Jag gör en liten fuling

På Aftonbladet tipsar "fattigbloggaren" Jessica Ritzén om hur man bloggar för att lyckas som bloggare - dvs hur man attraherar så många läsare som möjligt och framför allt får så många kommentarer som möjligt.

Jag gör en liten fuling och kommenterar. Jag kan nämligen till Jessicas "tio budord" tipsa om att antalet besökare ökar drastiskt om man besöker andras bloggar och kommenterar dem.

En annan "smart" modell är att få uppbackning av kvällstidningarna som skriver ÅH, ETT NYTT INLÄGG PÅ SUCCÉBLOGGEN så fort vissa bloggare skriver något överhuvudtaget. Jag nämner inga namn, va.

I övrigt är jag inte så säker på att nirvana i denna värld mäts i antal kommentarer. Jag har sett bloggar där skribenten plåtat sin gröttallrik och bett läsarna föreslå syltsort till den. 37 kommentarer, typ. Jag har sett jättefina och smarta bloggartiklar utan kommentarer alls. Det finns ingen riktig korrelation mellan antal kommentarer och bloggens kvalitet.
Och då är ju frågan vad som egentligen är viktigast här. Problemet med hennes "budord" är att de skapar ännu mer likformighet i bloggvärlden. En blogg är ett blankt papper som man får fylla i efter eget tycke och smak. Man ska göra vad man vill med det. Om det enda man tänker på är att få många läsare och många kommentarer riskerar det hela att bli uddlöst. Nä, man gör inte automatiskt succé bara för att man "är sig själv". Ibland blir det tvärtom. Alla som kör en egen stil blir faktiskt inte populära. En del blir utbuade, andra ignorerade. Men heder åt alla som åtminstone vågar.

Jag har inte så värst många besökare här om dagen men några är det ju alltid. Och jag kan i alla fall skryta med att jag står på egna ben och inte lanseras av vare sig den ena eller den andra blaskan. Dessutom skriver jag inlägg när jag vill, om vad jag vill och hur långt/kort jag vill. Jag skulle känna mig stressad och jagad om jag tvingade mig att skriva minst en gång om dagen. Då känns det lite meningslöst, för skrivglädjen är viktigast av allt för mig. Jag älskar att skriva. Jag vill fortsätta med det.

Så mitt eget tips om hur man inte alls attraherar läsare men däremot har roligt själv, är: våga vara dig själv även när du bloggar. Även om du därmed bryter mot vartenda "bloggbudord" som finns och får noll läsare. Det är liksom inte hela världen. Fråga mig, jag har eldat upp flera kilo text som jag hoppas att ingen annan någonsin läste. Ändå ångrar jag inte ett ord av all den trycksvärtan och tiden jag offrade.