Oh happy day!

Några lyckliga sammanträffanden idag:
1. Barnen har sportlov och måste därför inte köras någonstans.
2. Jag är "mellan uppdragen" för första gången på ... nnggg ... evigheter.
3. Snöstorm. En svinigt kall östanvind som nyper grymt i kinderna om man skulle våga sig ut, men är rätt mysig att titta på om man är inne!

Ja, ut måste man ju, hundägare som man är. Hunden har ju sin präktiga päls, men han såg lite lidande ut till slut. Han fick snöklumpar i tassarna, jag fick pilla loss. Själv var jag så präktigt klädd som det bara gick, jag var varm och go i min jättestora vindjacka och hade ordentligt med kängor, mössa och vantar så jag hade det riktigt bra. Det kändes som om jag var inne fast jag var ute, liksom. Förutom det där med vinden i ansiktet då alltså. Aj, det gjorde riktigt ont. Det gick bättre på tillbakavägen när jag hade vinden i ryggen och enda olägenheten överhuvudtaget var att jag fick pulsa lite genom några drivor.

Nu är vi insnöade eftersom plogen inte har kommit hit. Han brukar inte dyka upp förrän det har slutat snöa, men det ser ju ut att dröja ...

Alltså, det som var riktigt lyckligt i sammanhanget var att jag fick tid att pyssla MED MIN ROMAN! Hurra hurra hurra! Det blev inget nyskapande för jag var fullt upptagen av att rota i anteckningar och strukturer. Berättelsen flöt bättre än jag hade vågat komma ihåg, men eftersom jag velar angående en del praktiska punkter var det förstås en del jättelika logiska missar. (Och hur ska jag få ihop det?) Och så är det ju en hel del sjok som inte är skrivna alls ännu, och så är det fortfarande den där betänkliga känslan av att det inte är någon riktig glöd i handlingen. Men det får bli som det vill med den saken. Jag får satsa mer på glöden i nästa bok då, den här tar ju löjligt mycket tid.

Av bara farten skissade jag upp en novell i Writer's Café, och innan jag visste ordet av hade jag skrivit en massa rader i den. Wow, bara sådär liksom. Det är en sorglig sf-novell, i stort sett bara ett "what-if" av det lite tråkigare slaget, och jag vet inte hur den funkar som novell. Men det var roligt att det ändå gick såpass lätt att få ner några ord.

Jag blev i alla fall lycklig över att få greja lite med det här igen, även om det innebar att jag glömde skriva några fakturor.

Kakelugnen som vi för ett år sedan planerade att bygga under 2006, den är alltså inte ens påbörjad. (Skorstenen blir ett stort problem att få till, och nu är vi inte längre överens om vilken typ av spis vi ska ha, egentligen.) Men ett fat med värmeljus kan ju faktiskt till nöds åtminstone påminna om en brasa ...