Nej, detta är ingen modeblogg

Jag köpte en ny handväska idag. Nej stopp, sätt inte i halsen, någon. Jag har fortfarande inte gått och blivit bimboblogg.

Tro inte att jag inte är materialistisk. Det är jag visst det, men just därför vill jag känna lite vördnad inför en del av mina ägodelar. Främst handväskan, då. Den förra har hängt med i snart 20 år, tror jag. Högkvalitativt och svindyrt märke, men när man slår ut kostnaden på antalet användningstimmar har den ju varit fantastiskt billig. Välsydd in i minsta detalj, det var bara låset som nu till slut hotade att lossna, och det är väl inte så konstigt med tanke på att väskan har öppnats och stängts flera gånger dagligen under dessa 20 år. 30000 gånger? 50000? Lädret var en gång ljusbrunt, men har av ålder och flitig användning blivit brunsvart och blankt. Men det håller fortfarande. Det ser ut som om det tänkte hålla i 200 år till.

Vad jag älskar utslitna ting. Ja, inte det där skräpet som blir utslitet på nolltid förstås, utan de välgjorda saker som sakta nöts ner av flitig och lycklig användning. Förra året köpte jag mig ett par löparskor, och min ambition var att slita ut dem. Nu är mönstret på sulorna borta och det börjar gå hål på ovansidan. Jag blir så himla stolt när jag ser det, för det är mina flitiga promenader som åstadkommit detta, ingenting annat. Jag tittar på en investering - ett par skor har under året omvandlats till kondition, hälsa och många sköna upplevelser. De var värda varenda krona jag betalade för dem.

I min garderob ligger fortfarande min gamla gosehund. Hon är också ganska illa åtgången. Låg ute i ett förråd i något år, och fick pälsen delvis uppäten av möss. Jag hittade henne, ryckte henne ur bättre hälftens armar när han skulle bära bort henne till soppåsen, och sedan sydde jag dit ny päls av teddytyg, slängde bort all gammal stoppning, tvättade hunden i tvättmaskinen, fyllde med ny kuddstoppning och gjorde henne fin. Mina barn blev väldigt fascinerade. Nosen på hunden är synbart nött: hon fick helt enkelt väldigt många pussar en gång i forntiden. Och den pälsen har det gråtits många tårar i. Förra året lade min dotter henne i soffan ett tag, varpå den nuvarande gosehunden - den levande - tyckte att det blev en bra huvudkudde. Tyvärr tog jag aldrig något kort när mina älsklingsvovvar från igår och idag låg där tillsammans, huvud mot huvud. Han har konstigt nog aldrig gjort minsta försök att tugga på henne.

Bättre hälften gjorde en gång ett riktigt märkligt fynd i sin fars sommarstuga, som en gång i tiden varit fattighus: en gammal trätallrik, en helt vanlig, svarvad trätallrik som rämnat i två bitar. Någon hade gjort sig besväret att laga den, mycket noggrannt med läderremmar och krampor, så att den gick att använda igen. Ett så kärleksfullt och omsorgsfullt arbete - nedlagt på en sprucken trätallrik. Sådana gester talar mycket för sig själva, och det gör att denna fattigmanstallrik nu är långt mer märkvärdig och dyrbar än ett aldrig så påkostat porslinsfat från Royal Copenhagen. Ja, jag tycker om att titta på blankslitna bruksföremål och sönderkramade nallar. De har så många historier att berätta. Och nu undrar jag vad jag ska göra med min gamla handväska, den som nu får pensionera sig. Alla som har har sett mig, har nog sett denna handväska också, för jag går knappt någonstans utan den. Den borde kanske slängas ... men det bjuder mig lite emot. Snart, kanske. Jag lägger undan den så länge, och säger tack kära vän, för långvarig och trogen tjänst!

Jag tycker att märkeshysteri ofta kan vara direkt fjantigt, och jag vet inte vad modebloggarna egentligen syftar till. Är man hela tiden på jakt efter nya prylar kan man ju inte vara särskilt fäst vid dem man redan har, så denna totala materialism blir paradoxalt nog också en märklig icke-materialism, där saker konsumeras och sedan försvinner i glömska igen. Men jag tycker om märken i det att jag tycker om god kvalitet, när saker håller i åratal, i vissa fall i generationer. Och jo, även jag vill förnya garderoben ibland ... men framför allt vill jag älska de saker jag har eller får, utan att dränkas av dem.