligheten" är något finare än de s k fantasierna. Att kroppen är finare än själen, vi vet ju förresten inte om det finns någon själ eftersom den inte syns, osv.
Våg-partikeldualismen är också festlig. Den finns på elementarpartikelnivå, men det bevisar inte att den finns på högre nivåer men okej, varför inte? Det tog mig flera år att fatta det där med att en elektron är både en våg och en partikel. Jag såg skisser på elektroner - i vågform - som cirklade runt en atomkärna, dvs elektronen var överallt på en gång, men jag föreställde mig att det var en slags omloppsbana jag såg, och någonstans i den omloppsbanan befann sig den riktiga elektronen. Och hur skönt var det inte att föreställa sig ljus som små fotonpartiklar, lätta som ingenting, som kom farande som en dusch genom rymden? Så mycket enklare än de där flummiga vågorna. Mitt konkret lagda sinne gillade inte vågdelen, och jag tror att det är så för de flesta av oss.

Men nu så här på äldre da'r älskar jag de där vågorna. Jag föreställer mig att både jag och allting omkring mig är vågor, med en oprecis placering i rummet, utan några tydliga gränser mellan Här och Inte Här. Jag och hela Universum är en diffus soppa av energivågor ... det är ju underbart! Och det finurliga i den tankemodellen är att tankar, själar och fantasier är lika synliga i ett sådant universum som stenar och isklumpar. Materia och icke-materia hamnar på det viset på samma nivå.

(Fast, piper fysikern i mig, Einsteins ekvation visar att materia har jävligt mycket mer energi än icke-materia ...)

Nåväl. I mitt vibrerande våg-universum blir alltså en romanfigurs ansikte inte alltid det viktigaste. Det är det inte ens i den s k verkligheten, ju. Det har hänt mer än en gång att jag pratat länge och väl med personer som jag sedan inte kunnat beskriva, fast jag hade dem framför mig en lång stund. En del har väldigt bra ansiktsminne; jag har det inte. Ibland minns jag bara ett par ögon, ibland ännu mindre. I mina drömmar händer det ganska ofta att jag umgås med människor som jag aldrig ser.

Idag är det återigen hemskt varmt ute. (Det blir nog åska. Då får man dra ur femtioelva sladdar till bredband och telefoner och en massa andra grejor. Livet har blivit komplicerat.) Jag känner mig mosig. Jag befinner mig mer än vanligt i min suddiga vågformsmanifestation.

Mitt i malströmmen

2009-06-29T17:04:00.003+02:00

Det var 31 grader sist jag tittade på termometern, och kanske är det ännu varmare nu. Vi hade 32,5 grader igår. Jag sitter i skuggan under ett parasoll när jag skriver detta, och jag fläktas lyckligtvis av en varm, ljuvlig bris från havet. Hoppas ingen ser mig.

Jag sitter alltså här, i glödande sommarvärme, i bikini - ja, ännu ett skäl till varför ingen borde se mig - och författar. Insvept i dofter från rosor och schersmin, medan hängmattorna snurrar i vinden, prästkragarna dränker trädgården, hunden snarkar i skuggan intill mig. Och jag söker den trance som gör att man i denna miljö kan skriva inspirerat om mörker, dimmor och mord.

Andra kapitlet till Svart eld utspelas i en vansinnig sommarhetta, och det var just det vädret som rådde när jag konstruerade det. Det var jobbigt, men inspirerande. Nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag spelar Wuthering Heights med Kate Bush. En låt som egentligen förbrukades i förra romanen. Sa jag att Heathcliff är en av förlagorna till Jarga Vilihnemi? Eller att furst Andrej i "Krig och fred" är motsvarande förlaga till hans bror Erlo? Ja, det sa jag, fast jag minns inte när. Nå, Kates gamla dänga duger här också. Skapar rätt stämning av spöken och vansinne, så att hettan med lite god fantasi förvandlas till kalla kårar längs ryggraden istället.
Jag börjar nå trancen nu. Vänta bara. Nu blir min blick glasartad, pulsen byter tempo, märkliga scenerier drar förbi min inre syn.

Jag hoppas fortfarande att ingen ser mig.

Michael ...

2009-06-26T14:29:00.004+02:00

Michael Jackson är död och jag har nog aldrig sett en nyhet spridas så otroligt snabbt. Det är gott och väl i klass med 9/11 ...

Naturligtvis ska alla kommentera och så ska De Cyniska kommentera kommentarerna. Fan, jag hatar cynism. Ursäkta att jag svär nu, va, men den här "konstformen" är lika avskyvärd som patetisk. Man är inte ett dugg cool för att man lutar sig tillbaka och hånar de som är mer emotionella. Man är inte ett dugg mer intelligent än någon annan bara för att man ägnar sig åt logik när andra blir, ska vi säga, irrationella.

Mina känslor inför popikonens död är faktiskt lite blandade. Han blev bara 50 år, hans liv kändes som en stor tragedi och han efterlämnar små barn och en stor familj med bröder, systrar och föräldrar. Klart att det är hemskt sorgligt. Men en del av mig känner lite lättnad också. Så sent som häromåret satt jag på nätet, någonstans, har glömt var, och käbblade lite med folk som var betydligt yngre än jag. Det handlade om MJ, alltså. Och jag kände mig lite sorgsen, för det var så uppenbart att de inte visste vem han var. Eller, såklart att de visste det, för det visste alla. Men deras bild av honom var så annorlunda mot min. Jag mindes supersuperstjärnan från Thriller-tiden (jag var i femtonårsåldern då) och jo, jag spelade fortfarande "Billie Jean" så att jag vibrerade i takt med basgången. Denna sanslöst tunga, suggestiva basgång som folk i hela världen, långt in i urskogen, lyssnat på och gungat med i.
De som var yngre kände till en helt annan Michael Jackson. Ett sönderopererat freak som satt åtalad för pedofiliska övergrepp etc. Det kändes väldigt synd att de hade den bilden och missade det där som hände på 80-talet och tidigare. Jag har aldrig dyrkat Michael Jackson, men jag har berättat för alla som ville höra på att det fanns en tid när han var större än störst och att det var ganska välförtjänt. Michael Jackson på höjden av sin karriär var superstjärnan personifierad.

Nu, i samband med hans död, tonar lyckligtvis den bilden fram igen. Alla förtjänar att bli ihågkomna för det bästa de har gjort, inte sina värsta misslyckanden.

Lilltjejen kommer till mig och säger "vet du om att Michael Jackson är död?" och erkänner sedan att hon inte vet så mycket om honom, förutom att "han såg så hemsk ut". Jag visar videon från Motown-jubiléet för henne, den med Billie Jean och moonwalken, och en MJ som är så tänd och inspirerad att det är övernaturligt. Hon tittar, rycker på axlarna. "Äh, sånt där har jag sett en massa gånger förut!"

"Men om han inte gjort det, hade du aldrig sett det", påpekar jag. "Det var han som uppfann det."

Det är ju så det är. Och plötsligt är han mer levande än han varit på en massa år. Livet och döden är knepiga saker. De är inte så absoluta som man ofta föreställer sig.

PS: Faktiskt var det inte MJ som uppfann moonwalken från början, men det var han som gjorde den berömd. Och förresten hette det inte moonwalk och förresten ... äsch.

Fildelning och sånt där

2009-06-25T21:31:00.004+02:00

Jag såg en artikel i Aftonbladet idag som fick mig att fundera lite mer kring det här med IPRED och allt vad det nu heter. ("Allt vad det nu heter"??? Tänk, det finns människor i denna värld, däribland jag, som inte tycker att fildelningsfrågan är jordens viktigaste. Förlåt, men jag gör bara inte det.)

Men alltså, jag tror ju på det här med affirmationer. Jag tror fullständigt och stenhårt på det. Vad du sår, får du skörda. Du får det du tänker på. Javisst. (Men se upp, du tänker inte alltid på det du tror att du tänker på.)

Många, däribland en del artister och skivbolagsfolk, som är insyltade i fildelningsdebatten, tycks däremot inte tro på det här ett enda dugg. Hur ska man annars tolka deras beteende?

I ena ringhörnan har vi någon som säljer en massa skivor och som blir jättearg när folk fildelar hans/hennes låtar olagligt. Skivorna kodas och krypteras på alla möjliga knepiga vis, jurister jagar syndare likt blodhundar och förresten, ve den som filmar deras konserter ens med en digitalkamera och lägger klipp på YouTube. Det kan ju konkurrera ut ... ja, jag vet inte, men det kan ju kanske leda till förlorade intäkter någonstans! Ingen kontroll! Ruin! Död!

I andra har vi någon som helt naivt låter folk fildela av hjärtans lust, lägger ut låtar gratis och överhuvudtaget tycks gräva sin egen ekonomiska grav genom att gå miste om alla möjliga fina kontrakt och dessutom är alldeles för snäll, ställer upp gratis i olika sammanhang och givetvis inte tjänar särskilt mycket som en följd av det. Åtminstone inte på kort sikt.

Båda dessa artister vill förstås tjäna pengar. Båda vill nå ut med sin konst till en så stor publik som möjligt. Båda vill bli älskade av sina fans. Självklart - båda hävdar säkert att det är så här. Men jag påstår att bara en av dem affirmerar om det. Den andre, gissa vem, affirmerar faktiskt tvärtom. Och jag tror alltså på "metodens" riktighet och tror därför att båda kommer att lyckas med respektive affirmation.

Jag vill inte påstå att en av dessa personer har rätt och den andre fel. Jag har inte tagit ställning i fildelningsfrågan, det finns många för och emot. Men jag tror att vi alla tjänar på att alla lär sig något om affirmationer, inklusive jurister, "stjärnor" och skivbolagsfolk. Lyckosamma artister brukar faktiskt vara jätteduktiga på det här, när det gäller deras konstnärliga utövning alltså. De har visioner, det är därför de lyckas. Det är synd om de visar sig vara så tvärtom när det gäller ekonomiska frågor.

