Expressen är på hugget. Har en granskande artikelserie igen, nu om kursgården Englagård.
Alltså, granskande journalistik är ju jättebra. Många troll har dragits fram i ljuset och spruckit tack var den. Så jag ska väl inte klaga - fast nu gör jag det ändå, för det är något som luktar här. De som kommenterar sådana här artiklar är oftast jordens dummaste varelser, i synnerhet de som agerar Tomatkastande Pöbel. Den dyker upp med en atomklockas precision varenda gång någon anförare ropar "BUU!" I Orwells "Djurfarmen" fick fåren, mycket passande, spela dess roll.
Ja, jag kommenterar också, fast här på min blogg också, så räkna in mig till fåren om ni vill. Men ändå, va. Expressen hittar snabbt experter som suckar och ojar över lurendrejeriet och det faktum att någon tjänar pengar på det här och - herremingud - det faktum att folk börjar gråta under kursen. De "hulkar och snorar"! Då har det gått långt. Maten är kass också. Ajdå.
Vi kan ju bläddra lite i nämnda tidning. Då hamnar vi snart i en annan sektion där det är en helt annan ton när man ska skildra fanatiker i en sekt. Där slår journalisterna själva frivolter och använder ord som FRÄLSARE, TROLLKARL, MIRAKEL, KATASTROF, SVEK osv osv osv. Där översteprästerna i rörelsen tjänar miljoner och åter miljoner på det hela. Där många helt viger sitt liv åt rörelsen. Där det är helt normalt att fullvuxna människor målar flaggor i ansiktet, dansar i fontäner efter avslutad ritual, eller brister ut i gråt. Hulkar, snorar, och kramas gör de minsann också. Eller också slåss de. Maten de äter i samband med detta ska vi inte ens tala om.
Jäpp, som ni nu har räknat ut, pratar jag om sportsidorna.
Men fotboll är ju bara på lek? Några personer vill fördriva tiden med en lek, så man tar en boll, kommer överens om spelregler och roar sig med detta en stund. Det är det hela. En harmlös lek, som dessutom är nyttig för konditionen och koordinationen om man gör det lagom mycket.
Frågan är hur harmlöst det är när man vet att en gigantisk industri tjänar feta pengar på leken. När kontrakt för miljoner skrivs, när pamparna får samma uppsyn som mafiosos, när folk faktiskt mördas i dessa sammanhang. Och när det plötsligt är helt legitimt och "normalt" att tongångarna från både entusiaster och journalister blir direkt religiösa. När det blir rättsfall av fusk. När normala samhällsfunktioner emellanåt blir helt åsidosatta för att det är någon jävla "ödesmatch" någonstans.
Fotboll m fl fjantiga tidsfördriv - kom igen, mänskligheten går inte framåt av det här - är så stora och mäktiga rörelser att ingen "granskande journalist" kan börja ifrågasätta deras existens. Tycker du inte om det så låt bli att titta, blir den bryska uppmaningen.
Tycker man inte om New Age-kurser behöver man ju inte betala för dem heller. Men det är alltid lättare att racka ner på mindre, isolerade rörelser. Det är möjligt att de här kurserna är dumma. Men modeindustrin är väl ännu mer korkad. Det är ju bara smink och kläder.
Ska jag dra fler exempel? Nej. Själv har jag ränt på hundutställningar och musikfestivaler ... Det räcker väl med att återigen konstatera att han, Jesus, var en klok typ. Han sa: "du ser flisan i din grannes öga men inte bjälken i ditt eget".
Ja, sedan har mycket dumt gjorts även i hans namn. Jag är ingen vän av sekter eller fanatism i någon form. Men jag blir irriterad när ateistiskt missionerande och sportfanatism är helt OK medan folk som pratar om andar på en kurs är "humbug och geschäft".
Granskande journalistik är som sagt bra ibland. Men vem är egentligen larvigast - tanten som testar ljusmeditation under ett veckoslut på Englagård eller gubben som mordhotar domaren efter ett bortdömt mål? Kom inte och påstå att den ena menar mer "allvar" än den andra, för om detta vet vi ju faktiskt inte.
Så länge man inte skadar andra eller sig själv, tycker jag att man ska få göra vad man vill och dessutom respekteras för det.
Och klart att di Leva passar bra för slutkommentaren.
2009-11-27
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Själv är jag ju inte det minsta andlig (eller sportintresserad), men jag tycker ändå det här var ett bra, relativiserande inlägg. En invändning bara: Det där med att inte skada någon är en sådan överförenklad floskel att jag blir direkt provocerad av den -- inklusive när jag använder den själv. För vad betyder det egentligen, att skada? Och hur låter vi bli?
För övrigt verkar det numera som om Di Leva avslöjats som en "kvinnomisshandlare", vilket gör den där textraden lite ironisk.
Nej, di Leva har inte anmälts eller åtalats för kvinnomisshandel. Det som konstaterats var ett högljutt gräl. Oavsett vad som hände, är det alltså så att ingen anmälan föreligger idag och därmed finns det inget mer att diskutera om den saken.
Jag kan nog hålla med dig om "floskeln" men vad ska man säga då? Självklart får man inte göra vad man vill, om man därigenom besvärar någon annan. Det finns väl lagar som försöker definiera hur mycket man får störa sina grannar och sina medmänniskor ... det är väl dem vi får förlita oss till. Man får ha sex på det sätt man själv vill, men man får inte dra in minderåriga eller ofrivilliga i det hela, eller bete sig "förargelseväckande" som det brukar heta. Till exempel.
Frågan om vilka bisarra intressen som ska tillåtas/respekteras och vilka som bör stoppas är annars ingen enkel sak, utan det diskuteras ju ständigt. Tycker att reportern i Englagårdsartiklarna kunde ha ägnat sig åt att granska mer suspekt verksamhet.
Mycket bra skrivet Ghosthand!Tack...!
bra start
Skicka en kommentar