One of those days ...

Så här va: Man inleder veckan med att "studsa" ur sängen 05.20 på måndagsmorgonen och köra sambon till bussen. Den buss han tar till tåget. Man kör trött hemåt igen och ser fram mot en helt ostörd timme med Nyhetsmorgon och en kopp te, innan barnen ska väckas och den sedvanliga morgoncirkusen ska ta vid.
Men icke! I samma stund man parkerar bilen vid hemmet skådar ens norra öga en förfärlig syn i sätet intill: sambons mobiltelefon.

Tio sekunders betänketid. Sedan backen i med full gas, och sedan blåljusfart genom skog och mörker i några mil tills man verkligen - mirakel kan faktiskt ske - får rygg på bussen just när den stannar vid stationen och passagerarna rusar ut för att hinna med tåget som just ska till att gå. Häpen sambo får sin "telifån" (min dotters härliga stavning) i näven när han passerar bilen i full fart, och så var dagens hjältedåd avklarat. Där rök lugna morgontimmen men okej då. Allt lugnt hemma. Barnen kommer till och med till skolan i tid.

Veckan går vidare. På tisdagsmorgonen vacklar man ner för att laga frukost, bara för att upptäcka att tillståndet i kylskåpet inte är som det brukar. Vårt stora, påkostade, ytterst välfyllda kylskåp. Eländet har pajat, uppenbarligen för flera timmar sedan eftersom det redan hunnit bli rumstemperatur därinne. Frukost blir det förstås ändå, barnen körs till skolan - dock inte i tid - och sedan vidtar rask skytteltrafik mellan kök och källare, där det lyckligtvis står ett annat gammalt kylskåp som nu får bli backup. Allt medan klockan går och en viss deadline närmar sig ...

Sedan ringer man kylskåpsreparatören ... dvs, det gör man inte, man upptäcker nämligen att det är spärrton på telefonen och att det tydligen är fel på linjen. Felanmälan till Telia via mobilen. Gäller ditt ärende fast telefoni, tryck 1. Femtioelva val hit och dit, inte går det fort inte. Avslutningsvis tillfrågas jag om jag vill ha vidarekoppling till något annat nummer medan felet repareras. Vidarekopplingen ska då debiteras min telefonräkning. Vadå MIN telefonräkning, snälla Telia, det är ju ERA grejor som krånglar! Men det är ju inte lätt att debattera med en telefonsvarare så jag ger upp.
Ringer sedan kylskåpsreparatören på mobilen och uppger för säkerhets skull modellnumret på kylskåpet, fast han inte verkar vara så intresserad av det. (Jo, för jag har varit med förr: en kille som inte kan nå't dyker upp, gör en misslyckad reparation som han måste göra om några dagar senare, varpå en mer rutinerad förmåga kallas in, dyker upp tomhänt och konstaterar att en reservdel behövs som han självfallet inte har med sig. Den visar sig också vara slut på lokala lagret och måste beställas från tillverkaren som finns i Holland eller något i den stilen. Det blir strul med leveransen så man får vänta i sammanlagt flera veckor innan lagningen är genomförd och då upptäcker man att de har debiterat en för samtliga hembesök. Men nu vet ni vilket kylskåp det är, kom inte och skyll på mig om ni har fel grejor och fel kille för detta.)
För att spara telefonkontantkortet skriver man sedan e-post till nästa instans man behöver kontakta denna dag, men mot slutet av skrivandet får Word för sig att krascha och mala sönder filen på samma gång, så man får göra om allting. Tur att bredbandet funkar åtminstone! Nåja, ett av kontona är det strul med, men det är sånt man får ta ...

Dagen förflyter sedan utan fler missöden, märkligt nog, deadline klaras av även om det kostar ett smärre magsår, men när man sedan bestämmer sig för att klaga sin nöd för Kära Blogg, går strömmen så att det blir väldigt svart och tyst i huset. Den kommer tillbaka igen, men viss datorutrustning har nu fått sig en knäck och klagar med små försynta pip.

Jag vispar upp en slurk grädde som jag inte iddats bära ner i källaren och rör ut den med O'boypulver. Tyvärr har grädden redan surnat. Jag också.

To be continued...