Not

Det här inlägget är helt oplanerat. Det intressanta med livet är ju att oväntade saker händer, och det vid de mest oväntade tillfällen och på de mest oväntade sätt ...

Ibland verkar ju också slumpen spela in på märkliga vis, men enligt affirmationsfantasterna - jag är en - handlar det ganska sällan om "egendomliga sammanträffanden". Och jag medger att det vissa gånger i mitt liv inträffat saker som fått mig att blinka till några extra gånger.

Häromdagen fick jag via ett tips från S. nys om att Staffan Scheja ska dyka upp här i närheten och spela. Jag blev ivrig och skaffade en biljett ögonaböj. Dessutom blev jag nostalgisk också, för när var jag sist på konsert med Scheja? Ja, det är väl sisådär 25 år sedan. Det var på stadsteatern i Skövde, men jag minns inte vad han spelade. Nu har jag biljetten i alla fall, det här ska bli roligt. Sedan var det lite vaga uppgifter om vad han ska spela, men pianokvartetter av Schumann (mannen med dassalockshänderna) och Brahms var det tydligen.
Oj, tänkte jag, dessa har jag nog inte hört innan, jag får lyssna in mig noga. (Det måste man göra med klassisk musik.) Men jag har inte gjort det än. Jag antar att det mesta finns på YouTube, det brukar det ju göra ...

Idag föll snön fast det skulle bli vår nu och det har inte varit särskilt uppmuntrande att kika ut. Vovven gjorde jättesöta tassmärken i snön och jag undrar om inte mina kära vinterkängor börjar bli otäta. Har ju haft dem några säsonger nu. Alltså var det bäst att inte vara ute i onödan, och så hade jag ju ändå så mycket jobb. Nu på kvällen fick jag i alla fall ett plötsligt ryck i allt innesittande och bestämde mig för att spela altblockflöjt. Det har jag inte gjort på evigheter, jag undrar om jag ens minns fingersättningen. Men en gång i tiden var jag rätt bra på det, och jag har en fin notsamling av Telemann som jag fick för mig att testa, bara för att. Någongång måste man ju pröva igen. Jag släpade fram notbacken, en sådan där gammal drickaback som duger för LP-skivor också, och började rota efter Telemann. Han var inte där, men det drällde av pianonoter som jag fick skyffla undan. Jag ärvde nämligen en jättehög pianonoter av min farfar en gång i tiden, och många av dem har fallit i bitar och kan nog kastas bort. Så jag stod på huvudet i det hela och halade upp en del rämnande rester, men överst i högen kom ett fint, oanvänt nothäfte som jag inte lagt märke till på många år. Gratulationskortet satt fortfarande fäst uppe i hörnet och plötsligt mindes jag - jo, detta var den present som min spellärarinna gav mig när jag tog studenten. Det blev aldrig av att jag lärde mig dem, för livet snurrade hastigt efter studentexamen.

Men det var rörande att se texten på kortet igen: "Lev nyfiken. Odla dina smultronställen. Lyssna. Spela."

Det är märkligt när man plötsligt stöter på en 25 år gammal hälsning på det här viset, när den liksom bara kliver fram och lägger sig överst. Särskilt som jag vet att den som skrev detta till mig avled ganska nyligen. Ja herregud, klart att jag måste lära mig de här noterna nu. De lade sig bokstavligt talat i min hand och det jag inte kan begripa är varför jag inte sett detta nothäfte på så otroligt länge, fast det stått där i backen med de andra i alla dessa år. Fast jag alltså är nere där och snokar emellanåt, i synnerhet när det drar ihop sig till jul och jag ska plånka fram "Stilla natt" igen.

Och vilka noter var det förresten? Brahms pianokvartett, den som Staffan Scheja ska spela för mig om några dagar. Det känns väldigt egendomligt att tänka på att jag haft noterna i min ägo sedan jag såg honom sist, ungefär, och ändå har jag inte vetat om det. Men precis nu hoppade de fram.

Det ska bli spännande att höra dem. Det såg ganska svårt ut och jag måste få höra innan jag kan begripa.