Trance

Hur man uppnår skrivartrance:
1. Leta upp en lagom svängig och intetsägande låt (som du ändå gillar, även om du nästan skäms över det).
2. Spela den om och om igen i hörlurarna tills du börjar känna dig smått knasig. Observera, bara en låt, eller möjligen två.
3. Med tiden hamnar du i ett egendomligt, hypnotiskt tillstånd. Nu är du där. Sätt igång och dyk in i ditt eget ljuvliga universum.

.4.. förutsatt att Verkliga Livet inte envisas med att störa dig stup i kvarten. Gnälliga ungar, ringande telefoner, en massa måsten ...
Själv har jag nu klarat av punkt 1-3, men den fjärde var det lite värre med, som vanligt. Vilka låtar jag spelar under sådana här sessioner törs jag däremot inte avslöja, för det kan vara alla möjliga korkade infall. Musik jag inte för mitt liv skulle lyssna på annars, inklusive smurflåtar. Det är sällan något jag planerar, men har man väl börjat känna den där lätta rusigheten, är man så mån om att behålla den att man inte törs sluta spela, även om det faktiskt är en smurflåt.
Nåja, det är ett billigt rus i alla fall. Och oh så härligt!

Jag kan inte låta bli att undra hur musiker gör när de skriver sina låtar. På något vis inbillar jag mig att de gör som jag, rent principiellt. Jag leker med ord, en musiker leker med toner, men troligen jobbar vi likadant ändå. Ja, förutom det här med nonsensmusiktrancen alltså. Det kan väl ändå inte gå ... eller?