Puckobluff nr 2 (se nr 1 nedan) hittar man på Facebook. [Fotnot: Facebook är inte självt upphovet till dessa applikationer utan påpekar att de är externa.] Där finns många s k quizzar, dvs idiotiska små frågor som mynnar ut i mer eller mindre skämtsamma svar. Sånt kan man roa sig rätt länge med. Hela tiden frestas man att testa sin IQ också. Tryck här. Javisst, varför inte göra det också? Jag faller till slut för det, man är ju fåfäng (och så kvalar jag tydligen in i Mensa, enligt inofficiella uppgifter i alla fall).
Testet är misstänkt enkelt - om man nu inte tycker att "vad är hälften av en fjärdedel av en femtedel av 20000?" är jättesvårt att räkna ut - och på slutet stöter man inte på det sedvanliga "Publicera" utan uppmanas uppge sitt mobilnummer om man vill ha svaret på SMS. Nä, varför skulle jag vilja det? Jag känner att jag har alla rätt på detta så jag är förstås nyfiken. Men jag klickar på "Fortsätt"-knappen utan att fylla i numret.
Nej, då börjar programmet envisas. Uppge ditt telefonnummer om du vill ha svaret på SMS! Men ge er då. Plötsligt upptäcker jag att det står en himla massa rader finstilt längst ner på sidan också. SMS:et till mig kommer att kosta 15 spänn. Dessutom tecknar man sig i och med detta för en abonnemangstjänst där man har "rätt" att genomföra x antal sådana här larviga tester för x antal pengar inom ett antal månader. Nu börjar det plocka på här, va. De får mitt telefonnummer och tar sig i och med detta rätten att dra en massa pengar från mitt kontantkort. Detta skrivet med en text som knappt går att läsa och som jag, dumt nog, inte ens såg vid första anblicken.
Men öh, detta sades det ju inget om i början! Inte ett pip om avgifter och abonnemang, de ville bara ha mitt telefonnummer ...
Jag lämnar hastigt sidan. Min IQ får jag inte reda på, men vi säger väl att den var tillräckligt hög då. Facebookprogrammet hämnas genom att påstå att en del av mina fb-vänner kallar mig idiot, men sånt får man väl ta ... Men precis som i förra fallet med telefonförsäljaren, känner jag mig mest idiotisk som inte genomskådade det hela direkt. Förra året var det en person som lurade mig i flera månader med trevliga mail innan jag insåg att jag råkat ut för en mytoman och puckofant. Brr.
Nu tillägnas alla världens puckofanter följande låt. Lite tråkig video, hihi, men texten är fortfarande väldigt bra:
2009-05-05
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tycker mycket på Facebook är suspekt och rent av lögnaktigt. Många av testerna är riktade till just "33-åringar", happ, jag som just är 33. En ständig länk påstår att två av mina vänner redan vunnit presentkort till hm.com på 500 euro. Jaha, vilka vänner? En annan länk upplyser mig om mina vänners IQ och jag uppmanas testa mitt eget...dock såg jag det finstilta i slutet av det där riktigt fula testet. Jag gillar inte heller hur en del av reklamen är utformad, det är ju rena rama kopior av Facebookapplikationer...så knapparna är inga knappar utan bara länkade bilder. Grrr, jag gillar inte reklam som luras.
Nämen??? Jag får minsann bara reklam för 43-åringar, huuur kan det komma sig ... Och ideligen påstår en sådan där fejkad fb-applikation att någon är kär i mig. Trevligt. Eller, va.
Ni som är kära i mig kan väl höra av er och berätta det utan att jag måste klicka mig genom några kostsamma applikationer i Facebook?
Hos mig dyker det ständigt upp små rutor som påstår att en namngiven vän utmanar mig i IQ-testet. Nu blir jag orolig, har de (en handfull namn) gått på bluffen? Jag måste kolla.
/Yvonne
som också önskar att mina beundrare kunde höra av sig och inte vara hemliga på facebook :D
Jag kan väl tänka mig att en och annan helt enkelt väljer att ta det här abonnemanget. Det som stör mig är att de bakom reklamen försöker smussla med kostnaden, dvs de försöker medvetet luras. Sånt kallades bondfångeri förr i världen.
Skicka en kommentar