Kreativa promenader

Det slår aldrig fel. Man sitter vid sitt skrivbord och tragglar och kämpar och arbetet går faktiskt ganska så trögt ... och så inser man att dagen börjar gå mot kväll och att vädret är oslagbart fint, varpå man lockar på vovven och går ut, över stengärdsgården och in i skogen för att plocka av alla de där fina kantarellerna som har stått på tillväxt under senaste veckan.

Osis. Någon annan hade visst hunnit före, hoppsan då. Nåja, det var väl inte hela världen, det finns fortfarande svamp kvar i kylskåpet sedan förra omgången och då minns jag att det var otroligt jobbigt att rensa all den där svampen. Bättre hälften gick dessutom åt andra hållet och hittade svamp även idag, så nog finns det.

Men nu handlade det inte om svamp. Utan om vad som händer när man struntat i svampletandet och bara strosar längs vägen. Varmt som mitt i sommaren, fast solen står sådär lågt och lyser så gyllene som den bara gör på indiansommareftermiddagarna. Det är dååå ... man kommer på vad man skulle ha skrivit. Plötsligt stiger en scen helt glasklar fram i ens inre och man går där med stirrande blick och befinner sig i anden på en helt annan plats i något parallellt universum. Hjulen snurrar igen. Det är så jäkla typiskt, alltid när man är ute och går! Då kommer idéerna!

Så man går hem igen, tillbaka till skrivbordet för att åstadkomma något nu när spindelväven äntligen tycks ha rensats ur hjärnan.

Öh. Ja, var var jag nu?