För övrigt tror jag inte att någon artist lider av att publiken filmar deras konserter och lägger ut klippen. De är ändå aldrig av så god kvalitet att de konkurrerar med "riktiga" inspelningar. Men de är bra PR, helt gratis dessutom.

Ständigt mätt

2009-06-23T23:14:00.002+02:00

Midsommarhelgen kom och gick och jag stod i köket. Samt firade. Plockade blommor, hissade flaggan, bakade tårtor på löpande band, ordnade grillfest, var på knytkalas. Precis sådär som det ska vara, fast vi skippade det där med dans runt stången. Men jag börjar bli trött på att vara proppmätt. Nu är det bara vanlig sommar igen, men vädret vill ha fler grillkvällar och glasskiosken är äntligen öppen. Igår paddlade jag havskajak. Det var mysigt, förutom att jag undrade hur i all sin dar jag skulle kunna klämma mig ner i den där ... och hur i all sin dar jag sedan skulle kunna ta mig upp igen.

Enda nackdelen med fint sommarväder - för det är det, verkligen - är att det inte riktigt går ihop med det jag just nu skriver. Jag försöker mana fram lite äkta skräckkänsla här. Det ska vara mörkt och kallt och kusligt, och det är svårt när koltrastarna fortsätter att drilla utanför fönstret och motorbåtarna surrar så att hela fjorden är full med skummande svallvågor, kors och tvärs. Molntussarna är små och vita och rosenrabatten samlar sig nu för den kanske pampigaste blomningen någonsin. (Nu har jag nått stadiet då jag har så många rosensorter att jag faktiskt inte längre har koll på vad alla heter.)

Jag försöker påminna mig om det finns någon passage i boken där det får vara vackert sommarväder. Kanske skulle jag övergå till det istället. Mitt första utkast för det här stycket var förmodligen något av det sämsta jag skrivit på trettio år, rent berättartekniskt alltså. Men det oroar mig inte just nu. Huvudsaken är att jag får utkastet på pränt, så att det slutar att bara vara lite konstigt bludder i huvudet på mig. Jag är trött även på bludder.

Jag har dessutom fattat det modiga beslutet att göra en del skrivarbete för hand, på papper ... det behövs, av vissa skäl. Men jag brukar få skrivkramp bara av att plita ihop min egen namnteckning, så vi får se hur det går.

Midsommar

2009-06-17T18:28:00.003+02:00

Solen skiner så medelhavsaktigt in genom fönstren så här dags på kvällen. Gardinerna fladdrar i ljumma brisar. Det är både medelhav och västkust, förresten. (Jag har aldrig varit vid Medelhavet.)
Jag får lust att lägga mig i en av hängmattorna med en lagom dålig roman. Men ... det är snart midsommarafton. Jag måste glida in i hemmafrurollen vare sig jag vill det eller ej. Någon måste planera all maten och se till att huset blir "i skick". Och problemet i år är att jag inte vet hur många gäster vi får. Det tycks kunna bli allt mellan en och nio, eller kanske ännu fler.

När andra tar ledigt, verkar det som om jag jobbar. Och lite tvärtom, ibland.

Nä, nu vill man blanda drinkar, sitta under ett parasoll och låtsas att man är smal och passar i någon ljuvlig, vit sommarklänning och att någon annan ser till att dammsuga huset, rensa ogräset och göra allt annat som jag helt enkelt inte känner för just nu. Inte nu när ordet SOMMARKVÄLL glider runt ihop med solstrålarna och motorbåtarna brummar därute på fjärden. Imorgon, eller senast i övermorgon kommer det att vara folk i varenda sommarstuga häromkring. Här vimlar av sommarstugor som står igenbommade 47 veckor om året, ungefär. Det är väldigt synd att det ska vara så. Men folk kommer åtminstone till midsommar. När man promenerar runt i grannskapet känner man doft från kolgrillar mest överallt, och har man tur hör man prat, skratt och porslinsklirr bakom en och annan syrénhäck också.

Filmintro i mästarklass

2009-06-15T21:53:00.004+02:00

Det här är början på en av mina favoritfilmer. Studera de tre första minuterna av det. Ett av de snyggaste filmintron jag vet, det ger mig faktiskt lite gåshud av välbehag. (Och så är Katy Bates, en av mina favoritskådisar, med.)
När jag ser detta slår det mig att jag hämtat inte så lite skrivinspiration av dessa första tre minuter av denna film. En film som börjar så här kan ju bara inte bli dålig. Ja, säg den berättelse som förmår att väcka nyfikenheten snabbare än så här? Direkt i första filmrutan! En bil som fiskas ur en flod ... varför? Vad har hänt? Och sedan - bom, musiken. Ah, denna musik, som sätter stämningen på en gång, så att man genast får en uppfattning om både miljö och tidsepok fast man bara ser ett järnvägsspår. Sedan de övergivna husrucklen som direkt antyder en historia, fast man inte har en aning om vilken ännu. Mmm! Hot, vemod, komedi och stark miljöfärg fångat i två korta scener, så ska det se ut.

Det är så här jag vill berätta, fast jag bara använder ord.

Har läst boken också, men tyckte inte att den var lika bra fast den innehöll "mer". Filmen är lite klurigare berättad.

Nej, detta är ingen modeblogg

2009-06-13T14:40:00.003+02:00

Jag köpte en ny handväska idag. Nej stopp, sätt inte i halsen, någon. Jag har fortfarande inte gått och blivit bimboblogg.

Tro inte att jag inte är materialistisk. Det är jag visst det, men just därför vill jag känna lite vördnad inför en del av mina ägodelar. Främst handväskan, då. Den förra har hängt med i snart 20 år, tror jag. Högkvalitativt och svindyrt märke, men när man slår ut kostnaden på antalet användningstimmar har den ju varit fantastiskt billig. Välsydd in i minsta detalj, det var bara låset som nu till slut hotade att lossna, och det är väl inte så konstigt med tanke på att väskan har öppnats och stängts flera gånger dagligen under dessa 20 år. 30000 gånger? 50000? Lädret var en gång ljusbrunt, men har av ålder och flitig användning blivit brunsvart och blankt. Men det håller fortfarande. Det ser ut som om det tänkte hålla i 200 år till.

Vad jag älskar utslitna ting. Ja, inte det där skräpet som blir utslitet på nolltid förstås, utan de välgjorda saker som sakta nöts ner av flitig och lycklig användning. Förra året köpte jag mig ett par löparskor, och min ambition var att slita ut dem. Nu är mönstret på sulorna borta och det börjar gå hål på ovansidan. Jag blir så himla stolt när jag ser det, för det är mina flitiga promenader som åstadkommit detta, ingenting annat. Jag tittar på en investering - ett par skor har under året omvandlats till kondition, hälsa och många sköna upplevelser. De var värda varenda krona jag betalade för dem.

I min garderob ligger fortfarande min gamla gosehund. Hon är också ganska illa åtgången. Låg ute i ett förråd i något år, och fick pälsen delvis uppäten av möss. Jag hittade henne, ryckte henne ur bättre hälftens armar när han skulle bära bort henne till soppåsen, och sedan sydde jag dit ny päls av teddytyg, slängde bort all gammal stoppning, tvättade hunden i tvättmaskinen, fyllde med ny kuddstoppning och gjorde henne fin. Mina barn blev väldigt fascinerade. Nosen på hunden är synbart nött: hon fick helt enkelt väldigt många pussar en gång i forntiden. Och den pälsen har det gråtits många tårar i. Förra året lade min dotter henne i soffan ett tag, varpå den nuvarande gosehunden - den levande - tyckte att det blev en bra huvudkudde. Tyvärr tog jag aldrig något kort när mina älsklingsvovvar från igår och idag låg där tillsammans, huvud mot huvud. Han har konstigt nog aldrig gjort minsta försök att tugga på henne.

Bättre hälften gjorde en gång ett riktigt märkligt fynd i sin fars sommarstuga, som en gång i tiden varit fattighus: en gammal trätallrik, en helt vanlig, svarvad trätallrik som rämnat i två bitar. Någon hade gjort sig besväret att laga den, mycket noggrannt med läderremmar och krampor, så att den gick att använda igen. Ett så kärleksfullt och omsorgsfullt arbete - nedlagt på en sprucken trätallrik. Sådana gester talar mycket för sig själva, och det gör att denna fattigmanstallrik nu är långt mer märkvärdig och dyrbar än ett aldrig så påkostat porslinsfat från Royal Copenhagen. Ja, jag tycker om att titta på blankslitna bruksföremål och sönderkramade nallar. De har så många historier att berätta. Och nu undrar jag vad jag ska göra med min gamla handväska, den som nu får pensionera sig. Alla som har har sett mig, har nog sett denna handväska också, för jag går knappt någonstans utan den. Den borde kanske slängas ... men det bjuder mig lite emot. Snart, kanske. Jag lägger undan den så länge, och säger tack kära vän, för långvarig och trogen tjänst!

Jag tycker att märkeshysteri ofta kan vara direkt fjantigt, och jag vet inte vad modebloggarna egentligen syftar till. Är man hela tiden på jakt efter nya prylar kan man ju inte vara särskilt fäst vid dem man redan har, så denna totala materialism blir paradoxalt nog också en märklig icke-materialism, där saker konsumeras och sedan försvinner i glömska igen. Men jag tycker om märken i det att jag tycker om god kvalitet, när saker håller i åratal, i vissa fall i generationer. Och jo, även jag vill förnya garderoben ibland ... men framför allt vill jag älska de saker jag har eller får, utan att dränkas av dem.

Första dagen är den bästa

2009-06-12T18:25:00.002+02:00

Idag var det skolavslutning och på hemvägen sa jag till mina barn: "Det här är sommarlovets bästa dag, för än har vi inte förslösat ett ögonblick av det."

