Oj då. När jag ändå var igång och snurrade runt i kulturdjungeln hittade jag ytterligare en artikel på temat "romanens död", denna gång från 2007.
Herregud! I den påstår Ernst Brunner - jag utgår från att han menade allvar - att "han på senare år har träffat många författarkollegor som oberoende av varandra har funderat över att sluta skriva". Allt för att de, om jag fattar det rätt, inte får vederbörlig uppmärksamhet utan trängs ut av de där hemska populär- och deckarförfattarna ...
Säg att du skojade, Ernst. Säg att du bara gjorde en sådan där desperat publikfriare som den som Magnus Uggla raljerade över, vilket jag nyligen kommenterade. Annars blir jag nervös på allvar.
Nä, vet ni vad. Nu ska jag skriva ett eget manifest! Jag som nyss påstod att vi inte behövde sådana. Men det verkar ju vara modernt. Så:
Härmed lovar jag att jag aldrig ska låta försäljningssiffror och uppmärksamhet i media få bestämma om jag ska skriva eller inte.
Alltså, om jag gjort det skulle jag ju hängt mig direkt vid min romandebut. Den märktes nämligen inte, för den skedde ungefär samtidigt som Jan Guillou publicerade sin jävla "Arvet efter Arn". Ja, jävla. Jag gick förbi en bokhandel i Stockholm, glad och förväntansfull, och trodde helt visst att min nya svenska fantasyroman skulle stå där i skyltfönstret. Nähä, de hade bara plats för ett berg med den där Arn-boken. Buhuu för dem, min bok var ju bättre. (Jag låter åtminstone inte mina romanfigurer "le sardoniskt".)
Och är det inte Janne G. så är det Agneta P eller Ernst B eller Camilla L eller Mons K eller Nämnvemnivillförresten som stjäl mitt fina rampljus. Jag skriver fantasy, och det gör man som bekant bara för att man vill tjäna pengar. Jag om någon borde väl gnälla jättehögt när medierna bara fokuserar på de där kändissteroidförfattarna?
Nå, om läget blir riktigt desperat får jag väl ta till utvik. Håll ögonen öppna, den här bloggen kanske står inför en dramatisk förändring ...
2009-08-31
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Romanen har som bekant varit döende rätt många gånger under efterkrigstiden. Göran Hägg räknar lågt till fyra gånger (jag tror det är i ett av de sista kapitlen i "21 moderna klassiker").
Jag tycker litteraturen verkar må bättre än på länge. Visst, det ges ut mycket skräp och mycket halvdant och mycket som kunde vara bättre men det finns hyfsat folklig litteratur som svänger rejält.
Sedan är det knepigt med de här silverryggarna som bölar över att jämförelsevis unga kvinnor säljer böcker i andra genrer, vilket sammanfaller med att de själva inte får till det.
Ett extremt och angränsande fall är väl Ranelid (ständigt denna Björn) som i samband med "Öppet brev till George W Bush" muttrade buttert att det här kanske var det sista han skrev för alla hade varit så elaka. Ett (1!) år senare kommer han ut med 500 nya romansidor! Förtroendet för den karln är definitivt förbrukat. Få se hur det går med Brunner.
U.J.
ha ha ha ... Nästa gång en författare eller annan konstnär förklarar att de ska sluta med sin Konst, vrålar vi "I wish!"
Själv kör jag desperat med motsatt försäkran: "jag har visst inte slutat. Vänta bara."
Få se om det hjälper.
Skicka en kommentar