Allvarligt? Jag har ju tidigare deklarerat att detta inte är någon namedroppingblogg. Jag tycker att sånt är patetiskt och har jag ett privat samtal med en kändis skriver jag inte om det med stora bokstäver här, nej. Dessutom brukar jag inte få kändisfrossa heller.
Men. Häromdagen fick jag nästan nypa mig i armen. Jag mötte - en båt. Jag var ombord på Greenpeaces flaggskepp "Rainbow Warrior". Det var helt enormt. Det vill säga, fartyget i sig är inte särskilt enormt, och dessutom är det rätt slitet. Men för mig, som vuxit upp med Greenpeace viftande i ögonvrån under större delen av mitt liv, var det snudd på overkligt att kliva ombord. En större kändis kommer jag aldrig att få möta.
Detta är alltså inte den första "Rainbow Warrior". Det första sänktes som bekant med hjälp av två bomber 1985, och besättningsmannen och fotografen Fernando Pereira miste livet. Efter detta myntade Greenpeace sin slogan "You can't sink a rainbow" och 1989 inköptes denna gamla trålare, som utrustades med tre master och sedan dess har seglat över de sju haven. Denna kikare kommer från det ursprungliga fartyget och är fortfarande i bruk.
Vad gör Rainbow Warrior i svenska farvatten just nu? Jo, man bevakar de marina reservat som vi har. Det är inte särskilt känt att vi har sådana, nej. Avsikten är att bevara de ömtåliga kallvattenskorallreven som är livsviktiga för att många arter ska kunna fortleva och återhämta sig. Regeringarna i EU har åtagit sig att skydda reservaten men inte mycket har hänt. Därför har nu Greenpeace dumpat stora granitblock på botten vid reservaten, vilket gör att man inte kan bottentråla där (vilket man alltså inte får, men gör ändå). Tidigare har man gjort detta i Spanien med mycket gott resultat, och nu har man alltså gjort samma sak vid svenska kusten. Jo, för det är fullt lagligt att dumpa stora stenar. Det gäller bara att sikta rätt, så att man inte mosar själva reven ... det skulle ju vara rätt klantigt ...
Vi fick också veta att de förväntade protesterna från yrkesfiskarna i stort sett har uteblivit. Tvärtom stöder de i allmänhet aktionen, eftersom den hjälper till att bevara fisket för framtiden. Jaja, om man lägger ut sådana här undervattenssuggor kan ju faktiskt ingen alls bottentråla där, och då blir det ju rättvist.
Själv förundrades jag över hur en så enkel idé som att slänga i en sten kan vara så effektiv.
Vi fick också den intressanta historien kring den lilla "galjonsfiguren" i fören. När fartyget just tagits i bruk, 1989, hittades den här trädelfinen - flytande i havet. En liten välgångsönskning från havsdjupen, kanske? Hursomhelst, sedan dess har den suttit här i fören som en liten lyckobringare. Vad kan väl vara mer passande?
Idag har Greenpeace 3 miljoner stödmedlemmar runt om i världen, varav 100000 i Sverige.
7 kommentarer:
En sten. Så enkelt och så vackert.
Annars brukar det väl hävdas att privat ägande av fiskevatten skulle lösa problemen med kortsiktigt plundrande eftersom var och en då skulle tjäna på att inte utarma sitt eget territorium. Men jag vet inte. Häftigt med båten i alla fall. Den hade jag också velat se.
Håll utkik, jag tror nästan att de kommer till dina farvatten också. Nu närmast var det några dagar i Göteborg som gällde för dem.
Problemet med privat ägande är väl att det inte stoppar tjuvfiskande så lätt. Det kan ju inte vara så roligt att vara yrkesfiskare och följa alla bestämmelser, bara för att sedan bli utkonkurrerad av dem som fuskar.
Den där principen med privatägande är ju i full blom i USA där man t.ex. kan äga vägar, och sen får dom som äger vägarna göra reklam för sig själva och sina fina vägar längs med vägen.
Huh.
Det geniala är oftast det enklaste: stenar. En snygg idé! Men jag gillar också den hittade delfinen, en hälsning från någon/något. Med den måste de få framgång. :-)
Och igen tror jag visst att jag är så känd att jag inte behöver presentera mig... Det var jag som skrev det senaste inlägget.
/Yvonne
Och tänk du, det räknade jag ut! Du tror att du kan smyga här anonymt, du!
Skicka en kommentar