Gud vad klok jag är. Kanske skulle man tillämpa den visdomen på hela livet: detta är första dagen på resten av mitt liv och det är den bästa dagen eftersom jag ännu inte förslösat någon tid av resten av mitt liv.

Jag brukar så här års bli avundsjuk på alla som tar studenten eller slutar någon annan skola. De befinner sig i det allra häftigaste skedet av livet: allt ligger framför dem. Ingenting är omöjligt! Eller borde inte vara omöjligt. Tyvärr verkar många ha tappat modet i onödan, eller begränsar sig alldeles för mycket. Jag har t ex ett antal gånger hört repliker i stil med "jag skulle vilja jobba som veterinär, men här i Bakvattnet finns det ju inga såna jobb och förresten kommer jag väl inte in på utbildningen, så jag får väl hitta något annat jobb."

För det första får man välja vilket som är viktigast - att bo kvar i Bakvattnet eller att ha drömjobbet. För det andra finns det många vägar fram till vissa mål. Bingo på en annons i Platsbanken behöver ju inte vara det enda. Det gäller att ringa in vad i drömjobbet som tilltalar en mest. Det är kanske inte hela jobbet, det är kanske bara någon del av det, som man kan uppnå på annat vis än att bli just praktiserande smådjursveterinär. Påfallande många, har jag upptäckt, har snarare en dröm om ett idealiskt svenssonliv än en dröm om ett visst jobb. I det idealiska svenssonlivet ingår förstås ett hyfsat välbetalt och trevligt jobb med ett antal semesterveckor och löneförmåner etc etc. Men det gör ju att man direkt ryggar inför "drömjobbet" om det visar sig innebära dålig ekonomi, knepiga arbetsvillkor, eller villkoret att man måste flytta 75 mil för att få det.
(Den som vill bli författare ska t ex vara medveten om att h*n måste hitta en annan inkomstkälla också, och därmed får man sedan stå ut med hånet att få sitt älskade yrke nedgraderat till "hobby" av en omgivning som anser att lönearbete är den enda existerande jobbformen.)
Jag ska inte sitta här och vara snorkig och påstå att det är något fel i andras drömmar. Ingen dröm är finare än någon annan. Men det är viktigt att man vet vad man egentligen vill, för då ökar sannolikheten att man också uppnår det. Det är ju lite synd om man har en officiell dröm (som låter flashig och bra) och innerst inne egentligen vill något annat, som man kanske skäms lite för att erkänna.

Kick-off för inspirationen

2009-06-12T17:12:00.003+02:00

Som jag redan nämnt någonstans i den här bloggen har jag samlat på mig alla möjliga skrivtips genom åren. Jag brukar dela ut dem till alla som vill höra på, och därmed verkar jag väldigt erfaren och klok. Faktiskt har jag prövat rätt mycket av det jag förmedlar, även om jag inte själv kommit på det.

Samtidigt sitter jag nu här och har rapporterat om en förskräcklig skrivkramp. Jag som är så full med goda råd om hur man häver sådant. Idiotiskt, eller? Ja, mycket idiotiskt. Men kanske också ett bevis på att skrivkramp, liksom många andra likartade tillstånd, kanske inte är så triviala som man först kan tro. Vi är inga maskiner, vi lever förhoppningsvis ett liv och det går upp och ner, och med det humöret och energin.

Så är det, men kanske framgick det nyligen på bloggen att jag också blev så trött på det här kramptillståndet att jag bestämde mig för att komma tillrätta med det. Jag älskar ju att skriva. Jag kan överhuvudtaget inte föreställa mig ett liv utan skrivande, det skulle kännas förslösat. Så jag började fundera på om jag inte skulle ta och använda något av de här förträffliga råden själv?

Vill man skaffa sig rejäl kramp och dessutom mindervärdeskomplex säger man till sig själv: "nu ska jag skriva en novell. Och den ska vara bra. Hm, vad ska jag nu skriva om?"
Rätt gissat, där blir det tvärstopp, åtminstone för mig. Fantasilösheten lägger sig som ett tungt lock över en så att man förvandlas till en pannkaka under det. Man kommer ju inte på något. Ännu värre blir det om man läser alla dessa böcker om skrivteknik: skriv den berättelse som ligger inom dig och ropar på att bli skriven! Skriv om det som känns mest angeläget för dig!

Herregud, det är väl kul för den som verkligen har en berättelse som ligger där och skriker. Men jag tror faktiskt inte att alla har det sådär spontant bara. En del sitter som jag och stirrar rätt ut i luften och känner paniken komma krypande: tänk om jag har slut på idéer? Tänk om jag är världens tommaste människa? Jag lider inte tillräckligt i mitt liv, mitt liv är faktiskt väldigt tråkigt präktigt. Jag och mitt liv duger inte. Jag har inget att säga. Inget alls på hela taget.

(Som bekant brukar detta inte hindra folk från att blogga, men ändå va. Nu talar vi om att skriva skönlitteratur.)

Nu till trösten: ingen har någonsin slut på idéer, lika lite som vi har slut på drömmar när vi sover. Och uppslag saknas egentligen aldrig. Problemet är att de faktiskt väller över oss i sådana mängder att vi inte kan sortera dem, och då får vi känslan av att de inte finns. Det är möjligt att man börjar hitta ett och annat, men då kan man få svårt att välja - vilket är bäst nu då? Är det säkert att jag inte slösar bort min tid på något omöjligt projekt nu och försummar något bättre?

Skrivkrampen börjar på detta vis omdefiniera sig till igångsättarångest. Och det finns ett fantastiskt knep att åtgärda detta och där att faktiskt ... sätta igång. Sådär bara? Just precis, faktiskt bara så!

Det är med skrivande som med hundrameterslöpning - det går bättre om man har ordentliga startblock. Något att ta avstamp från. När man väl är igång brukar det gå av bara farten. Det man behöver för att komma tillrätta med skrivkrampen är således några sådana startblock. Det behöver inte alls vara något märkvärdigt. De behöver inte ens vara riktade mot målet från början. Huvudsaken är att man får fart på benen, sedan kan man faktiskt byta riktning om man så vill.
Ett sätt är att få några ord att improvisera kring. Man väljer t ex ett substantiv, ett adjektiv och ett verb, helt slumpmässigt, och så börjar man bygga meningar kring dem - så många som möjligt, tills något inom en lossnar och man fortsätter att brodera kring någon av dessa meningar. Själv tycker jag emellertid att det är lättare att improvisera kring en bild. Den kan föreställa exakt vad som helst - en byggnad, ett föremål, en tavla, ett träd. Man stirrar på bilden några ögonblick, och om inget klickar i skallen redan där, börjar man beskriva det man ser. Häromdagen slumpade jag fram ett foto på en långbent vadarfågel. Efter några sekunders förstummad stiltje började jag beskriva den miljö som fågeln kunde tänkas befinna sig i. (Man får ljuga precis hur mycket man vill i det här läget.) Det blev en fågelsjö, och sedan dröjde det förstås inte länge innan det befann sig ett lik i vassen. Jag är ju jag. Jag hade väldigt roligt en lång stund. Det blev faktiskt en slags historia. Faktum är att jag inte har misslyckats en enda gång när jag prövat den här metoden, och det har jag gjort väldigt flitigt under de senaste veckorna.

Det gör inget om man snabbt lämnar ursprungsämnet. Man får som sagt byta riktning. Precis allt är tillåtet, man har inga skyldigheter. Det bilden syftar till är att vara de där startblocken, ingenting annat. Det måste inte bli en tiosidors novell eller ett helt romanuppslag av det hela. Det kanske bara blir några meningar ändå. Det måste inte vara någon perfekt struktur eller någon klämmig poäng på slutet, ingen berättelse i egentlig mening. Det hela övningen går ut på är att man ska komma igång och känna att det visst inte saknas idéer. När jag gör det här, brukar det börja trögt (och innan jag skrivit första ordet tänker jag "den här gången går det inte!") men efter fem-tio raders menlöst hattande plockar jag upp något och plötsligt är jag igång i alla fall. Är bilden komplex och knepig får man minska sitt fokus och bara använda sig av någon enda detalj. Man kan faktiskt dra ihop en skröna om en knapp också. Fråga H.C. Andersen, han skrev ju sagor om både synålar och galoscher. Det gäller bara att granska knappen och börja ställa frågor: vem gjorde den här? Är det en knappfabrikant eller en hantverkare? Vem sydde dit den? Varför? Varför valdes denna form och färg? Hur lossnade knappen? Vad hände med den då? Vilket plagg satt den på? Vem bar det plagget?
Och så vidare. Alla kan komma på svar till sådana här frågor. Alla svar är trådar som leder en vidare i terrängen. Följ dem bara.

Det roligaste med den här metoden är att jag i princip aldrig vet i förväg var jag ska hamna. När jag börjar skriva har jag oftast inte den minsta aning om vad som väntar om hörnet. Jag blir lika häpen varje gång. Man blir faktiskt berättelsens första läsare, lika väl som dess skapare.

Bilder är alltså något som får igång mig. Det finns andra alternativ också, förstås: tjuvlyssna på ett samtal på bussen och stjäl några repliker, börja lek med dem. Välj en slumpvis rubrik i dagstidningen. Öppna en slumpvis vald bok, slumpa fram en sida och en mening, skriv av halva och gör sedan en egen fortsättning. Använd texten i en låt. Det finns många varianter och alla syftar på ett och samma - att komma igång. Däremot vill jag varna lite för alltför komplicerade inspirationskällor. Vill man skriva en fantasyhistoria är det inte någon bra idé att använda en annan fantasyhistoria eller -film som avstamp. De hjulspåren är redan uppkörda och det enda som händer är att man gör dem ännu djupare. Nä, plocka något litet vardagligt föremål istället ... och undvik ringar, förresten ...

