På Aftonbladet tipsar "fattigbloggaren" Jessica Ritzén om hur man bloggar för att lyckas som bloggare - dvs hur man attraherar så många läsare som möjligt och framför allt får så många kommentarer som möjligt.
Jag gör en liten fuling och kommenterar. Jag kan nämligen till Jessicas "tio budord" tipsa om att antalet besökare ökar drastiskt om man besöker andras bloggar och kommenterar dem.
En annan "smart" modell är att få uppbackning av kvällstidningarna som skriver ÅH, ETT NYTT INLÄGG PÅ SUCCÉBLOGGEN så fort vissa bloggare skriver något överhuvudtaget. Jag nämner inga namn, va.
I övrigt är jag inte så säker på att nirvana i denna värld mäts i antal kommentarer. Jag har sett bloggar där skribenten plåtat sin gröttallrik och bett läsarna föreslå syltsort till den. 37 kommentarer, typ. Jag har sett jättefina och smarta bloggartiklar utan kommentarer alls. Det finns ingen riktig korrelation mellan antal kommentarer och bloggens kvalitet.
Och då är ju frågan vad som egentligen är viktigast här. Problemet med hennes "budord" är att de skapar ännu mer likformighet i bloggvärlden. En blogg är ett blankt papper som man får fylla i efter eget tycke och smak. Man ska göra vad man vill med det. Om det enda man tänker på är att få många läsare och många kommentarer riskerar det hela att bli uddlöst. Nä, man gör inte automatiskt succé bara för att man "är sig själv". Ibland blir det tvärtom. Alla som kör en egen stil blir faktiskt inte populära. En del blir utbuade, andra ignorerade. Men heder åt alla som åtminstone vågar.
Jag har inte så värst många besökare här om dagen men några är det ju alltid. Och jag kan i alla fall skryta med att jag står på egna ben och inte lanseras av vare sig den ena eller den andra blaskan. Dessutom skriver jag inlägg när jag vill, om vad jag vill och hur långt/kort jag vill. Jag skulle känna mig stressad och jagad om jag tvingade mig att skriva minst en gång om dagen. Då känns det lite meningslöst, för skrivglädjen är viktigast av allt för mig. Jag älskar att skriva. Jag vill fortsätta med det.
Så mitt eget tips om hur man inte alls attraherar läsare men däremot har roligt själv, är: våga vara dig själv även när du bloggar. Även om du därmed bryter mot vartenda "bloggbudord" som finns och får noll läsare. Det är liksom inte hela världen. Fråga mig, jag har eldat upp flera kilo text som jag hoppas att ingen annan någonsin läste. Ändå ångrar jag inte ett ord av all den trycksvärtan och tiden jag offrade.
2009-04-13
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det beror ju på vad du menar med kvalitet. Men jag håller med, i stort sett. Tror till och med det är så att (och jag har märkt samma tendens i mail) när någon har skrivit mycket och tätt så krävs det mer energi att läsa igenom och svara ordentligt på det, eller så tror man i alla fall det, medan ytliga, enkla och/eller korta inlägg stimulerar respons lättare. För egen del är det nog även så att jag undviker att kommentera långa, genomtänkta texter på grund av den allmänt mänskliga tendensen att vilja försvara sina ställningstaganden, vilket får många bloggare som skriver intressanta inlägg att uppfatta alla diskussionskommentarer som personliga angrepp.
Äsch, du är för blygsam. Om du bara börjar berätta vad du har på dig när du skriver, så får vi in dig också i tabloiderna :D
/Yvonne
Bara för det kände jag mig lockad att skriva en kommentar till dig. Jag läser din blogg, men gör inte så mycket väsen av mig :)
Håller med i allt du skriver, och särskilt det sista. Om man startar en blogg för att bli "känd" så är man nog helt fel ute.
Säkert är det så att korta inlägg är lättare att svara på. Men självklart ska man ju inte vara rädd för att publicera långa artiklar på sin blogg OM DET ÄR DET MAN VILL. En del av mina inlägg tar många dagar att skriva, ibland ännu längre. En del öser man ihop på någon minut.
Vill man skriva sin blogg för att fiska kommentarer så okej, det är väl också bra. Men ingen ska tro att man "måste" blogga på ett visst sätt. Jag har ju statistikverktyg på denna blogg och vill säga att jag uppskattar när folk regelbundet återkommer för att läsa. Eller när någon spenderar lång tid med att läsa inlägg som jag har jobbat länge med.
Okej Yvonne, jag har just nu på mig en ljusgrå farfarströja i ekologisk bomull, blå jeans och cerisefärgade sockar. Nu väntar jag darrande av spänning på löpsedlarna.
Yes, Expressen, here we come!
/Yvonne
Skicka en kommentar