Ett lik ligger och skräpar!

Akta er för att ha med för många lik i era historier. Jag har bestämt dragit på mig ett för mycket nu, om inte två för mycket.
Jag tror att jag vet var jag ska göra av det. Lite knöligt blev det, men det blev ganska snyggt när det dök upp igen. (Lik som aldrig dyker upp igen är förstås väldigt onödiga på hela taget.) Däremot vet jag inte vem som så att säga slog ihjäl personen ifråga, eller om det kanske inte var ett dråp alls eller bara en olycka. Jag har några bra kandidater, faktiskt en hel handfull. Alla har utmärkta motiv, men faktum är att det inte ens är detta som är poängen. Det är ingen deckare på det viset. Det var inte meningen att läsaren skulle sitta och grubbla över sådana petitesser.

Så här sitter jag alltså med ett jobbigt lik på halsen. Romanförfattare har sannerligen underliga problem ibland. Jag får väl ta ytterligare en långpromenad och försöka lösa det här, en gång för alla. Allt jag vet är att den här personen måste dö, på ett eller annat vis.

Medan jag skriver detta, hör jag som av en ren händelse "Let Your Body Decide". Ha, ha! Det ligger säkert hundra låtar i den här spellistan och så kom just den här fram.

Ja, jag brukar ju faktiskt "fråga" mina karaktärer hur de vill ha det när jag kört fast. Ska jag låta liket bestämma nu då?