Sedan finns det ett problem till för den ovane skribenten, och det är att våga också. Man får inte bli rädd för det man själv skriver, man får inte börja med någon slags självkritik mitt i lekandet och undra om uppslagen är för larviga eller skrivtekniken för dålig. För en lek är det, och den är väldigt underhållande om man vågar släppa på självcensuren. Man ska inte kräva att det ska bli något "säljbart" av det hela, det viktiga är att man är igång och märker att det varken saknas inspiration eller idéer. Framför allt är det viktigt att man har roligt.

För är det inte roligt att skriva kan man ju lika gärna göra något annat.

Definitionen av begreppet "bra"

2009-06-06T19:47:00.003+02:00

Jag håller på att leta mig tillbaka igen. Bloggen fick ta en paus medan jag ägnade mig åt att hantera Livet (och tyvärr också Döden) en tid.

Kanske blir någon glad nu när jag berättar att jag mitt i alltihop lyckades besegra skrivkrampen, så jag har producerat små noveller på löpande band här en tid. Men mer om detta senare.

För drygt en månad sedan var jag på filmpremiär - Hannah Montana The Movie! Ja, jag vill inte precis påstå att jag darrade av spänning inför detta. Men damerna i mitt sällskap gjorde det, för de är nio år och de hade räknat dagarna i säkert ett halvår. Jag vet hur det känns. Jag var lika pirrig inför mitt besök på Jesus Christ Superstar som dessa tjejer var inför att se sin stora idol i en riktig långfilm.

Det var ett roligt biobesök för tjejerna blev inte besvikna. De var stormförtjusta och försäkrade efteråt att filmen varit ännu bättre än de trott. Och nu dånar soundtracket i högtalarna här i huset ...

Men i samband med filmen kollade jag förstås på en del recensioner och resultatet gjorde mig rätt fundersam. Några kritiker fattade vad det handlade om och konstaterade att "filmen passade målgruppen". Målgruppen var alltså i det här fallet just sådana tjejer som dem jag hade i mitt sällskap. Men andra hade en inställning som fick mig att undra vad i hela friden de höll på med. Det är ju som om jag skulle börja recensera en match i amerikansk fotboll, jag som inte vet ett smack om reglerna och dessutom tycker att sport är vråltråkigt. Värst var den kvinna - jag minns inte vilken tidning det var - som tyckte att filmen var "iskallt hollywoodspekulerande" (eller något i den stilen) och fruktansvärt dålig och förutsägbar, även om "målgruppen verkade vara förtjust". Sedan lade hon till att hon inte var särskilt uppdaterad på moderna ungdomsfilmer överhuvudtaget. Bra, varför skickar man en sådan person att skriva en recension om en sådan film? Borde hon inte hållit sig till cineastiska experiment gjorda före 1975 då? Man ska inte ta betalt för att skriva recensioner om sådant man inte begriper sig på!

Jag gillar inte riktigt denna överlägsna attityd som många vuxna proffstyckare har gentemot den s k målgruppen. Tjejer i låg- och mellanstadieåldern är också människor. Ja, de kommer förmodligen att växa ur den rosa perioden. Ja, de kommer om några år att ta avstånd till sina gamla idoler och kanske rentav tycka att de är dåliga. Men det de tycker nu betyder ju också något. Barndomen är inte någon slags vänteperiod inför vuxentiden, den har ett värde i sig. (Något som inte minst Astrid Lindgren förstod.) So what att jag som förälder kanske tyckte att filmens konsekventa slapstickskämt i längden blev lite tjatiga. So what att intrigen inte direkt bjöd på överraskningar och att det dessutom finns en del s k manusluckor. So what att jag inte säger till mina jämnåriga att de inte får missa den här filmen. Det var inte jag som var målgrupp. De här tjejerna skulle förmodligen inte uppskatta en film av Quentin Tarantino. Hannah Montana-filmen är gjord för dem och de tyckte om den; alltså är den bra.

Eller vad är "bra"? Det kan man faktiskt grubbla lite på. Det finns en del rockgrupper som hyllas till skyarna av kritiker och en stor publik, medan jag lyssnar och tänker "vah?" Jag får inte ut något alls av det hela. Själv älskar jag The Arks musik medan min bättre hälft står totalt oförstående. Jag vet inte vem av oss som har rätt, eller om det finns något som är rätt. Men om ett konstnärligt verk görs med goda intentitioner och det finns ett antal mottagare som faktiskt gillar det, kan man väl kalla det bra. Det finns ändå ingenting som gillas av alla. (Och det som gillas av många brukar kallas "populistiskt" ... )

Ska jag som vuxen medföljare tycka något om filmen? Tja, jag kan väl säga så här: jag har faktiskt sett sämre. Och jag rekommenderar den gärna till alla barn, särskilt tjejer, i "målgruppen". Den är välgjord, filmfotot är faktiskt fantastiskt vackert emellanåt, den är oförarglig och helt befriad från sex, svordomar och plumpa rasist- och överviktskämt. Någon recensent har beskrivit Miley Cyrus "som Britney Spears fast bättre" och det stämmer ju rätt bra. Jag kunde sagt att den inte innehåller våld heller men det är inte riktigt sant ... en av filmens roligaste scener består av ett slagsmål mellan divorna Hannah Montana och Tyra Banks i en skoaffär ... Samspelet mellan Miley och hennes far är påfallande bra; det märks att de faktiskt är far och dotter även på riktigt.

Största invändningen är att man nog måste ha åtminstone elementära kunskaper om handlingen i TV-serien för att helt kunna hänga med i handlingen. Det har jag, eftersom jag bor under samma tak som "målgruppen", vilken sällan missar ett enda avsnitt ...

Och medan jag sitter och älskar musik med The Ark och Per Tengstrand och tycker att det är jättejättebra, sitter min lilla tjej och älskar det här precis lika mycket. Det är henne väl unt. Jag älskar henne, och därför blir jag glad av det här. För övrigt borde hela världens rockstjärnor vara avundsjuka på Miley Cyrus, för ingen har väl sötare och gulligare fans än hon.

Ber om ursäkt

2009-05-24T21:08:00.002+02:00

Bloggen ligger och vilar. Författaren har blivit stum.

Jag är ledsen, det har varit en eländig tid. Knappt hinner man hissa tillbaka flaggan i topp, så åker den ner på halv stång igen. Det är mycket som gör ont just nu, mycket sorg, mycket som är väldigt svårt att förstå.

Jag tror att bloggen ska få tiga i ytterligare någon vecka medan jag begrundar livet och försöker hitta orden igen. Livet går trots allt vidare, man hämtar sig.

Följande undersköna musikstycke tillägnas dem som lämnade oss mellan hägg och syren.

Jaha

2009-05-17T00:14:00.005+02:00

Jag hade visst både rätt och fel. Prickade in två av tre i topp 3, det var ju inte så illa. Island tvåa som jag trodde. Sverige kom på plats 21 och inte 17, men jag kan ju försvara mig med att Sverige faktiskt låg på nr 17 under en stor del av omröstningen ... :P

Grattis Norge men ... jag är ledsen, men jag fattar inte riktigt. Tyckte inte låten var så särdeles. För mycket norge-etno. Eller ja, om man ser till konkurrensen som minsann inte var direkt överväldigande, så. Den dög väl, men inget jag fastnade för. Förresten, någon som minns ett bidrag i svenska melodifestivalen 1976 som hette "Ola mä fiola"?

Vilken låt jag själv faktiskt tyckte var bäst? Storbritannien. Så originell är jag. Grekland hade roligaste scenshowen. Och bäst av allt av var akrobaterna i inledningen.

Filosofisk klurighet

2009-05-16T16:56:00.005+02:00

Ikväll vinner Grekland ESC. Island kommer tvåa och Norge trea. Sverige kommer på plats 17.

Oj, vad fel jag kommer att få.

...

Bra, jag kommer definitivt att få rätt i något av mina påståenden ovan. Vad skönt det är att alltid ha rätt.
(Ja, jag kommer att få fel också men det är smällar man får ta ... )
Hoppas att ingen tror att jag gillar någon av ovan nämnda låtar, för det gör jag inte. Jag bara sitter och gissar.

Jo, men klart att jag tittade

2009-05-13T10:37:00.006+02:00

Dottern skulle ju se ESC-semin. Då fick jag också göra det. Jag har nog aldrig, säger aldrig, sett en sämre semifinal/final i ESC. Först grimaserade jag, sedan skrattade jag, mer och mer.

Malena Ernman? Kändes löjligt överlägsen i sammanhanget. Jag kan fortfarande inte med låten, men hon är ju det charmigaste vi har skickat till ESC på år och dag, jämte The Ark förstås. Och sista tonen i låten är ju, som tyskarna skulle sagt, spitze!

Jag tror fortfarande på placering 17.

Island? Jag förstår inte hypen, det lät ju bara som ... ja, något liknande. Vitryssland hade lånat Christer Sjögren och en massa vita lakan, festligt. Det turkiska numret var en hemskt blek kopia av Sertabs suveräna vinnarlåt från 2003. Tydligen en av vinnarfavoriterna i år - voffodådå?

Jipee! För att citera en vän: ESC börjar bli en parodi av sig själv.

Men nu lyssnar vi lite på Sertab, bara för att jag nämnde henne.

Årets ESC

2009-05-10T18:36:00.004+02:00

Det drar visst ihop sig till årets ESC-spektakel igen. Den här gången är mitt intresse sådant att jag inte hört ett enda av bidragen, förutom det svenska. Inte något. Frågan är om jag kommer att titta, jag tror inte det.

Det som förundrar mig är att det fortfarande finns folk som tar detta skämt på allvar, som tror att det spelar någon roll hur "vi" placerar oss, som pratar taktik och ära och faderullan. Den här tävlingen går inte ut på någonting. Vinnaren får minimal eller ingen hjälp i sin fortsatta karriär. Röstningen är ett stort skämt och har inget, säger inget, med kvaliteten att göra. Det kan visserligen vara lite underhållande att se själva finalprogrammet, men resultatet förefaller mig vara jämförbart med resultatet i "Så ska det låta". Alltså, vem bryr sig?

Det svenska bidraget ... jag är ledsen över att behöva säga att jag inte gillar det. Jo, jag gillar opera, på riktigt alltså. Jag gillar Malena Ernman riktigt mycket. Jag gillar till och med den där suspekta musikformen som ibland kallas symfonisk discorock. Men det går någon slags gräns vid operadisco. Jag förstår för övrigt inte de entusiastiska röster som säger att äntligen skickar vi någon som kan sjunga också. När gjorde vi inte det? Lena Philipson kan sjunga. Martin Stenmarck kan sjunga. Carola Häggkvist kan sjunga. Ola Salo kan sjunga. Charlotte Perrelli kan sjunga. Malena Ernman kan också sjunga, javisst. Vi skickar något som sticker ut? Slovenien skickade en operadiscolåt 2007. Det dyker upp operasångare med jämna mellanrum i den här tävlingen.

Jag skådar i min kristallkula och får fram följande: Malena Ernman kommer till final och hamnar där på sjuttonde plats. Take it or leave it, jag har alltså inte hört de andra bidragen. Jag har förresten ofta jättefel i de här sammanhangen. Eller också är det resten av världen som har jättefel, jag föredrar att se det på det viset ...

Här kommer det bidrag jag gillade bäst förra året. Det kom på nittonde plats, men blev ändå en hit i Sverige. Sångaren påminner mig om någon, vem det nu är ...

IQ-befriat

2009-05-05T17:49:00.006+02:00

Puckobluff nr 2 (se nr 1 nedan) hittar man på Facebook. [Fotnot: Facebook är inte självt upphovet till dessa applikationer utan påpekar att de är externa.] Där finns många s k quizzar, dvs idiotiska små frågor som mynnar ut i mer eller mindre skämtsamma svar. Sånt kan man roa sig rätt länge med. Hela tiden frestas man att testa sin IQ också. Tryck här. Javisst, varför inte göra det också? Jag faller till slut för det, man är ju fåfäng (och så kvalar jag tydligen in i Mensa, enligt inofficiella uppgifter i alla fall).

Testet är misstänkt enkelt - om man nu inte tycker att "vad är hälften av en fjärdedel av en femtedel av 20000?" är jättesvårt att räkna ut - och på slutet stöter man inte på det sedvanliga "Publicera" utan uppmanas uppge sitt mobilnummer om man vill ha svaret på SMS. Nä, varför skulle jag vilja det? Jag känner att jag har alla rätt på detta så jag är förstås nyfiken. Men jag klickar på "Fortsätt"-knappen utan att fylla i numret.
Nej, då börjar programmet envisas. Uppge ditt telefonnummer om du vill ha svaret på SMS! Men ge er då. Plötsligt upptäcker jag att det står en himla massa rader finstilt längst ner på sidan också. SMS:et till mig kommer att kosta 15 spänn. Dessutom tecknar man sig i och med detta för en abonnemangstjänst där man har "rätt" att genomföra x antal sådana här larviga tester för x antal pengar inom ett antal månader. Nu börjar det plocka på här, va. De får mitt telefonnummer och tar sig i och med detta rätten att dra en massa pengar från mitt kontantkort. Detta skrivet med en text som knappt går att läsa och som jag, dumt nog, inte ens såg vid första anblicken.

Men öh, detta sades det ju inget om i början! Inte ett pip om avgifter och abonnemang, de ville bara ha mitt telefonnummer ...

Jag lämnar hastigt sidan. Min IQ får jag inte reda på, men vi säger väl att den var tillräckligt hög då. Facebookprogrammet hämnas genom att påstå att en del av mina fb-vänner kallar mig idiot, men sånt får man väl ta ... Men precis som i förra fallet med telefonförsäljaren, känner jag mig mest idiotisk som inte genomskådade det hela direkt. Förra året var det en person som lurade mig i flera månader med trevliga mail innan jag insåg att jag råkat ut för en mytoman och puckofant. Brr.

Nu tillägnas alla världens puckofanter följande låt. Lite tråkig video, hihi, men texten är fortfarande väldigt bra:

Hur många lurade du på jobbet idag då, mamma?

2009-05-05T17:02:00.004+02:00

Telefonen ringer, det är någon som vill tala med "marknadsansvarig" på vårt ena företag. Jag stönar inombords och bereder mig på att bryta svadan med det vanliga "nej tack, vi är intresserade" så snart det går. Dessa telefonförsäljare gör mig snart vansinnig, och jag tycker att deras säljteknik blir allt mer påstridig och tröttsam. Det börjar bli jobbigt att idiotförklaras för att man inte på stört vill acceptera vartenda frestande erbjudande som dimper ner.

Det är en trevlig ung tjej som ringer, förstås. Vad vill hon då? Jo, hon ringer från "Din Region" och vill bara kolla om uppgifterna stämmer eller om vi har gjort några ändringar. Öhö, jaha, nu ser jag till att hon använder rätt telefonnummer, bra. Vill vi verkligen inte ha med verksamheten också i registret, eller ska vi stå kvar med enbart företagsnamnet? Det kostar extra att ha med uppgifter om verksamheten. Nejnej, säger jag, inget sånt.

"OK", säger hon vänligt, "då står ni kvar med 1950 då." (1950? Är det en kod? tänker jag. Nå, skit samma.)
Och sedan kollar vi adressuppgifterna och de stämmer också.
"Bra, då har ni fakturan om några dagar ..."

Precis här börjar det bli tillräckligt sent på eftermiddagen för att till och med jag ska vakna till. I bakhuvudet surrar en del märkliga påpekanden - se tidigare inlägg om intuition förresten - och jag frågar vad det är för en faktura.
"Ja, 1950 kronor sa vi ju", säger hon ganska hastigt.

Fast väänta nu, säger den lilla rösten i bakhuvudet, vad är detta "Din Region" för något? Det är ju inte "Din Del"? Och har vi någonsin betalat något till dem tidigare? Närmare tvåtusen spänn, för att stå med i ett jävla register? Omöjligt, så jobbar inte vi i det här företaget. Och jag som skött bokföringen minns inget om sådana här fakturor. Nänänä. HALLÅ.
"Du, jag har ändrat mig", säger jag, "vi vill inte vara med i det här. Ta bort oss."

Häpen tystnad. Sedan säger hon att nämen oj, så kan ni väl inte göra, alla företag är ju med i det här, det är ju så man syns ...
"Men vi vill inte." (1950 kronor? Är du klok, människa?)
"Men det är väl jättesynd, nu när vi fått telefonnumret rätt ..." (Hej, det var ju också ett argument.)
"Vi har inget behov av att vara med i detta just nu, tack."
"Men ska jag verkligen ..."
"Ja, verkligen. Vi går med igen i framtiden om det lämpar sig då."
Djup suck.
"Ja, om det är så du vill ha det", säger hon bedrövat och så avslutar vi samtalet. (Jag får två till från olika telefoniföretag inom loppet av en kvart, men det hör inte hit. Då har jag fått upp ångan och säger bara NEJ TACK.)

Senare på kvällen berättar jag om detta för bättre hälften. "Jaha du", säger han, "det är sådana där bedragare jag har varnat dig för. Sedan skickar de något som heter 'beställningsfaktura' och sedan hotar de med indrivning om man inte betalar, så att man får vända sig till polisen för att bli av med dem." (Bättre hälften har varit avdelningschef på ett större företag, se. Han har råkat ut för detta många gånger.)

Herregud. Hon som lät så trevlig. Men vad farao är detta för jävla sätt egentligen? Ringa upp och låtsas att man redan är kund hos dem när man inte är det? "Kontrollera uppgifter", se om det blivit några "ändringar", få fakturabeloppet att låta som en kod. Okej, kära Din Region, då är det inte mer än rätt att jag namnger er i denna blogg. Era metoder stinker.

Jag undrar bara hur man kan med att ha ett sånt här jobb. Om man verkligen mår bra av det. Jag skulle inte gjort det. Jag skulle hellre varit arbetslös.

En liten sill på villovägar

2009-05-05T09:21:00.004+02:00

Bloggen har tagit en liten paus. Det bara blev så. Plötsligt kunde jag inte skriva längre. Det är ett ovanligt svårt fall av skrivkramp - och här skulle jag väl skriva att det var som att köra rätt in i väggen, men så är det inte alls. Snarare som att köra på en av de där spikraka vägarna som brukar skildras i en massa amerikanska filmer, och mitt därute i intet tar bensinen slut. Motorn hackar, hostar, stannar, och bilen rullar sakta ytterligare några meter och sedan är det verkligen stopp. Allt vi hör är vinden som sveper sanden över asfalten.

Jag borde kanske övergå till att göra film istället.

Jag vet inte varför det blev så, men med ens fick jag börja anstränga mig till och med för att kunna skriva brev. Alltså, jag fick anstränga mig. Skrivandet och jag är ju ungefär som havet och sillen annars. Men romanen tystnade, bloggen tystnade, den hemliga dagboken tystnade, breven blev en ansträngd uppförsbacke och jag ... ja, jag blev sittande där bakom ratten, stum och förvånad, medan sanden fortsatte att sila över vägen och så småningom följdes av en och annan rullande buske och dödens tystnad fortsatte att råda.

Det har varit ett fantastiskt vårväder och jag tog en kamera istället och gick ut i världen och tog lite kort. Sedan hade jag roligt när jag satt och fixade till dem i Photoshop; jag börjar bli bra på det verktyget nu efter alla dessa år. Överhuvudtaget har jag rätt roligt. Planterar blommor och sår fröer och fixar och donar. Men så var det detta med havet och sillen. Även en liten sill kan klara sig en stund uppe på torra land. Men den vill inte vara där, och till slut dör den ju.

