Det är dumt att ta en "snabbtitt" på sin bok. Resultatet brukar bli att modet sjunker, för vad kan se bra ut vid en sådan läsning?
Jag fick en s k lucka i tidsschemat igår och bestämde mig att ägna det åt romanen. Kom inte ihåg var jag var och harvade sist så jag öppnade min Writer's Café och gjorde ett nerslag i ett kapitel som jag vet behöver uppdateras. Och förfasades över den gräsliga dialogen.
En otrolig massa blajblahaord om ingenting. Ibland kan repliker kännas som om man idisslar sig genom dem. In och stryyyk, skriv om, vässa, korta ner ... nej, det gjorde jag inte. Hann inte. Det fanns så mycket annat att se över. Men det är ju "bara" att sätta upp det på att-göra-listan. Den börjar bli lång.
Sedan damp nästa uppdrag ner och så var det ajöss med romanen igen. Nu har jag suttit hela dagen med ett uppdrag som är så komplicerat att jag höll på att börja lipa. För att överhuvudtaget komma åt filerna jag skulle jobba med krävdes tre feta manualer (som skrivits av en värre idisslare än jag själv), två användar-id:n, tre lösenord, ny programvara, några e-postmeddelanden i panik, en oändlig massa letande och jag-känner-mig-som-en-idiot-känslor och sålunda tog det över två timmar innan jag överhuvudtaget kom igång. Sekretessen förbjuder mig att beskriva systemet närmare, men jag undrar om det inte är något slags skämt - hur komplicerat kan man egentligen göra det? Låt oss testa! Ungefär.
För säkerhets skull fortsätter följetongen med sjuka barn också, allt för att öka på halten av stresshormoner lite mer.
Å ena sidan ångrar jag att jag punkterade mitt självförtroende genom att smådutta med min roman. Å andra sidan längtar jag förstås ihjäl mig efter att fortsätta just nu. Men är det överhuvudtaget någon idé att öppna romanfilerna om jag inte har hyfsat mycket tid på mig? Jag har två tunga deadlines i mitten av nästa vecka och jag undrar redan hur jag ska klara det, med tanke på hur mycket det är och hur långsamt det går ...
Så var kommer min stackars roman in?
2006-03-09
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tycker inte det brukar fungera att pressa stenhårt på en enda sak, även om man har en deadline som hänger över en. Det är bättre att bestämma sig för att man ska jobba med Det Viktiga två timmar eller till någon väldefinierad punkt och sedan bryta för en paus med något kul (som också har en i förväg definierad längd!) innan man tar sig an nästa del av Det Viktiga.
Om man försöker jobba klart först brukar man sega ner sig och till slut inte få något alls gjort istället.
Riktigt talat. Tyvärr är mitt Viktiga av precis samma art som mitt romanskrivande. Det enda jag behöver göra är att öppna ett annat program.
Bara för att jag klagade igår skrev jag sedan på ett kapitel som behövde en rejäl tillsnofsning och jag blev rentav lite nöjd med resultatet.
Men idag har det varit Det Viktiga igen och det finns mycket mer Viktigt kvar så helgen är räddad.
Skicka en kommentar