Jo, men nog var det så? Tänk på musiken bara. Det fanns en tid när Freddie Mercury levde och Queen regerade *aaah!*, när Michael Jackson var större än störst och inte alls liknade ett brännskadeoffer, när Whitney Houston också var något av det snyggaste man sett och sjöng vackert som en kanariefågel och när man kunde dansa natten lång i rosa sidenblus till glada discotoner.
(Jag besökte mitt gamla kårhus i Linköping förra året. De hade målat det helt SVART inuti. Sorgligt!)
Men om vi frångår musiken - det fanns ju annat som var bättre förr också. Jag, till exempel. Bara en sådan sak som att jag kunde sitta uppe och plita på mina texter till klockan två på natten. Idag går det bara inte. Jag är så förbannat trött. Jämt, känns det som! En gång i tiden kunde jag lägga mig, kura ihop mig under täcket och börja köra härliga "långfilmer" i huvudet. Det var roligt. Nu hinner jag knappt lägga huvudet mot kudden innan jag somnar. Det är ett tecken på att man sover för lite, har jag läst någonstans.
Jag är inte särskilt kreativ längre, skrivandet står still, alla andra roliga påhitt också. Men jag tänker vara snäll mot mig idag och konstatera att det nog mest är tröttheten som är boven. Just nu signalerar t ex min tinnitus att det är dags att gå och knyta sig. (Dessutom översatte jag "driver" till "enhet" flera gånger ikväll innan jag insåg misstaget. Och jag har liksom översatt detta ord tiotusen gånger vid det här laget.) Idag somnade jag på soffan vid femtiden på kvällen, kunde bara inte hålla ögonen öppna. Sedan kvicknade jag till en stund och konstaterade att det fanns väldigt mycket Att Göra omkring mig. Ibland hade det varit fint med tjänstefolk.
2006-04-27
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Läste för inte så länge sedan en bok som heter "Chicken Soup for the Writers Soul", ett hopplock av essäer kring hur det är att vara författare. Där finns bl a ett citat av Richard Bach som är tänkvärt när man känner sig tömd på energi och idéer:
"A professional writer is an amateur who didn't quit."
Trötthet går över. Ta ett par långa sovmornar och lek fram lite nya idéer under täcket.
Är man trött är det nog ingen mening att ens försöka skriva.
De gånger när jag försämrat en text har jag oftast varit trött. D v s, jag har strukit bra gestaltningar som borde varit kvar, försämrat meningar genom att stuva om ord, strukit ord som borde ha varit kvar, förstört rytmen i stycket. Nej, som sagt... Numera försöker jag undvika att skriva när jag är trött. Det funkar bara inte.
Skicka en kommentar