2006-09-05

Ibland blixtrar det till ...

Mina funderingar om vingbärares äktenskap, vilka jag nämnde tidigare, sprang verkligen iväg. Oj vilken historia det gick att hala fram där helt plötsligt. Synd bara att den inte tillhör mitt nuvarande bokprojekt ... (Betrakta detta som en helgardering om ni inte skulle gilla Åsnornas Förbund - det kommer en bok till sedan. Och då blir det Jarga och Erlo för hela slanten igen.)

En sak kan man lätt konstatera, och det är att det bra att göra romaner om ämnet "Sex och äktenskap".

Visserligen pysslar väl Ulven också med sådant, även om han satsar mer på samboskap än giftermål. (Tanken på Ulven som gift är verkligen konstig. Jag vet inte varför - kanske för att han är en sådan tidlös person, hm ...) Men det blir nog mest som rekvisita. Ulven försöker hitta sig själv, han. Dessutom försöker han hitta sanningen om en del andra personer, vars förflutna innehåller diverse mörka händelser. Detta är en slags detektivbok även om det kommer att finnas plats för vissa kritiker att triumferande utbrista att de listade ut sanningen före slutet, haha! Det finns nämligen en grundmurad uppfattning om att det är detta som är det yttersta syftet med allt som liknar Deckare, att knäcka gåtan VEM GJORDE DET.

Själv läser jag myspysdeckare av en helt annan anledning, nämligen myspyset. Jag struntar i deckargåtan.
Jag glömmer för övrigt aldrig den kritiker, en riktigt sk*tstövel för övrigt, som gjorde sig bred över att jag dramatiskt avslöjade att de två huvudpersonerna i "Svart eld" var nära släkt - halvbröder, närmare bestämt. Vad han inte nämnde var att detta otroliga avslöjande (som alltså inte skulle vara så otroligt) kom i kapitel 3. Det var liksom aldrig poängen med den boken ...
Ingen verkar ha märkt att det fanns viss anledning att tro att denna "sanning" inte stämde, förresten ... även om Erlo tyckte sig se klara likheter mellan Jarga och fadern. Men nog fanns det en annan som Jarga liknade ännu mer?
Nu säger jag inte mer!

Jag har för övrigt använt en hel arbetsdag åt att skriva fakturor. Uppenbarligen borde jag jobba mindre och fakturera mer. Eller anställa någon - om det någonsin blir ekonomiskt möjligt. Det är snart val, hoho. Jag tror inte att det blir någon förändring efteråt heller.
Men den s k folkpartiskandalen ska jag anteckna, här finns stoff för flera romaner. Jaså, det kom en film om Watergate redan på 70-talet, å f-n. ("Alla presidentens män", sevärd eftersom Erlo spelar huvudrollen i den. Jag menar allvar.) Tjaa, nu ser jag inte riktigt samma proportioner i det ena som i det andra även om det finns en del uppenbara likheter.

Jag tror att jag ska uppsöka något Internet-café och därifrån se hur många partiers "topphemliga nätverk" jag lyckas hacka mig in i, möjligen med hjälp av närmaste tolvåring. Man kan väl kalla det ett kompetenstest - jag kräver en del av de personer som ska styra det här landet. Fixar ni inte era egna datornätverk tror jag inte att ni är kapabla att bilda regering heller.

Inga kommentarer: