Festivaldax!

Hurra, nu blir det snart musikfestival i Trollhättan. Aurora Chamber Music presenterar här sitt festivalprogram. En syn som möjligen gör ont i ögonen på den som enbart bryr sig om rock, men jag vill höra på allt möjligt. Nu ska det bli klassiskt så att det står härliga till.

I början på mars i år var jag i Trollhättan och hörde Staffan Scheja och Aurora Chamber Soloists (för kvällen bestående av Daniel Bard, Guy Ben-Ziony och Per Nyström) spela några pianokvartetter av Brahms och Schumann. Faktum var att jag var lite tvekande innan jag körde dit, för jag hade försökt lyssna in på mig på dem via YouTube. Det lät ... gräsligt. Hamrande på piano plus ivrigt sågande på några fioler, om man ska sammanfatta. Men jag ville ju ge det en chans.
Första tonen från Daniel Bards violin gjorde mig nästan gråtfärdig - inget "sågande" där inte! Det lät ljuvligt! Där ser man, det går att hacka sönder det mesta med taskigt framförande och taskig inspelningskvalitet.
Det låter knepigt när man säger att man dels njöt fullständigt av en konsert, dels höll på att somna av den ... men det blev en sådan avslappnad och mjuk stämning därinne, med tända golvkandelabrar och musik som - för att använda en klyscha - smekte örat. Sällan har jag hört så fantastiskt samspelade musiker. Någon recensent kritiserade sedan Scheja för att vara för "anonym" vid pianot men jag tyckte att han gjorde helt rätt i att inte låta pianot dominera utan istället vara helt likvärdigt med stråkarna.

Det hela var en ganska påtaglig kontrast mot vissa rockkonserter ...

Tänkte dock lite på Per Tengstrand och fick flina lite vid minnet av densammes sammanbitna minspel och intensiva tolkning av Liszts Funérailles ... Scheja kör en något annorlunda stil vid pianot, han ser ut som om han sitter och skriver e-post av mindre upphetsande slag. Men underbart låter det ändå. I min bloggrecension av releasekonserten för Arkeologin i januari skrev jag att jag ville höra Tengstrand framföra Griegs pianokonsert, en av mina stora favoriter. Nå, jag blir delvis bönhörd - jag får höra Scheja spela den istället om någon vecka. Weee!

Dessutom ska man under festivalen framföra Vivaldis Fyra årstider, Beethovens femma och Beethovens Kejsarkonsert. Det är ju knappt att man tror att det är sant.

Per får jag alltså inte se denna gång, det får vänta till augusti. Få se vad han kontrar med då - hrm, det skulle visst komma ett detaljerat program med e-posten, men vart tog det vägen? *host* Men Aurora Chamber Music skickar mig trevliga små reklammail eftersom jag bett dem om det. Arrangörerna för detta heter Per&Ola.

Fantasifullt värre.

Not

Det här inlägget är helt oplanerat. Det intressanta med livet är ju att oväntade saker händer, och det vid de mest oväntade tillfällen och på de mest oväntade sätt ...

Ibland verkar ju också slumpen spela in på märkliga vis, men enligt affirmationsfantasterna - jag är en - handlar det ganska sällan om "egendomliga sammanträffanden". Och jag medger att det vissa gånger i mitt liv inträffat saker som fått mig att blinka till några extra gånger.

Häromdagen fick jag via ett tips från S. nys om att Staffan Scheja ska dyka upp här i närheten och spela. Jag blev ivrig och skaffade en biljett ögonaböj. Dessutom blev jag nostalgisk också, för när var jag sist på konsert med Scheja? Ja, det är väl sisådär 25 år sedan. Det var på stadsteatern i Skövde, men jag minns inte vad han spelade. Nu har jag biljetten i alla fall, det här ska bli roligt. Sedan var det lite vaga uppgifter om vad han ska spela, men pianokvartetter av Schumann (mannen med dassalockshänderna) och Brahms var det tydligen.
Oj, tänkte jag, dessa har jag nog inte hört innan, jag får lyssna in mig noga. (Det måste man göra med klassisk musik.) Men jag har inte gjort det än. Jag antar att det mesta finns på YouTube, det brukar det ju göra ...

Idag föll snön fast det skulle bli vår nu och det har inte varit särskilt uppmuntrande att kika ut. Vovven gjorde jättesöta tassmärken i snön och jag undrar om inte mina kära vinterkängor börjar bli otäta. Har ju haft dem några säsonger nu. Alltså var det bäst att inte vara ute i onödan, och så hade jag ju ändå så mycket jobb. Nu på kvällen fick jag i alla fall ett plötsligt ryck i allt innesittande och bestämde mig för att spela altblockflöjt. Det har jag inte gjort på evigheter, jag undrar om jag ens minns fingersättningen. Men en gång i tiden var jag rätt bra på det, och jag har en fin notsamling av Telemann som jag fick för mig att testa, bara för att. Någongång måste man ju pröva igen. Jag släpade fram notbacken, en sådan där gammal drickaback som duger för LP-skivor också, och började rota efter Telemann. Han var inte där, men det drällde av pianonoter som jag fick skyffla undan. Jag ärvde nämligen en jättehög pianonoter av min farfar en gång i tiden, och många av dem har fallit i bitar och kan nog kastas bort. Så jag stod på huvudet i det hela och halade upp en del rämnande rester, men överst i högen kom ett fint, oanvänt nothäfte som jag inte lagt märke till på många år. Gratulationskortet satt fortfarande fäst uppe i hörnet och plötsligt mindes jag - jo, detta var den present som min spellärarinna gav mig när jag tog studenten. Det blev aldrig av att jag lärde mig dem, för livet snurrade hastigt efter studentexamen.

Men det var rörande att se texten på kortet igen: "Lev nyfiken. Odla dina smultronställen. Lyssna. Spela."

Det är märkligt när man plötsligt stöter på en 25 år gammal hälsning på det här viset, när den liksom bara kliver fram och lägger sig överst. Särskilt som jag vet att den som skrev detta till mig avled ganska nyligen. Ja herregud, klart att jag måste lära mig de här noterna nu. De lade sig bokstavligt talat i min hand och det jag inte kan begripa är varför jag inte sett detta nothäfte på så otroligt länge, fast det stått där i backen med de andra i alla dessa år. Fast jag alltså är nere där och snokar emellanåt, i synnerhet när det drar ihop sig till jul och jag ska plånka fram "Stilla natt" igen.

Och vilka noter var det förresten? Brahms pianokvartett, den som Staffan Scheja ska spela för mig om några dagar. Det känns väldigt egendomligt att tänka på att jag haft noterna i min ägo sedan jag såg honom sist, ungefär, och ändå har jag inte vetat om det. Men precis nu hoppade de fram.

Det ska bli spännande att höra dem. Det såg ganska svårt ut och jag måste få höra innan jag kan begripa.