2009-01-19

Inte utan min handväska

Titta, den här damen gillar jag!

Det är märkligt, detta med ålder. När jag var liten var kvinnorna tanter redan när de fyllt 30. Det var tantkläder och kafferep. (Förresten, titta på någon av de gamla Pippi-filmerna om ni inte tror mig. Hur gammal ser Prusseluskan ut att vara - egentligen?) Och ... ja, jag länkade ju ett roligt klipp från Hasseåtage nyligen. Om vådan av att vilja gå ut och roa sig på disco samtidigt som man betraktas som en mumie av omgivningen.

Jag har slutat att vänta på att bli tant. Jag träffar numera unga tjejer på +55 år som inte har ett spår av tantighet i sig, även om de kanske har en del vishetslinjer i ansiktet. Men herregud, det är ju snyggt. Jag har funderat på när det är dags att känna sig som en tant. Tydligen var 70 år lite för lågt räknat. 80 då. (Tyvärr tror jag att man kan börja känna sig rätt gammal när ens jämnåriga börjar falla ifrån.)

Jag tycker egentligen inte alls om romanen "Borta med vinden" men jodå, klart att jag har läst den. Det står ett tänkvärt konstaterande i den om flickorna i denna gamla sydstatskultur: vid sisådär 15 års ålder debuterade de på baler och fester och började bli uppvaktade. Något år senare var de gifta och sedan kom barnen. Vid 20 års ålder var de redan ansedda som ... gamla? Om detta stämmer, är jag gladare än någonsin över att jag inte levde där och då. Jag börjar känna mig lyckligt lottad som tillhör en generation som inte behöver sitta och känna sig "för gammal" under tre fjärdedelar av livet. Vi lever ju i en sådan stressig och krävande tid, heter det, och det stämmer säkert till stor del, men i just detta fall har vi det kanske väldigt bra: vi behöver kanske inte gå och gräva ner oss bara för att vi har fyllt 30. Eller 40. Eller 70 ...

Imorse såg jag ett inslag på TV om några damer, femtiplussare, som lärt sig spela och startat ett bluesband. Jäpp, det avgör saken. Nu ska jag starta rockband. Måste bara lära mig att spela bas först, rättare sagt lista ut hur man spelar på en sådan utan att få skitont i fingrarna ...

Inga kommentarer: