Jaha.
Ghosthand meddelar nu att hon ska sluta skriva. I fortsättningen ska hon ägna sig åt konst som saknar ord. Kanske tavelmålning eller pantomim. Vad som helst utom ordkonst. Det har visat sig att hon inte duger till detta. Denna dag har hon upptäckt att hon suger som författare. Anledningen är denna:
Jag brukar, när jag ska hjälpa andra med skrivråd, varna för det som kallas "adjektivsjukan". När man skriver vill man uttrycka och måla i texten. Därför öser man in adjektiv i varje sats, gärna i trepack. Detta rekommenderas i de första utkasten, men sedan måste man rensa. Mängder av adjektiv ger läsaren en känsla av att tvångsmatas tills han eller hon storknar. Adjektiv är en krydda som, i likhet med vitlök, måste användas med försiktighet. Det är då de ger texten skärpa, medan överanvändning skapar motsatsen.
Jag vet, och det smärtar mig, att jag försyndat mig i denna blogg. Jag slarvar och det syns. Mitt råd till andra brukar annars vara: skriv texten som du brukar göra. Ta sedan bort ALLA adjektiv. Granska texten igen och se om något behöver läggas till. Du kommer att häpna.
Idag har jag läst sådant jag skrivit under året. Nu är mitt självförtroende på botten. Min väg till helvetet har förvandlats till ett adjektivstörtlopp.
Varsågoda och räkna nu adjektiven i detta blogginlägg, om det roar er.
2009-03-27
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
0 adjektiv.
Såsåså. Kritik är utveckling. Och regler är bra men det viktigaste är ändå alltid att det svänger. Det vidunderliga är ju att man får göra som man vill. Ibland kan det vara bra att läsa en bok med adjektiv för att komma på att det finns de som gör det. Ibland funkar det faktiskt ändå. Ibland blir man styrkt i sin uppfattning. I vilket fall vinner man.
Behöver du gaskas upp kan du ju alltid läsa en novell av Sjuhäradsbygdens näst bäste unga författare:
http://www.bt.se/kultur/tvaan-i-lilla-debutantpriset-froken-hallucina(1217180).gm
*
*
*
Nej, det är fult att hacka på folk som är yngre än en själv men karln är myndig och prisbelönt så jag skäms inte vidare mycket.
Duger inte det får det bli det tunga artilleriet: en kopp choklad (jag utelämnar huruvida den ska vara kall eller varm) och en tjock (sic!) roman av Denise Rudberg eller motsvarande. (Nu är inte adjektiv hennes västa sjuka men det skadar inte att leta.)
Och glöm aldrig hr Englunds besked att bloggande är en efemär konstform.(Det måste väl ändå vara ett godkänt adjektiv?)
U.J.
Jag tackar så mycket för de uppmuntrande orden. Nej, jag hatar inte alla adjektiv. Det är ju trots allt de som ger texten karaktär och slutlig personlighet. Men det alltså att övergödsla, och jag rekommenderar mycket starkt mitt eget råd och inte minst den övning jag just genomfört.
Sedan är det också så att ens brister emellanåt måste slå en riktigt hårt i huvudet för att man alls ska uppmärksamma dem. Det gör ont och man får en bula, men förhoppningsvis hjälper det en att sätta fokus på problemet.
Ett misslyckande är också en slags succé, fast med tidsfördröjning. Tror jag.
Du ber mig läsa en novell som Borås Tidning har prisbelönat? Då ska du veta en sak om mig och Borås Tidning ... nej, det tar jag någon annan gång; jag svär så mycket varje gång jag nämner det här.
Tro mig på mitt ord. Det smickrar dem inte.
Festligt hur alla verkar ha en relation till BT. Peter Englund som kommer från Boden och sedan dess bott i Uppsala (såvitt jag vet) har givit dem omotiverat beröm i någon intervju och när Borås-Store-Son (som alltså kommer från Norrköping) blev kulturchef på Svd hade alla plötsligt örnkoll på hur BT:s kultursida utvecklats de senaste tio åren...
