Jag vill, jag vill!

Oj vilken skrivlust jag plötsligt fick. Dessvärre upptäckte jag samtidigt att morgondagens leverans är fyra gånger längre än den brukar vara. Där rök de drömmarna.

Jag läser en intervju med Jan Guillou att han föraktar bloggande. Sånt slöseri med tid. (Sånt där man skriver när man vill skapa debatt och få uppmärksamhet, antar jag.) Å andra sidan har han tydligen tid att följa både den ena och den andra TV-serien. Det hinner inte jag i alla fall. Blogga ... hinner jag ju inte så mycket heller. Men det är ju nyttigt att skriva dagbok ibland och varför är det fulare att skriva den på nätet istället för att skriva den i hemlighet? Rent principiellt alltså?

Samtidigt kan jag konstatera att bloggarna för några år sedan var mer personliga än de är idag. Alla vet numera vilken stil det "ska" vara. Det bara blir så ...

Och så var valet över för denna gång. Det var ovanligt många bittra förlorare den här gången, eller är det återigen ett mediafenomen? Fortfarande var det ju så att det blev en majoritetsseger. Och något festligt är det att nya statsministern bara är ett år äldre än jag själv. Det har jag aldrig varit med om tidigare!
Jag hoppas att man får fler i arbete fast å andra sidan är jag lite pessimist. Vi behöver ett elastiskt och flexibelt socialförsäkringssystem och enklare regler för småföretagare, allt för att underlätta för dem som vill försörja sig på annat vis än genom ett traditionellt åtta-till-fem-jobb. Fast här är det ju lätt att säga tulipanaros. Jag förstår ju också att det kan bli knepigt att genomföra sådana saker.
Jag tillhör dem som är glada över valutgången. Inte minst är jag glad över att socialdemokraterna nu får en god chans att revidera sig och fräscha upp ett och annat. Det verkar behövas.

Apropå det är det dags att fortsätta jobba nu. Jag får försöka författa lite i huvudet när jag har lagt mig - jag brukar hinna ungefär en halv mening innan jag somnar.