Det är inte ens det att jag saknar saker att skriva om, tvärtom. Men jag verkar ha tappat bort verktygen. Meningarna formar sig inte längre snabbt i huvudet utan flyter bara omkring, om de inte direkt faller platta och döda till marken.

Men jag tänker att idag, nu jävlar alltså. Nu kliver jag ur bilen och knuffar den framför mig om jag måste, hela vägen bort till närmsta mack. Jag vill inte sitta här längre och torka ut. Jag vill tillbaka till mitt hav. Nu vill jag det! Så nu ska jag skriva igen, hur svårt det än känns. Jag ber om ursäkt om det verkar gå lite knackigt. Men vem vet, rätt som det är dyker det kanske upp en hjälte med reservdunk.

Jättelistigt

2009-04-23T14:31:00.002+02:00

Idag har jag en riktigt lång att-göra-lista. Mot slutet av den dyker en ovanligt dum och egendomlig punkt upp:
"Glöm vissa saker".

Jaha. Ja, den kan jag bocka av nu, för jag minns inte längre vad det var som fick mig att skriva den, hahaha.

Den oanalysbara intuitionen

2009-04-20T16:32:00.004+02:00

Varning: tycker ni att mina vanliga inlägg är flummiga, ska ni nog inte läsa det här. Jag undrar om någon alls vill läsa detta, förresten. Men strunt samma.

Per Tengstrand har en blogg som handlar enbart om Beethovens sonater. Där finns mycket att lära för en musikamatör som jag. Jag har just tagit del av en liten lektion i hur sonater är uppbyggda. Det visade sig vara ganska likt en roman på hela taget. På något vis har man ju anat det, fast man inte kunnat sätta ord på det själv.

Sådan är jag nämligen. Jag vill kunna sätta ord på alla konstnärliga upplevelser. Och jodå, även jag kan skruva upp volymen på menlösa hitlåtar och bara låta dem strömma genom mig, utan att jag reflekterar över den. Men det stör mig lite när en låt påverkar mig, och jag inte riktigt kan förstå hur. Det blir som att läsa en bok och tycka att den är bra, fast man inte vet varför. Eller tvärtom, känna disharmoni i upplevelsen och inte kunna analysera vari felet ligger.
Just när det gäller skrivande har jag kommit rätt långt i analyserandet. Illa vore det annars, eftersom jag skriver själv. I längden blir det ganska dåligt om man bara skriver utan att veta vad man gör. (ibland blir det förresten dåligt ändå.) Dessutom ska man som kritiker hålla väldigt tyst om man inte kan precisera exakt vad det är man ogillar. Ja, jag kan svänga mig med terminologin nu. Treaktsprincipen, tom swifties, mary sue, tvåskoprincipen, björn på stranden, setup och kiss-off, as you know Bob, speglingar och maguffins, det finns mängder av uttryck. Detta ska dock inte förväxlas med alla genreindelningar som kan plocka entusiasmen ur vilken författare som helst. Få saker är nämligen så nedslående som att få etiketter tryckta på sig, att få veta att man skrivit en postapokalyptisk urban dark vampire fantasy (etc) när man själv trodde att man hittat på något nytt ...
Men när det gäller musik har jag alltså varit lite mer ute och famlat i spenaten. Ibland så mycket att jag inte ens kunnat formulera frågorna, och då kan man inte få svar på något heller. Därför blir jag löjligt glad när jag plötsligt får veta lite mer, när det faktiskt finns ord som beskriver processen.

Men nu kan man förstås invända att musik inte ska beskrivas med ord. Musik är ju en känsla, ofta ordlös. Eller? Jag vet faktiskt inte. Jag skulle snarare vilja säga att musik skapar känslor i en, och jag är så ohjälpligt nördig att jag måste veta hur. Det är ett inre driv i mig, detta att jag ständigt måste veta hur och varför. Det räcker inte med att för mig. Jo, ibland kanske. Man kan ju inte intressera sig för allt. Men så trillar man dit på något, börjar gräva ... och kan inte sluta. Och varenda gång är det så förtvivlat roligt. Därför är det lite av en fasa att ställa en nördig "hur funkar det"-fråga till en konstnär och få ett goddag yxskaft till svar. Tänk om de själva inte vet. Tänk om de inte har tänkt. För faktum är att man gör rätt mycket här i livet, inklusive konst, utan att tänka efter. Man går på känslan - det känns bra, fint. Men det är av föga värde för oss nyfikna att veta. Man sitter där med sitt varför och vill tränga djupare in i Konstens Sanna Väsen (nu var jag högtravande) och det går inte.

Häromdagen fick jag ett infall och skrev ett långt brev till en vän om intuition. Det är något jag anser är väldigt viktigt, något man borde utveckla så mycket mer. Men ... hur går det ihop med analyserandet, då? Svaret är: inte alls. Det intuitiva skapandet är helt motsatt det analytiska. Tesen jag entusiastiskt delgav min stackars vän är nämligen att intuition i sig är omöjligt att analysera. I samma stund man försöker, försvinner den. Det verkar som om det inte går att vara medveten och omedveten på en och samma gång, i alla fall inte om samma sak ... Sann intuition förutsätter nämligen någon form av omedvetenhet.
Själv är jag alltså den analytiska typen, vilket förvisso inte hindrar mig från att handla intuitivt emellanåt, men i efterhand måste jag ändå försöka komma fram till vad som hände. Hur det kunde bli sådär.

En sak måste dock sägas direkt: intuition skapas nio gånger av tio genom kunskaper. Man lär sig något, man får det "i ryggmärgen" och därefter kan man börja handla omedvetet, och ändå rätt. I gamla SVT-klassikern "Snillen spekulerar" som sändes efter varje Nobelprisutdelning (det gör det kanske fortfarande?) ställdes varje år den tradiga frågan "existerar vetenskaplig intuition?" Jag stönade varje gång, särskilt som svaret alltid var "ja". Själv höll jag inte alls med! Jag tänkte att om man inte har någon som helst vetenskaplig utbildning, träning eller erfarenhet, är det nog inte mycket bevänt med den intuitionen.
Idag skulle jag vilja utveckla den tanken en aning mer. Intuition kan visserligen skapas av utbildning, träning och framför allt erfarenhet, men det omvända gäller ju inte alltid. Man kan syssla med en sak i ett helt liv och ändå vara både döv och blind för intuitionen även om man är aldrig så kunnig. Hemligheten här tror jag ligger i att man måste våga ge efter också. Vi lär oss ju redan som små barn att kväva alla "impulser", att aldrig lita på argument som "det känns bra, helt enkelt". Sådant godkänns aldrig som motivering. Ja, inte av mig heller, som synes.

Jag står alltså helt kluven här. Jag tror nämligen att intuitionen är något väldigt bra och värdefullt för oss. Exakt var den kommer ifrån vet jag inte. Ibland föreslås det att det helt enkelt är högra hjärnhalvans sätt att tala. Den är som bekant nästan stum och därför kan den inte i ord beskriva hur den kommer fram till något. Så när den verbala vänstra hjärnhalvan inte hänger med i tankegångarna, blir resultatet ett hjälplöst "jag kan inte säga hur, jag vet bara" när man ska försöka förklara sig.

Man kan söka sig vidare. Det är kanske inte bara höger hjärnhalva, det är kanske Överjaget självt som pratar. Eller Gud, den universella intelligensen eller vad som helst. Den där oceanen av omedvetande som jag tidigare pratat om i den här bloggen. Vårt medvetna jag är så oerhört litet jämfört med det. Sett ur den synvinkeln är det kanske väldigt bra när man har svårt att sätta ord på något. Det tyder på att man använder andra delar av skallen än den idag så överhettade och överbelastade vänstra halvan.

Men det knepiga med den intuitiva intelligensen är alltså dess undanglidande. Man kan inte plocka fram den på befallning. Att följa varenda nyck och göra det som först faller en in fungerar nämligen inte alltid så bra. Det är åtminstone det jag har kommit fram till. Det är skillnad på nycker och intuition. Det förstnämnda är snarare ingen tankeverksamhet alls, medan det senare faktiskt är mycket tänkande, även om man inte kan beskriva det ... När vet man vilket som är vad? Ja, det är just det ... man kan inte ställa sig frågan, för då är man ju borta redan där. Då har man gått ifrån omedvetenheten. Då kan man lika gärna strunta i intuitionen och bli analytisk istället.

Meditation brukar ju ofta framhållas som en metod att få kontakt med sin intuition. Jag tror bara delvis på det. Jag tycker om meditation och tror att det är ett fint sätt att komma till ro, så att man inte drunknar i floden av konstiga infall och grubblerier. Man behöver lite tystnad inombords ibland. Men nu säger jag det igen: man kan inte medvetet göra sig omedveten.
Vi har alla hört de typiska exemplen på folk som kommer på lösningar på svåra problem när de gör något helt annat. Det är väl så det är. Det är först när man kommit ur meditationen och återupptagit sitt vanliga liv som de där berömda snilleblixtarna dyker upp. Just precis, snilleblixtar kallas det ju ibland. Det kan man ju säga när ordet "intuition" börjat bli tjatigt ... Knepet verkar snarare ligga i att låta vänster hjärnhalva bli upptagen av något lagom distraherande. Mina bästa romanidéer har en dålig ovana att dyka upp när det verkligen inte passar - jag har fått mer än en snilleblixt på tråkiga sammanträden. Men återigen, det går inte att medvetet distrahera sig och samtidigt tro att det omedvetna då ska börja arbeta. Grejen är den att man måste koppla av mer än så. Man måste verkligen glömma sina problem på riktigt.

Och sedan kommer det. Plötsligt vet man bara. Eller också måste man bara. Plötsligt väljer man en väg man inte valt förut, man fattar beslut som verkar både ologiska och irrationella men ändå visar sig vara väldigt bra i efterhand, man får sina liljeholmens, lidnerska knäppar och heureka-ögonblick - vi har så många namn på detta fenomen och ändå har vi så svårt att erkänna dess stora betydelse. Det leder till extas, flow och flyt. Det är en mycket berusande upplevelse, som man förstås gärna vill komma tillbaka till.

Men jag fortsätter alltså att analysera. Likt en törstig parasitblomma suger jag näringen ur det som jag slagit klorna i. Jag gräver och frågar och undrar allt mer, och detta är också en slags berusning för mig. Jag tror alltså att dessa två så skilda saker egentligen hänger ihop. Genom att analysera andras konstnärliga arbete och beskriva det på ett rationellt sätt, kan jag så småningom bygga upp intuitionen inom mig själv. Det är så jag tror att det är. Men framför allt fascineras jag av min egen drivkraft och besatthet, den som hela tiden tvingar mig att forska vidare och vidare.

Det måste ju vara intuitionen som får mig att göra det.

Riktiga talanger är det ont om

2009-04-18T18:20:00.003+02:00

Susan Boyle hade tur som ställde upp i en brittisk talangjakt och inte i svenska Idol eller Talang ellervaddenuheter. Där hade hon väl bara fått veta att hon var för gammal och tjock eller något i den stilen. På något vis kan man liksom höra det i bakhuvudet.

Själv måste jag ju säga som de flesta gör vid det här laget, nämligen att hon har en fantastisk röst. Vilken känsla! Vilken ... talang.

Jag gör en liten fuling

2009-04-13T15:29:00.005+02:00

På Aftonbladet tipsar "fattigbloggaren" Jessica Ritzén om hur man bloggar för att lyckas som bloggare - dvs hur man attraherar så många läsare som möjligt och framför allt får så många kommentarer som möjligt.

Jag gör en liten fuling och kommenterar. Jag kan nämligen till Jessicas "tio budord" tipsa om att antalet besökare ökar drastiskt om man besöker andras bloggar och kommenterar dem.

En annan "smart" modell är att få uppbackning av kvällstidningarna som skriver ÅH, ETT NYTT INLÄGG PÅ SUCCÉBLOGGEN så fort vissa bloggare skriver något överhuvudtaget. Jag nämner inga namn, va.

I övrigt är jag inte så säker på att nirvana i denna värld mäts i antal kommentarer. Jag har sett bloggar där skribenten plåtat sin gröttallrik och bett läsarna föreslå syltsort till den. 37 kommentarer, typ. Jag har sett jättefina och smarta bloggartiklar utan kommentarer alls. Det finns ingen riktig korrelation mellan antal kommentarer och bloggens kvalitet.
Och då är ju frågan vad som egentligen är viktigast här. Problemet med hennes "budord" är att de skapar ännu mer likformighet i bloggvärlden. En blogg är ett blankt papper som man får fylla i efter eget tycke och smak. Man ska göra vad man vill med det. Om det enda man tänker på är att få många läsare och många kommentarer riskerar det hela att bli uddlöst. Nä, man gör inte automatiskt succé bara för att man "är sig själv". Ibland blir det tvärtom. Alla som kör en egen stil blir faktiskt inte populära. En del blir utbuade, andra ignorerade. Men heder åt alla som åtminstone vågar.

Jag har inte så värst många besökare här om dagen men några är det ju alltid. Och jag kan i alla fall skryta med att jag står på egna ben och inte lanseras av vare sig den ena eller den andra blaskan. Dessutom skriver jag inlägg när jag vill, om vad jag vill och hur långt/kort jag vill. Jag skulle känna mig stressad och jagad om jag tvingade mig att skriva minst en gång om dagen. Då känns det lite meningslöst, för skrivglädjen är viktigast av allt för mig. Jag älskar att skriva. Jag vill fortsätta med det.

Så mitt eget tips om hur man inte alls attraherar läsare men däremot har roligt själv, är: våga vara dig själv även när du bloggar. Även om du därmed bryter mot vartenda "bloggbudord" som finns och får noll läsare. Det är liksom inte hela världen. Fråga mig, jag har eldat upp flera kilo text som jag hoppas att ingen annan någonsin läste. Ändå ångrar jag inte ett ord av all den trycksvärtan och tiden jag offrade.

Vakant

2009-04-10T21:55:00.003+02:00

Jaha, det var ungefär här jag skulle ha skrivit en recension på nyutkomna albumet Jesus Christ Superstar (på svenska). Dvs det kunde jag gjort om jag haft en skiva att recensera.

Men Gud ville visst ge mig lite elak särbehandling. Alla som förhandsbeställt skivan verkar ha fått den före påsk. Utom jag. Det känns inte kul att vara speciell på just det viset.

Nu undrar väl vän av ordning vad tusan jag ska recensera albumet för, jag som redan gjort djupdykningar både om översättningen och showen, och dessutom filosoferat helt fritt kring Jesus ...

Vad finns det då kvar att analysera, va? Jo, en sak, GISSA VAD. (Detta är ett intelligenstest och den som kommer på svaret får en karamell. Ledtråd: de flesta recensenter av skivan verkar, häpnadsväckande nog, också ha glömt det. De tyckte kanske inte att det var så himla viktigt?) Till detta passar ett album väldigt bra. Nu skulle jag ju kunna ta den engelska utgåva jag redan äger och gå igenom den, men jag vill vara rättvis. Det är Malmö Operas version jag är ute efter. Jag betalade en massa pengar för att få den på direkten.

Jag vet inte vad jag gjort för ont. Kanske var det någon däruppe som inte gillade mina föregående recensioner, vad vet jag. Jag var en av dem som gapade om en CD-utgåva, det ser man om man läser mina föregående inlägg i ämnet. Jag fick som jag ville. Eller ... nästan, alltså.

Suck.

Ett riktigt idolmöte

2009-04-09T21:07:00.007+02:00

Häromdagen mötte jag en legend och hjälte. Jag fick kändisfrossa så att det räckte för lång tid framåt. Detta ska jag nu berätta om.

Allvarligt? Jag har ju tidigare deklarerat att detta inte är någon namedroppingblogg. Jag tycker att sånt är patetiskt och har jag ett privat samtal med en kändis skriver jag inte om det med stora bokstäver här, nej. Dessutom brukar jag inte få kändisfrossa heller.

Men. Häromdagen fick jag nästan nypa mig i armen. Jag mötte - en båt. Jag var ombord på Greenpeaces flaggskepp "Rainbow Warrior". Det var helt enormt. Det vill säga, fartyget i sig är inte särskilt enormt, och dessutom är det rätt slitet. Men för mig, som vuxit upp med Greenpeace viftande i ögonvrån under större delen av mitt liv, var det snudd på overkligt att kliva ombord. En större kändis kommer jag aldrig att få möta.

Detta är alltså inte den första "Rainbow Warrior". Det första sänktes som bekant med hjälp av två bomber 1985, och besättningsmannen och fotografen Fernando Pereira miste livet. Efter detta myntade Greenpeace sin slogan "You can't sink a rainbow" och 1989 inköptes denna gamla trålare, som utrustades med tre master och sedan dess har seglat över de sju haven. Denna kikare kommer från det ursprungliga fartyget och är fortfarande i bruk.

Vad gör Rainbow Warrior i svenska farvatten just nu? Jo, man bevakar de marina reservat som vi har. Det är inte särskilt känt att vi har sådana, nej. Avsikten är att bevara de ömtåliga kallvattenskorallreven som är livsviktiga för att många arter ska kunna fortleva och återhämta sig. Regeringarna i EU har åtagit sig att skydda reservaten men inte mycket har hänt. Därför har nu Greenpeace dumpat stora granitblock på botten vid reservaten, vilket gör att man inte kan bottentråla där (vilket man alltså inte får, men gör ändå). Tidigare har man gjort detta i Spanien med mycket gott resultat, och nu har man alltså gjort samma sak vid svenska kusten. Jo, för det är fullt lagligt att dumpa stora stenar. Det gäller bara att sikta rätt, så att man inte mosar själva reven ... det skulle ju vara rätt klantigt ...

Vi fick också veta att de förväntade protesterna från yrkesfiskarna i stort sett har uteblivit. Tvärtom stöder de i allmänhet aktionen, eftersom den hjälper till att bevara fisket för framtiden. Jaja, om man lägger ut sådana här undervattenssuggor kan ju faktiskt ingen alls bottentråla där, och då blir det ju rättvist.

Själv förundrades jag över hur en så enkel idé som att slänga i en sten kan vara så effektiv.

Vi fick också den intressanta historien kring den lilla "galjonsfiguren" i fören. När fartyget just tagits i bruk, 1989, hittades den här trädelfinen - flytande i havet. En liten välgångsönskning från havsdjupen, kanske? Hursomhelst, sedan dess har den suttit här i fören som en liten lyckobringare. Vad kan väl vara mer passande?

Idag har Greenpeace 3 miljoner stödmedlemmar runt om i världen, varav 100000 i Sverige.

Den som äter palsternackor, tralala ...

2009-04-06T19:34:00.003+02:00

Jag stiftade bekantskap med palsternackor när jag var liten. Det ingick i någon soppa eller gryta jag fick, och jag minns fortfarande hur äckligt det var. Något vitt och vattnigt som skvimpde runt och inte smakade något alls, fast lukten fick mig att associera till fotsvett. Usch.

Sedan levde jag i en herran massa år med begreppet "palsternackor = tråkmat" i huvudet. Alltså sådan mat man äter i största nöd, men undviker om det går. Det brukar ju gå. Den stackars palsternackan dras med en präktighetsstämpel. Något som fanatikerna äter. Hör på namnet bara: Pal-ster-nacka. Urtråkigt!

Nu har jag i alla fall helt och hållet omvärderat palsternackan. Det är en delikatess. Jag lovar. Det gäller bara att anrätta den med lite kärlek och omsorg.