Jag läser den med behållning men kan ändå inte begripa hur folk kan se den som annat än någon sorts bistånd till oss som bor utanför GP:s upptagningsområde. (Och den har sina skönhetsfläckar, särskilt ledarsidan och minnet hos den som redigerar TT-telegrammen.)
Nej. Alla adjektiv är givetvis inte dåliga. I fallet efemär är det viktigare än substantivet.
hm.. jag antar att det är så "gjort" att hacka på adverb att vi inte bryr oss om det?
U.J.
Om du menar konstruktionen "sade + adverb" (även kallad Tom Swifty) är det grundkurs, ja. En gång i tiden skrev jag ALLTID så. Jag vet bättre nu.
Jag hoppas att begreppet efemär inte innebär att bloggande är dåligt. Det är en realtidskonst, alltså är den efemär, men det är också intressant.
Jo. typ sade-konstruktionen. Fast det är ju rätt vanligt att folk skäller på hela klassen. (Vilket är roligt: en hel ordklass som alla hatar.)
Vi har väl alla en Swiftyperiod? Har vi? Jo det har vi nog. Roligast var en kursare som visade ett gammalt utkast där hon hållit på sida upp och sida ner och dessutom varierat sagesverbet varje gång. Det fanns tydligen ingen gräns för språkförmågan/synonymlexikonet.
Nejdå. Det efemära i sammanhanget ligger i att bloggen är en glittrande dagslända (var det okej? Gränsfall, fast jag skulle nog godkänna det) dvs att den kommer till snabbt och lever relativt kort. Det betyder att det inte är förpliktigande och att folk och man själv förhoppningsvis har överseende med språkliga underligheter och eventuellt halvtänkta tankar.
U.J.
Mm, exakt. Det är detta som gör bloggandet roligt. Litterära improvisationer inför öppen ridå. Allt kan ju inte bli lyckat. Det är rentav en poäng med att man schabblar till det ibland, och att även de "bästa" skribenterna gör det.
Min värsta swifty-period var nog när jag gick i grundskolan. Jag minns inte om jag försökt variera själva sade-verbet in absurdum någon gång, men jag stötte en gång på en skribent som påstod sig hata detta ord och därför ALDRIG använde det. Han skrev således hela noveller, fullproppade med dialog, där ordet "sade" aldrig förekom.
I want not acquiesce in on it. I over nice post. Specially the title attracted me to read the unscathed story.
Nice fill someone in on and this post helped me alot in my college assignement. Thanks you as your information.
Ska jag ta det som en komplimang eller nåt dåligt att du hänvisar till min novell, Urban? =P Michael James
Hej Michael
Hoppas du haft fortsatt flyt med skrivandet sedan dess.
Det var en avancerad självgoogling. Hade jag inte tänkt på.
Tja, om man ser strikt på vilket sammanhang jag länkade till texten så var det kanske inte höjden av beröm. Eller jag väljer åtminstone att lyfta fram den som motsatsen till den sobra enkla stil som jag uppfattar att Ghosthand eftersträvar.
Annars har väl novellen sina förtjänster men att en "institution" "lyser rött med sin existens i den annars snötäckta gläntan" är lite för mycket för mig. Jag begriper helt enkelt inte hur något kan lysa med sin existens. Därmed inte sagt att allt måste vara begripligt men jag får intrycket att det här ljuset kommer mer för ordens än för tankens skull.
Jag tyckte mig minnas utdelningskvällen mycket väl men nu svajar jag lite. Jag skrev ju inte upp några namn och det gör det lite knepigt att hålla isär dem som inte kan knytas till en nominerad bok. Jag ville minnas att den här novellen var skriven av den äldste kandidaten, han som gick på folkhögskola och på en rak fråga svarade: "Jag ska bli författare". Med visst skak och lite fnitter från omgivningen sådär som det blir när man försöker säga något på allvar men med just ansatsen att mena det på allvar. Och sedan kom han trea, slagen av två gymnasieungdomar. Det kanske är att ta i att kalla det för episk tragik men det sved lite å hans vägnar.
Men jag ville som sagt minnas att han kom sist och i tidningen står det tvåa så kanske blandar jag ihop er eller också har tidningen rört till det.
U.J.
Skicka en kommentar