Man ska inte vara mainstream

Jag är ett offer för kommersialismen; rättare sagt, jag har blivit mainstream. Detta förhatliga ord kan få vilken författare som helst att bli blodröd i ansiktet och gömma sig under bordet.
(Visserligen kallar vi ju den där litteraturgenren som inte är någon genre utan "riktig" för mainstream, men det är inte samma sak. Det är fult att vara genreförfattare, som bekant. Jättefult.)
Dels funderar jag allvarligt på att springa iväg och köpa senaste Harry Potter-boken eftersom jag inte orkar vänta på översättningen - ja, offer för marknadsföringen, jag sa ju det - trots att jag har alla andra böcker i översättning.
Dels har Svart Eld fått en egen MySpace-sida bara för att det verkar så hippt med MySpace-sidor. Jag har haft komplex för att jag inte haft någon. Nu gav jag i alla fall bokstackarn en. Det är för många musiker och för få författare på MySpace, fast jag erkänner att det kanske är lite mer effektfullt med låtar på en hemsida än med ett bokomslag.
Jag fick en gång en kul idé om att göra en multimediaroman, där man dels kan växla mellan talbok och skriven bok precis som man känner för, och dels får lite ljudeffekter i form av lämplig bakgrundsmusik när man läser - om man vill. Jag tänkte att e-boken kanske skulle vara vägen dit. Men, men, det är en bit kvar och så finns ju det där trassliga som kallas copyright ...