... besvarar frågan "varför ser du så arg ut?" med "jag håller på att slå ihjäl någon" utan att tycka att det låter konstigt
... hejdar dig mitt under tandborstningen och fånstirrar på dig själv i spegeln eftersom du just kommit på Tidernas Bästa Idé
... tröstar dig själv efter livets alla små och stora katastrofer genom att reflexmässigt tänka "det här kan jag använda i en bok"
... ogenerat tjuvlyssnar på samtalen på bussen och försöker lägga de bästa och dummaste replikerna på minnet
... på fullaste allvar hävdar att du pratar med dina påhittade romanfigurer
... spelar samma låt trettio gånger i rad för att hamna i skrivartrance
... blir direkt hög av en lyckad skrivsession
... ständigt upplever att du åtminstone till hälften befinner dig i ett parallellt universum. Ibland helt, vilket gör att du ser helförvirrad ut när någon kommer och avbryter dig mitt i jobbet.
Andra bloggar om: författande, fantasy
2006-01-30
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Japp, det var check på det mesta där, ja...
Apropå att tjuvlyssna på konversationer för att använda dem i böcker: Jag har en konversation uppskriven som jag har avlyssnat på Arbetsförmedlingen av alla ställen och som jag kallar "kriminell dialog". Det var två killar som diskuterade... tja, de sa ju aldrig rent ut vad de diskuterade, men det skulle säljas saker och göras stora pengar och den ene hade en så bra och fast kundkrets... hmm...
Hmm, ja... Egentligen borde man skriva upp sådant. Ibland när jag åkt pendel/tunnelbana har jag hört de mest fantastiska diskussioner.
Bl a en som blev gripen av polisen (oskyldigt enligt honom), och alla hans eskapader på fyllecellen för att jävlas med poliserna så mycket som möjligt som hämnd. Han hade verkligen fantasi, men några saker var lite för osmakliga för att nämnas.
Just på pendeltåget tycker jag man kan få höra helt absurda diskussioner. Samtliga samhällsgrupper finns med. Allt från affärsmän/läkarstuderande, etc, etc, till invandrarungdomar. Alla har ju sin egen jargong. Det kan vara intressant att lyssna på tjejsnack med. I alla fall om man är kille. De är faktiskt ganska annorlunda.
Vad bra, nu har jag ännu en blogg att följa... :) Eller, det kanske inte är så bra egentligen. Men det betyder ju inte att jag kommer låta bli ;)
Robert - jag tycker också att det är rätt intressant att lyssna när tjejgäng sitter och pratar. Om de är av en helt annan "typ" än jag och mina tjejkompisar så brukar jag sitta och undra vilken planet de kommer från egentligen... ;)
Känner igen mig där -- speciellt att lyssna på samma låt flera gånger för att komma "skrivartrance" :)
Du vet att du är en författare när du ...
...får frågan "Har du sålt många böcker nu då?" för femtioelfte gången.
Ja oj ja, där känner man ju igen sig! Men hur ohämmat "får" man egentligen använda vänner och bekanta (alltså inte främlingar på pendeln) som underlag för karaktärer?
Skicka en kommentar