Jag hatar den här boken. Det finns inte en bra rad i den. Jag vet att det är idiotiskt och irrationellt att anklaga bokstackarn, eftersom allt som står i den är mina egna påhitt. Det är lite som att slå sig själv i huvudet, men jag fortsätter att spy agg och ilska på eländet, bara för att den inte blev så bra som jag tänkte mig.
Såja, såja, dra några djupa andetag nu. Rädda vad som räddas kan, återvänd till ritbordet ... Vore detta en pjäs skulle jag omedelbart avskeda större delen av ensamblen och riva all dekor, åtminstone det mesta av den. Vi börjar om igen med en tom scen.
Ulven, käre Ulven som blev min stora favorit i förra boken för att han var den enda karaktären som tycktes vara riktigt god, har nu med framgång odlat sina mindre trevliga sidor så att jag hatar honom också. Vad man ska komma ihåg angående Ulven är att han är en heplon. (En heplon, inte en Heplon. Det är knepigt med grammatiken ibland!) Detta är en i grunden mycket otrevlig familj, ett sådant där gäng som ingen vill ha till granne.
I denna familj föddes alltså Ulven, som tycktes vara skapt till att bli bokens Vitsige Kompis, han som förekommer mycket flitigt i fantasyn - Han Solo, Merry Vinbock, you name'em. Han vill förstås inte vara en heplon, eftersom han är en god människa.
Eller? En viktig sak med Ulven är att vitsige kompis-stuket, den enkla bonndrängen etc bara är en förklädnad. Han är fullt medveten om att han är intelligent - jag menar riktigt intelligent, inte bara smart i största allmänhet. Jag tyckte att det var lite intressant att skildra en sådan person; en kille som inte skryter med sina talanger men ändå lugnt räknar med dem så som en förmögen människa i all tysthet skulle räkna sina pengar. De som så småningom inser vem de har att göra med blir mer skrämda än imponerade. Därför är inte Ulven helt sympatisk längre. Han är en slags Übermensch, visserligen utan maktlystnad eller intresse av att jämföra sig med andra, men just för att han tävlar i en klass för sig kan han bli lite hänsynslös.
Kanske är det bättre att välja en något mer mänsklig hjälte, en sådan där det alltid ska va', men då tappar jag ju en stor del av intrigen ...
Nä, det här är en sådan där dag då man önskar att man aldrig påbörjat detta projekt. Det är det som ger mig en full dygnsdos med författarÅÅÅÅÅGREN!
2006-04-20
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Att vara ambivalent ökar produktivitetskurvan ... go fo it!
Jo, men i så fall verkar karaktären verklighetstrogen. Han är överintelligent, men garderar sig mot de problem som det medför genom att dölja det bakom sin "vitsiga", ofarliga fasad. Det är förmodligen precis så en överintelligent person skulle bete sig i verkliga livet om han placerades i en "fantasyvärld" och inte hade någon särskild makt/status.
Din karaktär känns väldigt äkta så som du framställer honom.
Kan inte låta bli att svara på min egen kommentar... Det är nämligen så att jag (som är historientresserad) läst en hel del om ryska revolutionen och det tidiga sovjet.
Apropå det här med överintelligenta människor som ger sken av att vara något annat, så finns det ju ett väldigt bra exempel från historien. Jag tänker på Josef Stalin.
Han utgav sig för att vara en fantasilös ämbetsman och en tråkig medelmåtta. Alla trodde att han var ofarlig helt saknade genialitet, och var rätt dum i jämförelse med t ex Lenin. Han var jättetrevlig, och gjorde sig vän med alla. Han bjöd in en massa folk till privata sammankomster och hade roligt tillsammans med dem. Han smickrade och var mån av att vara omtyckt. Det lyckades... Stalin var allas vän och ingens fiende.
I själva verket var Stalin inte bara överlägset smart och slug. Han var mer taktisk än någon annan, och manövrerade bort motståndarna från makten utan att de ens fattade vad som var i görningen. I lönndom såg han till att byta ut nästan alla politiska makthavare mot folk som var lojala med honom. Han tog långsamt över partiet, och den som behärskade partiet behärskade också sovjetimperiet. När folk började förstå vad de stod inför, var det redan försent!
Stalin var ju dessutom mycket destruktiv, farlig och hänsynslös, men det vet väl iofs alla vid det här laget. Och det var inte min poäng.
Skicka en kommentar