Mitt i malströmmen

Det var 31 grader sist jag tittade på termometern, och kanske är det ännu varmare nu. Vi hade 32,5 grader igår. Jag sitter i skuggan under ett parasoll när jag skriver detta, och jag fläktas lyckligtvis av en varm, ljuvlig bris från havet. Hoppas ingen ser mig.

Jag sitter alltså här, i glödande sommarvärme, i bikini - ja, ännu ett skäl till varför ingen borde se mig - och författar. Insvept i dofter från rosor och schersmin, medan hängmattorna snurrar i vinden, prästkragarna dränker trädgården, hunden snarkar i skuggan intill mig. Och jag söker den trance som gör att man i denna miljö kan skriva inspirerat om mörker, dimmor och mord.

Andra kapitlet till Svart eld utspelas i en vansinnig sommarhetta, och det var just det vädret som rådde när jag konstruerade det. Det var jobbigt, men inspirerande. Nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag spelar Wuthering Heights med Kate Bush. En låt som egentligen förbrukades i förra romanen. Sa jag att Heathcliff är en av förlagorna till Jarga Vilihnemi? Eller att furst Andrej i "Krig och fred" är motsvarande förlaga till hans bror Erlo? Ja, det sa jag, fast jag minns inte när. Nå, Kates gamla dänga duger här också. Skapar rätt stämning av spöken och vansinne, så att hettan med lite god fantasi förvandlas till kalla kårar längs ryggraden istället.
Jag börjar nå trancen nu. Vänta bara. Nu blir min blick glasartad, pulsen byter tempo, märkliga scenerier drar förbi min inre syn.

Jag hoppas fortfarande att ingen ser mig.