2007-06-21

Fossiler och fragment, en gång till

Jag har nämnt Stephen King och hans fossilteorier i det här inlägget.
Hans skrivtips bok, "Att skriva", kan jag rekommendera (om jag inte redan gjort det ett antal gånger, jag orkar inte gå igenom alla gamla inlägg nu). Skräcklitteratur är inte riktigt min grej egentligen, men nu handlar ju inte denna bok om just skräck utan om skrivande i största allmänhet. Han är rolig och skarpsynt, så det är kul läsning. Boken har blivit mycket populär bland skrivare och wannabe-skrivare, och förutom att vara underhållande är den också inspirerande.
Och det mest omtalade avsnittet är troligen hans påstående att "berättelser är fossiler i marken", som jag också nämnde tidigare. Man finner ett fragment, och man finner kanske ännu ett, och sedan får man ägna sig åt att skrapa fram hela fossilet så försiktigt som möjligt. Berättelsen är med andra ord redan färdig när man hittar den första lilla benbiten.
Det är verkligen inte hokuspokus. Det är bara så hjärnan fungerar hos oss människor. Det är lite svårt att acceptera att medvetande och hjärna inte är helt synonyma. Hjärnan är en lagringsplats och en processor. Medvetandet är ... ja, det kan man ju fråga sig faktiskt, men hursomhelst: hjärnan lurar ibland medvetandet. Det har gjorts intressanta experiment med minnen och varseblivning - har man "hål" i minnet (och vem har inte det?) brukar hjärnan hjälpsamt fylla ut dessa hål med lögner och fantasier för att slutresultatet ändå ska bli ett sammanhängande, logiskt mönster. Vårt medvetande vill se ett mönster i allt, för när tillvaron börjar bli fragmentarisk rasar den också ihop för oss. Vi kan inte hantera den.

(Detta får mig lite hastigt att associera till autister, och sedan vidare till filmen "Matrix" där ju tillvaron visar sig vara ett datorprogram. När man väl har genomskådat programmet, upptäcker man att allt bara är ettor och nollor som rasar förbi. Med andra ord, personer som upphör att se mönstret och istället bara ser ettor och nollor i ett stort kaos omkring sig, har kanske egentligen genomskådat bluffen och börjar se verkligheten sådan den ÄR? Men det får jag reda ut mer någon annan gång ...)

Denna utfyllnadsmekanism kan alltså ställa till det rejält för oss när vi drar oss saker till minnes ... och minns alldeles fel. Otaliga är de vittnen som verkligen med övertygelse kunnat svära på att det och det har inträffat - men faktiskt har haft alldeles fel. Man kan manipulera mänskliga hjärnor något alldeles otroligt, och om ingen annan gör det, gör man det ofta själv istället.
Men ofta är ju denna utfyllnadsförmåga bra också. Vi använder den varje natt när vi drömmer. Långa, sammanhängande drömmar är ju ofta, om man analyserar dem i detalj, bara osammanhängande fragment som hjärnan hastigt väver ihop så att allt verkar vara en och samma dröm.
Precis likadant fungerar fantiserandet kring berättelser. Man snokar upp ett fragment A, och det kan vara en liten scen eller en liten fras eller en lös idé. Man snokar upp ett annat fragment, som handlar om något helt annat, och så vidare. Till slut ligger benbitarna utspridda framför en, och då börjar man pussla. Precis som fossiljägaren måste man fylla ut hålen som saknas, men det brukar gå förvånansvärt lätt om man bara har övat lite innan. Och plötsligt tycks verkligen allt hänga ihop. Voilá! Man kan rentav bli lite förvånad själv när man ser slutresultatet, och då förstärks den här illusionen om "fossiler i marken". Återigen har hjärnan gjort sitt märkliga trick och skapat ett logiskt mönster av just ingenting.

Enligt Stephen King har "intriger" inte någon plats i denna kreativa process. Intriger är nödutgången när man bara inte få till det där mönstret. Det är då man måste göra ett medvetet försök att "hitta på" och samtidigt skapa en logik i det hela. Alla som påstår att de "inte har någon fantasi" och därför inte kan skriva berättelser, brukar stånka över just den här biten. De försöker "hitta på" men det går hur trögt som helst. Det är som att stå vid en vidsträckt ocean och inte ha någon båt.
(Ja, detta var alltså min egen tolkning av det King skriver.)
Och tro nu inte att inte jag också sitter och svettas över intriger, jag har klagat över det tidigare här i bloggen. Men jag gillar det inte, det ska jag erkänna. Det blir sällan något bra flyt i skrivandet på det viset. Jag föredrar fossilutgrävandet - när hjärnans naturliga utfyllnadsförmåga själv jobbar på det undermedvetna planet.

Men jag kan alltså också passa på att varna för lurendrejeriet. Tro inte på allt ni ser, hör och minns.

1 kommentar:

Robert Andersson sa...

Om du skrev en bok om att skriva skulle jag köpa den i varje fall.