I vår odlingslott, den jag nämnde i ett inlägg alldeles nyss, har palsternackorna troget väntat i jorden hela vintern, täckta av ett tjockt lager halm. Lite frost gör dem bara sötare, och de håller sig bäst på det här viset. Igår grävde vi upp ett helt lass. Det blev ugnsbakade rotsaker härhemma: man skalar och slantar palsternackorna i rätt grova skivor och blandar dem med annat gott, t ex potatisklyftor, på en långpanna. Dränker in det hela i rapsolja, saltar med flingsalt och ugnsbakar i 200 grader i sisådär en halvtimme. Sedan får hela härligheten rinna av ordentligt och serveras sedan som ... tja, pommes frites. Fast mycket godare. Palsternackorna är mjuka och fantastiskt söta på insidan, och frasiga och guldgula på utsidan.

Idag testade jag en annan variant: skala och skiva palsternackorna och koka dem nätt och jämnt mjuka i mikron ihop med lite salt, någon sked vatten och pressad citron. Bred ut dem i en form, ös över rikligt med riven ost och gratinera i ugnen.

Det blev himmelskt.

Om detta, att kunna äta egna och helt nyskördade grönsaker på det här läckra viset i början på april, inte är sann lyx, då vet jag inte vad det ordet egentligen innebär. Och alldeles snart sår vi fröna till årets odlingar. Det ska bli enormt roligt.

Ibland blir det så här

2009-04-03T09:39:00.003+02:00

Igår skrev jag hela dagen. Kvällsmaten blev försenad för jag glömde tiden. Det var ingen roman jag höll på med, utan en annan text. Det var inte meningen att jag skulle lägga mängder med tid på den, men det råkade bli så ändå.

Sedan bestämde jag mig för att slänga hela skiten. Så kan det också bli. Eftersom jag använt hela dagen åt att sitta och skriva, hade jag ju inte heller gjort något annat av värde. En hel dag slösades alltså bort på ingenting.

Jo förresten, jag lade en timme på att titta lite på filmen "The Matrix" också. Det var kanske det bästa. Jag älskar den filmen, fram till att den spårar ur alltså. Det filosofiska anslaget är underbart, i synnerhet för oss affirmationsfans. "TRO inte att du kan göra det, GÖR det." Jag måste skriva en analys på den filmen någon gång. Drar man ut godbitarna ur den och struntar i tramset, är det en helt fantastisk film, faktiskt banbrytande. Synd att de föll för den billiga våld&action-lösningen till slut.

Tid för e-bok

2009-04-01T20:18:00.003+02:00

Jag tror att min bok var den första svenska fantasyboken som gavs ut som e-bok. Det var ett spännande experiment. Numera finns det många fler böcker i den genren att tillgå, men fortfarande känns det lite trögt på e-boksfronten.

Dock undrar jag om det inte börjar dra ihop sig till e-bokens genombrott.

Jag tror att det som hittills hindrat utvecklingen har varit den uppenbara otrivsamheten med att läsa en bok på datorn. Att sitta vid ett skrivbord och läsa från skärmen är ingen höjdare direkt. Halva nöjet med att läsa är ju att krypa ihop med boken i ett soffhörn och göra det riktigt mysigt för sig. Eller varför inte ligga i hängmattan, om man nu har en sådan, eller läsa på bussen, eller i sängen.

Man är föralldel lite mer mobil med en laptop, men det är ändå inte riktigt någon höjdare. Inte som en pappersbok, långt därifrån.
Men det finns ju vissa fördelar med e-boken också. Om man lånar en från bibblan behöver man inte ens gå till bibblan utan man kan ladda ner den hemifrån. Det tackar sådana som jag för, eftersom jag har flera mil till närmaste bibliotek och ingen som helst koll på när bokbussen kan tänkas passera mina trakter. Dessutom är det aldrig kö till e-boken och den lämnar tillbaka sig själv när lånetiden gått ut, så man behöver inte tänka på sånt. Det är väldigt praktiskt.

Men det allra mest praktiska är att man kan ha enormt många böcker lagrade i sin dator, utan att de tar någon fysisk plats utöver den som datorn själv tar. I somras var familjen på Danmarkssemester, och vi hade en laptop med oss och bredband och hela faderullan, och då tänkte jag flera gånger på hur häftigt det skulle ha varit att släpa med sig hundra e-böcker också. Att ha tillgång till mängder av böcker är rikedom för mig. Bara känslan är så skön. Ja, jag är less på TV, jag orkar aldrig titta på någonting numera.

I somras började jag alltså titta på det som kallas e-boksläsare. Det är små finurliga saker som nu börjar komma rätt långt i utvecklingen. De är tunna som anteckningsböcker och kan lagra hundratals e-böcker, och texten visas på något som kallas "elektroniskt papper" vilket är mycket nära äkta papperskänsla. Toppen! Det var bara det att den modell jag intresserade mig mest för, kostade en fantasisumma. Alltså fick projektet läggas lite på is ... och så var det ju en annan liten detalj: böckerna då?

Amazon har en egen e-boksläsare, Kindle. Den ser alldeles utmärkt ut, frånsett att jag fattar det som att den läser ett speciellt filformat. Självklart måste en vettig e-boksläsare kunna läsa vanliga pdf-filer, tycker man. Dessutom måste man bo i USA för att kunna köpa en. Jaha.

Själv hittade jag en i mitt tycke ännu smartare lösning i början på detta år, när jag investerade i en mini-PC. Detta är alltså en laptop i miniformat. Den har ett riktigt tangentbord (som man faktiskt kan skriva på) och en 10-tumsskärm, och den väger ett kilo och är inte mer skrymmande än vilken genomsnittlig fantasyroman som helst. Faktiskt är den mycket tunnare. Den har ett batteri som klarar sig i flera timmar, den är så liten att man kan ha den med sig överallt och det är hur bekvämt som helst att ligga och läsa på den i sängen, som om den var en vanlig bok. Och det visade sig att den var toppen att läsa e-böcker från. Jag lånade, laddade och läste. Denna lilla dator, som jag köpte mest som en leksak, har visat sig vara suveränt användbar. Inte för att jag skulle vilja sitta och göra översättarjobb på den, men som multimediakompis på resan är den oslagbar.

Men så var det detta med böckerna då. Nu är jag beredd att satsa stort på det här, nämligen. Datorns SD-kort rymmer 16 gig, hur många böcker kan man ladda in på ett sånt, va? Jo, rätt många. Hyfsat många. Tänk er själva, ett helt bibliotek på något eller några SD-kort som man kan förvara i plånboken. Det är ju helt magiskt. Men ... jag är inte nöjd med utbudet av e-böcker. Det finns ganska många titlar, men jämfört med pappersbokstitlarna är det löjligt lite. Dessutom är jag inget fan av Liza Marklund, Mia Eriksson och Jan Guillou och då faller typ hälften av de skönlitterära titlarna bort redan där. Det jag undrar över är varför inte alla böcker nu görs som e-böcker, också? Sådär väldigt mycket dyrare kan det inte bli. Alla böcker är ändå pdf-filer när de går till tryckeriet.
Det utländska utbudet är något bättre, och dessutom är de elektroniska titlarna betydligt billigare än de tryckta exemplaren, plus att man slipper betala fraktkostnader ... Men ändå. Varför är det fortfarande så ont om elektroniska titlar på svenska marknaden?

Argumentet att det är jobbigt att läsa från datorn håller alltså inte längre. Det är nu i princip lika komfortabelt att läsa från en e-boksläsare eller en mini-PC. Å andra sidan kan man inte kludda i låneböckerna eller göra hundöron i dem, men det ska man hursomhelst inte göra i låneböcker - HAR ALLA NOTERAT DET NU? Och det är en överlägsen fördel att man kan släpa med sig hur många böcker som helst utan att det kostar extra vikt och utrymme. Så nu väntar jag på att svenska marknaden ska vakna. Nu är det hög tid för e-boken att slå igenom på allvar!

Även om jag medger att få inredningsdetaljer är lika mysiga i ett hem som en välfylld bokhylla. Några SD-kort är förvisso inte riktigt lika kul att titta på, och dessutom kan de fara in i dammsugaren om man är slarvig ...

April

2009-04-01T20:09:00.002+02:00

Mars månad är till ända. Det har varit en riktigt intressant månad, inte minst ur bloggsynpunkt. Jag har dragit upp nya strategier och mål för mitt bloggande. Det är möjligt att det inte syns för någon annan än mig, men jag är ändå ganska nöjd med hur det har artat sig hittills.

I början av månaden lyssnade jag alltså på Staffan Scheja och Aurora Chamber Soloists. En betraktelse över detta ligger och väntar i kulisserna, men jag är inte riktigt färdig med detta ännu. Men jag minns att det var väldigt mörkt och att det började snöa när jag körde hem därifrån.

Idag har det varit fjorton grader ute, solen har lyst och krokusarna blommat, och fast jag skriver detta efter åtta på kvällen har solnedgången nätt och jämnt hunnit passera. Det händer sannerligen saker. Jag älskar den här årstiden. Jag tog in ett antal grenar när vi beskar körsbärsträdet häromveckan, och de står nu nere i vardagsrummet och blommar för fullt. Bara en sådan sak. Idag har jag kikat på påskpysseltips på nätet och blev sådär sinnessjukt sugen på att börja pyssla. Göra ohyggligt komplicerade och vackra och läckra påskgodisar, typ fyllda chokladägg med kristyr och marsipandekorationer - kan någon berätta för mig hur man blandar hushållsfärgerna gul, röd och grön så att det blir krokuslila? - eller varför inte göra en vacker scrapbook med guldbokstäver och bokmärken och allt möjligt jättefint? Sånt tar tid. Men jag är i pyntartagen nu, och då är jag inte ens gravid.
(Jo det är jag - med en roman. Men det räknas inte.)
Framför allt vill jag skriva soliga blogginlägg, fulla med vårens färger och vårregn och fågelsång och det där varma kvällsljuset som äntligen börjar återkomma. Sådant där som är det vackraste i hela världen.