Goddag igen.
Jodå, jag lever. Jag skriver, alltså lever jag. Jag har skrivit väldigt mycket på sista tiden. Flitens lampa brinner i författarens lilla lya. Så är det, men jag känner mig just nu ganska trött.
Alltså, man har flyt, som det heter. Skriver och skriver och det är roligt och man känner att nu har jag faktiskt grepp om det här. Sedan - snubblar man liksom till. Det där sista jag jobbade med kändes motigt. Frågan är om det kändes motigt för att texten helt enkelt var för dålig - man är ju sin egen första läsare - eller för att man bara blev lite trött för en stund?
Det jäkliga är att jag inte kan avgöra det. Jag är så långt inne i virvlarna att jag omöjligt kan bedöma min egen text just nu. Ena dagen är den genialisk, nästa dag värdelös. Samma text. Jag vet inte när mitt omdöme är klart och när det är fördunklat. Jag måste låta texten ligga i en eller två månader, sedan kan jag eventuellt kunna se den klart.
Men just nu är jag ju mitt uppe i det och kan givetvis inte ta paus nu. Jag måste fullfölja, och först därefter kan jag lägga det hela på lagring (som en bättre ost, ungefär).
Under tiden lever jag med ångesten och ovissheten.
2009-11-05
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag känner igen så många av dina tankegångar hos mig själv. Hoppas att du kan få samla den tid och nå det där speciella flödet som bara infinner sig när man är mitt inne i ett segdraget avsnitt. Alla delar i en roman är ju inte roliga. En del måste man helt enkelt krysta fram utan att för den skull ge avkall på att texten ska hålla samma litterära kvalitet som det övriga.
Skicka en kommentar